Världens nio snyggaste rollformulär (och ett fult)

Rollformulärsmakande är en bortglömd, ouppskattad konstform. När kramade du en rollformulärsdesigner senast? Exakt.

För att ett rollformulär ska vara riktigt bra krävs mycket. Det måste vara snyggt, tydligt och gå att skriva ut med en gammal bubble jet. Vidare måste det vara lätt att använda i praktiken och även förmedla spelets känsla. Idealiskt så finns även allting man behöver veta om reglerna på rollformuläret. Ett ifyllt formulär ska vara självförklarande även för en person som bara skummat regelboken i förbifarten.

Ofta går formulärknåpare i samma fällor om och om igen. Jag har identifierat fyra återkommande problem.

  1. D&D-sjukan. Ända sedan, åtminstone, AD&D1 så har Dungeons & dragons rollformulär lidit av rutor, rutor, rutor rutor. Allting på formuläret måste ramas in av någon sorts linje eller ligga på en färgad platta. Kan man lägga en ruta i en annan ruta så är det ännu bättre. I och med D20-boomen på 00-talet har den här estetiken spridit sig om pesten i rollspelsvärlden. Exempel: Blue Rose, Mutants & Masterminds 2 ed.
  2. Krimskrams-sjukan. Färger, bilder, skuggor, övertoningar, bakgrunder – sätten att pynta sitt rollformulär är många och nästan alltid missriktade. En massa bilder och klatschiga färger har bara två effekter: det blir svårare att hitta på formuläret, och det är dyrare att skriva ut det. Exempel: Dragon Lords of Melnibone, Exalted 2 ed.
  3. Trängsel-sjukan. Alla ska med! Ibland känns det som att formulärdesignerna tävlar i vem som kan trycka in mest info på ett A4. Det är givetvis inte bra. Nej, det är fult, svårorienterat och ställer stora krav på spelarnas förmåga att skriva smått. Exempel: Earth Dawn 2 ed, Fading Suns 2 ed.
  4. ”Roligt grepp”-sjukan. Den här varianten är nära besläktad med krimskrams-sjunkan. Man kan säga att den är krimskrams på speed. Grejen är den att ibland så vill spelskaparna att rollformuläret ska, liksom, vara annorlunda, och då är det väldigt lätt att det blir fel fel fel. Exempel: A game of thrones d20, Deadlands.

Givetvis går det att göra rollformulär som både är trånga och krimskramsiga, men det är avsevärt svårare att göra dem bra. Och att göra ett ”roligt grepp” bra är i det närmsta omöjligt.

Men nog med gnäll. Här kommer de nio snyggaste rollformulären i rollspelshistorien.

9. Västmark, 3:e utgåvan

Här har vi ett exempel på att rutor kan funka och till och med bli snyggt. Västmarks formulär är enkelt, stilrent och väldigt tydligt. Man fattar direkt vad alla delar är till för, vilka rutor man ska skriva i och vilka som är till för att bockas av. Det enda som är direkt negativt är att fältet för rollpersonens namn är ganska undangömt och anonymt.

8.Warhammer Fantasy RPG

En klassiker, och ett väldigt stilbildande rollformulär. Vid första anblick är det ytterligare en orgie i rutor, men har man använt det vet man att formuläret är bättre än så. WFRPG jobbar med spalter och så gott som helt utan rader. Det ger spelaren möjligheten att skriva hur stort och litet han eller hon vill, vilket är förbannat ovanligt i rollspelvärlden.

7. Misspent Youth

Här har vi ett ”roligt grepp” som faktiskt funkar, mest för att det gick att göra så vansinnigt enkelt. Misspent Youth är ett spel om ”bråkiga” ungdomar i en framtida dystopi, och rollformuläret är som ni ser utformat som en del av rollpersonens ”file”. Mycket bra!

6. Engel

Det här formuläret är både trångt och krimskramsigt – men det funkar ändå. Varför? Därför att det är snyggt som fan, men även för att krimskramset drar uppmärksamheten mot viktiga delar av formuläret istället för till sig själv (som ofta brukar vara fallet). Formulärets utformning ger också en mycket karaktäristisk känsla, unik för Engel.

5. Jade Claw

Jade Claws rollformulär uppfyller ett kriterium som jag inte nämnt förut: det ser roligt ut att använda. Speligt, liksom. Den gula ringen är dessutom väldigt tilltalande och fungerar som en blickmagnet till den absolut mest grundläggande delen av rollformuläret. Jo, visst kanske det är lite plottrigt på sina ställen (nedre högra hörnet t.ex.), men när jag tittar på formuläret ser jag direkt att Jade Claw är ett förbannat roligt spel.

4. Donjon

Krimskrams krimskrams, men skojigt sådant. Skelett, dödskallar, runor, mystiska symboler – behöver jag säga mer?

3. Nine Worlds

Så här ska rutor användas. Kolla! Tydligare rollformulär får man leta efter. Det är luftigt, det använder sig av lättbegripliga symboler, det har stora tydliga rubriker. Ett skolexempel på ett bra rollformulär.

2. Big eyes, small mouth 3rd edition

Ett fullständigt genialiskt formulär. För det första ser det väldigt anime ut (tuggummivarianten i alla fall), för det andra så är det färgkodat. Ska man använda färg så ska man använda den så här, annars kan man lika gärna låta bli. För det tredje så är det formuläret helt unikt. Jag kan inte erinra mig något annat som ens kommer i närheten. Och för det fjärde så är det vääääldigt BESM. Formuläret är en bra representant för hela spelet. Som det ska vara.

