Några påståenden om rollspel

rollspel

Om man bortser från det rent regeltekniska så har det inte fötts en enda originell idé i ett rollspel. Hela hobbyn går ut på att kannibalisera och kopiera andra kulturformer. Filmer, romaner, historieböcker, you name it. Ofta med ett sämre slutresultat.

De allra flesta rollspelböcker fula som stryk. Det är som att rollspelkonstruktörer gör sitt yttersta för att försvåra för läsaren genom att slänga in konstiga bakgrunder bakom texten, använda stämningsfulla (oläsbara) typsnitt, texter hipp som happ i marginalerna, och så vidare. Att 99 procent av alla rollspelsillustrationer ser ut som fukk gör inte saken bättre.

Rollspelare vill gärna tro att rollspel är mer än en lek, kanske till och med är en konstform. Vilket såklart är bullshit. Rollspel är kort och gott ett sätt att umgås.

Rollspel äter upp mer tid än vad det är värt. Du ska läsa och förstå regelböcker, hitta på äventyr och världar, diskutera på internet, göra rollpersoner, lära dina kompisar reglerna, läsa ännu fler rollspelsböcker som du aldrig kommer att använda. Allt för vaddå? Ett par timmars spelande. Förberedelsetiden är orimligt stor.

Rollspel är en stagnerad hobby. Pappersrollspel har inte utvecklats på något betydande sätt sedan 70-talet.

Rollspel kommer aldrig att bli en mainstream-hobby.

Ingen har någonsin fått ligga genom att säga ”Vill du följa med hem och titta på mina rollspel?”.

Det här med tärningar och andra slumpmoment är fullständigt meningslöst.

Bland manliga rollspelare är skägg flera magnituder vanligare än bland män i resten av samhället.

Publicerat

36 reaktioner till “Några påståenden om rollspel”

  1. Jag gillar det lite småprovocerande inlägget. En sak jag undrar över var dessa frågor väcktes? Om det var vid ett tillfälle låter det som någon slags existentiell rollspelskris.

    Påstående 1. Rollspel kopierar. Sant men allmängiltigt, samma påstående kan appliceras på alla typer av kreativa medier, litteratur, musik, film och konst. Vi upplever att rollspel är något annat än en film alltså måste det har tillfört något inte sant?

    Påstående 2. Rollspelsböcker är fula. Falskt & sant. Idag görs snygga rollspel. Kravet på visuellt tilltalande produkter har ökat när de också blivit lättare att framställa. Idag finns många otroligt snygg och påkostade produkter på marknaden. Men det är sant att många produkter snarare överanvänder grafiska element som försvårar läsningen.

    Påstående 3. Rollspel är konst. I mina ögon är rollspel framför allt ett spel, som namnet antyder. Det finns också element av lek då många rollspel saknar mål. Precis som hos många brädspel och dataspel handlar det också om resan och berättelsen. Men kan ett spel vara konst? Ja den diskussionen är lång och jag säger därför pass. Jämför diskussionen om dataspel kan vara konst.

    Påstående 4. Rollspel är tidskrävande. Sant, rollspel uppfattas som tidskrävande. Jag har tidigare funderat kring detta och menar främst att rollspel upplevs som tidskrävande, trots att det inte behöver vara det i jämförelse med många andra hobbys. För att vara ett spel är det dock mycket tidskrävande framför allt gällande förberedelser inte utförande. I andra spel ingår förberedelserna i priset.

    Påstående 5. Rollspel blir aldrig inne. Delvis sant. Den typ av rollspel som vi talar om här kommer aldrig bli populärt. Men rollspel som ett bredare begrepp och eskapism i synnerhet är populärare än någonsin.

    Påstående 6. Du kan inte ragga med hjälp av rollspel. Falskt. Inga får dock ligga med en sådana raggningsreplik. Det är dock tämligen fördomsfullt påstående att det inte går att finna kärleken med hjälp av rollspel, det kanske kan vara svårare för att personer intresserade av hobbyn är färre. Jag stannar där.

    Påstående 7. Slumpmoment är värdelöst. Falskt. Slumpen gör rollspel till ett spel som kan innehålla vis form av prestation annars blir det endast en lek jämföras med en godtycklig bedömningssport. Om det försvinner talar vi om något annat, gestaltande, relationslekar och gemensamma drömmerier.

    Påstående 8. Rollspelare har skägg. Falskt. Det är en spaning som jag själv inte gjort. Men man kan driva en generell tes om att nördiga killar som inte får tjejer och gillar underliga hobbys har skägg. Jag tror dock inte det riktigt är sant.

