Varför vågar inte rollspelare tänka stort?

thinking?

Häromdagen skrev jag att Riotminds gör som de vill och struntar i vad folk tänker och tycker. Sedan dess har jag funderat lite och kommit fram till att, vaffan, hela jäkla rollspelssverige gör på samma sätt.

Några aktuella exempel:

Rotsystem är grön postapokalyptisk cyberpunk. Går det att hitta en smalare nisch?

Leviathan är undervattens-scifi med monster från en annan dimension. Är det ens en genre?

Symbaroum är mörk, gå runt i skogen-fantasy av traditionellt snitt och kommer troligen konkurrera med både Fantasy! och EonDet börjar bli trångt i fantasysegmentet.

Mutant: År noll är resultatet av att några Mutant-fanboys fick möjlighet att göra en egen version av spelet. Radioaktiv postapokalyps är ju inte direkt en genre i tiden.

Hela den svenska rollspelsproduktionen består i princip av olika eldsjälars hjärteprojekt. Technochock, More than human, Matiné, Blå himmel, En garde!, Magneter och mirakel, Starchallenge och så vidare. Det går knappast att hävda att dessa spel riktar sig till en marknad utanför de närmast sörjande.

Just nu verkar det bara vara Fira Ligan och Saga Games som över huvud taget tänker på saker som marknad, efterfrågan, nischer. På vad som har en chans att sälja, och kanske till och med nå utanför den trogna kärnan av entusiaster.

Men inte ens de vågar, vill eller orkar ta hela steget.

Hur kommer det sig att rollspel är en så trendokänslig hobby? Ja visst, det går mode i olika regelideologier, men ser man till genre är det extremt statiskt. Fantasy, scifi, kanske lite skräck.

För mig är det ett mysterium att ingen försökt göra ett stort, brett vampyrspel på svenska. Vampyrer är ju de senaste 10 årens största populärkulturella boom. Låt den rätte komma in-rollspelet, varför hände aldrig det?

Varför försöker ingen slå mynt av zombietrenden som råder just nu? Eller Hunger games?

Varför görs inget ”Scandinavian noir”-spel som försöker ta fasta på den enorma popularitet som svenska kriminalromaner har både i Sverige och utomlands? En rollspel i Becks och Wallanders fotspår.

Varför kikar ingen svensk rollspelkonstruktör på militär science fiction, den mest populära delen av genren (om vi snackar litteratur i alla fall)?

Svaret på dessa frågor verkar ligga i att svenska rollspelare och rollspelskonstruktörer inte vågar tänka stort. Det eviga ältandet om att rollspelens storhetstid var på 80-talet och att hobbyn snart bara kommer att befolkas av en liten krets gubbar riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Självklart lägger man sin energi på sitt hjärtebarn till spel, hur smalt och obskyrt den än må vara, när man är övertygad att ingenting man gör kommer sälja mer än 150 exemplar.

Jag tycker att det är dags att sträcka upp fingret i luften igen och se åt vilket håll det blåser; dags att våga lämna de inrutade, bekväma genrerna. Det kan väl inte skada att försöka vara bred och publikfriande åtminstone en gång? Kan inte någon bara göra ett lätt kamouflerat Pippi Långstrump-rollspel?

40 reaktioner till “Varför vågar inte rollspelare tänka stort?

  1. Det korta svaret: brist på distribution.

    Det lite längre. Visst kan man tänka sig nischer som ligger mer i tiden, för att bredda målgruppen och göra rollspel relevant för en större massa. Men hur gör man det när det inte finns något sätt att nå ut till massan? Betänk dessutom att rollspelsföretagens starkaste målgrupp är väldigt intresserade av klassiska rollspelsnischer som genetisk fantasy, postapokalyps, grottröj etc. och du hamnar i ett klassiskt dilemma. Våga satsa på något brett, men ta den stora risken att det blir magplask eftersom inga större kedjor eller butiker tar in spelet och därmed missar hela potentialen, och på kuppen den lilla men köpstarka publik som redan finns? Eller – gör rollspel som både du själv och en stor del av den existerande målgruppen vill spela?

    Men att bara hävda att det beror på brist på visioner om att tänka större tycker jag känns en smula naivt. Ett företag som satsar flera hundra tusen på att trycka upp Stieg Larsson-rollspelet i stor upplaga lär tyvärr inte bli långlivat om det inte har rejält bra säljare – eller flyt.

    Gilla

    1. Med det sagt så håller jag med om att det vore kul med något som gick ordentligt utanför den klassiska nördfållan, och jag tror det kommer längre fram!

      Gilla

    2. Håller med. Brist på distribution och försäljningsställen. Det är det enskilt största hindret från att sälja mer. Inte val av nischer. Det finns (eller har funnits de senasre 10 åren) ju svenska rollspel för i stort sätt alla genrer inom populärkultur.

      Gilla

    3. Är det egentligen brist på distribution numera? Vi har ju numera möjlighet att köpa produkter direkt i vår padda om vi vill ha den digitalt och även möjligheten att välja print by demandtjänster om vi gillar döda träd.

      Är det inte mer så att utbudet av allt har blivit så stort och valen är så många att folk mest bara låter tiden flyta iväg framför antingen Facebook, Youtube eller något annat som bara äter tid?

      Jag personligen har börjat rensa ut bland alla tidstjuvar jag har omgett mig av och börjat strukturera upp min fritid till sånt jag tycker är roligt, rollspel tillexempel. Där har jag dock märkt att jag har numera så mycket olika att jag redan där har svårt att välja -> jag siktar bara in mig på svenska rollspel då de ligger mig varmast om hjärtat.

      Det som jag tror skulle kunna hjälpa till att sprida lite ny kunskap om rollspel är att sno White Wolfs idé där de släpper lite olika demoversioner av sina spel med ett kort äventyr, väldigt slimmade regler och färdigrullade karaktärer och i samarbete med något kulturföretag / utbildningsföretag ordna distribution / finansiering och vända sig ut mot skolor / fritidsgårdar och på så sätt ”erbjuda första fixen gratis”.

      I och för sig kostar det både tid och pengar men jag tror att det kan synliggöra hobbyn och få det att bli enklare att hitta till den.

      Gilla

      1. Nja, finns det inte möjlighet att upptäcka rollspel fysiskt i butik så minskar chansen att nyrekrytera.

        Sen gäller: ju fler butiker som fysiskt säljer rollspel = ju fler rollspel säljs. När EB Games slutade sälja rollspel gick antal sålda i Sverige ner ordentligt. Och skulle SF-bok sluta med rollspel så skulle det vara en katastrof.

        Gilla

      2. Det känns ju bara som tidsfråga innan det händer. Rollspelshyllan på sfbok har krympt sakta men säkert i åratal.

        Då är frågan: Om man inte kan synas i fysiska butiker, var syns man då? App Store?

        Gilla

      3. Då är det djungeltrumman som gäller. Och det kommer vara förödande. Rollspelen skulle ännu mer bli en historia för de närmast sörjande.

        Vi får hoppas att de nya spelen som kommer håller i gång intresset ett tag till.

        Gilla

  2. Jag skulle säkert älska sönder ett ”Scandinavian noir”-spel men samtidigt tror jag inte att vägen till storhet går genom att flörta med en stor publik vars enda information till rollspel är kvälls- och dagspressen.

    Och man kommer inte ifrån att de bästa spelen görs av folk som gör det de brinner för. ”Vill inte egentligen men marknadsundersökningen säger att vi ska göra det här” hade kanske fungerat som strategi förr men inte idag när en snabb googling ger att spelet är tråkigt och suger.

    Fast jag tror just att scandinavian noir kommer — kanske till och med med en regntabell. Undersökande rollspel är på uppsving.

    Gilla

    1. Den egentliga frågan kanske är varför svenska rollspelsmakare i allmänhet inte verkar vara intresserade av andra genrer än fantasy och scifi. Hur kommer det sig att ingen brunnit för att göra ett rejält, brett, vampyrrollspel? Detta pillande med allt smalare scifi-genrer förundrar mig.

      Eller, som någon sa på Twitter: Varför ska svenska rollspelskonstruktörer alltid vara så jäkla speciella?

      Gilla

      1. För att om man vill spela vampyrer så finns olika versioner av Vampire. Den svenska markanden är i mångt och mycket ett kompliment till de engelska spelen — det har blivit väldigt lätt att få tag på rollspel OM man redan är insatt i hobbyn..

