Att läsa Kringlan Svenssons och Kalle Linds roman Smutstvätt kan liknas vid att få en spruta glädje injicerad rätt i hjärtat, Pulp Fiction-style.
Smutstvätt är den andra boken om Stellan ”Sveriges mest överhettade Icahandlare” Kask och den stressutslagsplågade food service-direktören Vasilis Tzanetakos – ett buddy cop-par som troligen är unikt i litteraturhistorien.
Together, they solve crime. Som man säger.
Det här är en rolig jävla bok. Dels är storyn storslaget bisarr och dels … jag vill inte säga ”det rika persongalleriet” för det låter så fjompigt. Låt oss nöja oss med att boken innehåller en rad intressanta figurer, och att jag är oerhört glad jag inte känner någon av dem i verkligheten.
Dessutom är författarnas språk i sig en källa till stor glädje. Bara en sådan detalj som att ett ytterplagg konsekvent, i två hela böcker, omnämns som en ”lätt höstjacka” får mig att fnissa som en liten gubbe.
Finns det något dåligt? Tja, boken är lite kasst redigerad med en del slarvfel som någon redaktör borde snappat upp långt innan den gick till tryck. Annars, nej.
(Den första boken heter för övrigt ”Blandfärs”.)
Piruett 