Nu har jag spelat Arkham Horror

Så fick jag äntligen möjlighet att lira Arkham horror. Vi var tre spelare – jag, min sambo och hennes syrra. Ingen av oss hade tidigare testat spelet, och bara jag hade läst igenom den extremt opedagogiska och dåligt disponerade regelboken. (Krank uttryckte det väl på twitter: ”Massor av rätt nödvändiga grejer står typ nästan längst bak.”)

Jag tänker beskriva upplevelsen i punktform.

  • Heliga hoppande Moses vad mycket kort, pluppar och brickor. Det tog lätt en halvtimma bara att lassa upp allt på bordet och sortera det.
  • Pro tip: Börja tidigt. Vi kom igång först vid 21.30 på kvällen, mestadels på grund av att det kändes som självmord att plocka fram spelet innan de tre vilda barnen gått och lagt sig.
  • Om du är trött redan innan spelet börjat så kan det vara en bra idé att avstå. En av spelarna droppade av redan en timma in i spelet, och vi som blev kvar uthärdade ytterligare en och en halv innan vi slocknade. Så, nej,vi han inte avsluta partiet.
  • Eftersom ingen av oss riktigt kunde reglerna, och eftersom regelboken är sjukt bökig att hitta i, så gick allting väldigt långsamtvi glömde vi säkert hälften av alla regler. Idealiskt hade varit att spela med någon som redan kunde spelet som ett rinnande vatten.
  • Texten på korten är ganska liten och vi hade tämligen taskigt ljus. Dålig kombo.
  • Det är extremt svårt att veta hur man ska tänka i spelet, att veta vad som är bra val och vad som är dåligt. Det går inte riktigt att se hur man ska spela eftersom det finns så många olika delmål, och eftersom så mycket ligger utanför spelarnas kontroll.

Sammanfattningsvis så häpnade jag inte direkt över vilket fantastiskt spel AH var. Jag kan se att spelet kan vara kul, men det känns som att det är en låg väg dit – det känns som att man måste kunna reglerna utantill för att få ett bra flöde på spelet, eller ännu hellre bli guidad av en erfaren spelare.

14 reaktioner till “Nu har jag spelat Arkham Horror

  1. Boardgamegeek.com har bra sammanfattande regler för AH. Generellt är spelet rätt simpelt när man har greppat det, men det är mycket småtrösklar att ta sig över. Och om målet känns oklart – det gäller alltid att stänga portar. Det är målet. Vägen dit varierar beroende på val av Investigators och vilken gud som är på G. Viktigt är att spelarna kommunicerar sinsemellan och aktivt hjälper varandra. Alla spelare behöver inte göra samma saker eller procedurer. Se till att stärka styrkor och minimera svaghetsexponering.

    Gilla

  2. He he, intressant att du uppfattade Arkham Horror på det viset – det gjorde jag också, den enda gången jag har spelat det. Det ligger sedan dess orört i min spelkista (amerikakoffert). Just det här att det inte var särskilt skoj att spela men att man anar att det skulle kunna vara skoj… kanske, där slog du huvudet på spiken. Jag är villrådig över vad jag ska göra med mitt AH. Sälja det medan hypen består, eller spara det och försöka en andra gång, kanske när barnen har blivit större och kan deltaga?
    /Calle

    Gilla

  3. Ja misstaget att börja sent på kvällen har vi alla gjort och fått ångra. Spelet är lite klurigt att förstå det säger jag ingenting om men börjar man lite tidigare och är flera är det riktigt roligt. Vi spelade med helt fel regler de första gångerna men det var kul ändå även om vi torskade.

    Gilla

  4. Min första upplevelse av spelet var nog ÄNNU sämre: Vi lånade spelet i en brädspelsbar på Stockholms spelkonvent 2007, öppnade lådan, stirrade på alla komponenter, försökte få rätsida på reglerna, gav upp och spelade Puerto Rico i stället.

    Men sen fick jag spela det med en lirare som var en hejare på reglerna. Vi hann med två omgångar samma kväll – torskade en (men det var näääära) och vann en. Alla tyckte det var mucho lajbans, och numera äger åtminstonde 50 % av min reguljära spelgrupp varsitt exemplar.

    Gilla

  5. Jag kan hålla med om att spelet är ganska krångligt första gången, men när man kan de flesta reglerna så är det en riktigt bra spelupplevelse. Mitt tips är faktiskt att testspela lite själv först. Spelet går att spela solo (även om det är mindre roligt) och efter ett tag så sitter mekaniken. Sitter man själv kan man spela flera gånger i rad då spelet går MYCKET fortare och testa olika mekaniker. Om sedan den ena spelaren kan reglerna så spela med andra personer, eftersom alla spelar tillsammans mot systemet så spelar det ingen roll om någon inte kan reglerna medans någon annan kan dem väl. jag anser nog att AH är ett av de bästa brädspelen någonsin. Undvik dock att gå i expansionsfällan. Varje expansion krånglar till spelet och gör det inte nödvändigtsvis roligare. Dock så är alla regler i alla expansioner frivilliga så det går utmärkt att välja sina favoritregler för att på så sätt anpassa spelet efter eget tycke och smak.

    Gilla

  6. Hade inte heller någon speciellt fantastisk upplevelse av AH den enda gång jag gav mig på det. Två spelare hade spelat det en del innan men var kanske inte helt varma i kläderna ändå. Vi var 5 spelare och det gick otrooooligt långsamt. Dessutom tycker jag hela spelidéen där spelarna slåss mot ”systemet” är för jäkla trist. Allt går ut på att stänga portaler och detta är dessutom på en överjäklig svårighetsgrad.

    Nej, jag var inte direkt imponerad och kommer troligtvis aldrig kasta bort min tid på det spelet igen.

    Gilla

    1. »Dessutom tycker jag hela spelidéen där spelarna slåss mot ”systemet” är för jäkla trist.«

      Smaken är olika.

      Själv ser jag det som en av spelets styrkor. Alla fajtas mot spelet och ingen spelare blir utslagen innan de andra och tvingas sitta bredvid och titta på medan de andra spelar klart.

      Dessutom tvingas man samarbeta. Byt prylar med varandra så att den som är bäst lämpad att hantera dem är den som faktikt har dem. Om var och en kör sitt eget race går det åt skogen.

      Magnus: Du får köra ett parti med mig och mina AH-veteranpolare på Stockholms spelkonvent. We’ll show you how it’s done.

      Gilla

      1. Självklart och jag är ju även benägen att pröva igen någon gång i framtiden. Problematiken för min del var nog en kombination av trögt nybörjarspel och spelets ”plot”.

        När det gäller ”brädspel” så ligger Junta varmt om hjärtat även om det är ett fasligt besvär att samla 7 spelare. Annars är Talisman och Svea Rike två favoriter.

        Gilla

    2. ”Överjäklig svårighetsgrad”? Nja. Okej, visst. Första (fem-tio) gångerna vi spelade hade vi missat ett par viktiga regler (att portaler tar bort clue-tokens och att man inte kan gå-slåss-gå), så det var lite lättare då. Men numera är få av de gamla riktigt svåra. Hastur är hur jävla tung som helst, Cthulhu jobbig och Yig lite oberäknelig. Men mot de andra handlar det oftast om att få så många poäng som möjligt.

      Fast spelet går inte ut på att stänga portaler. Det är nästan alltid förseglandet man vinner på. Tyvärr. Man nöter helt enkelt ut gamlingen en portal i taget.

      Samtidigt, jag tycker att spelet är skitroligt. Det är jättebra som introduktion till tematiska brädspel (först visar man tyska skolans otematiska spel, typ Caracassone eller dylikt), särskilt om personen är någorlunda populär- och nördkulturellt bevandrad.

      Gilla

  7. Hög svårighetsgrad? Sällan. För några rollspelsnördar ska det inte vara svårt. Det som man får vara noga med är att lära sig hur faserna fungerar och när saker och ting ska göras. Det är fasligt roligt, även om det givetvis inte går upp mot en omgång Call of Cthulhu.

    Gilla

  8. Spelet blev mer spelbart när jag slutade betrakta det som ett rollspel och mer som ett brädspel. När vi sedan lärde oss en taktik som verkade fungera så försvann känslan av att det var omöjligt att veta vad som var bra eller dåliga val. Vår taktik har varit att samla ”elder sign” för att permanent låsa ute den onde, den förste vi lyckades med var Hastur ”the king in yellow”, det gjorde oss mycket stolta.

    Gilla

  9. Idag beställde jag det tillsammans med Talisman och Trail of Cthulhu. Ska bli kul att spela. Måste också ge en eloge till SF bokhandeln. Talisman vill jag ge till min son och han fyller år på Söndag, så jag ringde dit och de såg till att få iväg allt idag så det hinner fram i tid genom att prioritera det. Ett utmärkt sätt att få en lojal kund på första försöket.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s