Hej,
Hur många rollspel finns det som tar upp rollpersoner med handikapp och olika funktionsnedsättningar?
Mitt spontana intryck är att det finns två sätt: De nämns inte alls, eller funktionsnedsättning hanteras som en mekanisk nackdel.
I den senare kategorin finns spel som Vampire och Gurps med merits/flaws-system. Jag har två problem med den typen av regler.
För det första är det väldigt trångsynt och nedlåtande att anta att en funktionsnedsättning automatiskt är en nackdel. Detta är bara en reflektion av mainstream-människors rädsla för att det annorlunda – för att vara annorlunda. Om du sedan födseln sitter i rullstol så är det bara en nackdel utifrån perspektivet att samhället förutsätter att du inte sitter i rullstol. Att inkludera den regelmekaniska nackdelen ”Har inga ben” och ge den ett värde på +5 poäng (eller något) är bara ett uttryck för regelmakarens rädsla för att inte ha några ben, inte för att det faktiskt är dåligt att sitta i rullstol.
För det andra skapar sådana här regler en konstig bild av verkligheten. Oftast fungerar de enligt principen att om du väljer en nackdel så ger det en bonus någon annanstans. I exemplet ovan får du t.ex. 5 poäng att köpa Fördelar (rik, smart, kontaktnät, etc) för. Så fungerar det inte på riktigt. Jag kan vara född med en CP-skada och vara fattig och vara ett offer för incest och ha förlorat en hand i en olycka och ha en massa fobier och vara helt outbildad. Jag kallar detta för ”Hawking-felslutet” – föreställningen att en ”trasig” kropp skapar ett starkt psyke eller intellekt. Så är det inte. Det är lika fel som att säga att fysiskt starka människor automatiskt är puckade. (Ja det finns en sådan föreställning också, men den är lika fel den.)
Hawking-felslut är dock att föredra framför situationen i de flesta rollspel; att personer som inte har mainstream-kroppar ignoreras helt.
Piruett 
”Om du sedan födseln sitter i rullstol så är det bara en nackdel utifrån
perspektivet att samhället förutsätter att du inte sitter i rullstol.” Nu är jag säkert en ful och dålig människa, men… Ja? är det inte samma sak med andra nackdelar, säg att man är ful/klumpig/whatever? Alla nackdelar är kontextuella, och hela poängen med att ha ett poängsystem är att balansera – nackdelar är nackdelar för att de, i den kontext man befinner sig, är till nackdel.
Det du kallar ”Hawkingfelslutet” är ett problem, men i rollspelssystem heter den egentligen bara ”balans”. Rollpersonerna förväntas vara ungefär lika kapabla, och det uppnår man genom att sätta siffror på deras för- och nackdelar. Det handlar inte om att anta att alla människor IRL är balanserade. Det är de naturligtvis inte. Du och jag är inte skapade för lika många poäng, as it were.
GillaGilla
Jag gillar inte ballans. Rollspel är den enda genre där ballans är något som eftersträvas. Sällan med gott resultat.
GillaGilla
Tja, jag tycker tvärtom. Dels ser jag nog inte rollspel som en genre så mycket som ett medium, och dels gillar jag att slippa spela en rollperson som är mycket sämre än övriga utan att ha haft något att säga till om – vilket ofta blev fallet när jag spelade spel där man istället slumpade fram tillpersonen. Som Mutant Chronicles till exempel; gruppen blev ofta fyra hårdingar och en mobbad mes – där den mobbade mesen generellt var jag… Jag har inga problem emd att spela mobbad mes, men inte varje gång – och helst vill jag ha haft något att säga till om. Med ett balanssystem kan jag välja att skapa en rollperson för färre poäng.
GillaGilla
Jag tycker du försöker vara lite upplyst där med ditt ”Om du sedan födseln sitter i rullstol så är det bara en nackdel utifrån perspektivet att samhället förutsätter att du inte sitter i rullstol” och det går väl lite sådär. Min bästa vän har jag känt sedan jag var väldigt liten och han har en CP-skada som gör att han inte går särskilt väl, blir trött väldigt fort om man försöker, och därmed oftast sitter i rullstol när han är utanför hemmet. Jag har därmed en hel del erfarenhet i hur livet är för främst honom, men genom honom har jag också träffat och umgåtts med andra i samma situation. Med den erfarenheten skulle jag säga att det är en nackdel att vara rörelsehindrad i perspektivet att vi andra kan göra väldigt många saker som han inte kan göra (speciellt mycket inom idrott) och att han kan inte göra någonting som vi inte kan göra. Däremot har han vissa fördelar ändå i ett normalt liv. Exempel på det kan vara att det är bra mycket lättare att välja väg i livet när en hel del reella val har tagits bort från bordet. Ett annat är att han, såvitt jag kan se, upplever bra mycket mer positiv diskriminering än negativ sådan. Folk är lite extra tillmötesgående helt enkelt vilket leder till många fördelar här och där.
Tar man det till hänsyn i en rollspel kan det mycket väl finnas fördelar som gives utifrån ett handikapp dock 🙂 Men jag är inte säker på att det brukar figurera på den djupa nivån, men det får ni avgöra. Jag är ganska mycket en nybörjare i rollspelens värld.
GillaGilla
Det är inte dåligt att sitta i rullstol. Däremot så är det opraktiskt att göra det om man samtidigt medelst slagsvärd förväntas hacka ihjäl ondsinta människooffrande demonkulter. Jag tror att du konstruerar en psykologi som inte finns, misstänker starkt att de flesta spelkonstruktörer har mer prominenta farhågor än att plötsligt sakna ben.
GillaGilla
Attans, såg just den lite gnälliga tonen. Icke avsiktligt.
GillaGilla
Det är lugnt, hela syftet med internet är ju att gnälla. 🙂
GillaGilla
Jag tycker att skillnader i makt, möjligheter och inflytande är jätteintressant i rollspel och något jag vill utforska. Balans ärsäkert bra när man vill gejma en dugeon, men vill man utforska olikheter så är det ju helt ointressant med balans.
Jag tror att felslutet kring handikapp uppkommer ur traditionen att roller ska vara balanserade, samtidigt som folk egentligen vill utforska olikheter i människors förutsättningar.
Det är evå angendor som krashar.
GillaGilla
Det finns faktiskt ett tredje sätt: som stårypotential. Handikappsspelvärdet blir då vare sig nackdel eller fördel, utan en signal till medspelarna att man vill ha stårys som handlar om handikappet.
Jag träffade på det här tankesättet första gången i Babylon Project, Chameleon Eclectics gamla licensrollspel baserat på Babylon 5. Det var visserligen inte fysiska handikapp som togs upp, men det hade varit en lätt fix. Exemplet som däremot togs upp var alkoholism, med tv-seriens rollfigur Michael Garibaldi som förebild. Valde jag karaktärsdraget Alkoholism så sade jag till spelledaren att jag vill ha äventyr där fienden är flaskan och som handlar om min kamp med den lille jäveln i flaskan som lockar. Och får jag inga sådana äventyr så uppmuntras jag ändå av spelmekaniken att dra in flaskan i äventyren ändå. Men jag får inte bättre spelvärden av att ha karaktärsdraget Alkoholism.
Sedan dess har liknande mekanismer kommit att leta sig in i diverse olika rollspel, från Keys i Solar System till Svagheter i Noir.
GillaGilla
Detta gör mig glad! Det just sånt här jag efterfrågar – möjligheten att spela olika sorters människor.
Solar system har jag koll på, men inte tänkt på att keys kan vara rena handikapp. Och till min skam har jag ännu inte läst Noir.
GillaGilla
Hej Krister!
Ypperligt kommentar och tack för referensen till B5. Intressant.
