Påminner mig om den period av mitt liv när jag titt som tätt bläddrade efter musikaliska fynd bland farsans skivor. Knastret när man spelade dem kändes på nåt sätt som en tidsresa. För övrigt har jag hittat åtminstone en skiva bland dina bilder som återfinns i min egen samling av CD-skivor…
Undrar om framtidens barn kommer leta bland gamla spotify-listor och på gamla hårddiskar?. Är ju tyvärr inte alls samma känsla att bläddra igenom filer/lister som att bläddra igenom skivfodral så jag är tveksam. Tur man är tillräckligt gammal för att ha en rejäl CD-samling som sonen kan botanisera i när han blir större.
Flera av skivomslagen som hittills presenterats har jag sett på ”Katastrofala omslag”. Och flera av skivorna har jag själv, somt på vinyl, somt på cd.
En sak som fascinerar mig är coverplattorna från 1970-talet som utger sig för att vara samlingsskivor med kända artister men i själva verket är inspelade av någon mindre känd snubbe. I och för sig, samma sak sysslade nederländska skivbolaget Arcade med på 1990-talet (”Mega Dance” m.fl. skivserier). I och för sig, det blir inte mindre dumt för det.
Tänk er ”Tänd ett Juleljus” – illustrationen som ett rollisomslag.
GillaGilla
Eller Agents of Fortune som ett Call of Cthulhuomslag.
GillaGilla
Gillar de här inläggen. 🙂
GillaGilla
Två tredjedelar av skivsamlingen återstår att avtäckas. 🙂
GillaGilla
Påminner mig om den period av mitt liv när jag titt som tätt bläddrade efter musikaliska fynd bland farsans skivor. Knastret när man spelade dem kändes på nåt sätt som en tidsresa. För övrigt har jag hittat åtminstone en skiva bland dina bilder som återfinns i min egen samling av CD-skivor…
Undrar om framtidens barn kommer leta bland gamla spotify-listor och på gamla hårddiskar?. Är ju tyvärr inte alls samma känsla att bläddra igenom filer/lister som att bläddra igenom skivfodral så jag är tveksam. Tur man är tillräckligt gammal för att ha en rejäl CD-samling som sonen kan botanisera i när han blir större.
GillaGilla
Flera av skivomslagen som hittills presenterats har jag sett på ”Katastrofala omslag”. Och flera av skivorna har jag själv, somt på vinyl, somt på cd.
En sak som fascinerar mig är coverplattorna från 1970-talet som utger sig för att vara samlingsskivor med kända artister men i själva verket är inspelade av någon mindre känd snubbe. I och för sig, samma sak sysslade nederländska skivbolaget Arcade med på 1990-talet (”Mega Dance” m.fl. skivserier). I och för sig, det blir inte mindre dumt för det.
GillaGilla