Det där Apocalypse World alltså, är det så bra som alla säger? Läste ut regelboken häromdagen och jag är kluven. Trots att settingen känns igen och språket är vedervärdigt så blir jag märkligt sugen på att spela. Det verkar roligt.
Men herre gud, språket! Seriöst? D. Vincent Baker tar i så han spricker, men ändå blir hans försök till en cool-och-avslappnad-men-edgy stil bara tragisk. Den funkar inte. Visst vänjer man sig efter ett tag men å andra sidan så vänjer man sig med allt tillslut.
Somebody’s sure to ask.
The apocalypse happened about 50 years ago. The oldest people still around have childhood memories of it. Nobody knows what really happened or why, though. Maybe nobody ever knew.
“Hey Vincent, it says here ‘the world’s psychic maelstrom’ — what’s that?”
I dunno, what’s it sound like it is? It’s everywhere, just out of your perception, and if you open your brain up to it you can learn things from it. It from you, too. If you know how, you can reach out into it to make things happen. It caused the apocalypse, or else the apocalypse caused it, nobody knows.
Jag menar … orka. Men spelet verkar vara bra ändå. Folk lirar det som fan, eller snackar i alla fall om det som fan. Jag är också sugen på att lira. Bara jag slipper läsa regelboken igen.
Vad säger ni som har spelat AW? Hur bra är det? Varför? Vad beror hypen på? Berätta för mig, snälla!
(För övrigt gillar jag spelledarråden i Apocalypse World. Mycket bra. Speciellt ”Be a fan of the player’s characters” – den meningen sammanfattar så mycket av allt jag grubblat på om spelledande under åren.)
Piruett 
..språket låter lite som det i HÖL eller vad det nu heter…
GillaGilla
H.O.L. – Human Occupied Landfill? Det spelet verkar ju mest vara ett skämt och avsett att spelas skämtsamt, medan Apocalypse World tydligen skrivits för att vara roligt att spelas på ”allvar”.
GillaGilla
Det där kaxiga men familjära tonfallet är lite av en farsot i indiesvängen, känns det som. Samma sak dyker ju upp i till exempel Burning Wheel och Sorcerer.
GillaGilla
Luke Crane (som har skrivit Burning Wheel) är en av mina idoler bland rollspelsförfattarna, just för hans stil. Jag uppfattar den som mycket kärnfull. Jag har dock inte läst Apocalypse World. Kan hålla med om att formuleringen ovan inte är helt klockren, däremot gillar jag Dogs in the Vineyard, åtminstone rent stilistiskt. Också kärnfullt och rakt på sak. Man märker att det är någon som kan skriva.
GillaGilla
Själv är jag helt allergisk mot hur just Burning Wheel är skrivet; både tilltalet och dispositionen. Det är svårt att tro att författaren är densamme som till föredömligt skrivna (enligt mig dårå, ta det inte som ovedersäglig sanning) Mouse Guard. Fast till MG hade han förstås en redaktör.
Faktum är att det krävdes att jag läste och spelade Mouse Guard för att jag skulle orka fatta hur Burning Wheel funkade.
GillaGilla
Du är ute och cyklar nu, Magnus, att kritisera AW är INTE tillåtet! 🙂
GillaGilla
vill också säga att jag fullständigt älskar hur AW är skrivet, men det är väl en fråga om tycke och smak. så skönt att slippa NO åk 8 texter eller statsistiska centralbyråntexter. Klarar inte av att ta mig igenom de flesta rollspelsböcker längre, efter att ha läst AW, Sorcerer, BW mfl.
