Go ahead, rör min fantasy

Ibland blir jag förbannad.

I eminenta Tv-cirkeln i veckan sa panelmedlemmen Kodjo Akolor ungefär så här under diskussionen om Game of thrones och sexism:

”Det här är ju fiktion i allra högsta grad. Jag vet inte om det är jag som har skygglappar på men … jag vill inte ha något mera. Rör inte min fantasy, förstör den inte nu med era värderingar, för jag har inga värderingar.”

I kommentarerna bli han påhejad av andra som vill ha fantasy som fredad zon.

Men för helvete människor, har ni så lite respekt för er själva att ni tycker att fantasy förstörs om folk diskuterar hur verkliga problem beskrivs i fiktionen? Är ni så blinda att ni inte förstår att även den mest påhittade av påhittade fiktioner kan säga något om oss själva, det samhälle vi lever i?

Den här åsikten har jag mött åh så många gånger, inte minst här på Piruett. Det dessa personer gör är att säga att fantasy är bajs. Det finns ingen anledning att ta fantasygenren på allvar, den har ändå inget viktigt att säga. Att diskutera fantasy är lika bortkastat som att göra en poststrukturell analys av sockerhalten i lösgodis. Fantasy är inget mer än en tillflyktsort för bräckliga bebisar, ett luftkonditionerat fluffigt rum där inget oväntat kan hända.

Jävla skitsnack.

Fantasy är som livet självt. Fantasy är äckligt, smutstigt, våldsamt, rasistikt, sexistiskt, vackert, hoppfullt. Fantasy är på allvar. Fantasy har viktiga saker att berätta om vem du och jag är, om åt vilket håll vår civilisation är på väg. Om hur vi ser på andra människor, om vilka värderingar vi har, om hur det står till med vår empati.

Om ni inte tycker att man borde granska könsrollerna i till exempel A game of thrones, ja då kanske ni borde ta dig en funderare på varför ni läser fantasy överhuvudtaget. Varför läsa om böckerna inte har något av värde att säga? Nej, rättelse: ni borde ta er en funderare på varför ni är så rädda. Vad tror ni kommer att hända? Vad är det som ni fruktar finns där i textmassorna som ni inte vill veta av? För det är väl inte så att det är något i er sjäva som ni inte vill konfrontera?

Så när någon säger ”Rör inte min fantasy”, så säger jag ”Go ahead, rör min fantasy”. Rör den, skända den, besudla den. Gör en Dirty Sanchez på den. Ta ut fantasyn bakom ladan och skjut den i båda knäna. Sätt igång, fantasyn tål det. Det enda som kommer hända är att genren bli starkare, bättre, smartare. För fantasy är på riktigt, fantasy är på allvar, fantasy har en mening.

Gör det bara, rör min fantasy!

30 reaktioner till “Go ahead, rör min fantasy

  1. *Jublar av glädje*

    Tack Magnus. Det är precis det som behövs. Rör om i grytan. Förändra genren – till det bättre.

    Game of Thrones är en sådan där serie som alla säger ”åh, den passar dig säkert jättebra!” och sedan blir besvikna på att jag tycker att den är skit på grund av ”en” sak, det vill säga kvinnosynen. ”Men du kan inte låta en sådan skitsak förstöra hela serien/ böckerna”. Jo. För det är ingen skitsak. Det är ett genomgående tema i allt för många grabbiga fantasy-fantasier där kvinnor relegeras till att stå för kroppar, undergivenhet, bröst och markservice.

    Jag är så trött på den synen på kvinnor och den är tyvärr lika vanlig som långa bokserier där inget i stort sett händer.

    Jag älskar fantasy. Jag älskar inte konventionerna som omger fantasy.

    Gilla

    1. Har du verkligen läst böckerna? Eller tittat på tv-serien och faktist intagit vad som sker och hur karaktärerna interagerar med varandra? Nog för att A Song of Ice and Fire inte är perfekt och att George R R Martin nog kunde ansträngt sig lite mer på genus-fronten, men jämförelsevis så är denna serie ganska medveten då det gäller kvinnosyn och könsroller. Den förtjänar verkligen inte att behandlas som något sorts flaggskepp för sexism och misogyni inom fantasygenren.

      Gilla

  2. Precis, vad är fantasy om inte en form av den klassiska sagan? Och den har ju ofta använts för att spegla och reflektera över den rådande tiden/värderingarna. En genre som inte tar in uttryck och påverkas av sin samtid är en död genre.

    Gilla

  3. Jag har också funderat på det Kodjo sade, även om jag inte följt något kommentarsfält om det (brukar sällan leda till ökad insikt 🙂 ). Men jag är lite förvirrad.

