Sikta mot stjärnorna

Sikta mot stjärnorna var en svensk science fiction-tv-serie från 1967 skapad och regisserad av Göran Tunström. Serien producerades av Folke Mellvig med bland andra Sif Ruud, Olle Myrberg, Ulf Palme, Anna Schönberg och Leif Liljeroth i rollerna.

Serien sändes första gången i SVT 1967–1971, och har därefter repriserats otaliga gånger.

Koncept

Sikta mot stjärnorna utspelas ombord på stjärnkryssaren Oktober, vars uppdrag är att försvara Republiken Tellus mot hot från yttre rymden samt utforska densamma. I de flesta avsnitt upptäcker besättningen nya civilisationer och blir inblandade i lokala konflikter. I de senare säsongerna (1970–1971) är dock fokus på direkta attacker mot Jorden och det så kallade Stjärnfallskriget.

Det finns oftast en sensmoral med varje avsnitt, med betoning på ämnen som rasism, kalla kriget, kvinnors frigörelse, krigsbrott och ”fri kärlek” (livet ombord Oktober kan närmast liknas ett idealiserat hippekollektiv). Likt många SVT-program från samma period, har även Sikta mot stjärnorna anklagats för att vara vänstervridet och pro-Soviet.

Rollista

• Sif Ruud – Kapten Augusta Spjut
• Ulf Palme – Försteofficer Holger Spolman
• Anna Schönberg – Chefstekniker Agda Venner
• Leif Liljeroth – Kommunikationsofficer Edvard Pärson
• Ann-Marie Gyllenspetz – Löjtnant Stina Fred
• Åke Grönberg – Översteläkare Sebastian Flodell
• Thommy Berggren – Roboten Splink.

Handling

Till skillnad från många tv-serier från samma period hade Sikta mot stjärnorna en lös ramhandling som utvecklades säsong för säsong.

Säsong 1 (1967)

Besättningens första uppdrag är att hitta den försvunne diplomaten Herman Andersson. I varje avsnitt undersöker besättningen ett spår eller en ledtråd, men det är inte förrän i säsongens sista avsnitt, ”Pantomim”, som de lokaliserar diplomaten. Det visar sig att han sökt asyl hos den märkliga och krigiska rymdcivilisationen Amekerna, och att han sålt hemlig information till dem. Oktobers besättning lyckas kidnappa honom, och flyr med den amekiska rymdflottan i hälarna.

I den här säsongen introduceras många av Sikta mot stjärnornas mest klassiska figurer och troper. Till exempel: Rymdkaninen Vexus, Den levande gulagen, Rikadillon, Stålnävens pirater, Electroflexen och Kerresterna.

Säsong 2 (1968)

Jagade av amekerna, handlar säsong 2:s ramhandling om hur Oktober måste ta sig tillbaka till Jorden utan att bli fångade. På vägen stöter de på massor av märkliga planeter, varelser och fenomen. Mest kända är de levande månarna Horst och Vacuum. I säsongens avslutande dubbelavsnitt, ”Hem ljuva hem 1–2”, återvänder stjärnkryssaren efter många om och men till Jorden, bara för att upptäcka att amekerna hunnit dit först. Jorden är belägrad.

Säsong 3 (1970)

Säsong 3 är den första av vad som informellt kallas ”Krigsäsongerna” (säsong 4 är den andra). En stor del av avsnitten har som ramhandling att amekerna kapar Oktober och tvingar besättningen att fly ner på jorden, där de leder motståndet mot invasionen. I den senare delen av säsongen tar besättningen tillbaka sitt skepp, och driver bort den amekiska armadan.

Många fans och kritiker bedömer säsong 3 som den svagaste, mycket på grund av att avsnitten – av budgetskäl – är 7 minuter kortare än i övriga säsonger. Försöken att få vissa svenska städer att se framtidsaktiga ut kritiserades redan när avsnitten sändes. Andra kritiker hyllar säsongen som den bäst skrivna, och den mest ideologiskt nyanserade.

Säsong 4 (1971)

Mänskligheten, med stjärnkryssaren Oktober i spetsen, tar striden till amekernas territorium. Säsongens tydligaste budskap handlar om krig någonsin kan vara rättfärdigt, och vad våldets berusning kan göra med människan. Under det så kallade ”Stjärnfallskriget” återbesöker Oktober platser från tidigare säsonger, och tar hjälp av vänner de skaffat sig. Seriens sista avsnitt blev väldigt kontroversiellt, delvis för att det nästan uteslutande är ett enda stort sjöslag i rymden, men även för att man faktiskt inte får reda på vem som vann – amekerna eller människorna. Den avslutande scenen där ett brinnande Oktober störtar in i amekernas stabskepp har blivit ikonisk.

Inflytande

Sikta mot stjärnorna har haft en stor påverkan på svensk populärkultur, och även gjort avtryck internationellt. Serien anses ha varit avgörande i att ge science fiction-genren sin starka ställning i Sverige.

Flera populära tv-serier som utspelar sig i samma universum har gjorts:

• Sikta mot stjärnorna – igen (SVT, 1976–1978)
• Stjärnfall i November (SVT, 1986–1990)
• Sikta mot stjärnorna: Den nya vågen (SVT, 2000–2009)

I andra medier

Film

• SMS: Vilse i Plejaderna (1973)
• SMS: Förräderi ombord (1979)
• SMS: Pandoras ask (1985)
• SMS: Den tredje ordern (1988)
• SMS: Fiendeland (1993)
• SMS: Armageddons vagga (1999)
• SMS: Bruten lans, brutet hjärta (2007)
• SMS: Tre solar (2010)

Litteratur

Det har skrivits 89 Sikta mot stjärnorna-romaner och -novellsamlingar. Mest kända är ”Pirater” (Birgitta Stenberg, 1973), ”Massakern vid Trestjärnan” (Torgny Lindgren, 1982), ”Laser” (Per Hagman, 1990) samt ”Solbrand” (Rex K. F. Holloway, 1992).