Är det inte också lite av andemeningen bakom WoD spelens ”balans”? Som storyteller där jobbar man ju just med de karaktärsbaserade sidorna, och jag kunde kallt räkna med att drug trade skulle dyka upp om min karaktär hade ”Addicted” som flaw – det kanske säger mer om spelledaren än systemet 😉 I många fall blev just nackdelarna bra storyhooks, och då kändes det också bra att man ”belönades” på andra sätt.
Kanske är det därför balans är viktigt? Speciellt i långa kampanjer kan man lätt bli trött på att spela den galna, fattiga, drogade personen… men om man är den galna, fattiga, drogade personen som kan prata med döda…. ah! då finns det både potential för storyn, karaktären och spelaren.
Mina två cents 🙂
Tack för en intressant post! Jag ska se över detta nu när jag läser på LoTR – The One Ring.
GillaGilla
Det är klart att poängsystem i GURPS-stil inte är så det fungerar i verkligheten, men det är ju inte heller poängen. Det är bara ett sätt att låta folk spela på den nivå de vill; i GURPS kan man vara superhjälte eller utslagen och då är det ju bra att kunna reglera det, särskilt som systemet är extremt mekaniskt inriktat.
Sen skulle jag utan rädsla för kontrovers vilja hävda att det ÄR en nackdel för en människa att inte ha några ben.
GillaGilla
Som tidigare nämnts i kommentarer så handlar det om någon form av rättvisa och balans. En hel del rollspelare jag känner hade krevererat om det inte hade varit lika för alla. Sedan kan ju spelledaren (som alltid har rätt) bara påpeka att handikapp inte är rättvist.
Ett annat problem är att om det inte handlar om kroppsliga handikapp, som att sakna lemmar eller vara lam eller blind eller liknande så blir det lätt att spelare i sin begränsning av förstående lätt förlöjligar handikappet. Vad vet någon om hur man trovärdigt och inte (kanske omedvetet) hånfullt spelar ut en cp-skada eller downs syndrom? Om man nu vill kalla det handikapp.
Jag tror säkert det finns spelgrupper och spelare där ute som ställer sig frågor om handikapp och spelar ut dem och problematiserar runt dem, som kommentaren från Sundelin. Och det är bra att dessa stora nackdelar spelas ut och inte bara blir en nackdel på ett papper som man måste slå en tärning för då och då.
GillaGilla
Att vara fysiskt eller mentalt utmanad är ju ändå en nackdel. Vi har gjort omgivningen runt omkring oss anpassad för dom med handikapp och även uppfunnit redskap som till exempel rullstol och ångestdämpande mediciner så att dom lättare ska klara sig. Hade det inte varit ett handikapp så hade man inte heller behövt några hjälpmedel till att börja med.
En av mina bästa vänner har tre diagnoser och vägen är lång och hård fram tills att hon överhuvudtaget kan ha ett jobb, om ens någonsin.
Jag tyckte att World of Darkness löste det hela bra. Man väljer ett eller flera handikapp som man inte får några poäng för att ta när man skapar en person. Däremot så får du poäng efter avklarad spelomgång efter hur mycket Flawsen har handikappat dig. Detta tyckte jag var ett bra system och där har man väl också själva beskrivningen av ett verkligt handikapp: något som är till direkt nackdel för dig i den situation som du befinner dig i för tillfället. För vissa så kan den situationen vara konstant.
GillaGilla
Som redan kommenterats så är ju balansgrejen helt enkelt en artefakt av designvalet att rollpersoner i princip ska vara ”lika bra” eller åtminstone ha en mätbar effektivitet/styrka. Alla spel har det ju inte så, gamla DoD och övriga BRP-spel t ex.
Vad gäller den andra punkten är det väl värt att notera att många ”nackdelar” i t ex GURPS inte är dåliga egenskaper utan det kan t ex röra sig om sanningsenlighet, pacifism, hederlighet etc. GURPS-definitionen på en ”nackdel” är något som på ett eller annat vis begränsar rollpersonen, och det måste man väl säga att också ett fysiskt handikapp gör.