        Gilla

      2. Det är lättare att svara på frågan ”vad gör man” i längden när det gäller fantasyspel, och de funkar bättre för grupper. ”Fellowship”-grejen var det ju inte Tolkien som kom på, den har funnits sedan Jason och argonauterna.

        Gilla

      3. …De som gillar vampyrer spelar redan Vampire. Men skulle jag göra ett svenskt vampyrspel skulle jag bygga det på urban-fantasy-romance-genren. Ett kärleksrollspel med Vampyrer. I samma nisch som Vampire Diaries eller Twilight, med en nypa True Blood för att inte skrämma bort alla killar. 😉

        Gilla

  3. Därför att det inte går att få ekonomi i kontinuerlig rollspelsutgivning. Så drivkraften bakom är något annat. Kreativt utlopp mest troligt.

    De flesta vill spela enkla spel. Det finns en anledning till varför D&D/Pathfinder dominerar. FInns det mer klassisk fantasy? Fantasy är den genre som säljer absolut bäst. All data stödjer det.

    Gilla

      1. Drakar, Eon och Mutant UA (som jag tycker är mer fantasy än SF med alla susar i säven-karaktärer) har dominerat stort senaste 20 åren. Så ja.

        Gilla

  4. ”Varför görs inget ”Scandinavian noir”-spel som försöker ta fasta på den enorma popularitet som svenska kriminalromaner har både i Sverige och utomlands? En rollspel i Becks och Wallanders fotspår.”

    Jag satt så sent som igår natt och skrev på världsbeskrivningen till ett nytt rollspel som bland annat har svenska kriminalromaner som ingående ingrdiens. Även om spelet inte på något sätt är ett specifikt Wallander-rollspel så skullle spelet fungera alldeles utmärkt som bas för äventyr i en värld baserad på svenska kriminalromaner. Det nya rollspelet kommer sannolikt ges ut på likaledes nytt rollspelsförlag.

    Gilla

  5. Kul diskussion, och bra att lyfta på sånt här. Jag önskar att du hade haft rätt – att allt som saknades är visioner bland svenska rollspelsmakare – men erfarenheten säger tyvärr något annat.

    Det som ”säljer” (i den mån man kan tala om det när det gäller svenska rollspel) är klassiska spel i klassiska nischer. Helst etablerade varumärken. Vad gäller Fria Ligans spel har Svavelvinter och Mutant sålt bra (återigen, relativt sett), medan vårt försök att bryta ny mark, att hitta nya målgrupper och haka på YA-litteraturen – Morwhayle – har haft mycket svårare. Mutant har sålt mer än dubbelt så mycket som Morwhayle, och då är det inte ens släppt ännu.

    Ett Scandinavian Noir-rollspel eller skandinaviska vampyrer-rollspel vore jättecoolt, de är skitkul idéer i sig. Men även med höga produktionsvärden skulle de ha väldigt svårt att sälja. Rollspelare skulle vara tveksamma till dem, och icke-rollspelare skulle inte knappast bli frälsta till rollspel av dem heller. Spelet skulle bli EXTREMT nischat, eftersom det vänder sig till en delgrupp inom gruppen rollspelare. Detta är vad vi har märkt med Morwhayle – det lockar främst rollspelare som har barn eller arbetar med barn. En växande grupp, men inte direkt jättestor. 🙂

    Att göra ett spel i en ny och oväntat genre är tyvärr ingen quick fix, är jag rädd. Se bara på datorspelen – klassiska genrer som fantasy och scifi dominerar enormt även där. Och rollspelen har i princip samma målgrupp. Det som behövs är, som Nils är inne på, en helt annan nivå på distribution och synlighet för rollspel överlag.

    Vad vi i Fria Ligan försöker göra är att arbeta mer stegvis, att förändra och utveckla rollspelen mer inifrån. Att behålla de inbitna rollspelarnas intresse genom att göra spel i klassiska genrer och varumärken, men samtidigt sänka tröskeln till spel genom att göra spelen mer ”speliga” igen, placera dem boxar, osv. Att på sikt få in rollspel på fritidsgårdar och leksaksaffärer.

