17 reaktioner till “Helgens nördinköp

  1. Gillar att ”SL” verkar heta Berättaren, vad man kan se av texten under tärningarna, tillika Briors/Granströms nick på Järnringen Forum – var det tänkt från första början måntro 🙂

    Gilla

  2. Bakgrunden är att Shagul i romanerna kallar gudarna för ”Berättarna” därför att han håller historien för en redan skriven berättelse som han inte vill medverka i. Eftersom han har gömt sig från dem genom att stjäla sitt namn så är han också rädd för åkallans makt och använder därför ett ”kodnamn”. Han kör samma taktik när han förbjuder RhabdoRana att använda demonen Ghumgakks namn för att inte väcka dennes uppmärksamhet.

    Jag tycker det är intressant att Shagul faktiskt har rätt: han ÄR en varelse i en redan skriven berättelse, nämligen romanen där jag ju är just berättaren. I rollspelet finns det däremot hopp eftersom utgången inte är lika given.

    Gilla

    1. Jag undrar hur Shagul reagerar när han får reda på att han bara är en påhittad figur i din berättelse. Är kanske rollspelet hans sätt att bryta sig fri, eftersom han där har fler möjligheter att påverka? 😉

      Gilla

  3. Jag vet inte sammanhanget. Tänkte bara gnälla.
    Jag hatar, oavsett rollspel, när man använder förklädda ord för att kalla saker för saker dom inte är. Berättaren: Spelledare, Äventyr: Sagor osv. ( de exempel jag kommer på)

    Berättare är bara någon som berättar. En spelledare är den som bestämmer över spelet, det innefattar att berätta och allt som hör spelledande till.

    Det är krystade försök att förnya eller göra rollspel mer originellt och är bara otydligt.

    Gilla

    1. Nä, i Trakorien är Berättare en etablerad term och SL har exakt den rollen. En SL i Trakorien är inte SL, han är Berättaren. Det är en helt annan figur.

      Själv tycker jag f.ö att termen Äventyr är tråkig, missvisande och förlegad.

      Gilla

    2. Ursäkta mig, men vilket trams! Skulle Äventyrsspels gamla termer vara de enda sanna och av alla accepterade? Bara för att de var först på svenska?

      Snarare har det väl varit tradition i rollspelsvärlden att framförallt spelledaren och ibland även spelarna fått en titel som stämt överens med spelets tema. I D&D var det Dungeon Master, i Call of Cthulhu var det Keeper (och karaktärerna hette investigators) och i uråldriga Traveller hette det Referee. Och alla dessa innan Drakar och Demoner ens var en glimt i sin mammas ögon. Den närmsta motsvarigheten till spelledare borde vara game master men vilket spel som var först med det kan man ju undra. Runequest kanske?

      Vänligen,

      Patrik

      Gilla

  4. I George Orwells 1984 framgår det tydligt hur dumt det är med synonymer som i onödan används för att berika språket. Man inrättar ett institut för att skapa ordning i oredan. I rollspelsvärlden finns det mycket att fixa för detta institut. Att använda ordet söt i stället för gullig är naturligtvis trams.

    Gilla

Lämna en kommentar