Klarar Symbaroum fighten?

Det-Förlovade-Landet-642x908Nu när jag har läst igenom Det förlovade landet, ett introduktionsäventyr till det kommande fantasyrollspelet Symbaroum, så känner jag mig tvungen att uttrycka några åsikter. Detta är ju trots allt internet, och vad ska man med det till annars?

Om själva äventyret finns inte mycket att säga, det är en rälsad historia konstruerad för att låta deltagarna pröva på spelets olika regler, samt introducera grundläggande koncept, folkslag och konflikter.

Mer intressant är att försökta klura ut vilken typ av fantasy Symbaroum är. Äventyrsspeltönt som jag är blev jag såklart glad när jag läste att spelet inspirerats mycket av Ereb Altor, men samtidigt, vilket svenskt fantasyrollspel har inte varit det?

Av Det förlovade landet att döma är Symbaroum en ganska traditionell värld av den typ jag, i mitt eget lilla huvud, brukar kalla för ”tredje generationens rollspelsfantasy”. Kortfattat och förenklat kan man sammanfatta denna teoribyggnad så här:

  • Första generationens rollspelsfantasy: Alver är goda.
  • Andra generationens rollspelsfantasy: Alver är onda.
  • Tredje generationens rollspelsfantasy: Alver är konstiga. Ont och gott existerar inte, bara olika kulturer och intressesfärer.

Symbaroums värld verkar vara styrd av olika fraktioner – alver, svarkappor, drottningfolket, ordo magica och gravplundrare nämns i detta äventyr – och jag misstänker att en viktig del av spelet kommer att vara hur rollpersonerna navigerar mellan dessa. Vi lever ju trots allt i ett post-Game of thrones-samhälle, så allt annat vore otänkbart.

Det förlovade landet lovar modern fantasy med en tradtionell grund. Det känns spännande, men samtidigt ska man inte dra för stora växlar på ett lite introäventyr. Jag får i alla fall än jäkligt bra känsla av allt jag sett av Symbaroum hittills.

Frågan är bara hur spelet kommer att stå sig i konkurrensen, för det ekar ju inte direkt tomt i fantasyrummet just nu. Redan har vi populära Fantasy! och Svavelvinter samtidigt som ett nytt Drakar och demoner är på väg, och crowndfundingen för Eon går som tåget. 

Inte en lätt sits för ett nytt spel med ett konstigt namn.

8 reaktioner till “Klarar Symbaroum fighten?

  1. Det konstiga namnet tror jag kommer att vara det största problemet för det här spelet. Jag noterar att nästan alla klockrena hits när det gäller rollspel har varit möjliga att binda till andra settings än originalet och de har väldigt sällan varit döpta efter en specifik setting. Med detta sagt verkar det här ganska bra av det jag hört.

    Gilla

  2. Mycket intressant att läsa dina tankar Magnus! Jag köpte (om jag minns rätt) Kejsarpaketet och hoppas att stödja Järnringenkillarna mer i framtiden. Mutant: UA kampanjen är det bästa jag spelat under nästan 25 år, och man håller väl ett hemligt hopp om att JR kommer ut med en till mastodontkampanj. Isåfall kan man säga ”Kampanj X” istället för ”Symbaroum” om det känns jobbigt 😉

    Gilla

  3. Är det alltså bara jag i hela världen som tycker att namnet är rätt fränt och liksom ekar ganska snyggt i huvudet? Jag associerar till mörk och episk och mystisk skogsfantasy, det är något med den där ”-roum”-ändelsen som gör det tror jag…

    Jag är rätt pepp, och det säger jag definitivt inte om speciellt många fantasyspel…

    Gilla

    1. Verkligen! Jag tror det kan funka när det väl satt sig. Om Nyarlatoteph (?!?) är ett namn man kan sätta på en framsida så är Symbaroum hur lätt som helst 🙂

      Gilla

    2. Jag gillar namnet, tror det blir bra – men associerar det till Coriolis och rymdstationen Djachroum – lite snett med andra ord 😉

      Gilla

  4. Jag tycker äventyret är en smula konstigt upplagt.

    *SPOILERS*

    ”Tjuvar! Eldstenen är försvunnen!” ”Vilken eldsten? Och vad är en eldsten?” (äventyret misslyckas helt att introducera föremålet och dess vikt innan RP kastas ut att ta tillbaka det. Och vad hände med de karavanvakter de sparrar mot i scen 1, varför är de inte med i jakten?)

    Vad är Kelers plan? Ingenstans hittar jag att han mött Van-Rogan tidigare. (Och varför döptes inte Rogan till ”Heden” 🙂

    Gilla

  5. F.ö. är Van-Rogen bara den första i en rad slumpmässiga möten med vad jag bara kan kalla ”random styggelser”.

    Näst står Belun och Ludo på tur. Det visar sig att de inte alls är random resenärer, men det får vare sig RP eller SL veta. En missad möjlighet binda ihop storyn; eller rättare sagt, det funkar knappt om inte B+L fått bonda med karaktärerna betydligt mer och tidigare.

    Att möta random ulvar är däremot en tried-and-true komponent och inget att säga om. Men måste Belun och Ludo just introducerats, så äventyret känner sig tvingat säga ”Vägvisarna ska inte dö i den här striden”? Något som är svårt nog hantera med finess som erfaren SL… Särskilt som huvudulven inte alls är random trots allt, utan är där just för att ta kål på de som äventyret precis sagt måste överleva!

    Äventyret behandlar alvernas ultimatum som om det fanns två likvärdiga alternativ. Men RP har ingen koppling till de nyanlända, och det hintas dessutom att de är korrupta… När spelvärlden sedan är ”eat or get eaten” har jag svårt att se moralen i att skydda dem, om inte äventyret skrivits specifikt för att trycka de spelare som tagit med sig heder och anständighet från vår värld i ögat…

    Gilla

Lämna ett svar till Jan Erik Söderman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s