Skuggspel i Trakorien

Jag håller som ni vet på att läsa ett tidigt utkast av det kommande Trakorien-rollspelet, ett spel som verkar bli ascoolt (som jag sa när jag gick i mellanstadiet). En av de allra mest spännande grejerna i spelet är det så kallade Skuggspelet. I det här stadiet av spelets utveckling så fungerar det ungefär så här: Varje rollperson är knuten till en så kallad ”skuggfigur”, en person med mycket makt och inflytande i Trakorien. Exempel som ges är bland andra Shagul, häxan Fundibéra, Digeta Longas (hemliga polisens) överhuvud Goba da Grummi och den levande stormen Urakanos. Varje skuggfigur styrs sedan av en annan spelare, så spelare A:s rollperson är bunden till spelare B:s skuggfigur, och spelare B:s rollperson är bunden till spelare C:s skuggfigur, och så vidare.

Skuggspelet representerar intriger som sker långt ovanför de vanliga rollpersonernas huvuden. Innan (eller mellan) varje spelmöte spelas en ”skuggrunda”. Den fungerar som ett enkelt brädspel med en Trakorienkarta som spelplan. På kartan kan skuggfigurerna skaffa sig inflytande i olika regioner, placera ut resurser (t.ex. ”Hemliga agenter” eller ”Nekromantiska besvärjelser”) och genomföra komplotter. En komplott kan lite förenklat t.ex. gå ut på att öka sitt eget inflytande i en region, minska en annan spelares skuggfigurs inflytande, eller till och med försöka mörda en rivaliserande skuggfigur. Alla komplotter ska beskrivas så levande som möjligt, och händelserna ger sedan eko i den ”vanliga” kampanjen. Tanken är att skuggspelet ska skapa intressanta konflikter och äventyr för rollpersonerna.

Här kommer vi till nästa finurliga grej. En skuggfigur kan med jämna mellanrum ge en befallning till sin rollperson. Spelare B:s skuggfigur ger alltså en befallning till spelare A:s rollperson. Om rollpersonen lyckas genomföra befallningen – som kan bestå av allt mellan himmel och jord, men som inte får vara ämnad att direkt gynna skuggpersonens spelares egna rollperson, eller direkt sabotera för någon annan rollperson – så blir han belönad. Befallningar blir så klart roligast om de strider mot rollpersonens personliga mål eller övertygelse.

Allt det här verkar hur skoj som helst. Men det blir bättre. Hela skuggspelsmekaniken är nämligen kopplad till profetior. Alla som spelat Oraklets fyra ögon vet att profetior kan ha en väldigt central roll i Trakorien. Här fungerar det lite annorlunda, för det är spelarna själva som inför kampanjens början hittar på (eller slumpar fram) egna profetiska versrader. Det är sedan spelarnas uppgift att tolka och uppfylla profetiorna, dels med skuggspelets komplotter, dels under det vanliga rollspelandet. Det är även möjligt för en skuggfigur att ge en rollperson en befallning som ämnar till att uppfylla en versrad. Och det hela blir ännu coolare när man inser att en spelares skuggfigur via ombud (spelledarens spelledarpersoner) kan ge klassiska uppdrag till rollpersonerna – uppdrag som om de lyckas gynnar skuggspelaren.

Varje spelare blir alltså genom sin skuggfigur en mini-spelledare. Hissnande häftigt!

40 reaktioner till “Skuggspel i Trakorien

    1. Precis den här åsikten framfördes av en spelare i min testgrupp. Skuggrundan är dock ganska snabbspelad och kan till viss del skötas över e-post mellan spelmötena. Väger man dock tiden mot den inverkan som skuggspelet får på ”rollspelet” så tycker jag helt klart det är värt besväret.

      En liten rättning också på inlägget. Man får inte en ny befallning efter varje spelmöte (endast vid ökning av ödestyngd samt vid den inledande spelomgången).

      Gilla

  1. En inbiten brädspelare som jag själv gillar tanken om ett metaspel på en högre hierarkisk nivå. Det kanske gör att profetior i spelet inte upplevs som så konstruerade och Skuggspelet bidrar till att spelarna känner sig delaktiga i världen. Det låter inspirerande minst sagt.

    Gilla

  2. Roligt med lite nytänk! Jag tror det passar utmärkt med skuggspel via e-post eller Facebook emellan spelmötena. Då får man en vardagskick rollspel och det håller samman gruppen.

    Gilla

    1. Precis! Trakorien kommer jag nog aldrig att spela i men att importera varianter av en sån teknik till andra spel hade varit hur fräckt som helst. Kunde funka, med modifikationer efter lokalfärg, i snart sagt vilken episk kampanj som helst. Fraktionsledare i MUA borde till exempel funka klockrent som skuggfigurer.

