Vem ska spela alla dessa spel?

Dice collection

Följande svensktillverkade rollspel går att få tag på i dag: Tassar och morrhår, Skuggornas mästare, Mutant: År noll, Spelet om Morwhayle, Svavelvinter, Fantasy!, Magneter och mirakel, Bortom, Drakar och demoner, En garde!, Götterdämmerung, Pirater!, Okult, Until Dawn, While the world ends, Leka med elden, Noir, Operation: Fallen Reich, Daughers of Verona, Portal, Äventyr, Svenil, More than human, Null state, Det sjätte inseglet, Evolutionens barn, Matiné, Utpost, Värmedöd, Svart av kval, vit av lust, Supergänget, Parallel worlds, År noll, Mutiné, Haragada, Nostalgi, Sju små spel, Terone, Västmark.

Följande är på gång: Western, Förbannad, Götterdämmerung, Drakar och demoner Trudvang, Eon, Nostalgia, ny version av Saga, Leviathan, Rotsystem, Starchallenge, Symbaroum, Järn, Blå himmel.

Jag har säkert missat en del titlar.

Vem ska spela alla dessa spel? Fundera. Hur många En garde!-kampanjer pågår i Sverige just nu? Hur många individer har någon gång spelat Matiné? Av dom som köper Rotsystem, hur många spelar det ens en gång? Hur många arbetstimmar läggs ner på att konstruera spel som på sin höjd blir genombläddade ett par gånger innan de hamnar i bokhyllan?

Har rollspelshobbyn i Sverige drabbats av någon sorts vanity publishing-hysteri?

81 reaktioner till “Vem ska spela alla dessa spel?

  1. Jag hinner knappt spela ett. Jag håller med dig vad gäller själva rollspelen i sig. Alla ska ha sina egna regler, sin egen monsterbok och sin egen utrustningslista. Där drunknar man. Däremot önskar jag att fler konstruktörer fokuserade sin energi på mer generella produkter som exempelvis äventyr i icke-specifik setting. En bra fantastystory är en bra fantasystory liksom. Och jovisst, som många påpekar kan man översätta äventyr till andra system men det har i alla fall jag varken tid eller ork för i verkligheten. En kompromiss som jag funderar på är att släppa äventyr till ett system och så direkt efter släppa en PDF med äventyret där allt setting-specifkt är avskalat. Då kvarstår bara själva berättelsen. Visserligen blir det pinsamt då eftersom man kommer att upptäcka att vissa äventyr består nästan uteslutande av setting och inte har något unikt att berätta.

    Gilla

      1. Jag håller inte riktigt med. De bra delarna i Game of Thrones (tv-serien) skulle enligt mig lika gärna kunna varit space opera, gangstertema eller liknande. Jag tänker på saker som lojalitetskonflikter, familjeband, svek osv.

        Gilla

      2. Absolut – likheterna finns, men i en berättelse är det just den specifika kopplingen som gör det kul – att bara ge ut generiska flödesscheman för berättelser är inte lika kul att läsa eller skriva. I många setting så är tex ledtrådar i deckargåtor/mysterier settingspecifika – vilket inte kommer fram i generisk mall.

        Gilla

    1. Gillar idéen med universal-äventyr, men risken är som Kosta säger att setting och berättelse skall synka. Dessutom så kräver detta en massa arbete för spelledaren att få universaläventyret att passa i den egna settingen vilket för oss tillbaka till tidsbristen att spela allt man vill.

      Gilla

      1. Vi kanske är lite olika där. Jag har ändå inte tid att sätta mig in i 200 sidor setting. Då blir setting-banden snarare en börda. Kan funka om det är _lösa_ anknytningar till settingen. Det kan i och för sig bero på att jag upplever att många rollspelsböcker är så sjukt pratiga och skulle må bra av att kortas ner till säg en femtedel.

        Gilla

      2. w176 skrev något om det på wrnu – att skribenter i USA får betalt per ord de skriver – vilket så klart leder till långa texter. I Sverige borde det inte vara samma problem. Vi i Fria Ligan försöker själva tänka på det – textmängd, läsbar layout, mkt rubriker och inte-wall-of-text. Jag tror de flesta med lite redaktörsjobb, dödandet av darlings etc skulle klara det.

        Gilla

      3. Jag tror inte de flesta rollspelskonstruktörer är emot att ha en sträng redaktör – jag tror snarare att det är en brist på redaktör i en marknad där allt arbete mer eller mindre sker ideellt.

        Gilla

      4. Jag tror iofs att många av oss har redaktörer i den grupp vi ”jobbar” eller via communityn, men jag tror inte att det kanske funnits ett självändamål att korta texter till max 🙂 och det kanske inte är önskvärt alltid.

        Gilla

      5. Tror säkert att ni i Fria Ligan har det så, men min övriga erfarenhet säger att så inte är fallet. I alla fall för oss mindre skapare. Jag skulle t.ex. gärna ha någon som gick in kritiskt och granskade på det sättet, men det är tyvärr orealistiskt att förvänta sig det. Visst, jag och Tina bollar en del och kommer med feedback – men det är i slutfasen och inte långt innan då det verkligen skulle behövas en redaktör.

