Svårt att göra bra episodisk TV av
1) Världen kommer gå under. Varje vecka så händer det något FRUKTANSVÄRT, känns aldrig trovärdig.
2) Skräck. Tröttsamt i längden; bästa skräckfilmerna är bygger på otäck stämning, inte sminkade ”andar”.
Men jag är en surkart vad gäller tv-serier, så lyssna inte på mig 🙂
Just nu: Tja, Hellblazer var alltid väldigt TV-serieartad med hyfsat korta arcs som utan tvekan kan passas in till säsonger eller halvsäsonger. Killen som spelar Constantine är visuellt mer lik, men det lilla man får se av hans skådespeleri övertygar inte; det känns lite forcerat. Som att han försöker vara Constantine lite för mycket och för hårt. Men I’m reserving judgement. Det blir säkert okej.
Håller med Pär. Jag gillar monster of the week. Det jag skulle önska, men inte riktigt vågar hoppas på är att övernaturligheterna är rejält disparata. Knarkande flummare som mediterar sig ut i cyberrymden ett avsnitt (bocka av Huxley-referenserna). En demon från det kristna helvetet nästa (säg hej till Milton och Dante). Sedan Lovecraft. Sedan tibetanska tulpas. Sen onda änglar (hej Blake!). Därefter Constantins onda alter ego från framtiden. Serien var en kitchen-sink av övernaturligheter, och – som Mikael säger – hade ofta arcs lagoma för en säsong eller så. En av Constantins styrkor är hans encyklopediska kunskap om allt sånt här. Men i de tv-serier jag sett har producenter eller manusförfattare begränsat sig till en sorts spöken, en enda uppsättning regler (alla spöken har tk och anfaller/ alla förrymda själar måste skjutas i ögonen/ alla vampyrer har samma virus). Och sist av allt: vi måste inte rädda hela världen, från den ultimata ondskan, hela tiden! Det sista känns dessvärre som det ligger i farozonen i trailern
Piruett 
Svårt att göra bra episodisk TV av
1) Världen kommer gå under. Varje vecka så händer det något FRUKTANSVÄRT, känns aldrig trovärdig.
2) Skräck. Tröttsamt i längden; bästa skräckfilmerna är bygger på otäck stämning, inte sminkade ”andar”.
Men jag är en surkart vad gäller tv-serier, så lyssna inte på mig 🙂
GillaGilla
Tja… serie-tidningen var ju också episodisk. Det funkade ju. Beror på hur de lägger upp det.
Han är i alla fall blond, brittisk och säger ”bollocks” nu 🙂
GillaGilla
Ett ”demon of the week”-upplägg vore verkligen jättetråkigt. Hoppas på större ambitioner än då, men tror jag hoppas förgäves.
GillaGilla
Just nu: Tja, Hellblazer var alltid väldigt TV-serieartad med hyfsat korta arcs som utan tvekan kan passas in till säsonger eller halvsäsonger. Killen som spelar Constantine är visuellt mer lik, men det lilla man får se av hans skådespeleri övertygar inte; det känns lite forcerat. Som att han försöker vara Constantine lite för mycket och för hårt. Men I’m reserving judgement. Det blir säkert okej.
GillaGilla
Kan blir hur bra som helst, eller hur dåligt som helst. Men jag hoppas på det första.
GillaGilla
Håller med Pär. Jag gillar monster of the week. Det jag skulle önska, men inte riktigt vågar hoppas på är att övernaturligheterna är rejält disparata. Knarkande flummare som mediterar sig ut i cyberrymden ett avsnitt (bocka av Huxley-referenserna). En demon från det kristna helvetet nästa (säg hej till Milton och Dante). Sedan Lovecraft. Sedan tibetanska tulpas. Sen onda änglar (hej Blake!). Därefter Constantins onda alter ego från framtiden. Serien var en kitchen-sink av övernaturligheter, och – som Mikael säger – hade ofta arcs lagoma för en säsong eller så. En av Constantins styrkor är hans encyklopediska kunskap om allt sånt här. Men i de tv-serier jag sett har producenter eller manusförfattare begränsat sig till en sorts spöken, en enda uppsättning regler (alla spöken har tk och anfaller/ alla förrymda själar måste skjutas i ögonen/ alla vampyrer har samma virus). Och sist av allt: vi måste inte rädda hela världen, från den ultimata ondskan, hela tiden! Det sista känns dessvärre som det ligger i farozonen i trailern
GillaGilla