      Skoj!

      /P

      Gilla

    2. Konceptet går säkert att sno utan problem, men eftersom skuggspelet är så pass integrerat med resten av reglerna – och speciellt med spelets centrala resurs Ödestärningarna – krävs det nog en del jobb för att konvertera det till ett annat regelsystem.

      Gilla

      1. Lätt. Inga problem alls, faktiskt. Plocka bort skuggspelet och du har ändå ett mycket mycket bra ”vanligt” (fast ändå ganska ovanligt) rollspel. Det är bara att äventyra på. Rent speltekniskt så tror jag att det enda som händer är att rollpersonerna förlorar ett eller två sätt att få ödestärningar på, vilket om jag mins rätt eventuellt innebär att de blir bättre något långsammare. Med reservation för dåligt minne.

        Gilla

  3. Låter lite som upplägget som fanns i gamla Birthright till AD&D… Där man kombinerade vanligt rollspelande med en strategisk nivå, där man spelade ett land med alla dess resurser.. gjorde allianser, lät beordra lönnmord, skaffade handelspartners och kolonier, skickade ut spioner osv osv…

    Birthright var riktigt bra, hoppas det här också blir det.

    Gilla

  4. Är lite intresserad av hur magisystemet är uppbyggt i det nya rollspelet, kan du skriva något om det? De gamla äventyren var ju klädda i DoD:s ganska trånga magikostym, medan Svavelvinter-romanen är betydligt mer fri och dynamisk (och poetisk) när det gäller magi och magiker.

    Gilla

  5. Låter schysst. Blir bara lite nyfiken på vad inställningen från spelets sida är till att spelare skapar vad som är sant i världen. Kommer det bara vara att alla spelare ändå måste gå omvägen förbi SL, för att kolla så att deras skugginlägg är OK, så känns det som en massa bortkastad kreativitet. Hoppas att det finns en hel del bra förtydligande och vägledande text, min uppfattning är nämligen att många spelgrupper är väldigt fästa vid att SLs ord alltid är lag och det verkar man vara tvungen att rucka lite på i detta fall. Fallgropen verkar ju ligga just där eftersom man inte får skapa något som verkligen är tänkt att kullkasta någon RPs utstakade väg, samtidigt som idén verkar vara att det ändå på något sätt ska vara intressant.

    Gud, så gnällig jag låter, jag hoppas väl mest att detta inte stannar halvägs utan istället blir precis så coolt som det verkar kunna bli.

    BTW. Det hade varit coolt om en RP kan bli en skuggfigur någonstans i spelet.

    Gilla

    1. Inget svar på din fråga, men en kommentar. Jag tror att du är väldigt rätt i att många spelgrupper är väldigt fästa vid att SL:s ord alltid är lag. Faktiskt skulle jag vilja dra det ännu ett steg längre: att SL, efter omfattande förberedelser, serverar spelarna är grunden för hur rollspel spelas i de flesta grupper. Spelarinflytande låter alltid så himla ballt, men det kräver ju i praktiken att spelarna är redo att ta på sig en del av SL:s roll. Det tror jag inte att så många vill. Tyvärr. Men det kan kanske funka om ansträngningen är begränsad och knuten till tydliga regler, vilket alltså är fallet här?

      Gilla

    2. Själv har jag hellre en SL som sista instans än en regelmekanism om det är det du menar. I själva verket är det väl så att en spelgrupp som har mycket spelardelaktighet har mycket av ge och ta av sig självt och då behövs inte en sista instans varken i form av SL eller regler. Men skall jag välja mellan de två så är det helt klart den med ett mänskligt omdöme jag väljer.

      Fast jag kanske missförstår dig: det kanske inte är en regelmekanism som balanserar spelarna mot varandra du menar.

      Gilla

      1. Nej, jag menar den rent sociala situationen kring bordet. SL har förberett sig, spelarna vill bli serverade, inte skapa så mycket själva. Jag tror att det är den vanligaste spelsituationen, men jag kan ha fel. Kanske har det ändrat sig i takt med att spelarna blivit äldre. Jag vet faktiskt inte.

        Gilla

      2. Det kan du ha rätt i; det är nog den vanliga situationen. Man kan lira så med Trakorien-reglerna, det är inga problem. Men i det som kallas ”spelardrivet spel” är det spelarna själva som, via skuggspel och profetior, skapar äventyren och kampanjerna. Eller i alla fall ger upplägg till spelledaren. Det är säkert så att den spelstilen inte passar i många spelgrupper.

