Jag och min Paperwhite

Jag har köpt en Kindle Paperwhite (och ett fodral). Det är lite oklart varför jag köpte den, för jag har en massa olästa pappersböcker, men jag tror att det var Mark Frauenfelders hyllning i ett avsnitt av Gweek som fick mig att klicka på ”köp”. Ja, Boingboing-redaktionen har ett sjukligt stort inflytande på mig.

Hursomhelst så har jag alltid varit sugen på en bra läsplatta. Jag har försökt läsa böcker på min iPad Mini men aldrig riktigt gillat det. Att läsa längre perioder på en iPad är som att stirra in i en lampa, och dessutom inträffar alltid något av följande:

• Jag får ett sms.
• Någon tweetar till mig (följ mig!).
• ”Bongobingobang challenged you to a game of Wordfeud”.
• ”iOS 7.xx finns nu tillgängligt”.
• Etc

Paddan är bra till mycket, men den ger inte en optimal läsupplevelse.

Paperwhiten däremot. Än så länge har jag läst en roman på den och just börjat på fantasynovellsamlingen Dangerous women, och det är som en dans på rosor. Apparaten är så lätt att använda och har så intuitivt interface att tröskeln till att börja läsa är så gott som obefintlig. Skärmen är fantastiskt med 24 ljusnivåer, flera olika typsnitt och inställningsmöjligheter. Mycket lätt att läsa på.

Nackdelar? Utbudet av svensk litteratur på Amazon är inte jättestort, och vill man ha böcker från andra källor så blir det lite småbökigt. En bra grej jag upptäckt är att man mejlar en pdf eller dylikt till Kindlen (ja, kindeln har en egen @kindle.com-adress) och skriver ”convert” i ämnesraden så konverteras pdfen till kindleformat. Funkar bäst med dokument som inte så avancerat formgivna.

På det stora hela är jag mycket nöjd. Kindlen kommer knappast att ersätta vanliga böcker i mitt liv, men den är ett bra komplement. Jag kan tänka mig att jag kommer använda den mycket när jag vill testa nya författare, eller till böcker jag inte nödvändigtvis måste ha min bokhylla.