Missa inte Lukas analys av det gamla Drakar och demoner-äventyret Barbia på bloggen Hittepou. Varför funkar en så pass ”cheesy” historia som Barbia när till exempel Nidland inte gör det?
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Piruett 
Oh detta måste jag kolla upp – utan att ha last Hittepous inlägg ville jag bara säga att Barbia nog var ett av de bästa äventyren jag spelat i mina unga dagar: Just att inte veta om Siratsia (hette hon så? det var ju 20 år sedan) var ”god” eller ”ond” var en revolutionär tankte i vår lilla grupp.
GillaGilla
Barbia är ett av de äventyr jag läst men aldrig spelat/spellett. Det är underhållande läsning men när jag läste det senast (för något år sedan) så kunde jag mest konstatera att det är ett gräsligt svårt äventyr att överleva.
OBS! Spoiler av äventyret i nedanstående text!
Jag menar, först ska man lyckas hitta all information som leder en till Siratsias hemliga gömställe… och hur många rollpersoner har höga FV i kulturkännedom, historia, områdeskännedom och allt annat som ingen vill ödsla erfarenhetspoäng på? Sen om man väl tar sig till Siratsias slott (vilket kan ta ett tag beroende på hur många andra saker spelarna får för sig att undersöka) så är det ju en vandrande dödsfälla. Det finns rum som gör att allt som kommer in där fastnar, stick in din hand och du måste kapa den för att kunna ta med dig resten av armen därifrån. Det finns ett rum med giftig rök som gör att när man till slut dör av giftet förvandlas till zombie. Sen förutom en massa andra otäcka saker så finns det en drake i slottet. Tar sig RP mot förmodan till Siratsia så lär de vara mer eller mindre tilltufsade och psykiskt nedbrutna för att då mötas av en motståndare som bör vara näst in till omöjlig att dräpa. Och visst, hon måste ju inte dräpas men lycka till att övertala henne att hon haft fel i flera hundra år och det sätt hon valt att förändra världen inte är det bästa. Så det slutar förmodligen med en blodig strid och då Siratsia är förberedd så lär hon ju ha upprättat massiva skyddsbesvärjelser och kan lugnt och stilla plocka rollpersonerna i smådelar en i taget.
Men visst… varför ska man slaviskt följa allt som står i ett äventyr… om jag nu spelleder Barbia vilket jag säkert gör någon dag så kommer jag att modifiera ett flertal saker och då blir det säkert ett mycket roligt äventyr 🙂
GillaGilla
Balansen är som du säger kanske inte den bästa i det här äventyret. Minns jag inte fel så är draken i äventyret utan nedskrivna stats för att den är så enorm och omöjlig att döda. Säger ju också en del om tydlig obalans 🙂
Har själv Barbia liggande på hyllan och har förr eller senare tänkte att konvertera in det i min Trakorien-kampanj. Vid det laget skall dock alla SLP´s och andra svårigheter modifieras till en rimligare nivå.
Som tema tycker jag annars huvudplot:en kunde passat bra i en sci-fi miljö. Skogar och vatten försvinner spårlöst och rollpersonerna lyckas spåra händelserna till ett rymdskepp (skymningsros) där en rymdvarelse (Siratsia) stjäl jordens naturresurser till sin egen värld. Spelarna måste sedan övertala varelsen att låta bli eller försöka döda den.
GillaGilla
Glad att se att det finns reaktioner på häxmästarinnans nyckfulla beteenden. Ett delsyfte var mycket att skapa ett vertyg ‘för spelledare som råkat få ‘för starka spelarkaraktärer, att inse att makten och möjligheterna är just hos spelledaren. Att ISP mm är så starka är en uppmuntran till att spelledaren ska få tillbaka kontrollen… Men det var skrivet i en tid som var kritisk ‘för svenska rollspel och det har skett en del sedan dess. =}
GillaGilla
Ja, jag minns det som trevlig läsning och att jag druknande i Siratsias dekolltage. Ackegård hade verkligen en fäbless för svällande kvinnobarmar. Var tyvärr aldrig läge att spela Barbia p.g.a. som ovan. Hade aldrig rollpersoner som hade så höga färdighetsvärden så att det var aktuellt.
GillaGilla
Jag gav folk hundra bonuserf och tio hjältepoäng rakt av från start. Lika bra så, vanliga nyskapade rollpersoner blir mindre spännande.
GillaGilla
Tja tanken var ju att kampanjen för hjältar och även då så är ju Siratsia i stort sett halvgudalik.
Är Barbia månne det bästa äventyr som skrevs under Äventyrsspelstiden? Även om jag är barnsligt förtjust i Krugal Svylses förbannelse från Sinkan… Framför allt sedan det tog några genomspelningar innan jag förstod att det hela var ett skämt!
GillaGilla