        Gilla

      3. Det känns som att det inte bara är ett rollspelsproblem: det är en gruppdynamisk fråga. Om man är 4-5 personer så är det ofta 2-3 max som är riktigt drivande i min erfarenhet. Så där finns ju en marginal att hämta in iofs

        Gilla

      4. Ja, så är det ju. Därmed inte sagt att det här med skuggfigurer, profetior och spelarinflytande inte är väldigt coolt – jag tilltalas verkligen av tanken och skulle gärna pröva att spela just så.

        Gilla

      5. ”Det känns som att det inte bara är ett rollspelsproblem: det är en gruppdynamisk fråga.”
        En kvick poäng bara; är inte hela idén och konsten med att designa ett spel att man kan kontrollera och styra just gruppdynamik och spelares beteenden genom regler, konventioner osv? Jag tror inte att det funkar att bara skriva in en sån här grej i ett spel utan att verkligen förankra det i systemet och att ha regler som uppmuntrar till användande av det systemet.
        Samberättarspel är ju ganska duktiga på detta och då borde rollspel inte vara sämre.

        Anledningen till att jag raljerar lite i denna fråga är att jag har spelat rollspel ett bra tag nu och är heligt trött på när SL förväntas servera spelare en story. Jag jobbar tillräckligt mycket oavlönat som det är. 😛 Lika illa är det när det görs försök till spelardrivna inslag utan att dessa stöds någonstans i reglerna. Då sitter spelarna där och vet exakt VAD de förväntas göra, men inte något om HUR detta ska gå till.

        Gilla

      6. Min erfarenhet säger mig att de spelare som oftast är drivande är de som själva spelleder andra kampanjer. Å andra sidan är jag en spelledare som endast ger huvuddragen åt spelarna, och låter dem styra eventuell riktning och styr sedan tillbaka till huvudspåret då och då.

        Gilla

  6. Ytterligare en cool grej är att något händer mellan sessionerna – man har som spelare något att pilla med. Sånt tror jag är himla viktigt, särskilt för de grupper som inte träffas så ofta.

    Gilla

  7. Bara en vild tanke som just slog mig: hur skulle det här med skuggfigurer se ut i Western? Skulle faktiskt kunna bli coolt att bara avgränsa det till New York. Vem styr egentligen en storstad?

    Gilla

      1. Ja, definitivt i en lite mindre storstad. I en miljonstad som New York 1877 är det dock mer komplicerat. Ju mer jag läser på om stadens historia, desto fler skuggfigurer ser jag. Men det är svårt att peka ut en eller ens ett par tydliga makthavare. Jag tror också att man måste väga in att New York påverkas mycket av omvärlden. Pengar flödar in och ut på ett sätt som ändrar mycket. Nästan som idag.

        Gilla

      2. Opinionen är en tydlig makthavare, har du opinionen med dig kan du påverka.

        Hitta nyckelpersonerna eller nyckelelement, så har du skuggfigurer – behöver inte alltid vara den som står högst på samhällstrappan.

        Gilla

      3. Hm. Ja, kanske. Opinionen, eller snarare opinionerna, är definitivt skuggmakter i New York 1877. Samtidigt är det ingen demokrati i modern mening. Många röster var köpta. Däremot har opinionen våldsmakt genom kravaller. Flödet av pengar är också en kraft som i sig är en sorts skuggmakt. Borde det kanske vara i Trakorien också? Finns väl ett börshus där också?

        Gilla

      4. Tanken med skuggfigurer i Trakorien-spelet är att de är just figurer – personer med egna agendor och drivkrafter. Organisationer, naturkrafter, ekonomiska abstraktioner och liknande göre sig icke besvär. Liksom, du spelar hemliga polisens chef, inte hemliga polisen i allmänhet. Det öppnar bla att för att flera skuggfigurer är verksamma inom samma organisation, och det gör det lite enklare att formulera skuggfigurernas drivkrafter.

        Dessutom går det att döda en skuggfigur, vilket blir lite konstigt om man kan spela ”Flödet av pengar”.

        Gilla

      5. Ja, det är förstås sant. Svårt att döda pengar. Likväl funderar jag över kapitalismens roll i Trakorien. Vad jag förstår är renässansens Italien en inspirationskälla, så någon form av Medici-aktig skuggfigur hade kanske varit intressant?

        Gilla

      6. En Medicibankir är absolut rätt i Trakorien. De skuggfigurer vi kommer att föreslå i reglerna är bara exempel för inspiration eller användning av den som inte vill / kan hitta på egna.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s