Status maximus

Hipster Go Home

I mitt liv så finns det – väldigt förenklat – två grupper av människor som jag umgås med: Folk i Stockholms medievärd, samt nördar. Givetvis överlappar dessa världar varandra ibland, och vissa av mina vänner passar inte in i något fack. Men jag generaliserar.

Det har slagit mig hur pass stor skillnad det är på vad som ger status i de två grupperna. Vilka statusmarkörer som finns.

I Stockholms medievärd, sett ur mitt perspektiv, så är följande statusmarkörer hetast just nu:

  • Resa till New York: Detta har varit statushöjaren framför andra i flera år nu. Det går aldrig att missa att någon ska till NY, pratet börjar långt innan resan ens är bokad och man kan sedan följa hela planeringen via till exempel Facebook. Inget annat resmål orsakar så mycket snack som NY. Det är en liten sekt.
  • Personlig tränare: Det räcker inte längre att ha en svindyrt gymkort, nu ska man även hyra en personlig tränare för flera tusenlappar stöten. Jag tvivlar inte att det ger resultat, men jag tvivlar heller inte på att folk gärna skryter om det. Ganska ny statusmarkör.
  • Göra ambitiösa saker. Stora reportage, udda dokumentärer. Resa jorden runt och skriva om hur pingis skapar fred i Mellanöstern. Det är en fördel om man vinner något pris också.
  • Ha många följare på Twitter (följ mig!).

I nördvärlden finns det också vissa typiska statusmarkörer. Bland annat:

  • Att äga och konsumera väldigt många böcker/filmer/spel eller vad nu ens passion är.
  • Kunna väldigt mycket om sitt ämne, samt att kunna uttrycka kunskapen väl.
  • Att man började med sitt nörderi tidigt, så man har varit med i gejmet länge och på sätt. Att ha sett en viss film på biopremiären, till exempel. Jag tror att det i grunden handlar om att vara, eller i alla fall ge sken av att vara, erfaren.
  • Att skapat något. Skrivit en bok, ritat en serie, programmerat ett spel, jobbat med en film, konstruerat ett brädspel, drejat en Tardis, etc.

Ja, det är väl typ det.

Så nu funderar jag; om jag var en cyniskt kalkylerande person och ville göra något som gav maximal status i båda kretsarna, vad skulle det vara? Ett reportage om hur rollspelande chassidiska Brooklyn-judar skapar fred i Mellanöstern? Spela Gloom med min personlige tränare – i New York? Konstruera ett raffinerat brädspel som handlar om Twitter?

MÖJLIGHETERNA ÄR OÄNDLIGA!

Lusten är noll.

13 reaktioner till “Status maximus

  1. Låter som om du pratar om människor från olika samhällsklasser egentligen. De som strävade efter att komma upp sig och även lyckades (i media dessutom!) slutade rätt så tidigt med att ”tramsa runt” i diverse rollspelföreningar och dylikt. Människor som jag känner och umgås med som fortfarande pysslar med till exempel serier, tv-serier och rollspel tillhör antingen underklassen eller så har dom ett hyggligt lågavlönat jobb. Kunskap och pålästhet blir ju till deras grej och bär upp deras stolthet i mångt och mycket. Bör tilläggas att jag själv tillhör Fas3. Jag tror även att det är det som riskerar att göra den manliga nörden elak mot alla som ”inkränker” på, ofta hans territorium.

    Jag svarade inte på din fråga kanske, men den lät ganska retorisk.

    Gilla

    1. Ja, självklart har klass med saken att göra, i alla fall i mediestockholms fall. Där har de flesta tämligen välbetalda jobb.

      Jag känner däremot inte igen det här med att rollspel, serier etc skulle vara en underklassgrej. Känner inte igen det alls. Så gott som alla ”nördar” jag känner har jobb och lön, till och med bra sådan.

      Faktum är att just när det gäller rollspel, så är det en hobby jag alltid betraktat som väldigt mycket medelklass.

      Gilla

      1. Absolut så har det med vilka man ungås med. jag tror nog att nörderier har med utbildning att göra. Stämmer nog som du säger att många välavlönade kanske pysslar med det. Mina kompisar som gillar framför allt rollspel är alla allmänbildade och har goda kunskaper i teoretiska ämnen. Det är klart när jag tänker på det. Gillar man inte att läsa så tar man väl heller inte upp tjocka textböcker med knepiga förkortningar och regler i och köper dom.

        Men har man verkligen tid att pyssla med rollspel när man är i det karriärsmässiga språnget?

        Gilla

    2. Precis som Magnus tänker jag egentligen att det är precis tvärtom. Jag växte upp på landet och gick i en skola där det fanns arbetarklass (ordet underklass är jag tveksam till) och lägre medelklass. Av dem jag spelade rollspel med och dem jag vet sysslade med rollspel tillhörde nästan samtliga medelklassen (föräldrarna akademiker/tjänstemän) och de flesta arbetarklassbarn föraktade eller visade främlingskap inför rollspelande – det var ”flummigt”. Såvitt jag känner till är det sedermera de personer som tillhörde den rollspelande medelklassen som ”lyckats” i karriären.

      Gilla

      1. Fast Jakob håller du inte med om att det handlar mer om utbildning och belästhet än just klass (denna högst flytande term)?

        Gilla

      2. Jag tänker inte bli långrandig angående det här med klass, det är ju inte vad inlägget handlar om, men jag tänkte på det du skrev om ”förakt för rollspelande…”. En kompis till mig som jag ska träffa senare ikväll har kommit till att börja ogilla arbetarklassen mer och mer (som både jag och han kommer ifrån). Han arbetar som städare och är specialanställd, vilket gör att han får arbeta tillsammans med många lågutbildade fd narkomaner och alkoholister (många är inte så särskilt föredetta). Där florerar rasism och sexism hyggligt fritt, vilket min vän hatar då han är både antirasist och female supremacist. ”Värst av allt är att dom är emot utbildning, Lars! Dom hatar utbildat folk! Jag har börjat hata arbetarklassen!!”

        Gilla

      3. ha ha ha! Absolut. Snackade med honom om det igår. Han medgav att han gick lite långt senast. Som sagt, både jag och han kommer ju själva från arbetarklassen. Sparken blir ju riktad mot honom själv också.

        Gilla

      4. ”Där florerar rasism och sexism hyggligt fritt, vilket min vän hatar då han är både antirasist och female supremacist.”
        …Med andra ord är även din vän sexist?
        Typiskt arbetare…

        Gilla

  2. Känner mig rätt bekväm med att inte pricka in någon statusmarkör utöver att ha hållit på länge (eftersom 1987 väl torde räknas som tidigt). Skapa saker har jag ju inte gjort sen Skymningshem: Andra imperiet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s