1. Eclipse phase

Gudarna är eniga. Här är Världens bästa rollformulär. Det bryter mot så gott som alla ”regler” jag etablerade ovan, men det är ändå i en klass för sig. Njut.

Värdens fulaste rollformulär?

Slutligen vill jag presentera det som måste vara världens fulaste rollformulär. Har du sett något fulare? Upp till bevis!

Här är det. Macho women with guns:

36 reaktioner till “Världens nio snyggaste rollformulär (och ett fult)

  1. Kul blogginlägg!

    En annan grej jag tycker känns rätt onödig (tar upp mycket plats och fylls nästan aldrig i) på rollformulär är porträtt-rutan där man kan rita hur rollpersonen ser ut. Är verkligen alla rollspelare serietecknare? Själv hade jag 2:a i bild…

    Gilla

  2. Ska du inte göra en svensk lista också, jag e mest intresserad av det fulaste i ärlighetens namn.

    Sen kan jag väl inte tycka att man fattar allt på EP formuläret – för mkt junk. Ska inte hur krångliga regler spela in? Jag fattar inte ens det efter att ha läst reglerna 😉

    Gilla

    1. Jag kommer säkerligen att återvända till formulärens förlovade land. Jag gillar rollformulär. Det har hänt att jag köpt ett rollspel bara för att formuläret varit snyggt – och jag har nobbat spel där de varit för fula.

      Gilla

      1. Jag brukar tycka att rollformulären säger ganska mycket om spelen och kolla direkt på dem om jag fort vill få en uppfattning om det kan vara ett spel för mig eller inte. Man ser ju för det mesta rätt så mycket mer än bara om de är snygga eller inte.

        Gilla

  3. Macho Women with guns var verkligen nedslående. Spelet verkar fasligt roligt…

    De flesta av spelen var mer eller mindre okända förutom WFRP. Har inte tänkt på det, men det var ett ganska trevligt rollformulär. Personligen avskyr jag rollformulär som kommer i häftesform, eller som är gjort på glansigt papper som det är svårt att skriva på.

    Gilla

  4. Själv är jag en varm anhängare av krimskrams/roliga grepp-genren. Jag tycker helt enkelt att det blir roligare att spela om jag får ha ett sånt rollformulär. Fråga mig inte varför.

    Warhammers gamla 80-talsklasser tycker jag är både snygg och praktisk. Fast den hade kunnat innehålla lite mer krimskrams. Jade Claw var onekligen ett snyggt grepp. Bortsett från det gula (för mycket Aftonbladet). Det rollformuläret påminner en hel del om Nephelims (Chaosium?) dito. Samma fokus på de centrala grundegenskaperna. Också snyggt. Hittade tyvärr ingen fungerande länk.

    Gilla

    1. Oooh… Klassiskt grepp. När vi ville ha kartor och dokument att se riktigt gamla ut brukade vi blöta dem, fläcka med kaffe och låta dem torka på låg temperatur i ugnen. 🙂

      Gilla

    1. Ursäkta dubbelposten. Länken till formuläret i det tidigare inlägget är till den nya utgåvan av spelet. Den version som finns i utgåvan jag har i mitt lilla rollspelsbibliotek och verkligen ger mig den där ”mina vänner”-känslan är det här:

      Gilla

  5. Jag gillar mest snygga rollformulär (ja min smak då;) ) och får nästan lättkrupp (överdrivet) av vissa indieformulär där de använt _ för att dra rader och bytt typsnitt från tnr i sin wordfil. Booooring… 😉

    Gilla

  6. Andra tramsiga fält på ett rollformulär hittar man på ”Skuggornas Mästare” där man skall skriva i rollpersonens adress och telefonnummer 🙂

    Gilla

    1. Henke: I mitt dogmaspel Stockholmsnatt (baserat på filmen såklart) hade man dessa attribut plus att man slog 1T20 hur många cigg man hade kvar i paketet. 😉

      Gilla

  7. En femte rollformulärssjuka är:
    Rollformuläret är organiserat efter i vilken ordning man skapar rollpersonens olika ”delar” – och inte efter hur ofta man behöver referera till datat under spelets gång.
    Om jag ger ut ett rollspel någongång ska rollformulärets delars accesstatistik vara noga kartlagd… (drömmar, ljuva drömmar)
    Vilket formulär är mest användbart under spel av alla du sett?
    🙂

    Gilla

  8. Nu kanske jag hänger för det här, men jag blir lite sugen på att spela en macho-kvinna med stora vapen när jag ser rollformuläret. Den nakna kvinnan kunde jag varit utan men formuläret berättar precis vad spelet handlar om och innehåller. Grymt ju!

    Man förför creatures, man springer i högklackat och skjuter stora vapen, och så har man en hemlig kärlek som man tänker på i sin ensamhet efter Uppdraget, där man slagit saker med andra saker och sprungit omkring och kört bilar och flygplan. Lätt ett bra enkvällsspel, eller för ett konvent. Självklart med förutsättningen att spelgruppen förhåller sig ironiskt till spelet- som när man spelar en grymt snygg macho-snubbe i Shadowrun.

    Inget av de andra spelen blir jag sugen på efter att ha läst rollformulären. Nine Worlds ser ju ut som en astöntig poker-variant på commendore 64, och Donjon skulle också kunna vara ett dataspel som man behöver en kassettbandspelare för att få igång.

    😉

    Gilla

      1. Då får du se till att pallra dig till nästa DanCon (som lär gå av stapeln under sportlovsveckan 2011), för i min spelhylla står såväl Macho Women with Guns som Batwinged Bimbos from Hell, Renegade Nuns on Wheels och Macho Women with Guns—the Final Chapter (Part One).

        Gilla

Lämna en kommentar