Häromdagen skrev jag om rollspelsmytologin Förstfödd, som jag typ hittade på i farten medan jag skrev. Det känns svårt att göra en sådan spelvärld utan att bli kraftigt påverkad av Vampire, Nephilim och liknande spel. Hela 90-talet var ju överröst av den typen av horror-spel.
Frågan är om Förstfödd ens är en skräcksetting. Den kan säkert vara det, men vari består skräcken i sådana fall? Om man spelar vanliga människor som bekämpar de Förstfödda á la Chock eller Call of Cthulhu så funkar nog ett horror-tema, men samtidigt så kan man lira det som rena konspirationsmysterier. Skräck är en så knepig grej att uppnå.
Vill man spela som Förstfödda blir stämningen än svårare. Dessa varelser är avsevärt mäktigare än vanliga människor – kanske inte lika biffiga som exempelvis Vampire the Masquerade-vampyrer, men däromkring – och prospektet att spela jagat monster känns varken läskigt eller något man vill bygga en kampanj på.
Vilka hot finns det för de Förstfödda? De flesta människor känner inte till deras existens, och antalet monsterjägare är troligen ganska litet. Andra övernaturliga varelser? Jag gissar att det finns lite mänskliga magiker och sånt, som pysslar med saker man was never ment to know. Men yttre, fysiska hot, är egentligen bara av begränsat intresse. De är sällan läskiga.
Den stora frågan är egentligen vad som står på spel för den Förstfödde. Vad riskerar hen att förlora om saker går fel? En tanke som slagit mig är att de Förstfödda ständigt riskerar att sugas tillbaka till Sheol, den mörka grav från vilken deras själar flydde. Detta sug är en ständigt närvarande malström som den Förstfödde hela tiden anar i ögonvrån, eller hör tjutet från bakom alla andra ljud. Beroende på hur den Förstfödde agerar så ökar eller minskar risken att slukas av malströmmen och slitas ner i Sheol. Exempelvis tror jag att de speciella krafter som Förstfödda har på något sätt är kopplat till Sheol. Varje gång en Förstfödd använder sina krafter, så kommer malströmmen närmre. Om detta vore ett White Wolf-spel så skulle det finnas 10 rutor längst ner på rollformuläret som man bockar av när man gör något övernaturligt. Och, så klart, gör man vissa andra saker så får man sudda ut bockarna.
Grundtanken är att de Förstföddas närvaro på jorden strider mot naturen, och att de ständigt måste kämpa för att hålla sig kvar. Till exempel genom att sluka själar.
Kanske har olika Förstfödda olika ”triggers”, olika handlingar som ökar och minskar hotet från Sheol och som är kopplade till vem personen var i sitt tidigare liv. Ska det vara kopplat till synd på något sätt? De Förstfödda flydde ju Sheol innan deras själar renats, straffats, klart så resterna av deras synder hänger kvar likt spindelväv. Givetvis är alla syndare i den här världen.
Banalt exempel: Ichabod var general i det gamla Egypten. Hans synd är kopplad till mord och dödande. Idag jobbar han som instruktör på ett gym och suger sakta ut själarna på de han instruerar. Hans hot från Sheol ökar om han skadar någon fysiskt, och minskar om han räddar liv eller hjälper skadade. Typ.
(Jag inser nu att hela koncept med malströmmen påminner en del om Wraith: The Oblivion. Så kan det gå.)
Piruett 
Fundering: Skräck måste inte handla om att vara rädd för yttre saker. Jag tyckte själv att det snarare kändes, precis som i Vampire, som att man som Förstfödd mest är rädd för vad man blivit, sin egen natur. Det här med att sluka själar lånar sig ju extremt väl till det; hur väljer man vems själ man ska sluka? Hur hittar man folk att sluka själen på? Måste det vara folk, eller duger djur?
Där de vars själar man slukar, eller kan de leva kvar som tomma skal av sig själva? Är det godare att sluka någon som är kreativ och full av liv?
En del av det här har du ju redan svarat på i förra inlägget, men jag tror ändå på potentialen här. Väljer man att omge sig eller umgås med våldtäktsmän, pedofiler och nazister till exempel, för att kunna sluka själen för folk som ”förtjänat” det? Eller försöker man hitta frivilliga?
Den här slukardriften tycker jag helt enkelt har schysst skräckpotential.
GillaGilla
Mycket bra tankar. Som jag ser det måste det vara människor. Djur har inga själar i den här mytologin. Människor vars själ slukats fortsätter att leva, men som du säger så blir de tomma skal. De går mekaniskt genom sina liv, utan förmåga att skapa eller ens känna någonting.
Jag tror däremot inte vissa själar är ”bättre” än andra, i alla fall inte i något spelmekaniskt hänseende. En själ är en själ. Sen tror jag absolut att vissa förstfödda får smak för en viss typ av själar, men då snackar vi samma nivå som att vissa människor föredrar prästost medan andra vill ha grevé.
GillaGilla
Många saker kallas skräck mest av gammal vana, tror jag, när det i själva verket rör sig om urban fantasy. Det vill säga, det handlar om skräck som i skräcktroper, inte skräckberättelser. Man använder sig av klassiska skräckelement som varulvar, vampyrer, nattliga miljöer och så vidare, och reflekterar inte över att berättelserna inte alls är skräck. På samma sätt som Star Wars blir science fiction för att det finns rymdskepp. Jag menar, det är inte felaktiga genredefinitioner, det är bara annorlunda, när man bryr sig om förekomsten av vissa troper eller element i stället för berättelsens struktur (det finns en hel massa skrivet om sådant här i samband med att definiera science fiction som en litterär genre).
Själv är jag väldigt ointresserad av skräck som berättelsestruktur, men mycket förtjust i urban fantasy, så jag tycker mest det är trivsamt. 🙂
Men det handlar förstås också om vilka berättelser man väljer att spela/skriva. Som Mikael påpekar finns det ju skräckpotential här också, precis som i Vampire. Det är bara inte vad jag är intresserad av, och inte vad settingen måste handla om.
GillaGilla
Mycket bra. Förstfödd är nog mer urban fantasy än skräck.
GillaGilla