GillaGilla
jag skulle vilja föreslå att det handlar om att texten inte bara förmedlar info. Reglerna i spelet skulle kunna sammanfattas på tjugo sidor. Han förmedlar jävligt mycket attityden och tänket genom hur han skriver. Jag tycker att han i stycket som du citerar visar att det inte finns absoluta sanningar i det här spelet, det är lite hit och dit, samtidigt ger han tankar om vad maelstrom är och vad den kan göra, utan att säga att det är SÅHÄR, eller säga gör-hur-du-vill- allt-är rätt.
jag förstår utifrån hans skrivstil hur han tänker sig att jag ska förhålla mig till informationen i orden, och jag får dessutom väldigt mycket en bild av hur han tänkt sig genre och världen. Det här är inte transhuman space eller traveller. Det är blod och skit och sex, och ta det lite som det kommer, och coola namn på grejer, ibland utan så mycket innehåll. Så ska det spelas, som det blir när man läser det.
man ska vara kaxig och cool när man spelar AW, och när man läser det, och skriver det.
Tänk om han försökt förmedla samma sak med snustorrt korrekt språk och helt utan personilghet eller kaxighet. Det hade blivit ett annat spel.
GillaGilla
Ja, jag håller med. Och helt oavsett språk så är AW än så länge ett av de bästa spel som har kommit ur Forge/Story Now. Eller, kanske inte nödvändligtvis det bästa med det spel som gör allt det där som Story Now ÄR på ett så förbanant snyggt sätt. Spelet är komplett. Nu pratar jag enbart ur ett speldesignperspektiv. Jag blir djupt imponerad av Vincent (och gillar f.ö språket med).
Att spela spelet är precis lika kul. Spelet ligger där och bara väntar på att din coola karaktär ska hoppa in i settingen och göra coola saker. Så vad är det som händer? Coola saker! Jag tror att Vincent har helt rätt i det han säger om att det tar kanske 5-6 spelmöten innan spelandet har fått fram en riktigt, riktigt cool story. Och det är också en feature. Det är så Psychic Maelstrom funkar i spel. Tillsammans med allt annat.
Kort sagt, AW är så bra för att det har tagit hela Ron Edwards narrativismessä och gjort ett begripligt och bra spel av det, utan att vare sig göra avkall på något eller grumla till något. Som sagt, imponerande.
GillaGilla
🙂 Det är uppenbart så att man är en fan-boy eller inte.
Jag har inte spelat själv ännu men håller med om att AW verkar riktigt bra. Jag gillar framförallt inställningen till spelandet, spelledarens roll, hur man skapar drama, samverkan runt bordet och liknande tips. Saker man med stor behållning kan ta med till andra spel.
Sen är det ju hysteriskt roligt att inbitna forgeiter som tidigare sagt sig förakta allt vad spelledartips heter går i spinn över AW som ju i mångt och mycket är baserat på just såna tips. 🙂 Men, den gode VB är väl inte vilken tipsare som helst.
Jag kan hålla med om att språket är kasst. Tillkämpat tufft och överspänt. Crane är i mitt tycke lika illa, jag har inte läst BW men BE är hemskt styltigt. Och så långt…. Skaffa en redaktör. Fantastiskt spel dock.
Vänligen,
Patrik
GillaGilla
Skulle Forge inte uppskatta SL-tips? Det har du antingen missuppfattat fullständigt eller hittat på helt själv.
Du tänker kanske på spel med en typ av regler och sedan ”tips” som säger sånt som ”men, det är ditt spel, gör vad du vill” och annat trams. Men Forge har från dag 1 handlat om spel ska ska vara begripliga, de ska förklara hur de ska spelas och sedan fungera att spela så. Det är vad Forge handlar om. Eller handlade om, på den tiden Forge var aktivt. Idag är det ingen speldesigner som ifrågasätter sådana självklarheter. Eller, ingen som har hängt på Forge iaf.
GillaGilla
Måns, om det inte gäller dig så ska du inte ta åt dig. Jag känner folk som är uttalade forgeiter som flera gånger uttalat sig om att de inte vill ha spelledartips, de vill ha regler. Dessa personer är nu stora fans av AW vilket jag tyckte avr roligt. Jag anser att hela SL som MC diskussionen, var en fan av dina RPs etc är just spelledartips. Om sen dessa personer inte är representativa eller om du inte håller med dem, tough luck, du behöver inte försvara någon. Det är inte ett angrepp på vare sig AW (som jag tycker är ett bra spel, märk väl) eller the forge.