    Du skriver att Fantasy är som livet, skitigt. Vilket är exakt varför jag tycker om Fantasy. Att jag gillar GoT framför mer generisk, tillrättalagd TV4-helgmorgon-fantasy, är just att GoT är skitigare. Och vad jag läste ur Kodjo’s åsikt var att om man applicerade alla regler för vad ett bra samhälle borde vara anno 2012, på GoT, så hade den skitigheten försvunnit.

    Jag tycker det bra dramat uppstår när man belyser en skitig värld för att visa på svagheterna, för att överraska, vända på perspektivet, etc. När en riddare visar sig vara gay (eller kvinna), när en hunsad kvinna tar tillbaka kontrollen, när en dvärg tar sig från narr till brutal intrigmakare. Jag tror dock GoT kan göra mer på den här fronten. Jag tycker de kan visa en naken man för varje naken kvinna, att de kan lyfta på fler stereotyp-stenar.

    Med det sagt så är jag all-for att skända och vända på fantasyn som genre för att bredda den.

    Gilla

    1. Jag håller med dig i sak, men jag tycker verkligen inte att ”skiten” försvinner om man analyserar den.

      Och grejen handlar inte om att man ska göra fantasy tillrättalagd, då har du missuppfattat mig helt. Generens stora problem är ju att den är för tillrättalagd redan som den är.

      Genom att analysera vad som händer i genren kan man ta den vidare. Martins tolkning av fantasy är ju ett direkt resultat av att han funderat en massa på vad annan fantasy handlat om. Och sedan skruvat till det, både vad gäller handling och persongalleri.

      Att böckerna (inte tv-serien i lika stor utsträckning – återkommer till det ) lyckas säga något intressant om, och göra något bra av, sexismen och kvinnosynen i Westeros beror ju på att det är något Martin lagt energi på. Det är inte något som ”bara råkade” bli.

      Gilla

      1. Jag tycker inte heller att skiten försvinner av att analyseras, så då är vi överens på alla punkter. Skillnaden låg endast i ”skitig fantasy medveten om sexism” gentemot ”fantasy utan sexism”.

        Gilla

  4. Om ni pratar om hela fantasygenren – jag har ännu inte hunnit se nämnda tv-serie – har jag faktiskt betdligt svårare för de ständiga raskrigen. Det finns något unket över dessa wagnerska 1800-talskoloniala historier. Jag antar att sexismen i genren har ungefär samma ursprung.

    Det krävs med andra ord ett kritiskt grepp på hela genren och dess konventioner. Jag tror att genren är starkt kopplad till det sena 1800-talets nationalromantik och dess föreställningar om ras och genus. Exempelvis är Tolkiens böcker ofta påtagligt orientalistiska. Det hollywoodska i fantasygenren är bara en senare pålagd yta.

    Gilla

    1. kritiken finns där: En fantasyjätte (avsiktlig vits) som LeGuin vred om de där perspektiven redan för decennier sedan när Övärldens barbarer blev vita och dess högkulturbor bruna. Könsroller fick sig en genomgång i ”Tombs of Atuan”.

      Gilla

    2. Jag undrar om detta inte kan förstås utifrån Tolkiens kulturkonservatism? Hans trilogi är ju de uppenbara portalverken till vilket all annan fantasy (medvetet eller ej) refereras till, i alla fall bland majoriteten av måttliga fantasyläsare/-tittare. Som konservativ så ville Tolkien knappast problematisera förhållanden mellan raser/nationer/könen i sina böcker utan dessa förhållandena, och myterna. Det är som det är och som det alltid varit (och därför bör vara). Förändring är något närmast negativt. De Ädla alverna försvinner och industrientreprenören Saruman framställs ju inte i någon positiv dager. I en statisk värld så är ifrågasättande problematiskt och Akolor företräder härigenom (omedvetet, får jag förmoda) Tolkiens kulturkonservatism som ser förändring och ifrågasättande som ett hot mot en etablerad, underförstått normativ, ordning.

      Gilla

  5. Så en sexistisk fantasyvärld som påvisar problem med en sådan struktur hade alltså varit bra?
    Personligen lutar jag åt det hållet när en diskussion som denna tas.

    Gilla

      1. Menar du att all litteratur som inte tar upp och problematiserar genus är sexistisk? Alternativt att endast böcker som i sig beskriver en icke-sexistisk värld (som i mångt och mycket skulle kännas orealistiskt) också är de enda icke sexistiska?

        (Vill bara påpeka att jag ställer frågan helt öppet utan att insinuera för mycket av något. Vill inte gå i klinsch med dig rent ideologiskt kring de här frågorna då jag anser att det är väldigt upplyftande att du tar upp ämnet).

        Gilla

      2. Jag tycker att fantasy har en särställning här. I en genre där man kan hitta på vad fasen man vill, så måste författaren kunna motivera varför den väljer att låta just könsrollerna vara som i verkligheten.

        Som vem-det-nu-var-sa, ”Det får finnas drakar, men kvinnor i maktposition, nä det är för orealistiskt.”

        Gilla

      3. Det är en poäng, men mest för att kontra argumentet att brytande av könsroller är orealistiskt (vilket jag inte tycker är poängen). Generellt sett är fantasy i högsta grad beroende av verkligheten, både historisk och nutid. Människor i fantasy tenderar att bete sig som människor i allmänhet, och de tenderar att vara centrum. Drakarna och orcherna är mest dekoration för att tillföra spänning. Så att ändra på könsroller (eller andra mänskliga fenomen) tror jag är ett betydligt större steg att ta än att lägga till eller ta bort drakar. Med större steg menar jag att man går längre från associationsbasen som både läsaren och författaren bygger sin kreativitet runt. Så man ska inte läsa in för mycket i ordet ”fantasi”. Jag skulle säga att sci-fi är kapabelt att vara mer långtgående i hur de förändrar mänskligheten som sådan.

        Gilla

      4. Ja, min poäng med själva inlägget var ju att fantasy måste gå att analyseras inte bara feministiskt, utan på alla möjliga jäkla sätt utan att folk ska komma och gnälla om att man ”förstör”.

        Gilla

      5. För mig är nyckel att när man börjar ställa sig just de här frågorna kommer man fram till det riktigt innovativa och nyskapande. Ruckar man på t.ex. könsrollerna så börjar man verkligen skapa en unik setting

        Gilla

  6. Hear ye! Hear ye! Fantasy _måste_ experimenteras med. Har alldeles för mycket potential som genre för att sitta fast i klyschor och fasta mönster. Mer LeGuin och Mervyn Peake mindre Tolkien och Jordan.

    Gilla

    1. Jordan experimenterar väl iofs ganska bra med en värld med någon form av bissar särartsfeminism inbyggd i själva naturlagarna. Visst det känns rätt gammalt men lite intressant är det att t ex många kvinnliga karaktärer vägrar låta sig acceptera världens tillstånd och att många manliga karaktärer tänker mer på kärlek än något annat.
      Dessutom någon form kyrka (”munkriddar” typerna som jag inte kommer ihåg vad de heter) och allmänhet som är rädda för starka och mäktiga kvinnor. Två beteenden som verkligen inte hyllas av författaren. Utan att jag på något sätt hyllar (ej läst de senaste heller).
      Men poängen blir att det är andra regler i den världen och de släpps inte igenom helt utan problematiserade. Så bra? Nä, men å andra sidan kan man läsa med glasögon som inte kräver att författaren är en feministisk superhjälte och sen föra en diskussion om det.

      Gilla

  7. ”jag har inga värderingar” kan mycket väl vara det dummaste jag läst under 2012 hittills. Och då läser jag ändå Aftonbladets kommentarsfält dagligen. Klart han har. ”Jag har inga värderingar” betyder ”jag tycker att mina värderingar inte är värderingar, utan SANNING”. Och det är jävligt korkat.

    För egen del är jag evinnerligt less på rojalistisk, nationalistisk, romantiserande, konservativ fantasy. Ibland känns det som att hela genren är nåtslags fantasitripp för konservativa. Allt som bryter av från den grejen applåderar jag.

    Det där med ”tillflyktsort” känner jag igen. ”Men vart ska man annars få röka/säga negerboll/klia sig på kuken/kalla tjejer för horor” gastar en viss typ av lättkränkta, hotade vita män när det kommer kritik mot något område man inte tidigare lagt fokus på. ”Ingenstans”, svarar jag, ”det finns inget samhällsvärde i att ha platser där sådana idiotier får växa obehindrat och oemotsagt”. Det känns som samma diskussion som inom sporten och inom spelnördskulturen, tycker jag. Det behövs inga jävla fredade zoner.

    Gilla

    1. Nu vet jag inte om Kodjo sade att han saknade värderingar, jag uppfattade det mer som att han ansåg sig ha dessa värderingar (e.g. jämlikhet), men inte ansåg att de behövde lyftas in i fantasyn. Men du har ju rätt, alla har värderingar. De behöver dock inte vara samma i verklighet som i fantasi.

      Kodjo som sade detta är också inte en vit lättkränkt man, snarare än mörkhyad, möjligen lättkränkt, man.

      Du använder ordet ”tillflyktsort”, som att främsta syftet med att rollspela orättvisor är för att spelarna inte får mobba tillräckligt i verkligheten. Det är starkt påstående som jag har mycket svårt att tro är gällande, och vore det sant hade Didi & Björn haft betydligt mer vatten på sin kvarn.