    PS. Sen håller jag inte med om att vampyrer är en hetare trend än postapokalyps i dag – tvärtom – men det är en annan diskussion. 🙂

    Gilla

    1. Du har såklart rätt i allt du skriver. Det är väl egentligen två olika saker jag är ute efter.

      Jag kan förstå att man satsar på någorlunda säkra kort när man gör ett högprofilrollspel och är ett företag som i alla fall vill få in tillräckligt med SEK för att finansiera lite av nästa projekt. Inga konstigheter där.

      Samtidigt har jag svårt att förstå hur det kan komma sig att även alla små hobbyprojekt rör sig i samma få genrer. Varför lämnar rollspelsmakare – ens när de gör typ gratis för nätet och inte behöver bry sig om marknad eller försäljning – sff-träsket? Är rollspelare SÅ insnöade?

      Gilla

    2. Trist att höra om Morwhayle.
      Tror att ni har rätt att det handlar om att köra i breda genrer och att sänka tröskeln. Boxar skulle SagaGames också göra, men vi är ett par fattiglappar utan ekonomiska muskler. Vi gör tokbilliga spel.

      Gilla

  6. SagaGames håller på med Svenska kulter – rollspelet, efter Anders Fagers böcker. Har ingen aning om hur det kommer att gå, men ett intresse finns i alla fall, även utanför de vanliga rollspelskretsarna. Värt ett försök i alla fall. 🙂

    Gilla

  7. ”Varför görs inget ”Scandinavian noir”-spel som försöker ta fasta på den enorma popularitet som svenska kriminalromaner har både i Sverige och utomlands? En rollspel i Becks och Wallanders fotspår.”

    Ingen har lyckats bra med ett ”deckarspel” eller ett ”snutspel”, inte ens i USA. Trots att deckare är en stor genre internationell. Det bästa är väl diverse spionspel. Som i bästa fall gått hyfsat. De enda spel som handlar om nutida brott som funkat är de med superhjältar.

    Gilla

    1. Jag tror en del ligger i det arv vi har från de första rollspelen – där fokus låg mycket på grottkrälande eller actionäventyr. Spelsystemen har i mångt och mycket levt kvar – och ska man ha bra deckare så är systemen inte riktigt perfekt anpassade till det.

      På senare år har man ju ruckat en del på det här och lekt med reglerna, men det har inte riktigt slagit igenom bland de ”riktiga” rollspelen än… 🙂

      Gilla

  8. Jag tror att de flesta rollspel som har sålt hyfsat i Sverige efter Äventyrsspels glansdagar alla rymmer något element som är specifikt svenskt eller åtminstone nordiskt. Antagligen är det mer eller mindre kommersiellt nödvändigt att göra något som inte redan finns i engelskspråkiga spel (då tänker jag mer på setting än regler). Just därför tror jag att både Mutant: År Noll och Svenska kulter kan bli framgångsrika (dvs sälja i några tusen ex).

    Gilla

      1. Låt mig gissa.

        I Eon …
        … hälsar man inte på grannarna när man möter dem i trappen.
        … bär man sin lunchlåda i en systemetkasse.
        … tar man av sig skorna när man kommer hem till någon.
        … fraktar man smutstvätt till tvättstugan i Ikea-påsar.
        … tycker man det är roligt när utlänningar äcklas av surströmming.
        … är man orimligt stolt över att ens förfäder åkte båt, stal och våldtog.
        … skryter man inte om sig själv.
        … gillar man sommaren.

        Gilla

  9. Apropå trender: när ”du” verkligen noterat en trend är den antagligen på väg utför – och med tanke på den tid det tar att göra ett rollspel från scratch så är definitvt trenden ute (lite som för filmindustrin -vilket det var nått inlägg om på io9 nyligen).

    Snarare är det så att ”du” själv ska starta en trend om du ska kunna sälja på den 😉

    Det kan va lite sent nu för zombies (thank-f**king-***) men den möjliga trenden med militär-fantasy-trä-mechas-PA-romance kan bli något om några år 😉

    Gilla

    1. True that. Iofs har vampyrer varit en stark trend i vågor sedan 70-talet med en extrem boom senast nu efter första Twilightboken 2005, och svenska deckare sedan 60-talet, men i princip har du rätt. Zombieloppet är nog ganska kört.

