Jag är extremt kluven till Facebook. Schizo.
Under åren har jag haft flera olika filosofier om vilka personer jag ville ha som ”vänner” på Facebook. I kronologisk ordning:
- Arbetskamrater
- Arbetskamrater + fd arbetskamrater + privata vänner
- + folk jag känner via nätet
- Bara folk jag umgås med IRL
- Folk jag träffat minst en gång IRL
- gnaaaah
Nu har jag den här inställningen: Eftersom ingenting ändå går att hålla privat på internet – och än mindre på Fejsbook där inte bara dina egna inställningar, utan även dina vänners, påverkar vad utomstående kan se av ditt innehåll – är det lika bra att gå all in. Så länge jag vet vem du är så får du gärna bli min vän på facebook, men – VARNING! – jag är ganska tråkig där.
Piruett 
Avslutade min Facebook för en månad sedan och har inte direkt känt några symptom till återfall.
GillaGilla
Att ta bort alla sina vänner och låsa konton för alla som inte är ens vänner är väl det närmsta man kan komma att stänga av sitt konto, eller?
GillaGilla
Orkade faktiskt inte gå såpass långt (eftersom min vänlista, nästan 800 pers, är alltifrån arbetskamrater till gamla gäster från när jag jobbade på krogen). Tog avaktivera medlemskap och hoppas det räcker 🙂
GillaGilla
Well, man kan göra som jag och vara medlem men strunta i det till 99% av tiden – när det behövs så är det bra, men jag har nog missuppfattat facebook.
GillaGilla
Tycker att det låter som att det är tvärtom – det är bäst att inte vara där. Men som kontaktyta när det behövs är Facebook bra. Annars bara en bedräglig och manipulativ tjänst som hela tiden förändras. Det är svårt att förstå vad Facebook egentligen vill.
GillaGilla