GillaGilla
Jo, absolut så är ju vissa psykiska grejer handikapp. Dom är det ju för att dom handikappar dig. Till exempel att inte kunna (våga) gå på sprickor i marken. Jag antar att vi skiljer på det hela i och med att man inte kan träna fram en arm som är kapad medans man faktiskt kan träna bort till exempel tvångstankar. Sedan finns det ju som sagt handikapp som inte syns utåt på samma sätt som en saknad hand, eller ett saknat ben eller en deformerad kroppsram gör.
GillaGilla
Rollspel(sregler) handlar om mer eller mindre fyndiga förenklingar och abstraktioner av den observerade världen. För att kunna ha med funktionsnedsättningar måste vi hitta sådana abstraktioner – alltså hur interagerar rollpersonens funktionstillstånd med fiktionen och regelmekaniken på ett intressant vis. Till exempel
– en färdighetsmodifikation: allergi. -2 på perception under vårsäsong
– ett svårt val: är det värt att ha inkontinens för att kunna tala med de döda?
– en katalysator: dålig impulskontroll
Problemet är att oavsett vilken lösning vi väljer hamnar en icke-majoritet individer i blickfånget, vilket är både bra och dåligt. I DoDT finns det särskilda regler för att göra en kvinnlig rollperson. Är det ett sätt att göra läsaren uppmärksam på att det också finns kvinnliga rollpersoner, eller ett sätt att befästa en maktordning? I Eon finns det särskilda regler för att göra icke-vita rollpersoner. Säger det ”vilken mångfald vi har i vår värld” eller befäster det rasistiska stereotyper?
GillaGilla
Jag har suttit och funderat på om detta inlägg är seriöst eller en sällsynt träffsäker parodi på den relativiserade verkligheten. ”Om du sedan födseln sitter i rullstol så är det bara en nackdel utifrån perspektivet att samhället förutsätter att du inte sitter i rullstol.” Ja, och vad är problemet med det då? I många rollspelsvärdar bygger ju denna förutsättning på att den som saknar ben faktiskt drastiskt minskad förmåga att överleva – både i vardagen och i mer extrema situationer som rollpersoner brukar hamna i (äventyr och strider m.m.).
Ett modernt exempel: min fru kommer från Afrika -hon har vuxit upp på landsbygden- och har man inga ben eller är cp-skadad kan man inte arbeta. Åtminstone inte lika bra som den som är ”frisk”. De behöver däremot äta lika mycket som alla andra – och i slutändan handlar allt om resurser, hur mycket som finns tillgängligt och hur mycket av det eventuella överflödet som kan fördelas till de ”ej produktiva”. Det handlar om vad som faktiskt krävs för att producera dessa resurser.
Detta är ett objektivt faktum, det går inte att relativisera såvida man inte säger ”att man behöver mat för att överleva är bara en föreställning hos mainstream-samhället”.
Huruvida ett handikapp är en nackdel beror precis som du säger på hur samhället ser ut. Om du är en giraff och lever på att äta blad från trädkronorna så är handikappet ”kort hals” en nackdel. Om man är en orm som lever på att fånga möss är ”stelopererad ryggrad” en nackdel. Och om du är en äventyrare som lever på att svinga svärd är handikappet ”saknar armar” en nackdel. Som du vet utspelar sig många rollspel i världar som är betydligt primitivare än vår -ofta medeltid där 90% av befolkninegn är bönder- och där är det en klar nackdel att vara handikappad; där finns inga asfaltsspår som rullstolar kan rulla fram längs, inga datorer som benlösa kan jobba vid, inga ledhundar som kan hjälpa blinda och inte många som har tid att ödlsa på att hjälpa halta och lytta, de är allt för upptagna med att själva försöka överleva.
För övrigt tvivlar jag på att du har några källor på ditt påstående att det är på grund av rädsla som spelkontruktörerna har bestämt att det är en nackdel att vara blind eller sakna armar. När jag bröt min högerhand för några år sedan hade jag ett helvete med så enkla saker som att skära upp maten – men visst, det är kanske bara för att samhället förutsätter att jag inte kan få in en hel falukorv i munnen.
GillaGilla