      Jag undrar, är det så att många upptäcker rollspel via fantasy- och scifilitteratur och det därför i många spelares huvuden finns ett likhetstecken mellan de genrerna och rollspel?

      Gilla

      1. Jag kände att jag inte kunde kalla vampyrerna för en trend – det känns rätt kontinuerligt. Men de faller väl in i Urban F-gruppen lite. Sen tror jag som många andra att Vampire the M fångar in den gruppen rätt bra.

        Gilla

  10. Jag tror det är för att rollspel är en såpass sluten hobby att den blir direkt konservativ. Jag har i princip spelat rollspel varje vecka i tjugo år, och i princip med samma tre till sex vänner. Det är beprövat kul. När jag gör ett spel utgår jag såklart från mina vänner eftersom det är de som kommer speltesta, och då är det klart att resultatet blir konservativt. Försäljningsmässigt är det ingen vidare strategi. Men som privatperson skiter jag lite i om rollspelshobbyn dör ut eller inte; jag har en full och stabil spelgrupp och det skulle vara en mycket tyngre förlust om de inte tyckte om mitt spel och slutade spela med mig än om en massa människor som jag inte känner och som inte känner mig är ointresserade av mitt spel.

    Men med detta sagt gäller resonemanget främst bordsrollspel: mer improteater-nära rollspel som lajv och jeepform verkar vara mycket bättre på att nå ut till nya publiker och nära större visioner. Vilket inte är så konstigt eftersom de inte är beroende av att du träffar samma fyra polare varje onsdag som bordsrollspel är och således tillåter större utbyte.

    Om jag kunde leva om de senaste tjugo åren tror jag att jag skulle försökt bli lajvare istället.

    Gilla

  11. Jag funderade på en annan del av det här: Hur lätt är det att skriva/spela en del av de här spelen?

    Alltså, jag kan se folk intresseras av noir-deckare i modern Sverigemiljö, men det är ganska tufft att skriva ett renodlat mordmysteriespel. Men lägg till, säg, vampyrer eller till och med övernaturliga varelser i det hela så kan man köra noirdeckare med Supernatural/Buffy-inslag – helt plötsligt utökas spelmöjligheterna och man får fler möjliga uppslag till äventyr.

    Rotsystem är ett exempel här – det är inte så mycket nischning som det är mixning – man kan köra både cyberpunk och postapokalyptisk överlevnad med konceptet.

    Sedan misstänker jag att en hel del rollspelare vill köra lite kraftfantasi, och där funkar både fantasy och sci-fi.

    Inget av det här förklarar förstås varför vi inte har typ Battle Royale med zombies, men där tror jag tidsfaktorn, som Kosta var inne på, är en del i det hela. Även om jag tror den kan minskas med erfarenhet eller någon form av vant rollspelsförlag som håller produktionen igång, istället för enskilda rollspelsmakare som sitter och påtar ihop spel på egen hand. 🙂

    Gilla

  12. Hoho, jag gillar verkligen idén med Scandinavian Noir. Jag gillar ju svenska deckare, åtminstone koncept. Även om jag egentligen är mycjket större fan av typ Agatha Christies grejer. Mer tänka, mindre action.

    Sen blir jag snabbt uttråkad av realism; jag kräver lite fantastik. Kanske skulle man kombinera Scandinavian Noir med svenska vampyrer? Eller blir det för smal genre då? =)

    Gilla

    1. Also, jag har definitivt tittat på milfic-scifi; det är ju en genre jag älskar. Har ju skisser på INVASION fortfarande, som skulle vara lite World Invasion: Battle Los Angeles plus X-com… Men jag har inte haft tid att bygga det ännu =)

      Gilla

      1. Tja, Gumshoe kanske kan vara ett bra grundsystem? Det är ju frisläppt nu dessutom. Sedan lite bakgrundsfakta och ”bygga-deckaräventyr-struktur” (som i MCB eller Rotsystem) så är det packat och klart =)

        Utom att Gumshoe inte är speciellt bra utöver nytänkandet kring tärningsslag och ledtrådar då… Skulle jag bygga ett sånt spel skulle det nog vara typ äventyrsgenerering + typ sama system som i Rotsystem.

        Men det hela borde nog göras av nån som är mer bevandrad än mig i genren… =)

        Jag kan komma med och skriva tillbehör…

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s