Plötsligt dök det upp en grip i tv-rutan. Det är verkligen inte varje dag! Tyvärr är ju gripen Garm i årets julkalender, Mysteriet på Greveholm, ett ynkligt exemplar av denna magnifika varelse. Vad kan jag då annat göra än att sätta ihop en liten visuell hyllning till allas vår favoritörnkatt? Jag vill ju inte riskera att dagens barn växer upp utan full förståelse för gripens coolhet.
Eftersom det här är Piruett.se så kommer bilderna givetvis från olika svenska rollspel. Vad annars?
Monsterboken (1985)
Den, så vitt jag vet, första bilden på en grip i svensk rollspelshistoria. Varför ser den så ledsen ut? Den borde vara glad, den kan ju flyga! Fast i och för sig, om jag blivit kallad för ”en verkligt otäck best” så skulle jag också bli lite moloken.
Drakar och demoner (1987)
Här beskrivs gripen bara som ”en verklig best”. Förståeligt att ”otäck” ströks, för den här liraren ser ju riktigt mysig ut. Man vill bara gosa med den i soffan och kolla på repriser av Grey’s anatomy.
Monsterboxen (1990)
På 90-talet började griparna tydligen ”älska hästkött över allt annat”. De är som besatta av hästar! Om de kommer inom en kilometer från en häst så känner de vittringen och tar upp jakten. Vittringen! Så inte nog med att gripen har ett örnhuvud, den har superluktsinne också. Som en sorts himmelens haj. Fåglar brukar väl jaga med hjälp av sin syn, inte sitt doftsinne? Eller så har jag missat att det finns ett gammalt ordstäv som går ”hon har luktsinne som en örn”.
Drakar och demoner (1991)
Är det här verkligen en grip? Spontant skulle jag gissat på en sfinx som låtit håret växa efter ett misslyckat nose-job.
Drakar och demoner Chronopia (1994)
Chronopias regelbok hade ett ganska oväntat sätt att illustrera monster. Ja, vad ska man annars kalla tilltaget att visa dem genom fönstret i hytten på en finlandsbåt? Det här är ju ändå ett spel som utspelar sig i en stad.
Jorges bestiarium (2001)
Den bästa griptolkning som någonsin gjorts. Här är det ingen jäkla tax-free, här är det fullt ös medvetslös. Mums!
Västmark (2003)
I Västmark finns griparna ”alltid i närheten av stora guldfyndigheter som de vaktar in till döden, då deras ungar måste äta guld för att växa”. Äta guld? HUR lyckas en lejonörn ens komma åt guldet? Innan människan uppfann gruvdriften måste gripen levt vid bäckar och strömmar, där guldklimpar kunde fiskas upp ur vattnet. Jag finner detta högst osannolikt.
Piruett 
Såg Harry Potter med barnen idag.. Har en massa roliga monster samt en och annan fin grip.
GillaGilla
Det är väl ändå en hippogrif i Harry Potter? En häst/örn. En sån här:
GillaGilla
Så här ska Piruett se ut! God jul!
GillaGilla
Grymt! Men vart får du tag på alla bilder? Är gripen ”tagen” för Monstertisdag nu eller får man komplettera vid ett senare skede? 🙂
GillaGilla
Klart du får ha gripen i monstertisdag! Men vad finns det att säga? Fortplantar normen att fåglar gillar hästar? =)
GillaGilla
Jag inser mer och mer hur mycket monsterboken har präglat min bild på alla mytiska djur. Oavsett djur så dyker det upp en bild av Anders blixt i mitt huvud.
GillaGilla
För visst är det väl Anders som ritat gripen?
GillaGilla
Nej, det mesta ritades av Nisse Gulliksson, så det är honom vi får skylla för hur vi föreställer oss alla monster! 🙂
GillaGilla
Jaaa!! Såklart! Jag får skylla på att jag satt på julmiddag hos
Svärmor (blöt sådan) och tjuvläste lite. Lätt att man blandar ihop namn då.
Hur jag kan blanda ihop Nisse gullikson och Anders blixt är dock otroligt märkligt då jag älskade (älskar) nisses teckningar.
GillaGilla
Hur är det nu, det här med att vakta guld kommer från herodotos – han beskriver den legendariske resenären Aristeas som reser till den mytiska bergskedjan Issedonerna i öster där gripar slåss mot enögda ”arimasper” som vill stjäla deras guld. Hästätandet/jagandet tror jag är ungefär lika gammalt, men är inte säker på källan. Det är ju f.ö. detta som ledde till skapandet av Hippogriffen, tänkt som en bizarr motsägelse iom Gripens roll som hästätare, av Ludovico Ariosto i hans 1500-talsepik Orlando Furioso
GillaGilla
Intressant att alla DoD-utgåvor fram till Riotminds missar gripens hästöron. Det gör att den ser lite naken ut, och kanske mer fågelaktig än den borde. I egenskap av skåning tycker jag ju det är viktigt med korrekta gripar.
GillaGilla
Fast som någon insändarskribent i Sinkadus hjälpsamt upplyste oss om när det begav sig föreställer ju Monsterboken-bilden inte en grip utan en opinicus… 😉
Trevlig genomgång hursom! Intressant med de olika tolkningarna.
GillaGilla
Åh, så mycket LOL på det!
GillaGilla
Synd bara att de sista bilderna inte är från Drakar & Demoner, utan från något slags haschdoftande sagoberättarlek som stulit namnet.
GillaGilla