    Gilla

    Svara

    1. Ja, det hade varit mer intressant att få veta omständigheterna för det här inläggets tillgivelse, än punkterna i sig. Vill man raljera lite om rollspel är ju allt det här sant. Men varför skrev Magnus det här? Jag kan se en tänkbar scen framför mig: kvällen innan var han på afterwork. Han hade precis fått bra kontakt med en tjej i baren och skulle bjuda henne på en drink. När han ska ta upp pengar ur byxfickan råkar en tärning följa med och ut trillar en T10 på bardisken… 😉

      PS. Ja, jag har skamlöst snott från introscenen i den där kortfilmen om rollspel som gick på Stockholms filmfestival härom året.

      Gilla

      Svara

  2. Jag inspirerades enormt utav Kult när det kom ut. Dom har ju dängt ihop både Hellraiser, Buddism, Gnostisism, västerländsk filosofi/kultur, noir/pulp och mycket mycket mer men slutresultatet tycker jag är helt eget. Deras världsuppbyggnad går dessutom runt på ett jättebra sätt. jag läste att kreatörerna hade brist på idéer och att dom la ner allt pga den anledningen. Det fattar jag inte. För mig var det rollspelet en outtömlig källa för inspiration.

    Jag har även läst ett fanzine-supplement som heter ”The darkness of my heart” som är sjukt inspirerande. Det behandlar människor som hamnat upp i fördömelsen. Författaren (författarinnan om man så vill) störde sig på hur olika typer av nattens barn porträtteras inom populärkulturen. Verkligen värd läsning!

    Jag såg en gång en dokumentär om ”The Pixies”. I den så sa dom att det egentligen var få som lyssnade på gruppen men att dom som gjorde det startade upp egna band.
    Lite så känns det också med rollspelare. Få spelar, men dom som gör det verkar börja med en jäkla massa andra kreativa saker. Jag själv håller till exempel på att göra skräckserier. Detta är mycket tack vare Target games och Kult.

    Du själv verkar ju också enormt driven. Har inte rollspelandet och dess kreativa kraft inspirerat dig?

    Gilla

    Svara

    1. L K: Det var likadant för mig. ”De döda fruktar födelsen” skulle aldrig ha tillkommit om det inte vore för Kult. Första gången jag läste om kliffot t ex var i Kult. Sedan gick jag vidare till andra källor. ”The darkness of my heart” inspirerade mig till mitt nuvarande romanprojekt ”Borde vara död”.
      Jag gillade din seriebok dödvatten förresten.

      Gilla

      Svara

      1. Jag måste ta och kolla in dina böcker. Det har jag inte gjort än. Jag har just läst en skräckbok av en annan svensk. CJ Håkansson som skrivit Fjärilen Från Tibet. Otäck och vidrig på alla sätt och vis, men samtidigt inspirerande om man vill spela Noir, Dark Heresy eller Kult. Tack för att du gillade boken. Roligt.

        Gilla

      2. LK: På tal om Noir så har jag en liten skrivarcirkel ihop med Petter Nallo som är delförfattare till spelet. Han, jag och Emma Lindgren som även publicerat sig i Eskapix.
        Apropå Eskapix så publicerar sig CJ Håkansson där. CJ fick Catahyas novellpris en av de novellerna. Man kan läsa novellen här:
        http://www.catahya.net/litteratur/denbrandajorden.asp
        Jag hade äran att få träffa CJ och författarbubblare (som förhoppningsvis kommer att svepa som en tsunami över det litterära landskapet i framtiden) som Stewe Sundin och Malin Rydén i hans lya i Linköping. Här är ett inlägg med bilder från Stewes blogg:
        http://stewe.blogg.se/2010/may/valkommen-till-linkoping.html

        Gilla

  3. Många av dessa påståenden är sanna men frågan man borde ställa sig är väl kanske varför folk ÄNDÅ spelar rollspel?

    Att rollspel tar tid är det absolut inget tvivel om. Vi skall fortsätta med vårt Trakorien-speltest imorgon och som vanligt har jag lagt många timmar på förberedelser av regelläsning och äventyr. Skulle dock vilja likställa detta med utbytet man får av att läsa en bok där man får en historia presenterad för sig. Att man sedan (som SL) kastar om innehållet precis som man vill ha det och slutligen så får förmedla historien vidare till spelarna gör inte tidskravet värre än när man läser en vanlig bok och därefter spelar ett parti monopol? 🙂

    Angående skägg så har ingen i vår spelgrupp skägg och vad jag vet har ingen heller använt rollspel som pickup-line (kanske pga det som merparten numera är gifta/sambo)….

    Gilla

    Svara

  4. Vilken kulturform går inte ut på att kannibalisera andra kulturformer? Hur var det nu med filmerna om Harry Potter, Underworld eller Sagan om Ringen? De uppstod ur tomma intet va? Underworld är ju dessutom ett plagiat på ett rollspel. Livet är en cirkel. Och om resultatet är ”bättre” än originalet är självklart högst subjektivt.

