Sedan jag startade den här bloggen har jag ägnat mig mycket åt nostalgiskt tillbakablickande. Jag har kvittrat om 80-talets rollspelsboom, hyllat Äventyrsspel otaliga gånger, flåsat över hur enkla och eleganta äventyren var på den tiden, varit ironisk över slumptabeller om bord, och så vidare. Jag har levt, eller i alla fall bloggat, i det förflutna – i det som brukar kallas de svenska rollspelens guldålder. I hobbyn i dag är det mycket snack om ”rollspelsdöden”, det vill säga den påstådda svårigheten att få in nytt blod i hobbyn samt problemen att sälja spel i någon större skala.
När jag ser mig omkring så känns det tvärtom som om rollspelshobbyn aldrig varit så levande. I helgen släpptes Svavelvinter, troligen det bästa svenska rollspelet genom tiderna. Tidigare i år kom Fantasy! som är briljant i sin enkelhet. Sprillans nya, 242 sidor tjocka, Pirater! går att ladda hem gratis. (Vad är grejen med titlar som slutar med utropstecken? Är det en ny trend?) Det kommer ständigt nya tillbehör till Bortom, till En Garde!. Eon är på väg i en ny utgåva, Urverk Speldesign pumpar ut smala spel på löpande band. Det finns ett nyckelringsrollspel, ett spel om alver i flygplan, ett spel om en isolerad utpost någonstans i rymden, ett spel om hårda lirare i en mörk framtid – och går man in på valfritt rollspelsmakarforum så, ja, folk har rätt mycket idéer om man säger så.
Dessutom kommer något unikt hända i år: Ett svenskt rollspel baserad på en svensk ungdomsbok. För att inte tala om att Fenix är den svenska rollspelstidning som utkommit med flest nummer någonsin (du prenumererar väl?).
Internet och print on demand-tjänster som Publit och Vulkan har gjort det så mycket lättare för folk att få ut sina skapelser, vilket har medfört att det finns så oerhört många fler aktörer idag än någonsin tidigare. Bara i år har det släppts tillräckligt med spel för att hålla en mätt i flera år framöver. Nej, det kanske inte regelbundet rullar ut nya produkter varje månad som det gjorde på 80-talet … eller det kanske det gör, förresten. Det var länge sedan en månad passerade utan att något hände, om så bara ett enkelt äventyr på två A4.
Däremot kanske spelskapare får vara nöjda om deras spel säljer i 100 ex, och tiden då det släpptes örti feta tillbehör till ett och samma spel är troligen förbi. Men vad vet jag, jag har haft fel förr.
En sak har jag inte fel om: Vill man spela eller skriva rollspel så har man aldrig haft det så förmånligt som här och nu. Och då har jag inte ens nämnt den utländska marknaden.
Piruett 
Ja, det finns massor av nya rollspel. Men hur mycket material finns det till dem då? Tycks som om de flesta självdör för att ingen orkar dra dem vidare utan föredrar att hoppa till nästa projekt istället. Fina saker att låta stå i en hylla, inga äventyr finns till dem och få i vår ålder hinner skriva egna.
GillaGilla
Många av dem är skrivna för att inte ha tillbehör eller äventyr; de är ”kompletta” i sig själva.
Sedan… Tja, finns det ett egenvärde i att spela samma spel hela tide när det kommer så mycket bra? Jag tycker tvärtom, man spelar ett spel ett tag, sen spelar man nästa. Omväxling förnöjer!
GillaGilla
Det finns ett värde i att kunna spela ett spel mer än 3-4 spelomgångar, ja. För att man ska slippa lära sig nya system hela tiden. Det är för tidsödande och inget jag hinner med. Jag vill spela, inte läsa system.
GillaGilla
Håller faktiskt med om systemdelen. Det är åbäkigt att lära sig ett nytt system och det är jobbigt att lära ut det till sina spelare. I min gamla hemstad så kunde till och med mina spelare bli griniga på mig när jag försökte få in dom på ett nytt spelsystem. Många vill ju bara sätta sig ner och ha lite skoj och spela lite granna.
GillaGilla
Jag måste hålla med. Det verkar finnas två inspirationskällor att skriva
rollspel, antingen att bygga en setting/regelmotor (ingenjör?) eller
att berätta en historia (er… humaniora?)… jag hårddrar lite här
såklart.
