I flera nya filmer, tv-serier och artiklar jag stött på på sistone så har tv-spel använts för att signalera total banalitet och tråkighet hos en pojkvän. Tidigare fylldes gärna den funktionen av bilentusiasten, pojkvännen som pysslade med sin bil eller moppe istället för att umgås. Men inte längre. Nu är det tv-spel som används för att säga ”stackars tjej vilken tråkig idiot till kille hon har”.
Hur blev det så?
Piruett 
Kanske för att det faktiskt verkar vanligare i rent absoluta tal att tv-spelare negligerar sina flickvänner än bilentusiaster ?
Det är ändå tråkigt och stereotypt. Tjejer kan ju också spela tv-spel; hon borde kanske bry sig lite mer om sin pojkväns intressen.
GillaGilla
Ja, vilka själviska bi***es som inte bryr sig om sina pojkvänners nördigheter. 😉
GillaGilla
Vänta bara tills det dyker upp en ”V8 Simulator” på spelmarknaden. Då kommer bilentusiasterna inte bara försaka sin flickvän, utan också sin bil.
Ställer man in den rätt låter det precis som en Maserati 🙂
GillaGilla
Kan det bero på att tv-spel inte ger något bestående resultat (i den ”verkliga” världen)? Bilentusiasten kan en dag rulla ut sin Chevrolet Impala ur garaget, korpspelaren får lite kondition på kuppen och hemmasnickraren gör nytta på huset. TV-spelaren kan visa upp ett gäng achievments på Xbox Live…
Missförstå mig rätt, jag spelar själv gärna dator- och tv-spel. Men av och till stör det mig att alla dessa timmar jag lägger ned på spelen, inte gör några större avtryck i mitt övriga liv. Hade jag tränat hälften eller kanske bara en tredjedel så många timmar som jag tillbringar framför skärmen, skulle jag varit ganska vältränad nu.
GillaGilla
Absolut. Så är det. Data- och tvspel är ju i princip helt menlösa. Man lär sig mer på 30 minuter TV4 Plus mitt i natten än på ett helt livs tv-spelande. Allt man får är sittsår och gubbmage – tjejer gillar inte sånt, generellt.
GillaGilla
Fel! Jag fick garanterat ett bättre resultat på högskoleprovet p.g.a mitt datorspelande. Jag kunde peka ut varje ö i karibien efter att ha spelat Sid Meyers Pirates!. Civilisation gav mig också hjälp, samt några andra spel.
Plus att jag lärde mig engelska delvis genom att spela Infocoms adventure-spel (och senare rollspelen förstås).
GillaGilla
Hm, det har du rätt i. Ska jag se upp med i fortsättningen.
GillaGilla
Jag tror lite på att nördkulturen har tagit plats i folklivet. Det som för femton år sedan var typiskt nördigt är idag allmängiltigt. Jag minns hur en tjejkompis beklagade sig när hennes kille spelade onlinepoker och vann en hel del pengar men som sedan gick över till WoW … WoW, liksom.
GillaGilla
Nu är ju inte reklamen nödvändigtvis en bild av den verkliga världen. Vore den det skulle jag sitta på en parkbänk och sniffa sköljmedel alternativt sitta och spegla mig i porslinet varje gång jag tömmer diskmaskinen.
Det är nog så enkelt att det har blivit vanligare att människor spelar tv-/datorspel nu och reklammakarna försöker hänga med när de skapar sina stereotyper. Sedan är det faktiskt så att när jag spelar så går jag ibland så in i spelet och koncentrerar mig så mycket att jag blir svår att nå men samma sak gäller väl vilket intresse som helst som man går in för. När gubben håller på med sina bilder är det lika bra att hålla sig undan.
GillaGilla