    Många rollspelsböcker är säkert fula. De flesta jag har är rätt snygga, och många är faktiskt fullt läsbara.

    Och varför kan ”ett sätt att umgås” inte vara en konstform? Jag kallar det konst, därför är det konst. Jämför Anna Odell.

    Om rollspelets planeringstid är ett problem är upp till var och en. Vissa finner ett nöje i det tillochmed. Annars finns Evolutionens Barn, Berättelser från Staden eller Medan världen går under om man inte vill planera.

    Jämför tidiga D&D med 4th ED. Utveckling. Se vad WoD har gjort för trad-spelet. Eller Gumshoe. Men utveckling är såklart också subjektivt.

    Säg aldrig aldrig. Men visst, i dagsläget ser rollspel inte ut att bli mainstream (igen, tänk på det). Finns det ett självändamål i att vara mainstream?

    Nähä. Världens osexigaste raggningsreplik är ändå ”Hej, jag är etymologiproffessor?” (”Jaha, vad är det då?” ”Jo, etymologi kommer från antik grekiska. Etymos, ungefär sann, utvecklades till…)

    Är slumpmoment helt värdelöst? Jaha. Tyck det då. Pokerspelarna håller säkert med. WoW-spelarna, lottarna av grupper i fotbolls-vm och lottskrapparna också för den delen.

    Ja. Så kanske (högst troligt faktiskt) skägg är vanligt bland rollspelare. Långt hår gissningsvis också. So what, so what so what you boring little … Svarta kläder är vanliga inom hårdrock. Det är ett uttryck. Så?

    Gilla

    Svara

  6. Fel, det är ju fortfarande ett spel, och då behövs något svårförutsett spänningsmoment!
    I övrigt stämmer alla påståenden, om än ur en något pessimistisk synvinkel.

    Skägg är verkligen supervanligt, den som inte tror det behöver bara gå in i valfri SF-Bokhandel.
    Är åldern 25 och neråt serveras gärna skäggot med något militärrelaterat plagg, M90 byxor, urtvättad militärrock, grön Palestinasjals variant osv.

    Gilla

    Svara

    1. Jag vet inte det. På rollspel.nu huserar folk med både uttalade vänster- och högersympatier. Om någon av dem har en majoritet vet jag inte.

      Gilla

      Svara

      1. Har träffat allt från nazister och sverigedemokrater till anarkister och kommunister. Däremot inga folk- eller centerpartister?

        Gilla

  9. Över 90 % av alla rollspelare är över 25 och minns den gamla goda tiden då det slogs med tärningar i varje källare.

    Känns helt klart som att jag med mina 21 år helt klart sänker medelåldern på rollspelare.

    Gilla

    Svara

  11. Det där med skägg är en obehaglig sanning …du glömde även att rollspelare ofta är tjockare än genomsnittet, eller undernärda, spinkiga veganer… dock verkar det vara vanligare på landsorten än i storstan. Av nån outgrundlig anledning.

    😉

    Gilla

    Svara

    1. Det är ett av livets stora mysterier. I min lokala förening, DMF, så har vi en lång tradition av medlemmar som antingen väger under 70 eller över 11o kilo. Förstår inte hur det går till.

      Gilla

      Svara

      2. Jo åren går, men DMF består. Stor lokal, över hundra medlemmar. Mest figur- och brädspelare, men en del rollspelare.

        Jag trodde för övrigt att jag och min kompis Knutte var de enda i landet som spelat TMNT RPG.

        Gilla

      3. Fantastiskt! Skönt att det finns så bra saker kvar i Lund – ni måste expanderar också, jag kommer ihåg en liten källare i närheten av södra förstadsgatan. När jag flyttar hem så får jag kolla upp detta 🙂

        TMNT rockade ju hur bra som helst! Haha! ”Trucking Turtles”. Kommer dock inte ihåg riktigt vem jag spelade med – det var utanför min vanliga grupp.

        Underbart! Ha det härligt Skarpskytten så länge! (och sorry alla andra för off topic)

        Gilla

  12. Finns väl inte så mycket att säga om det här? Magnus har såklart rätt på varje punkt.

    Det enda _någorlunda_ (märk väl, någorlunda) originella rollspel (både i termer av koncept och värld) jag kan komma på på rak arm är väl Paranoia (kan dock inte svara på hur nyversionen står sig i jämförelse med originalet).

    Jag kan bara rätta Magnus på en punkt: rollspel _är_ mer än en lek, för många människor antar det kalibern av psykos.

    Gilla

    Svara

  13. Visst finns det en del sanningar där. I stället för att argumentera mot det jag inte håller med om nöjer jag mig med att konstatera – rollspel kan vara förbaskat kul. När alla spelare verkar tillsammans för att göra den gemensamma berättelsen så fantastisk som möjligt, det är svårslaget.