        Så om någon är intresserad av att fungera redaktör åt mina texter skrik för all del till! 😉

        Gilla

      6. Synen är väl inte trång i sig. Vem vet? Det kanske är min som är det. Men visst, kan man bolla med communityn eller sitt kollektiv så är det förstås också bättre än inget. 🙂

        Gilla

    2. Tja, för mig är det iaf så att mycket av det som tänder mig med äventyr är möjligheten att få utforska och ta reda på saker i settingen. Äventyr som inte är settingknutna bärs mest av sina SLP:er, och de är jag ju inte alls lika intresserad av om de inte sitter mitt i en göttig och hemlighetsfylld setting.

      Gilla

  2. Antagligen spelas inte allt – det går väl att gissa vad som spelas mkt genom att gå in på de olika rollspelsforum, Sverok och Flashback för att få koll.

    Gilla

  3. Alltså, jag tycker hela posten är rätt skev faktiskt och utgår från ett ganska tråkigt kommersiellt sätt att se marknaden på. Används rollspelet av en spelgrupp är det gott nog för att motivera att det släpps. Fördelen med marknaden som det är idag att alla kan hitta ett spel för sin smak, nästan oavsett hur obskyr den är. Det är en styrka, inte en svaghet.

    Både denna och en tidigare post du skrev tycker jag att du drar ett likhetstecken med att det är dåligt att rollspelen inte är kommersiella och att det är negativt. Jag håller inte med om det, utan tycker snarare att det är en styrka. Faktum är det tack vare det som denstora omtalade rollspelsdöden dog ut och vi har en betydligt mer levande marknad idag. Mångfalden är vår styrka, sedan spelar det mindre roll hur många som spelar varje enskilt spel eftersom det öppnar upp intresse för andra rollspel i sig.

    Gilla

    1. Är det verkligen en styrka att ha en stor rollspelskyrkogård? ”Kolla vilken aktiv hobby vi har, här finns massor av spel ingen någonsin spelat.”

      Jag tycker det är fantastiskt att det släpps en massa nya rollspel hela tiden, men samtidigt tycker jag det är konstigt. Det är uppenbart att det är viktigare för många spelskapare att ha släppt ett spel än att någon spelar det.

      Det behöver inte vara dåligt! Jag är verkligen inte emot en idealistisk hobby där lönsamhet, eller ens popularitet, inte är en faktor. Jag misstänker att rollspelssverige alltid sett ut så, men att det är först nu alla dessa hemmabyggen sprids utanför den närmaste kretsen.

      Men ärligt, Robert, skulle du verkligen vara nöjd om bara en enda grupp spelade Leviathan? Hur orkar du konstruera spel om du anser det vara ett acceptabelt utfall av all din ansträngning? Det kan ju inte vara rimligt att tiden det tar att göra ett spel är längre än den sammanlagda tiden det spelas? OBS: Ärlig fråga.

      Gilla

      1. Ärligt svar: Jag är nöjd med en spelgrupp (som haft roligt) för då har jag gjort deras liv lite bättre. Blir jag glad om många fler än en spelgrupp använder Leviathan. Ja, givetvis. Då har ju fler personer haft det lite mer spännande/roligt/känslofyllt i sitt liv för ett tag. Så duh. Of course, mer är bättre.

        Däremot behöver inte spelandet i sig var den enda måttstocken för nyttan heller. Bara för rollspel inte spelas är de inte döda. Rollspel fungerar ypperligt som förnöjsam läsning och lektyr också. De kan skapa även skapa inspiration och glädje, vilket då förstås även är nyttosam. Enda måttet är inte att det spelas. Men så skapar jag inte heller rollspel för att göra ekonomisk vinning – jag drivs av min vilja att berätta en story och har valt rollspel som medium för det.

        Finns det vanity project? Så klart. Vissa skulle säkert anklaga mig för att vara det (även om jag vet flera grupper som spelar Bortom, och ett tiotal som använt Leka med elden för ett spelpass), men jag tycker det egentligen är irrelevant om de är det eller ej. Rollspelen saknar inte mening bara för att de inte spelas.

        Jag skulle vilja ändra meningen ”Kolla vilken aktiv hobby vi har, här finns massor av spel ingen någonsin spelat.” till ”Kolla vilken kreativ hobby vi har, här finns massor av spel som många inspirerats till att skapa och dela med sig av för att fortsätta inspirera och glädja andra”. Det är lite mer rättvist och relevant i mina ögon.