Personligen känner jag mig mer attraherad till det senare, på samma sätt
som att jag vill läsa en bok / se en film med en fantastisk historia,
där settting/produktionsvärden är av vikt men sekundära (fine,
Prometheus excluded). Det samma för rollspel: om det finns en spännande
kampanj så köper jag gärna spelet . Om inte… då köper jag det för att
stödja företaget, men det spelas inte (Noir, som exempel).
GillaGilla
”Jag vill spela, inte läsa system.”
Fast bräd- och kortspel går att plugga in och spela massor av olika. Jag tycker att vi har mycket att lära av just den designen. Rollspelsdesign är i regel onödigt krånglig, onödigt ogenomtänkt och har onödigt mycket onödigt i sig.
Jag skulle vilja ha spel där man får en (smal) bas och sedan kan köpa moduler för att bygga ut spelet med nya tillämpningar. Man spelar pirater i ett rollspel och en modul handlar om att köpa värdshus i en hamn, en annan om handel mellan länder, ett tredje om spioner etc. Inte äventyr utan regler och strukturer för att kunna skapa äventyr till dessa teman.
GillaGilla
Något som jag glömde nämna är att det aldrig funnits så mycket högkvalitativt fanproducerat material som nu. Oavsett spel. Och det har aldrig varit så enkelt att hitta folk att spela med.
Internet har sina fördelar.
GillaGilla
Jag håller inte med om att ett spel ”självdör” för att skaparen eller skaparna väljer att ägna sig åt annat än att producera extramaterial till det. Spelet finns ju fortfarande, och är inte mer eller mindre spelbart än när det först publicerades.
En roman är ju definitivt inte död bara för att författaren deklarerat att det inte kommer en uppföljare, så varför skulle ett spel vara det?
Dessutom är många av de rollspel som aldrig får något extramaterial designade på ett sådant sätt att man inte ska behöva ett skrivet äventyr.
GillaGilla
Det låter fint, men i praktiken innebär det för det mesta att de är designade för att inte spelas.
GillaGilla
Varifrån kommer egentligen den absurda idén att man inte kan spela ett rollspel om man inte ständigt matas med expansionsmoduler? De spel jag skrivit är designade för att spelas, inte för att man ska läsa dem, skapa sina rollpersoner och sedan sitta och rulla tummarna tills spelets skapade får tummen ur och ger dig något att göra. Kan man inte spela spelet med bara grundreglerna är det ett dåligt designat spel.
GillaGilla
Den kommer från mig. För att jag inte tycker det är värt att lägga pengar på spel som saknar moduler. För att jag inte har tiden att skapa egna äventyr.
GillaGilla
Det har blivit ett paradigmskifte. De flesta gör inte ett spel, och sen en massa moduler till det, utan nya kortare och kompletta spel. Det är roligare att skriva nya spel än att skriva material till gamla. Oftast. I synnerhet när man inte ska leva på spelproduktion utan gör det för det är kul.
GillaGilla
Ja, det är roligare att göra, men mycket tråkigare att spela eftersom det varenda eviga gång kräver att jag som spelare eller spelledare ska lära mig ett helt nytt system. Alltså ignorerar jag dem eller har dem för att låta dem stå i hyllan.
GillaGilla
80-talet var väl guldåldern i Sverige för den som ville TJÄNA PENGAR på rollspel (för lönsamheten har nog aldrig åter nått de höjderna?) men 10-talet är guldåldern för den som vill SPELA svenska rollspel med ett väldigt vitt spektrum av intressanta system, subgenrer, och gratismaterial.
GillaGilla
Rollspel drog inte in särskilt mycket pengar ens på 80-talet. Targets games kassako var sällskapsspelen, inte rollspelen.
GillaGilla
Sant. Men man kunde nog leva på rollspel. Vilket sannolikt inte går nu.
GillaGilla
Jag tyckte att det såg lite dystert ut för några år sedan. Jag hoppades länge på att Noir skulle komma ut med mer grejer. Settingen var skitbra, man fick en jätteskön känsla för spelet i och med att det dels var bra författat men också pga illustrationerna. De utbyggnader som de skrev att de skulle ge ut verkade alla högst intressanta. Men sen kom det inget. Riotminds blev först digitala för att senare lägga ner.
Det känns som att Svavelvinter har fått hela rollspelssverige att vakna till lite faktiskt. Jag tror nog dels att det handlar om att dom faktiskt verkar sälja rejält bra (för att vara ett RPG). Min kompis köpte spelet i början av April tror jag. Dom första tusen köparna skulle få en karta (som jag själv nu införskaffat) men när han förbeställde spelet så var han den ettusentvåhundrade köparen. Vi har spelat Betaversionen nu i tre omgångar i min SLs universa och det är riktigt bra dessutom. Pengar spelar fasen roll. Jag vet hur jäkla trist det är att behöva slita arsle och inte få något för det. Det är därför jag är extra glad för Svavelvinters skull. Hoppas att deras supplement också är bra och säljer.
