Nationalismen är en sjukdom

Det är jobbigt att läsa Terry Pratchett nu för tiden. Han är gammal (eller 65 bast i alla fall), dödligt sjuk i alzheimers, han skriver med hjälp av talsyntes och assistenter, och hans böcker är inte lika bra längre. Tack och lov har han en hög lägstanivå så att han – likt pizza – är bra även när han är dålig, men man måste vara fanatisk till vansinnets gräns för att inte se hur mycket Pratchett har tappat bara de senaste 4–5 åren.

Hans senaste bok i Discworld-serien, Raising stream, tycks i sina tröttaste partier vara skriven av någon som låtsats vara Pratchett, men inte riktigt fattat grejen. Den blir aldrig riktigt rolig och saknar helt den där glimten i ögat, det tysta wink wink nudge nudge-samförståndet med läsaren, som alltid har varit så typiskt honom.

Eftersom ämnet som avhandlas i Raising stream är så oerhört aktuellt och viktigt, är det synd att presentationen brister. Pratchett har alltid haft ett horn i sidan till fanatiker, krigshetsare och andra som spelar på folks rädslor för att få sin vilja igenom, och i den här boken riktar han sin uppmärksamhet mot nationalismen.

Som vanligt använder Pratchett sin Skivvärld för att spegla verkligheten, så här är det fanatiker inom dvärgasläktet som får representera de rasistiska nationalisterna inom till exempel British Nation Party,  Sverigedemokraterna eller Front National.

I skepnad av en berättelse som till synes handlar om järnvägens intåg i en fantasyvärld, skärskådar Pratchett nationalismens mekaniker och kommer i princip fram till två saker. Nationalismen är som en sjukdom: det krävs egentligen inte mycket för att den ska börja spridas, speciellt inte om någon sprider den med flit, och när den väl tagit fart är den svår att få stopp på. Människan tycks ha ett bristande immunförsvar när det kommer till nationalism.

Raising steam visar också tydligt att nationalismen är en återvändsgränd, för om du börjar sätta upp kriterier för vad som är en äkta dvärg/människa/svensk så kommer du för eller senare stå där ensam. Den enda som uppfyller alla krav på Riktig Svenskhet. Nationalismen är en sjukdom som förbränner sig själv, men som tyvärr tar alla andra med sig av bara farten.

Jag önskar att Pratchett skrivit den här boken för 10–20 år sedan, när han var i högform. Den skulle kunnat ha blivit en antifascismens Small gods, men istället blev den bara en okej bok som säger självklarheter på ett lite tillkrånglat sätt. Trevlig att läsa, absolut, men inte mer än så.