        Gilla

      2. Jag kan inte svara för Robert (det har han ju gjort själv) men jag kan svara för egen del (ifall nån bryr sig): Jag skapar spel för att jag inte kan låta bli. Varför samlar en del på veteranbilar, trots att ingen någonsin kommer att se deras bilar köras? Varför åker en del människor utomlands på semester, trots att det inte finns någon publik? Jag skapar rollspel för att jag inte kan låta bli, för att det är roligt. Klart det är vanity-projekt; det är ju hobbyprojekt. Klart jag skulle kunna nöja mig med att skriva klart spelen och sen lägga de färdiga PDF:erna i en byrålåda nånstans, men ett rollspelsprojekt känns aldrig så konkret och klart som när boken står där i SF-bokhandelns bokhylla. Det ger samma tillfredsställelse som att nå maxlevel i ett MMO eller varva Super Mario Bros. Man blir KLAR, kan känna sig duktig, och börja på nästa.

        Jag får mer ut av att läsa andra spel än av att spela dem. Som läsning är de inspiration; i faktiskt spel passar de mig sällan. Så för mig får vi gärna ha en växande ”kyrkogård”. Mer för mig att läsa och inspireras av!

        Gilla

  4. Du glömde Neotech på ”på-gång”-listan!

    Bortsett från det – jag delar delvis din analys. Crowdfunding och ett antal duktiga skapar-grupper i god form tror jag är anledningen till den stora mängden spel. Jag tror att det har en koppling med den generellt ökade åldern på spelare vilket leder till mer pengar men mindre tid, och att det är enklare att köpa flera spel och spela en gång var än att spela en och samma under lång tid (grova generaliseringar, ja).

    Jag älskar de många spelen och produktionsvärdet, det har aldrig varit bättre tider, men personligen hade jag inte behövt fler än en handfull spel, det räcker gott och väl för att täcka de flesta storys som man kan skapa tillsammans med spelgruppen.

    Gilla

  5. Det görs alltid ”konkurrerande” produkter på en marknad, speciellt när kostnaderna från ax till limpa blir lägre och lägre, och då kommer vissa att vara mer populära, och andra glömmas bort. Jag ser det som något naturligt i kommersiella ekosystem.

    Gilla

  6. Intressant. Jag köper ofta spel för att stödja en fantastisk hobby, och spelar kanske 15-25% av dem. Som en repad skiva menar jag att en av grundbultarna till ett spel som inte ”bara” inhandlas utan även spelas är en bra kampanj 🙂 De senaste åren är det WFRP, MUA, The One Ring, White Wolf (om man anstränger sig lite), Trudvang, förhoppningsvis Symbaroum… alla med bra äventyr.
    Sedan hjälper det att köra 4-5 timmar i veckan (fine, 2-3 ggr/månad). Barnen måste ju sova någon gång ;D

    Gilla

  7. Förr i tiden (anno Äventyrsspel) tycker jag det mesta man köpte hamnade på hyllan efter att man testat att skapa rollpersoner. Har kvar en rejäl trave från den tiden som knappt eller aldrig spelats.

    Idag handlar det till viss del om att vilja stödja hobbyn, men för egen del handlar det även om en inre önskan att man någon gång skall hinna sätta sig och spela igenom alla dessa spel och kampanjer.

    Satt senast igår och pratade med en kompis i min spelgrupp om detta och det faktum att väldigt lite av allt man köper spelas. Som vi såg det så finns det tre alternativ:

    1. Man ökar takten på spelandet (främst genom att inte vänta in tillfällen när alla kan vara med).
    2. Man fortsätter i samma tempo som nu och hoppas man kan ta igen det när man blir pensionär genom att då spela varje dag tills döden skiljer oss åt.
    3. Man dör olycklig.

    Gilla

  8. Vill också flika in att det som jag själv gärna vill ha är många och bra äventyr, medan spelskaparna istället ger oss många (och bra) regelböcker. Det hade varit trevligt om det lades mer fokus på att konstruera äventyr och inte alls lika mycket på att bygga fler settings och regelvarianter.

    Med äventyr menar jag inte enbart mastodont-kampanjer (MUA, Konfluxsviten, Enemy within etc) utan även korta, men intressanta äventyr (t.ex. Fenix-äventyret Döds Ände).

    Här vet jag att jag tidigare läst en diskussion om att regler säljer bättre än äventyr och att äventyret kräver att man först köper reglerna. Som äventyrskonstruktör hade jag antagligen valt ett upplägg där man istället gav bort regelboken gratis (PDF) eller som POD och istället lagt stort fokus på att bygga många bra äventyr som man kunde ta betalt för istället. Sådana hade iaf jag gärna lagt pengar på.

    Gilla

    1. Det skulle säkert gå, men bli ”fattigare” med tryck och bilder. Med tanke på att bara en person i spelgruppen köper äventyret så ligger det rejält i lä mot regelböcker eller splatbooks. De användaruppgifter ju också fler gånger, jmfrt med ett äventyr som bara används en gång men över lång tid.

      Splatbooks med äventyr skulle nog sälja bättre om man nu gjorde sånt.

      Men ett bra exempel på där du får ett fett äventyr i regelboken är Leviathan, då introäventyretär typ 100 sidor av de 300 som ingår i regelboken.

      Gilla

  9. Du glömde Svenska kulter – rollspelet. 😉

    …Fantasy! vet jag att det är många som spelar. Och Saga också, faktiskt. Enstaka kör Parallel Worlds då och då.

    Gilla

  10. Jag tror att ditt sätt att se på publicering hänger kvar i en äldre attityd där en publicerad produkt är en big deal på ett annat vis än den är idag. Jag ser inte ett publicerat spel som enbart en färdig produkt, utan också som en del i en ständigt pågående designdialog. Med många olika publicerade spel ges tillfälle att testa nya mekaniker och utveckla hobbyn som helhet. Det nuvarande tillståndet är absolut att föredra framför ett fåtal dominanta stora aktörer.

    Gilla

  11. Tycker frågan du väcker är både spännande och relevant.

    Min ovetenskapliga analys efter att ha jobbat med både svenska och internationella rollspel under snart 14 år är att det finns 4 typer av köpare
    (och det är ungefär lika stora delar av ”marknaden”):

    1) Nostalgikerna. De köper för att minnas det som var, de tycker och tänker mycket men spelar aldrig eller ytterst sällan. Då endast i rent nostalgisyfte och då duger gott det som fanns förr, eller ännu hellre ett ”hemmafix”. (kul anekdot: Target Games brukade kalla dessa för: De som skriker högst men köper minst).

    2) Samlarna. De spelade förr och spelar delvis nu, men bara sitt favoritrollspel men de är samlare av stora mått, dvs de vill kunna ”name-droppa” olika spel och dess världar och system. De samlar för att de tycker det är kul och snyggt och de vill förkovra sig i olika spel precis som man samlar frimärken.

    3) Spelarna. Det finns både nya och gamla. De är mer selektiva med vad de köper men köper för att spela.

    4) Frossarna: De köper allt som är snyggt och som går att sno till annat. Film, datorspel, böcker, osv. De använder rollspelen som inspiration till vad-de-nu-gör-istället. När man frågar om de spelar tittar de frågande på en och undrar om det inte är en ”art-book” de har köpt.

    Som rollspelsförlag har RiotMinds många gånger ställt sig frågan: vem ska vi egentligen sälja till?
    Fredrik Malmberg sa till mig en gång att ”rollspelsmarknaden i Sverige är stendöd, det är bara samlarna som har något intresse av den.” I mångt och mycket hade han givetvis rätt, samtidigt, två år senare så sålde vi över 10.000 böcker av Drakar och Demoner. Tiotusen kanske inte låter så mycket men om man tänker att Conanrollspelet (ja, vi släppte ju det under min tid som vd för Paradox Entertainment), sålde 8.000-10.000 böcker av grundreglerna och betydligt sämre av allt annat. Från en stendöd marknad till att sälja 10.000 böcker är rätt bra.

    Vår uppskattning är att ungefär hälften av alla som köpte tillhörde Nostalgikerna och Samlarna, den andra hälften var nya Spelare. Men
    det var då och sedan dess har försäljningen dalat. Så vem ska man sälja till?
    Ska man sälja till de som samlar i ren nostalgi eller för att kunna ha hyllmeter
    av böcker och bläddra i? Eller ska man försöka sälja till de som faktiskt
    spelar och i så fall vilken produkt vill de ha? Hur stöttar man hobbyn bäst? En målgrupp som får hobbyn att dö sotdöden eller en målgrupp som man kan få att växa.

    Vi släppte den ”gamla onlinetjänsten” i ett försök att få ner kostnaderna och att närma oss en mer ”digital” publik, och som tillhörde kategorin: Spelare. Somliga säger att tjänsten var en flopp, men de är bara dåligt pålästa. Jag törs våga påstå att vi fortfarande tjänar mer pengar på den än någon annan rollspelsprodukt i Sverige idag. Sen att tjänsten inte blev som vi ville och att man säkert redan då hade kunnat göra en annan tjänst – bättre – är en annan sak. Den används och den har tjänat igen hela sin investering OCH gjort att vi kunde släppa Jubileumsutgåvan. Vi har även försök att hitta andra vägar. DoDT boxen var ett försök att komma in i leksakshandeln och brädspelet ett försök att komma in på boklådorna.

    Således, balansgången mellan att tillhandahålla produkter till en så diversifierad marknad är inte helt lätt, men en sak vet jag: ska man
    släppa rollspelsböcker så ska man släppa maffiga, påkostade utgåvor eftersom det är det som Nostalgikerna och Samlarna vill ha och samtidigt riskera att hobbyn sakta men säkert dör ut. När rollspelsbutiken blir en hylla i butiken, när hyllan förpassas allt länge bort och blir en vrå och ett bord med reaprodukter, då är det svårt att sälja rollspelsböcker. All heder åt Sfbokhandeln som i alla år stöttat oss och hjälp oss men inte ens de kan trolla och de har inte ”råd” att som vi hobbyentusiaster satsa tid och pengar i något som ”kanske” går att sälja. De ställer fram det som säljer och ställer bak det som inte säljer.

    Jag ska dra en parallell: Tillsammans med Fredrik Malmberg drev jag Paradox Entertainment och dess dotterbolag Paradox Interactive (som jag ägde till 100% men sedan sålde). Paradox Interactive gav (och ger) ut nischade strategispel för PC. Marknaden blev tuffare och tuffare. Våra spel hamnade helt enkelt inte längre på butikshyllorna. Vi kom inte ens in i butiken! Marknaden krympte, målgruppen krympte, intäkterna krympte. Vi beslutade oss för att lansera en digital nedladdningstjänst: Gamersgate. PANG! Vi sålde som aldrig förr, vi hittade nya kunder, nya marknader, nya intäkter. Nu, tio år senare är Gamersgate en framgångsrik internationell nedladdningsportal och butikerna som sålde spel (boxade) har antingen slagit igen eller har några tuffa år framför sig i omställningen från fysisk till digital försäljning.

    Så vem ska då köpa alla dessa rollspel? Jag tror att omedvetet så har de olika rollspelsproducenterna riktat in sig på olika segment. Det positiva är – oavsett – att ju fler spel, desto mer exponering och mer hyllutrymme!

    /Theo – RiotMinds

    Gilla

    1. Väldigt intressant! Jag hinner inte svara ordentligt just nu, men en spontan tanke: En svensk ebokstjänst för rollspel vore ju inte helt dumt.

      När jag kollar på min egen konsumtion så har köper jag extremt mycket fler serier sedan jag skaffade Comixology, läser mer sen jag köpte en Kindle, kollar på mer tv sedan Netflix, lyssnar på massa mer musik med Spotify …

      Om det existerade en Comixology för svenska rollspel så skulle jag nog köpa allt som fanns.

      Gilla

      1. Magnus. Du har helt rätt. Comixology är skitbra! Jag vill dock gå längre än så. Jag vill öppna upp onlinetjänsten för Self Publishing… Men det blir en annan nyhet. First things first 🙂

        Gilla

      2. Jo det finns redan, för många saker men inte en gemensam platform för rollspel i Sverige. Jag tänker mig att andra producenter och skribenter ska kunna lägga in sina spel och äventyr i vår nya onlinetjänst och använda den plattform som finns… Soundcloud för rollspelssverige 🙂 Men som sagt, först måste man lyckas lansera en tjänst som funkar och som folk gillar och att vi får in fler som faktiskt spelar. Vågar man tänka mer fritt än så kan man ju tänka sig att det finns en ”gemensam” spelmotor som används till att bygga världar, äventyr och koncept…

        Gilla

      3. Jag skulle göra tjänsten som en rollspels-app för mobila enheter. Med alla regler/beräkningar helt ”dolda”. Man försöker som RP göra saker och så misslyckas eller lyckas man på olika sätt beroende på situationen. Man bygger gubbar ungefär som i t.ex. Baldurs Gate. Reglerna i sig är sedan ointressanta. Rollspelandet är det viktiga. Appen ska stödja SL och spelarna. (Har funderat på detta och kom till mockup-stadiet).

        Gilla

      4. Jepp, jag håller helt med. Dessutom tror jag inte att det går att lansera en ”gemensam regelstandard” för en samlad rollspelscommunity. Ang. pdf:er så köper jag allt du/ni säger men jag förstår inte riktigt poängen med en pdf om man istället kan utnyttja styrkan i en digital tjänst till max. Vi har kört pdf:er i flera år nu och det blir bara massa scrollande hit och dit. Känns väldigt old-style om du frågar mig. MEN… som ett komplement absolut.. Min devis är annars lite: Antingen går du digitalt all-in, eller så skiter du i det. Håller också med om att göra allt så dolt som möjligt, men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Man kan ha läsbara regler för dem som vill, och automatiserade funktioner/verktyg för dem som vill. Sen om vi lyckas är en helt annan sak.. men ”worth a good try”..

        Gilla

      5. Jag tror inte så mycket på ren PDF-försäjlning i Sverige. Det är annorlunda i USA där det är mycket billigare med utskrifter på Printshops (som finns i varje gathörn i universitetsstäder). Och bara ett fåtal svenska spel har layout som är lämplig att läsa som PDF på en läsplatta. Om något.

        Dessutom kannibaliserar PDFer på försäljningen av tryckta spel. Alla säger att de vill ha pdf-er, men ingen vill betala för dem.

        Gilla

      6. Håller med – pdfer är rätt dåliga för platta – här skulle nog moderna ebokformat va vägen att gå. Så fort det blir två spalter pajar det. Det enda jag läst som funkat bra är Svavelvinters mindre moduler.

        Gilla

      7. Det intressanta här är att tjänsten är bra (Jag är kinkig, har ju jobbat som konceptutvecklare på stora webb/IT-företag) och vad det kostar. För mig som spelskapare.

        Gilla

      8. Tycker att detta låter grymt intressant! En bra, gemensam digital plattform för rollspel vore awesome. Jag tror inte att det ersätter fysiska spel anytime soon, men det är strålande att erbjuda alternativ, inte minst för att kunna locka nya spelare. Fria Ligan är på. 🙂

        Gilla

      9. Jag kan bara svara för mig själv, men PDF-versionen respektive den tryckta versionen av en rollspelsbok fyller helt olika funktioner. Bläddra ”live” i en PDF går bort, för clunky. Däremot asbra pga man har dem med sig hela tiden. Som konsument anser jag att vid köp av tryckta boken bör man kunna köpa PDF-version REJÄLT rabatterad. Kanske en tredjedel av priset. Extraintäkt för skaparna, bara bättre för spelarna. Extremt få köper tryckt bok OCH PDF ändå tror jag så alternativintäkten är noll.

        Gilla

    2. Intressant inlägg och en intressant inblick i produktionssidan av rollspelssverige.
      Jag håller med om att mycket som publiceras idag känns som att det främst är gjort för en redan invigd skara. De spel som känns som att de försöker nå nya spelare är främst Äventyr, Fantasy! och Morwhayle. Övriga spel känns antingen för dyra, komplexa eller tjocka. Det är också dessa tre spel som jag lyckats få mina barn och deras kompisar intresserade av att spela.
      Jag tror också att de nostalgiker som främst köper spel idag också är de mest konservativa och vill ha sina spel på papper. Den generation som behöver lockas in i hobbyn är troligen mer mottagliga via appar och datorskärmar. Därför är det synd att inte fler spel går att köpa som pdf.

      Gilla

      1. Ja det där med pfder är märkligt. Med få undantag är det idag bara möjligt att få en pdf av ett svenskt rollspel om man a) piratar det, eller b) är med i en crowdfunder.

        Gilla

      2. OK, då hade jag sålt 20 ex. Kanske. På 6 år. Jipi. 😉

        …dessutom, ska man satsa på PDF-spel som ska läsas på skärm, får man anpassa spelidé, regler (korta!!!) och utformning efter det. Vilket inte görs.

        Gilla

      3. Allt som tvingar rollspelsförfattare att skriva kortare bör uppmuntras! =)

        Vi bör kanske inte stirra oss blinda på formatet PDF, men en tjänst där det är lätt att bläddra bland och köpa rollspel i digitalt format tycker jag låter super. Sen skulle jag troligen köpa spelen i pappersform också, det gör jag i alla fall med serietidningar jag köpt på Comixology som jag verkligen gillar.

        Gilla

      4. Om man följer Theos kategorier (som jag i stort håller med om) så är Fantasy! inriktat met de han kallar ”Spelarna”. Hade jag riktat in mig mot de andra kategorierna hade det krävts en mycket dyrare produktion. Och det tror jag inte funkar i längden, om man vill ha en vinst som kan bygga kommande produkter. Eller så går man ut på den internationella marknaden.

        (Angående Morwhyle tror jag däremot att produktionskostnaden är i överkant… även om man eventuellt fått bilderna till reapris.. Den är för dyr.)

        Gilla

      5. Du har nog helt rätt angående Morwhayle 🙂
        Sen kan man undra varför inte fler svenska rollspel har försökt sig på en internationell lansering. Många av de spel som getts ut hör håller ändå ruskigt hög klass.

        Gilla

      6. Fantasy! är redan översatt, som sagt. Så nån form av utlandssatsning blir det.

        Svenska rollspel har nog generellt ett alldeles för högt production value för vår pyttemarknad. Men det handlar nog om att man: A. Gör spelen för att man vill visa att man kan göra nåt snyggt för sig själv. B. Vill få cred hos likasinnade. 😉 C. Tycker det är kul.

        Gilla

      7. Ingen vill betala för PDF:er i Sverige. De säger att de vill det, men det är bara läpparnas bekännelser. Jag håller med Theo här, ska man göra nåt digitalt krävs ett mervärde som är större än så. Gå ”all in” som han uttryckte det.

        Gilla

      8. Jag tillhör då en av dessa ingen, för jag tycker att PDF är värt att köpa då jag tillhör en av dessa veckopendlare och måste välja vad jag ska ha med mig då jag reser. Rollspelsböcker hamnar låååångt bak på listan förutom just de jag har på PDF och då i paddan. 🙂 Skulle gärna ha både Fantasy! och Morwhayle i PDF även fastän jag har dem i fysiskt format just för att ha dem tillgängliga ”alltid”.

        Gilla

  12. Gillar det Robert skriver nedan. Jag har läst rollspel lika länga som jag skrivit och skapat själv (ca 25 år). De går hand i hand. Jag kan köpa ett rollspel bara för läsningen eller för att det ger inspiration till annat jag själv gör. Väldigt sällan för att spela. Jag är helt ointresserad av regler och får jag själv välja är det typ storytelling som gäller, varför jag föredrar spelvärldar och äventyr, den berättande delen. Att det finns många rollspel är bara en konsekvens av att det idag är möjligt att som amatör realisera sina drömmar. Hålla en produkt i handen (eller digitalt). Det är bara bra.

    Själv skapar jag det jag själv vill spela. Det jag tycker är roligt och bra. Jag avskyr det entreprenöriella och kommersiella och skulle aldrig för mitt liv vilja göra pengar av rollspel. Att den kapitalismen konkurrensen gör att bara ett litet antal personer kan försörja sig på att skapa rollspel är ju bara ett problem för dem som vill försörja sig på rollspel. För mig och de allra flesta andra skapare är det en hobby. Eskapism. Håller just nu på med ett minirollspel. För att det är roligt. Tiden jag lägger ned är underhållning, ej arbete. Om och när det blir klart släpps det som freeware. Jag kommer inte att lägga ned någon tid eller kraft på att sprida det men blir glad som fan om någon ens läser det, än mer om någon blir inspirerad av det, tänker eller tom. spelar det.

    Gilla

  13. Om jag får tillåtas vara elak: det finns också en viss ironi i att en stockholmsk mediaman med en podcast beklagar sig över att folk ger sig in på en mättad marknad.

    Gilla

      1. Och mer seriöst, jag tror svaret på ”varför gör du det här” blir samma i båda fallen. Man ger ut rollspel för att det är roligt, och lägger pengar på det för att man tycker det är värt det att få den produkt man vill ha, inte för att man vill nå högvis med konsumenter. Allt man lägger pengar och möda på behöver ju inte ha någon praktisk nytta. Att lägga pengar på att publicera ett litet rollspel är i dagsläget något som motsvarar att åka på en rejäl semester, skaffa sig en asfet lajvoutfit eller bygga upp en saftig Warhammerarmé — saker som antagligen kommer påverka avsevärt färre människor än ens rollspel.

        Gilla

      2. Ja. Som jag skrev i en annan (men relaterad) diskussion på WRNU: fenomenet ”rollspel” kan inte sägas karakteriseras av handlingen ”att rollspela”. Tvärt om tycks en avsevärd del av hobbyn utgöras av icke-spel.

        En majoritet av de rollspel jag äger har jag aldrig spelat och har heller ingen ambition att spela. Jämförelsevis kan nämnas att alla brädspel jag äger har spelats, och de brädspel jag inte har någon avsikt att spela igen (som Zombies!!!) försöker jag göra mig av med.

        Gilla

  14. Intressant diskussion. Kul att Theo kom in med lite tankar! Jag tror helt klart på att utveckla en e-tjänst för rollspel. Som jag ser det är ett av problemen att spelen i sig måste designas efter detta. Tror inte att det går att ha jätte stora textblock. Det måste författas kort och kärnfullt men med ”flavor”.

    När det gäller PDF:er så finns det en efterfrågan. Vi på Fria Ligan får ett gäng mail och kommentarer i veckan där folk frågar efter PDF:er. Här om dagen hade vi en spelare som frågade efter PDF:en till ett spel och var villig att betala priset för det fysiska spelet! Problemet här är ungefär samma som ovan. Jag tror att man måste göra en anpassad design för PDF:er och detta blir väldigt tidskrävande. I sådant fall tror jag, precis som många andra här, på att gå ”all in” och göra en riktigt bra e-tjänst.

    @Arfert: Produktionskostnaden för Morwhayle är ganska låg om man jämför med många andra etablerade spel (vilket inte minst framgår av priset på spelet). Det som kostade i produktionen var boxen och tärningarna. Dessa två var nödvändiga för att inte göra produkten ofullständig eftersom den primära målgruppen för spelet var just 3:an, dvs ”Spelarna”.

    Gilla

    1. Som total n00b på rollspelsproduktion avseende försäljning, marknadsföring etcetera, vad säger ni om RPGnow.com som plattform för att sälja pdf-filer? De har en watermark-funktion och numera ett riktigt bra system. Är det inte öppet för svenska rpg eller är det för dyrt? Det ligger mycket små konstiga indie-spel där så det kan inte kosta skjortan. Inbillar jag mig…

      EDIT: ser gärna svar från alla konstruktörer i tråden även om jag ställde frågan som svar till CG 🙂

      Gilla

      1. Angående PDF:er till mina spela: jag är inte sådär jätteinsatt i hur de skulle säljas, via vilka kanaler och så vidare. MylingSpel har ett system att sälja PDF:er och det säljs även sådana här och där. Det är inte direkt en jätte efterfrågan på PDF:er så det känns liksom inte helt värt att börja leta alternativ när det fungerar okej i nuvarande läget med den låga försäljningen.

        Gilla

      2. Men frågan är vad som är hönan och ägget? Finns det ingen PDF-plattform eftersom ingen vill betala för PDF eller vill ingen betala eftersom det inte finns någon bra plattform (jfr Comixology)?

        Gilla

      3. Jag är övertygad om att bristen på efterfrågan av PDFer eller andra elektroniska format i alla fall delvis beror just på att det inte finns någon bra plattform.