Och Nils, att jag inte gillar språket innebär inte att jag föredrar torrt och tråkigt. man får gärna skriva tufft och kaxigt och jag förstår att han med stilen vill bygga en känsla för spelet. Men jag tycker inte att han lyckas med detta. Jag upplever stilen som tillgjort tuff och poserande, vilket tyvärr får motsatt effekt mot vad det var avsett. Men, det är min subjektiva åsikt och delar du inte den så står det dig fritt att gilla stilen. Jag gör det inte men uppskattar som sagt spelet mycket ändå. Trots språket.
Vänligen,
Patrik
GillaGilla
Jaha, det var inte helt tydligt att du med ”inbitna forgeiter” menade ”några jag känner”.
Och jag varken försvarar någon eller tar åt mig. Jag förklarade vad Forge handlar om. Det är nämligen en av de viktigaste principerna – tydlighet. Därför blev jag väldigt förvånad över din formulering.
GillaGilla
Vilka skulle jag annars ha menat? Högsta Sovjets Centralkommitée? 😉
/P
GillaGilla
Håller med om att det lilla jag sett av texten både till AW och BW (whats with W?) inte direkt imponerar. Den här lite överlägsna direkta tilltalstonen reser nackhåren på en…
GillaGilla
Tja, Patrick, vad vet jag? Inbitna forgeiter kanske? 🙂
GillaGilla
Jag förstår inte det här med att BW och AW ska vara överlägset. Jag menar absolut inte att det inte kan uppfattas som det, men själv ser jag det inte alls. Som texten Magnus klipper in här ovan. Är den överlägsen ex? Isf, hur, på vilket sätt? Och om den inte är det, kan ni inte saxa in ett stycka som är det på tydligt visa hur och varför.
Återigen försöker jag inte försvara någon eller känner mig påhoppad utan är helt ärlig.
GillaGilla
En sak jag inte gillar är sättet de föregriper frågor – ”Jag vet vad du tänker fråga och jag skall minsann förklara hur självklart det är”.
Sedan är det klart att det är tyckande. Det är klart att du inte är defensiv – det är snarare jag som är lite klumpig eftersom jag vet att det finns folk som gillar spelet på bloggen.
GillaGilla
Peter,
ah, jag ser nu att det kan tolkas så. Men grejen är att Vincent inte vet mer än så. Den biten ska utforskas i spel.
Och tro fan att någon kommer att fråga. Vilken var den vanligaste frågan på mutant.nu? 🙂
GillaGilla
Jag har aldrig hört att forgeiter skulle ogilla tips till SL eller spelare om hur spelkonstruktören har tänkt sig att hans/hennes spel ska spelas, snarare tvärt om.
I vilket fall som helst så är SL-kapitlet i AW att betrakta mer som regler än tips. Och det skriver ju Vincent själv i boken!
GillaGilla
Angående språket så gillar jag det personligen starkt. Det ger som noterats av andra ovan spelet karaktär och stärker stämningen som Vincent försöker skapa, och som sedan går igen när man spelar. Hade spelet varit mer invecklat / regeltugnt, så kanske det hade varit värre, men jag tror inte det.
Burning Empires & Wheel är också båda skrivna i samtalston. Även om det inte stör mig så tycker jag att Lukes språk i dessa spel inte fångar / förmedlar en stämning på samma sätt som Vincent i AW. Språket är snarare Lukes stil än spelens, skulle jag påstå.
GillaGilla
Vad gäller Luke Cranes stil – ja, just så. Jag skulle vilja kalla det skenbart pratigt.
GillaGilla
Jag har själv inte spelat, och kan därför bara ha åsikter om den skrivna produkten.