    Gilla

    Svara

  14. Utan att gå in i de separata punkterna ville jag bara återknyta till vad som tidigare delvis sagts: Frågan är väl ändå hur rollspel står sig i relation till andra aktiviteter?

    Tid, underliga utövare, kostnader… jag slutade spela golf som 13 åring då det tog 6-8 timmar att genomföra en runda ”från dörr till dörr”. Dykning i Sulawesi var kul men det kändes svårt att dra ner hela sin semesterbudget under ytan, etc, etc, etc.

    Om frågeställningen istället gäller hur vi kan göra hobbyn bättre, mer tillgänglig, mer relevant – ja då finns det helt andra svar.

    Cheeeerio.

    Gilla

    Svara

  18. ”Rollspel äter upp mer tid än vad det är värt.”
    Ville bara påpeka att även om detta otvivelaktigt är sant, så är det en egenskap som rollspel delar med de flesta mänskliga aktiviteter. De väsentliga frågorna är alltså: vems tid äter det upp, och vem är det som värderar den försvunna tiden. Som tur är för oss lever vi i en del av världen där vi har råd att göra anspråk på andras tid, och därmed friställa vår egen.
    Jag behöver till exempel inte bygga min dator själv, eller odla min potatis själv. Därför kan jag unna mig att låta rollspelet äta upp min tid…

    Gilla

    Svara

  19. ”Ingen har någonsin fått ligga genom att säga ”Vill du följa med hem och titta på mina rollspel?”.”

    Lägg till ”jag har Ulvriket. Båda delarna” och du hamnar åtminstone på second base!

    Gilla

    Svara

  20. Underbart kul inlägg!
    I stort får man ju hålla med även om det är hårt skruvade sanningar, dock är det som många innan påpekat flera punkter som inte på någon sätt är unika för just rollspel/are.

    Plagiering/inspiration gäller ju nästan alla kulturyttringar i varierande grad, jag tycker nog inte rollspel är varken bättre eller sämre där. Layoutöverdoser är nog generellt för alla ”sub”kulturer som vill åstadkomma någon mer känsla än ren information, just att det är en subkultur (inga enorma resurser) bidrar nog också till den varierande kvaliteten i illustrationer.

    Att subkulturer ser sin syssla som något mer än ”bara det där”, är väldigt tätt knutet till just subkulturer, oavsett vad det handlar om, och det gäller även tidsåtgången. Jag är själv aktiv inom SCA och där ligger rollspelandet i en lång skugga då regelgenomgångar och tärningsrullandet mer är en initial ansträngning, jag är nöjd om jag får en 1/10 kvot mellan eventbesök/förberedelser.

    Stagnerad… nja, nog för att de icke-digitala rollspelen inte är lika heta som förr, men konceptet är ju inte alls dött. Att det inte skulle blir en mainstream-hobby kan möjligen vara sant om man pratar om just pappersrollspelen, men nog får man se de digitala motsvarigheterna som högst livskraftiga?

    Sedan raggfaktorn och skägg. Jag tror att orsaken till att rollspel kan ses som lite skumt just handlar om rollspelarna själva och inte företeelsen. Visst är det otvetydigt så att du hittar fler skägg/militärkläder/långt hår hos rollspelare än tvärsnittet av befolkningen, men jämför du med andra subkulturer så är det inte lika självklart längre.
    Rent privat träffade jag min dam sedan 11 år indirekt just genom rollspelandet så raggfaktorn kände jag inte riktigt passade, men däremot kände jag mig lite träffad med just skäggkommentaren 😉

    Gilla

    Svara

  21. Ha! Att ”spelar du rollspel eller?” inte fungerar som en raggningsreplik. Första gången jag träffade min fru (!) så sa jag exakt så. Nu är vi gifta och har barn. Hon hade tidigare inte spelat rollspel heller!

    Gilla

    Svara

  22. Att de flesta rollspelare är politiskt vänstervridna är ingenting jag känner igen mig i. Kanske var detta vanligt hos den senare generationen. Själv så blev jag introducerad till rollspel i den trygga svenska medelklassen på 80-talet. Själv röstar jag borgerligt, men spelar bl a med en medlem i Vänsterpartiet.

    Minns att jag spelade några gånger med en grupp som efter ett tillfälle sa att de skulle ut och knacka ner nazister. Lät lite otäckt.

    Annars så misstänker jag att hobbyn har varit väldigt utvecklande för egen del och betydelsefull för mitt liv. Misstänker att jag kanske inte hade upptäckt läsning om jag inte introducerades till rollspel i späd ålder.

    Sedan så är jag överviktig och har skägg. Skägg är fint. Vi skulle behöva en riktig skäggrevolt!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar