De tretton magikernas arv

Green violet fantasy

Jag har funderat lite löst på en modern, paranormal, rollspelskampanj. Upplägget är som följer.

Alla gamla legender och mytologiska berättelser är mer eller mindre sanna. Förr i tiden fanns monster, magi och allsköns gudar. Jorden var ett enda stort tivoli – eller, beroende på hur man ser på saken, slagfält – av rivaliserande halvgudar, demoner och galna trollkarlar.

Att leva som människa i en sådan värld var ingen lek, man riskerade ständigt att bli förvandlat till ett träd, befruktas av en regnskur eller bli blind för att man råkade se en tjej bada.

Ohållbart i längden, så klart.

För ett par tusen år sedan i Mellanöstern beslutade sig en kabal av tretton mäktiga magiker för att försöka göra något åt saken. Genom en lång, utdragen ritual som innefattade offret av en av deras egna, fördrev de alla övernaturligheter från världen.

Men inte ens det räckte. För att jorden skulle förbli i människornas händer, byggde de kvarvarande magikerna en religion kring deras döde ledare. Det var nämligen av yttersta vikt att så många människor som möjligt regelbundet utförde vissa ritualer och yttrade vissa fraser. Dessa kom att införlivas i religionens riter och böner.

Århundradena går och två millennium senare har en allt större skara människor slutat utföra de nödvändiga ritualerna. En kritisk punk är nära, då det övernaturliga inte längre kommer kunna hållas borta. Redan, i vissa områden, har saker från andra sidan börjat sippra in i vår verklighet.

Rollpersonerna blir givetvis några av de första att upptäcka detta. Kanske visar det sig att de själva har övernaturliga förmågor, kanske blir de vittnen till något otroligt, kanske tar de på sig själva att jaga monster. Vem vet?

Saker jag inte gillar med ovanstående idé: Den är etnocentrisk så det ryker om det. Det är oklart om den har någon som helst coolhetsfaktor, eller om den bara är löjlig. Egentligen är den bara en ursäkt för att få rida på en grip och skjuta pistol samtidigt. Hur skulle en kampanj se ut, eller ens ett äventyr? Så långt har jag inte tänkt.

9 reaktioner till “De tretton magikernas arv

  1. Cool idé! Det finns ju mycket man kan göra med det. En fråga är ju var allt det övernaturliga har varit någonstans hela den här tiden. Och har den haft några sätt att kommunicera med vår sida under sin frånvaro? Klärvoyanta? Kultister? Drivs de av ett hämndbegär nu när de kommer tillbaka? Finns det olika ”faktioner” med olika intresse? Några kanske vill att gränsen ska stängas igen för att slippa människorna. En rollspelsgrupp kan ju till exempel arbeta som städare, tänk Men In Black. Eller som du nämnde Jägare. Eller som några som upptäckt det magiska i deras bakgård och utnyttjar gripen som stod där för att leva rövare, jagade av både myndigheter och halvguden vars husdjur det var.

    Gilla

  2. Bry dig inte om ”etnocentrismen” (kristocentrismen?), acceptera den i stället fullt ut och gå vidare med vilken innebörd det har för världen. Här ges ju en konkret anledning till varför det är så viktigt att ”gå ut och göra alla folk till lärjungar”. På samma sätt som verkligheten börjar rämna idag p.g.a. folks avfall från den rätta läran så måste ju övernaturliga händelser ha varit fortsatt väldigt vanliga i världen förr i tiden innan man nått en kritisk massa av religionsutövare, när nu detta inträffade, och framför allt i områden med få religionsutövare.

    Det kanske är som europeisk missionär i Sydamerika, Afrika eller Asien man ska spela spelet? En verklighet där alla märkliga historier om länderna bortom haven faktiskt är sanna och där skogarna är fulla av vidunder som bara kan förjagas genom den rätta tron.

    Gilla

  3. En kamrat till mig (som tyvärr inte finns med oss längre) spellede en gång nåt liknande. Fast det rörde sig snarare om djävulen vs. gud, kraftigt inspirerat av Constantine naturligtvis, än om mytologiska varelser (även om dylika monster och entiteter figurerade). Rollpersonerna hade olika bakgrund men som valts ut att kämpa på den rätta sidan inför domedagen. Rätt coolt faktiskt. Vi red aldrig på gripar men sköt rätt mycket med två pistoler John Woo-style på demoner i New Yorks tunnelbana.

    Gilla

  4. Kanske dumt att kommentera i ett så här gammalt inlägg, men helt plötsligt kom jag att tänka på detta inlägg och sedan på Amatka. Du har läst den, hoppas jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s