GillaGilla
Tack för det fina omdömet om Svavelvinter!
Tyvärr har det nog smugit sig in en nolla för mycket i dina försäljningssiffror. Det var de första 100 som fick karta. Vi har nu sålt drygt 200 ex till privatpersoner och levererat ungefär lika många till återförsäljare. Och det är vi glada för – ungefär halva upplagan är såld, och vi har mer eller mindre nått break even för tryck- och illustrationskostnader. Vi i Ligan får inget betalt för arbetet, allt eventuellt överskott går in i nya projekt. 🙂
GillaGilla
Fasen också. Saker och ting ska alltid verka bättre än vad det egentligen är. Jaja bra att du rättade till det där med siffrorna. Tack. Alltid pinit att ha fel angående dom.
GillaGilla
Attans, det ska vi försöka ändra på (lite i alla fall ;). Nuförtiden när vi börjar spela nytt i min grupp så kräver ofta SL att alla köper grundspelet. För vår ToR kampanj tror jag att vi köpte 8 stycken grundset.
Mer support till sjukt bra spel! När / om det kommer en kampanj till Svavel så är vi med. Tills dess köper jag ett själv för att det varkar så yppligt bra.
GillaGilla
Svavelvinter är ett kanonbra spel, men att säga ”Svavelvinter har fått hela rollspelssverige att vakna till lite faktiskt” är en felaktig analys. Vi vaknade tidigare än så. Grunden till Fantasy! (Fjärran dalar-reglerna) kom redan 2007, till exempel. Och hade jag inte fått stoke hade det färdiga spelet kommit över ett år tidigare. Svavelvinter är snarare en eftersläntrare. 😉
GillaGilla
Jag tror den här boomen av kreativitet började ungefär samtidigt som det blev uppenbart att Järnringen och Riotminds bränt ut sig (eller något). Samt givetvis inspirerad av den amerikanska indievågen.
GillaGilla
Oja, jag håller med dig på den punkten Tomas. Svavelvinter kommer givetvis en bit efter att många andra spel har dykt upp på marknaden. Jag tror också att många tog tummen ur och började fixa och dona på gamla idéer när dom två större spelmakarna pensionerade sig, men jag tror nog att mycket även beror på att dom som spelade rollis under sent åttio till mitten på nittiotalet då det var riktigt stort nu själva har vuxit upp och börjat förverkliga sina gamla barndomsdrömmar- att göra egna rollspel.
GillaGilla
Jag tror också en viktig del är tryck som Vulkan och Publit.. de fanns inte 2006 när jag släppte Saga. Som var en dyr produktion. Relativt sett.
GillaGilla
Jag tror den viktigaste faktorn att nu finns tryck som Publit och Vulkan. De fanns inte när jag släppte Saga 2006.
GillaGilla
Det har du rätt i. Att det nu blivit så enkelt och, förhållandevis, billigt att ge ut sina rollspel har nog varit helt avgörande.
Jag ser fram mot när 3D-skrivare har blivit billigare och mer spridda. Fatta möjligheterna. Tärningar, figurer, you name it. Köp spelet via Publit, ladda ner specs för att skriva ut specialtärningar och monster till introäventyret.
GillaGilla
Har faktiskt börjat leka ned de tankarna. 🙂
GillaGilla
Fast inget av det som gör Svavelvinter så bra finns ju i Fantasy! Det enda de har gemensamt är väl att tärningsmekanismerna påminner om Prince Valiant, och även där kan man påpeka att Svavelvinter undviker tärningsinflationen i Fantasy!
Fantasy! är ett trevligt men också ganska ogenomtänkt spel för den som inte har någon av de tidiga DoD-versionerna.
Svavelvinter är ett proffsigt, balanserat och i många stycken revolutionerande spel.
Det är en jäkla skillnad faktiskt.
GillaGilla
PV har mynt man slår. Inte tärningar. Hade du sagt Burning Wheel eller Faery Tale hade det varit närmare sanningen. Men ogenomtänk spel? Tack för den du.
Och vad har Fantasy!:s regler med saken att göra? Min poäng var att tidsmässigt var en massa svenska spel under produktion eller släppta INNAN Svavelvinter. Kvaliten på spelen är en annan sak.