        Tillgängligheten är nyckeln. All behöva mejla olika spelskapare på chans är inte min bild av tillgänglighet. =)

        Gilla

      4. Givetvis skulle en bra plattform stimulera köpet. Min poäng var snarare att det inte är en proriterad fråga för mig eftersom hur det ser ut nu. Jag vill hellre använda tiden att skriva på spelen än att pyssla med saker som inte ligger i mitt kunskapsområde.

        Gilla

      5. Jag tror, som Magnus säger, att det handlar om tillgänglighet. Sen känner jag som designer att PDF är ganska begränsande. I en perfekt värld skulle jag gå ”all in” på ett verktyg för att bygga appar för läsplattor (och smartphones) där man maxar designen (och spelets struktur/text) för just det mediet. Alltså: segmentera innehållet för SL/spelare, skalbara bilder att visa för spelarna, rörliga/animerade kartor och bilder (rymdskepp för tex Coriolis), ljud- och film handouts (kolla på det som M:0 fansen har gjort på vårt forum) etc. Tekniken och förutsättningarna finns. Det man får fundera över är efterfrågan och kostnaden för utveckling (vi på Ligan har ingen kostnadspost för design idag…)

        Gilla

  15. Det släpps en ca en kokbok/dag i Sverige. Hur många band finns det i din hemstad som harvar i replokalen och som gör skivor ingen köper?

    Alltså, jag tror att det ser ut så här inom de flesta branscher där det är hyfsat lätt få ut sitt alster i färdig form. Jag är själv designer, och det fullkomligt kryllar av designers med mer eller mindre bra idéer som aldrig får sin produkt producerad. Det blir en stol på en mässa, som sedan samlar damm någonstans.

    Ok, skillnaden här är att det finns en hägrande jackpot att vinna. Du KAN få skivkontrakt, du KAN få laga mat i någon TV-sudio eller på en lyxkrog, du KAN vinna ett designpris o.s.v.

    Skriver du rollspel är det bästa som kan hända att du…jag vet inte…säljer 200ex och blir intervjuad i Fenix? Fan, det var ju inte den slutsats jag hade hoppats komma fram till 🙂

    Gilla

  16. För övrigt: Jag kan såklart inte svara för Rotsystem då det knappt är släppt, men jag kan konstatera att åtminstone Null State av mina spel spelas väldigt flitigt, åtminstone på konvent. Har hört från olika tredjeparter som gillat det på konvent ingen jag känner åkt på, och nu senast på Gothcon var det en snubbe som spelat spelet med sitt barn och nu ville ha ett fysiskt exemplar…

    Evolutionens Barn har också gått ett par vändor utan mig i indierummet.

    More than Human däremot känner jag inte till en enda ute-i-stugornakampanj med. Vet en som ska börja ganska snart, men jag köper absolut att det mest var ett vanityprojekt. Men det kändes som slöseri att inte släppa det, givet mängd tid jag lagt ner på att utveckla spelvärld + regelsystem till min egen spelgrupp…

    Jag blir för övrigt hemskt sugen på att försöka dra igång en spelgrupp med huvudsakligt fokus på att spela åtminstone en oneshot i alla spelen du räknar upp…

    Gilla

  17. Ur en sån synvinkel tycker jag det är värt att snegla mot OSR-klicken, eller ”gör det själv-Dugeons & Dragons”.

    Här släpps visserligen sjukt många spel (för många?) men det släpps också en hel del äventyr och andra resurser. Och eftersom spelen på det stora hela är kompatibla med varandra finns en kumulativ effekt eftersom allt material är användbart..

    Gilla

  18. Henning Henningsson.

    Yrke: Barbar. Hemvist: Ereb Altor.

    FV i att Spela Rollspel: 6.
    FV i att Prata Rollspel: 19.

    Rollspel behöver kanske inte spelas för att de ska erbjuda något? Kan det inte finnas i ett värde i att försöka konstruera den perfekta världen, i att få en avkoppling, i att uppfatta de väldiga vidderna? Det kan vara en trygghet, en värld med bestämda regler, ont och gott … inte lika komplicerat som IRL.

    Hos oss kan ju, gud bevare, ett perfekt slag visa sig otillräckligt.

    Tolkien hade från början endast sig själv som målgrupp, och därefter, med ”Bilbo” / ”Hobbiten”, sina barn. Han verkade nöjd med det som han kallade ”subkreation”, något han pysslade med sedan ungdomen: konstruktion av språk, m.m., och som kollegor senare skrattade åt. Sedan svällde projektet.

    Är det, för övrigt, inte mer kreativt att konstruera, modifiera och fila på ett rollspel eller ett äventyr / en modul, istället för att spela ett datorspel, där mycket så att säga är serverat. Bläddrandet fram till reglerna för bord på en taverna skall inte underskattas! Vem myntade ordet ”modul” förresten?

    Väntar ivrigt på en Nazgûl-modul, eller Morgul-modul … Modulernas modul!

    Gilla

Lämna ett svar till Fredrik L Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s