Kärleksattack: Anders Blixt

Här om veckan rapporterade Nordens största tidning, Aftonbladet, att rollspelet ”Drakar och demoner” ska bli film. Detta hade aldrig varit möjligt utan Anders Blixt.

För oss nördar uppvuxna på 80-talet så är Anders Blixt mest känd ett namn högt upp på sidan 4 i nästan alla rollspelsböcker som släpptes på den tiden. Han var rollspelsskaparen framför andra – eller i alla fall den vars namn som var lättast att komma ihåg.

Blixt började jobba på Äventyrsspel 1985, och han var som en näve krut slängd in i en lägereld. Den svenska rollspelshobbyn fullkomligt exploderade. Visst hade Äventyrsspel redan en bra grej på gång, men med Blixt höjdes kvalitén … jag skulle vilja säga att den höjdes till internationell nivå, men jag tror fan att kvalitén vinkade glatt när den körde om resten av världen och såg den försvinna i backspegeln.

1985 hade Äventyrsspel släppt ”Mutant”, ”Drakar och demoner”, några äventyr och ett gäng brädspel. Bra grejer, visst, men jämför till exempel språket i ”Dimön” (pre-Blixt) med ”Shoguns vrede” (post-Blixt). Det är två olika världar. Rollspel existerar inte bara i spelarnas huvuden – en välskriven och inspirerande regelbok eller världsmodul kan vara skillnaden mellan en trendfluga och en hobby som fortfarande lever 30 år senare.

Utan Anders Blixt hade vi inte haft ”Drakar och demoner expert”, ”Monsterboken” ”Mutant 2”, ”Efter Ragnarök” och otaliga andra klassiker. Kanske hade de existerat, men inte så som vi känner dem. Hans bidrag till den svenska rollspelshobbyn är svårslaget, för oavsett som han skrev om midgårdsk ångkraft i ”Sinkadus” eller förvandlade insända Monsterboken-bidrag till något publicerbart så skapade han magi. Magi som än i dag finns inpräntad i otaliga 30-plusares hjärnor. För är det någon som tror att nyheten om en ”Drakar och demoner”-film skulle publicerats i en dagstidning för 15 år sedan? Knappast. Men i dag finns vi gamla rollspelare överallt – på redaktionerna, i riksdagen, på scenen, i styrelserummen – och det är tack vare Anders Blixt som orden ”drakar” och ”demoner” fortfarande ger oss en varm känsla i själen och en längtan att ta ner svärdet från hatthyllan och dra till Torshem. Det är tack vare hans kreativitet, fantasi och skicklighet som en nyhetschef på Nordens största dagstidning kan ropa ”HUR. STORT. SOM. HELST.” när han får tipset om att en DoD-film är i görningen. (Det blev förvisso en liten jäkla artikel, men det hände visst något stort i ”Idol” samma kväll.)

För mig, personligen, har Anders Blixt haft ett otroligt inflytande. Han var en av de första som – utan att dra några andra paralleller – fick mig att förstå att det går att skriva saker och få dem intressanta. Att det faktiskt kan vara roligt att sätta sig och skriva ner någonting (troligen en beskrivning av ett förtrollat svärd, men ändå) utanför skoltid. Hans äventyr ”Den vita duvan” i Sinkadus nr 3 gav mig inspiration till att skriva mitt första egna äventyr. (Jag räknar inte detta som ett riktigt äventyr.) Hans texter om världsbyggande i Expert och Gigant fick mig att hitta på världar like crazy, en sjukdom som jag fortfarande dras med.

Många personer har lockat mig till att läsa, men Anders Blixt är, omedvetet, en av de ytterst få som lockat mig till att skriva.

En annan sak som jag älskar med Anders Blixt är att den jäkeln aldrig ger upp. Han skriver romaner (jag ska strax börja läsa ”Spiran och staven”), han skriver rollspel (”Wolframfästet” och ”Saga Okeanos” kommer när som helst, hoppas jag), och han är så aktiv i rollspelscommunityt som jag antar att det är möjligt för en trebarnspappa att vara.

Tack Anders. Du är bäst.