GillaGilla
I och med att man räknar 1–3 misslyckat och 4–6 lyckat, spelar det ingen roll om det är mynt eller tärningar (om man inte, som i Svavelvinter, gör nåt vettigt med t.ex. sexorna).
Och ja, jag tycker Fantasy! är rätt oigenomtänkt. T.ex. kan man göra en rollperson som från början kan besegra samtliga monster i boken ensam, möjligtvis med undantag av draken. En sån rollperson kan mycket väl hamna i samma grupp som en rollperson som kan dödas av nästan alla monster i boken. Old School Gaming behöver inte vara en ursäkt för dålig design.
Tycker heller inte att det här är motiverat att slå uppemot 20 tärningar för varje kombattant, varje runda i en strid. Inget i systemet motiverar detta – det hade räckt med en tärning. När vi testade spelet slog vi över 500 tärningar i varje fajt, vilket var mycket tröttsamt. När vi slutade gav en spelare t.o.m. bort sin erfarenhet till en annans karaktär, för han tyckte inte han behövde bli bättre (d.v.s. erfarenhetssystemet är på tok för fnuttigt i jämförelse med resten av systemet och tärningsinflationen).
Bara ett par exempel.
Du kanske inte menade att slå dig för bröstet i jämförelse med Svavelvinter, men så fattade jag din post.
GillaGilla
Du verkligen feltolkade min post. Och är inte intresserad av en Fantasy! vs Svavelvinter-diskussion. De är spel som ska göra helt olika saker. Jag spelar båda.
Två saker: jag tror du missat nåt i Fantasy-reglerna. Men det kan vi ta på ett lämpligare ställe. Som SagaGames-forumet på rollspel.nu.
Och jag pratade om tidsförloppet. Svavelvinter (som jag tycker är imponerande bra) kom sent efter en mängd andra spel. Så det är inte det som fått rollspels-Sverige att piggna till. Det är en process som började typ 5 år sen. Sen kan man ju tycka att de spelen är sämre än Svavelvinter (vilket de förmodligen är enligt många, mig inräknad). Det är en helt annan sak.
Däremot är Fria Ligan en viktig spelare i branschen, förmodligen viktigast just nu.
GillaGilla
Tja – vad vet jag? Kanske har vi missat nåt, för det gick verkligen inte alls som vi väntade oss efter recensionerna. Men vi var två olika som läste noga innan vi testade, så det tror jag inte. Det kan hur som helst kvitta nu, för jag kommer inte att få nån i gruppen att vilja spela det igen ändå.
Ledsen att jag feltolkade dig.
Angående det som du egentligen ville säga, tycker jag att Sverige piggnade till först med Järnringen, som innebar en ny kvalitetsnivå för svenska rollspel. Sedan dess tycker jag egentligen bara det gått utför fram till nu. Kanske är Noir ett undantag. Resten är mest fantasy heartbreakers och ojämna småspel som säkert är roligt för spelskaparna och deras community, men som inte tillfört rollspelssverige särskilt mycket.
GillaGilla
Lite samma som musik.
80-tal: Feta arenaband som drar in massa pengar till bolagen. Men bara några få kolosser.
10-tal: Hur mycket som helst smal musik överallt. Men inte riktigt samma pengar.
Väldigt förenklat sett såklart.
GillaGilla
Spännande tanke med 3D skrivare….. Personligen är det en enda sak som fått mig att SPELA rollspel: Skype.
Nu hinner man med ett spelpass på två-tre timmar när barnen är lagda och transporttiden är minimal.
Visk-funktionen är dessutom underbar.
Skulle gärna se nån form av app till iPad el liknande som är snyggt formgiven. Skulle passa fint till framtidsspel och äventyr som är drivna av handouts. Märkligt att inte gumshoe har nåt sånt än….. Man kanske kan hoppas på coriolis?
En tanke slår mig att det skulle kunna funka bra i spel där spelarna har många hemligheter för varandra
GillaGilla
Fullständigt anekdotiskt bevis: När jag och en god vän reste till Varberg över midsommarhelgen hamnade vi först i ett samtal med en rollspelande polis på tåget upp, och blev därefter identifierade on sight som rollspelare av ett gäng stekiga typer i Varberg — skälet till att de kunde se det var att en av dem också spelade rollspel. Kanske har jag bara en talang för att ramla in i rollspelare, men det känns som en mer spridd hobby än vad försäljningssiffrorna visar. För de flesta finns det ju inget skäl att köpa nya produkter.
GillaGilla