The kobold wizard’s dildo of enlightenment +2

rollspel, saker jag läser

I dag började jag läsa en bok av Carlton Mellick III. Den heter The kobold wizard’s dildo of enlightenment +2 och jag tror inte att jag är fel ute om jag redan nu utser den till årets konstigaste bok.

Upplägget är smått genialt. Efter ett obekvämt möte med titelns magiska föremål upptäcker alven Delvok, halflingen Polo och deras äventyrarvänner att de inte existerar, utan bara är rollpersoner i en kampanj av AD&D. De inser att de inte har någon egen vilja, utan att alla deras handlingar styrs av ett gäng finniga, sexfixerade, 14-åriga nördar. Inte ens deras värld är på riktig – den är påhittad av en rullstolsbunden spelledare med extremt dålig fantasi och ännu sämre koll på spelets regler.

Existentiell kris, någon?

Jag återkommer när jag läst klart boken.

Publicerat

14 reaktioner till “The kobold wizard’s dildo of enlightenment +2”

    1. Framförallt igenkänningsfaktor faktiskt. Jag vet inte hur det är med andra, men just jag var en 14-årig, finnig, sexfixerad nörd som spelade rollspel. Bara tanken på att mina rollpersoner verkligen var verkliga gör att jag känner mig lite varm inombords.

      Gilla

      Svara

    2. Jag känner mig som en gammal stofil för att jag inte vet något om bizzaro-rörelsen.

      Varför har ingen berättat att man kan läsa böcker som heter Help! A bear is eating me! , Adolf in Wonderland eller Barbarian Beast Bitches of the Badlands?

      Varför har inte Veritgo förlag en pulp linje som släpper de här titlarna på svenska?

      Frågetecknen hopar sig!

      Gilla

      Svara

  5. För er som är intresserade av Carlton Mellick III (ej att förväxla med Joseph Merrick – Elefantmannen) kan jag rekommendera the Bizarro starter kit, som finns i en ”orange”, ”blå” och ”lila” del. Antologierna är sammanställda för de som är intresserade av den relativt färska bizarrorörelsen, men inte riktigt vet var ni skall börja. Mellick medverkar med bl.a. ett utdrag ur sin roman ”Baby Jesus Butt Plug”, om ett par som köper en analplugg i form av en levande klon av jesusbarnet för att sätta sprätt på sitt sexliv.

    Jag rekommenderar även ”The haunted vagina” som handlar om en man som upptäcker att flickvännens slida är en portal till dödsriket, ”The cannibals of Candyland” om köttätande varelser gjorda av godis som äter barn, eller soloäventyret ”Ocean of lard”.

    En av Mellicks stora talanger som författare är hans förmåga att blanda barnbokens estetik och enkelhet med äckel och surrealism, utan att det känns pretentiöst eller klyshigt. Istället är det fantasieggande, erotiskt och framförallt väldigt, väldigt roligt.

    Gilla

    Svara

  6. Haha. Grundidén är densamma som i filmen ”Stranger than fiction”, där Will Ferrells figur en dag inser att hans liv har en manusförfattare (en kedjerökande Emma Thompson med skrivkramp, hårt ansatt av förlagets agent).

    Gilla

    Svara

    1. Finns en skön film med John Candy också där han hamnar i den såpopera han själv skriver. Favon är när han super sig dyngrak samtidigt som han skriver manus. När han själv ska uppleva det han nyss skrev kommer det in en hejaklacksledare på socitetsfesten, släpandes på sex renar (nej, jag skrev ”beer”, inte ”deer”) och ber om ursäkt för hur hon behandlade honom i skolan.

      Gilla

      Svara

  7. Kommer även att tänka på Terry Pratchetts bok ”Only You Can Save Mankind”, där motståndarna i ett tv-spel av den klassiska typen skjut-sönder-en-miljard-utomjordiska-rymdskepp kapitulerar…

    Gilla

    Svara

  8. Jag vet inget om boken förutom det som skrivs här, men en meta-fråga uppstår:

    Om vi för hypotesens skull utgår från fördomen om rollspelare – finniga 14-åringar som längtar efter sex med det motsatta könet (med det egna könet är antar jag en FRåga Vi Inte Ställer) – så undrar jag lite grand …

    Eftersom det mesta av sex man kommer i kontakt med i fantasy RPG:s handlar om prostitution och/eller våldtäkt (För horror är det snarare våldtäkt eller Fasliga Ritualer Av En Sexgalen Djävuls- Eller Ondskedyrkande Kult, Gärna Med Väldigt Mycket Blod Och Jungfrur I 14-årsåldern) – hur står det egentligen till i fördomens nördars huvuden?

    På nåt sätt påminner det om vad Johan Hassen Khemiri skriver (fritt ur minnet): ”Det är lättare att leva upp till en fördom än att krossa den”.

    Det här är ingen kritik av boken, som jag inte läst. Det är inte kritik mot någon som redan kommenterat. Det är helt enkelt en filosofisk fråga (kanske).

    Gilla

    Svara

    1. När vi var ungefär 12 år gamla så var det standard att våra rollfigurer inte hade några som helst problem att få ihop det med någon av det motsatta könet, helt utan hot, våld, trolldom eller betalning. Det man, så här i efterhand, skulle kunna problematisera var väl 1) vår naiva syn på kärlekslivet och 2) vår heteronormativitet. Måhända var vi för unga för att fantisera om våldssex och prostitution.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar