Kommer ni ihåg den svenska scifi-serien Äkta människor som gick på SVT för något år sedan? Den utspelade sig ett parallellt, förflutet, Sverige där mycket var sig likt men en hel del ändå skilde sig. Det fanns människoliknande robotar, men folk bodde ändå i radhus och körde Volvo 240.
Romanen Galtmannen är Äkta människor kört genom ett Bret Easton Ellis-filter. Det är en smutsig, våldsam och sadistisk berättelse om ett Sverige som aldrig varit. 9/11 inträffade aldrig, men attacken mot WTC 1993 var med en plutoniumbomb. IB-affären avslöjades aldrig; Peter Bratt försvann spårlöst och Jan Guillou ses som en galen konspirationsteoretiker. Det finns även robotar med artificiell intelligens, Isabella Löwengrip heter Patricia Silfverswärd och lite andra små skillnader, men egentligen är science fiction-elementen ganska irrelevanta. Galtmannen skulle lika gärna kunna utspela sig här och nu.
Det är svårt att läsa Love Kölles roman utan att tänka på Breivik. Huvudpersonen Wolfgang – som senare blir titelns galtman – är en isolerad enstöring som sakta tappar kontakten med verkligheten, som lever inuti en bubbla där han är hjälten och där han aldrig kan göra fel, och likt den norska galningen planerar även han en galet komplicerad terrorattack.
Wolfgangs mål är dock inte ungsossar utan … ja det är lite flytande faktiskt. Stureplanscentern, brats, de snygga och rika, och i allmänhet alla som han väljer att kategorisera som ”parasiter”. Någonstans finns där ett budskap om våldets meningslöshet, att symbolhandlingar aldrig blir annat än just symboler.
Jag har ett problem med Galtmannen, och det är våldet. Inte våldet i sig – men jag rekommenderar inte boken till kräsmagade – utan vilka som utsätts för det. Män avrättas tämligen summariskt, pang en kula genom huvudet, medan författaren gärna stannar upp vid beskrivningar av våld mot kvinnor. Där blir det grafiskt på riktigt, och jag får en dålig smak i munnen när jag läser de ingående partierna om hur kvinnokroppar våldtas och hackas sönder. Flera kapitel av boken ägnas åt tortyren och hjärntvätten av en illa maskerad Blondinbella.
Är det tänkt att vara ”kittlande”? Jag kan inte riktigt se någon poäng med att det är just kvinnovåldet som skildras så detaljerat, för huvudpersonens hat tycks annars vara könsneutralt.
Piruett 
Då är frågan om Love Kölle gör detta omedvetet som en del av kvinnovåldskulturen, eller medvetet som en kommentar till samma kultur. Inte säkert att det går att utröna ens.
Tänkte för övrigt väldigt mycket på dig i natt och ville skriva nåt men det här med att uttrycka känslor… Blev i alla fall jävligt glad när det ordnade sig.
GillaGilla