Men med detta sagt tycker jag att spelets styrka är Character Playbooks, varken mer eller mindre. Varför? Jo, för att det känns som att våra hjältar redan finns någonstans där ute i AW och gör skitfeta saker och om vi vill får vi vara med. Man skapar inte sin rollperson – den finns redan. Det tilltalade mig, gjorde att jag kände att jag var sugen på att följa med i deras äventyr.
Precis som Magnus tycker jag att språket är bedrövligt. Men jag håller inte med om att tilltalet i sig är det stora problemet. Istället tycker jag problemet är att jag måste läsa 290 sidor för att få reda på något (inte ALLT som in andra spel, utan något öht) eftersom fokus ligger på ”tufft” hellre än ”informativt”. ALLT i boken förklaras nämligen tre gånger, först enligt citatet ovan. Lite: i dunno, what’s you fuckin lookin to me for? Don’t you have like a pal or whatever. Ask her.
Sen en gång till halvutförligt. Ok. I’ma level withya. It’s a Tärningsslag. You have to compare it to a Svårighetsgrad.
Sen den tredje gången följer ett helt avsnitt: du får använda den här regeln i den här situationen, inte i den här. Om spelarna gör såhär måste du göra såhär.
Stilfrågan kokar alltså ner till: varför sa du inte det första gången?
GillaGilla
Men vänta lite nu. Flera här säger att språket i AW är bedrövligt. Jaha. Men om ni jämför med ett antal svenska spel, tycker ni då verkligen på fullt allvar att de är bättre? I mina ögon ÄR språket i svenska rollspel, med några få hedervärda undantag, helt bedrövligt, med eller utan redaktör. Många svenska rollspelsskribenter, vågar jag lova, skulle aldrig kunna få ett hyfsat journalistjobb därför att de skriver för dåligt. Jag är däremot övertygad om att både Crane och Baker skulle kunna gå långt även i helt andra genrer.
GillaGilla
Du har rätt. De flesta svenska spel är usla bortom all uselhet språkmässigt. AW däremot är välskrivet, men med en stil jag inte gillar.
F.ö. skulle jag vilja se ett riktigt ”AW” -spel, där man lirar folk som går på after work.
GillaGilla
Äntligen en chans att damma av de där alkoholreglerna från sinkadus 13
GillaGilla
”Men om ni jämför med ett antal svenska spel, tycker ni då verkligen på fullt allvar att de är bättre? I mina ögon ÄR språket i svenska rollspel, med några få hedervärda undantag, helt bedrövligt”
Att det ena är bedrövligt utesluter väl inte att det andra också kan vara det, tänker jag? Däremot vill jag ändå sticka ut hakan och påstå att språket i många svenska rollspel (eller för den delen spel öht) är bättre på många punkter, där överskådlighet och tydlighet är de främsta.
I samma veva vill jag påstå att jag inte anser det vara ett bärkraftigt argument att påstå att vissa rollspelskonstruktörer skulle kunna bli journalister, medan andra inte skulle kunna bli det. Dagens Nyheter skulle aldrig klistra in en tabell för fummel med magi. Drakar och Demoner skulle inte ha en bildspecial om veckans modemissar. Så… De två uttrycksformerna tycks ha olika syften. Olika stilar. Olika markörer som vi letar efter.
Det är också så jag tolkar titeln ”Advanced Bloggery…”
GillaGilla
Amen. I Sverige är det inte många spelskribenter som genomgått någon motsvarighet till English 101/Freshmen comp. Det märks. Ribban för ”bra språk” i svensk rollspelsproduktion ligger så lågt att det typ räcker att låta bli att särskriva för att bli utpekad som en ny Strindberg.
Dock med reservationen att även många svenska journalister, om det funnes någon rättvisa i världen, borde ha det svårt att få ett journalistjobb – något som jag antar att du som frilansare håller med mig om… 😉
GillaGilla
Jo, det är klart att rekryteringen av journalister inte styrs av gudomlig rättvisa. Visserligen är det verkligen en konkurrensfördel att skriva bra, särskilt sett över lite längre tid. Men många andra faktorer spelar in – till exempel slump, politiska åsikter, kön, ålder och var i landet man bor.
En faktor som betyder alldeles för mycket just nu är att överetableringen (alldeles för många journalister) gör att en massa chefer på mellannivå får enormt mycket makt. På många landsortstidningar är detta rätt mediokert folk, vilket präglar mängder av beslut och arbetssituationen i stort, tyvärr.
Men för att nu ändå inte avsluta bittert – kan man skriva och har något att säga så når man till slut ut. Det är min övertygelse.
GillaGilla
Måns skrev:
”Tja, Patrick, vad vet jag? Inbitna forgeiter kanske? :)”
Men, du kan inte du ta och skicka mig en lista på vilka forgeiter som av centralkommitén godkännts som inbitna? Vi kan ju inte låta vem som helst komma och påstå sig vara det. 😉
Nej fasen, card carrying members ska det va!
/P, hangaround
GillaGilla
Har ärligt talat ingen aning om ni ängar er åt godmodigt ”banter”, eller om ni nätgrälar. För säkerhets skull: Lugnar ner er!
GillaGilla
Oj, ja, det kanske kan missförstås. Det är mycket godmodigt och vänligt småprat detta kan jag lova. Jag och Måns har retats med varandra i många år på nätet.
Så, frid och gruppkram på alla.
Och trevlig helg! /
/Patrik
GillaGilla
Och grupp-puss.
Men någon trevlig helg blir det dessvärre inte… 😦 (efter tråkiga nyheter på wrnu)
GillaGilla
Kanske ska tillägga något om spelets mekanik och spelbarhet. Jag har spelat i en kampanj som vi gjorde ”säsongsuppehåll” i – det var mycket skoj. Nu spelleder jag en annan kampanj – vi är uppe i 7 spelmöten.
Det jag gillar mest är att spelet flyter så bra. Och att fiktionen och mekaniken går in i varandra, taggar och triggar varandra, på ett så smidigt sätt. Mekaniken liksom _är_ ”say yes or roll the dice”; vad som i andra spel är en teknik är i AW en mekanik.
Så här: Som spelare spelar man på, berättar vad man gör, spelledaren kontrar med hur världen i övrigt reagerar och är beskaffad. När spelaren sen gör något som är ett move så slår man tärning och oavsett resultat så förs historien framåt och ingen är oberörd efteråt.
GillaGilla
Jag har inte svepts med i hype:n kring AW.
Man »slåss hela tiden mot movesen«. Liksom jag vill göra X Y eller Z och så får man runt bordet försöka hitta någon långsökt förklaring till ett eller annat move som ska fungera.
Folk har svårt att förstå det och jag har själv också det.
Känslan jag har av AW är att »det är indie och coolt och det är Vincent och det ska ju vara bra och den-och-den säger att det ska vara bra och det kommer en massa bra hack till det« osv. Det känns jättesvårt för min hjärna att internalisera att det trots allt inte är så bra. Jag glömmer hela tiden att det inte är bra, att det är krångligt och ivägen.
Både jämfört med tradspel och med andra indie.
GillaGilla
Kanske att det är bland SL spelet har fått sin hype? För jag har bara spelat det och sett det spelats, inte läst dom mytomspunna MC-kapitlen.
GillaGilla
Sen om man bortser från alla hack så tycker jag hela grund-settingen är bara vansklig rakt av med allt sex och sånt. Tyckte det fungerade bättre i Monsterhearts.
GillaGilla
Har någon några bra exempel på svenska rollspelsböcker som är välskrivna? Personligen så uppskattade jag de gamla Mutant -Undergångens arvtagareböckerna, speciellt Zonernas Zoologi, medan jag blev väldigt besviken på Coriolis, som i sin regelbok misslyckades inte bara genom ett något tillyxat språk med många angliscismer, men också genom att lämna för mycket frågor om spelvärlden obesvarade.
GillaGilla