En reaktion till “”Utan böcker hade jag fullständigt gått under””
Åh, intressant! Får mig att tänka på hur min mamma brukade säga (ivrigt påhejad av andra, möjligen?) något i stil med: ”Du FLYR ju till de där spelen!” med en ton som lät alla som hörde förstå att det där med flykt var något ansvarslöst och dåligt.
Nu tyckte jag väl inte att jag flydde så ofta, det handlade mer om att det var väldigt roligt. Men ju mer hon skrek eller ju värre saker blev, desto trevligare blev det att ”fly”. Så lite eskapism fanns kanske där också. Men det handlade mer om att vilja vara med om roliga äventyr än om att fly den grå vardagen tror jag.
Böcker däremot…Vissa kan använda dem som flyktbåtar, vissa hamnar i andra världar och ser bilder när de läser alla meningar och ord. Jag ser oftast mest en massa svarta tecken på vitt papper. Kan relatera till och sympatisera med karaktärer och deras problem, tankar, funderingar, dilemman. Kan bry mig om dem, kan börja fundera själv på hur jag skulle gjort. Men det är oftast där som böcker har träffat mig, mer emotionellt än … eskapismiellt…. 😛 (kul ord va?!). Har svårt att kunna låta böcker ta mig till en annan värld. De jag oftast kunnat relatera till och engagera mig i har varit rätt jordnära historier, med ordinära miljöer.
Piruett 
Åh, intressant! Får mig att tänka på hur min mamma brukade säga (ivrigt påhejad av andra, möjligen?) något i stil med: ”Du FLYR ju till de där spelen!” med en ton som lät alla som hörde förstå att det där med flykt var något ansvarslöst och dåligt.
Nu tyckte jag väl inte att jag flydde så ofta, det handlade mer om att det var väldigt roligt. Men ju mer hon skrek eller ju värre saker blev, desto trevligare blev det att ”fly”. Så lite eskapism fanns kanske där också. Men det handlade mer om att vilja vara med om roliga äventyr än om att fly den grå vardagen tror jag.
Böcker däremot…Vissa kan använda dem som flyktbåtar, vissa hamnar i andra världar och ser bilder när de läser alla meningar och ord. Jag ser oftast mest en massa svarta tecken på vitt papper. Kan relatera till och sympatisera med karaktärer och deras problem, tankar, funderingar, dilemman. Kan bry mig om dem, kan börja fundera själv på hur jag skulle gjort. Men det är oftast där som böcker har träffat mig, mer emotionellt än … eskapismiellt…. 😛 (kul ord va?!). Har svårt att kunna låta böcker ta mig till en annan värld. De jag oftast kunnat relatera till och engagera mig i har varit rätt jordnära historier, med ordinära miljöer.
GillaGilla