      Istället tror jag det handlar om att drama blir bättre av motsättningar. Motsättningar kan existera i form av ojämlikhet, förtryck, hat, etc. Dessa hör hemma i fiktionen, inte i verkligheten, som tur vad. Samma regler gäller inte. Men fiktionen är ett bra och viktigt verktyg för att analysera och ställa frågor, förstås, vilket alla ”bra” draman tenderar att göra.

      Kort sagt, jag läser ditt påstående som att ”det borde inte få finnas sexism i rollspel”, medan jag påstår att ”det borde få finnas sexism i rollspel, men det bör vara medvetet och det bör finnas vissa rollspel som tar på sig att lyfta fram problematiken”. (byt gärna ut sexism mot den stora mängden andra orättvisor som regelmässigt existerar i fiktionen och verkligheten).

      Gilla

  8. Det blir alltid så hysteriskt tokroligt när fantasyns eller för den delen science fictionens konventioner ska försvaras. Idag orsakade en DN-artikel om sexismen i GoT ett mindre ramaskri på facebook, och det handlar väl litet om samma sak: vad är rumsrent i fantasyn?

    Gilla

  9. Ang. gnället på stackars Tolkien…

    LOTR är skriven på 50-talet och då såg könsrollerna annorlunda ut än de gör idag. Det var inte jämställt och det var inte bra, men det är fakta.

    Den omtalade ”rasismen” i LOTR är inte rasism utan kampen mellan gott och ont- en kamp av ett slag som inte existerar i den riktiga världen. De goda slåss oavsett ras och kön mot ondskan.
    De mörkhyade orcherna är ursprungligen alver som förvridits av ondskan (Den onde guden Morgoth) och som används i hans syften av härföraren Sauron. För att den ondskan skall kunna jämföras i vår värld måste en ond gud bosätta sig på lämplig ort och förvrida dess befolkning i några tusen år eller så och sedan göra ett allvarligt försök att ta över världen. Allt snack om rasism i Tolkiens böcker är således rent blaj som jag ser det. Att de påhittade raserna i Midgård har fått olika attribut och egenskaper kan jag inte se som rasism. Om en alv och dvärg hade varit likadana- hur kul hade det varit på en skala?

    Tolkien var traditionalist och troende katolik (han ogillade skarpt industrialisering och maskiner som tåg, bilar och TV-apparater, och han ogillade att gudstjänsterna slutade att hållas på latin :))
    Han hade en solklar ”det var bättre förr-attityd” och framför allt var han ett barn av sin tid (född 1892)- man måste alltid beakta varifrån människor kommer och från vilken tid. Det är lätt för oss som är födda efter krig, förintelse och apartheid och efter att homosexualitet slutat betraktas som en sjukdom och efter att kvinnor och män betraktas som jämlika att racka ner på grejer vi tycker var skit förr. Vi kan lära oss av historien för att inte göra om misstagen, men vi kan inte alltid klandra de som levde och verkade då misstagen begicks.

    Det är lätt att tycka saker om Tolkien idag, men man måste faktiskt beakta varifrån han kom och i vilken tid han verkade.

    Som avslutning vill jag bara säga att några av de starkaste personerna i LOTR (även om de har begränsat med utrymme) är kvinnor. Exempelvis Galadriel och Éowyn! Èowyn kämpar mot de konventionella könsrollerna i Rohan genom att rida ut i strid med männen, och hon blir kanske den största hjälten i sagan vid sidan om Frodo.

    Utan Tolkien hade vi inte haft någon fantasy värt namnet!

    Gilla

    1. Tolkien var stockkonservativ även sett till den tid han verkade.

      Men det är egentligen irrelevant: det är värt att påpeka problematiska saker i verk oavsett när de skrevs. Man kan tycka att de är bra ändå. En bok kan vara rasistisk och bra. Att instinktivt försvara allt man tycker om mot all form av kritik, inte mot verkets litterära kvaliteter utan de normer som vidarebefordras, är inte särskilt produktivt.

      //JJ

      Gilla

  10. Själv är jag nära att stänga av när klanledaren står med två enorma bödelyxor, en i varje näve, och skådespelaren knappt behåller kontroll över tyngden när han skall höja vapnen över huvudet. Hur skall han då kunna slåss med skiten?

    Så enligt min mening: Om ni inte tycker att man borde granska stridsteknik i till exempel A game of thrones, ja då kanske ni borde ta dig en funderare på varför ni läser fantasy överhuvudtaget.

    Det är ju liksom hela behållningen, eller?

    Gilla

    1. Stridsteknik är för det mesta trist var man än läser om det. Finns det några delar jag är sugen på att skumma förbi i min fantasy är det folk som slåss.

      //JJ

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s