Hur ända in i helskotta kan en kvalitetstidskrift som Fenix bara kosta 49 kronor? Det är ju bara nio kronor mer än vad Sinkadus kostade när den gick i graven 1992! Galet billigt. Hur kan det löna sig?
Årets fjärde Fenix-tidning är i alla fall den bästa på länge. Massor, massor av godsaker och intressanta artiklar, men tyvärr har även solen fläckar (oooh, klyscha!).
Nyhetssvepet är alltid intressant läsning, även om jag redan från början varit lite skeptisk till att ha alla nyheter samlade i ett enda stort textsjok. Fördelen är att jag vet var alla nyheter finns i tidningen, nackdelen att det kräver lite skummande för att hitta de grejer som intresserar mig.
Ett bra alternativ tror jag är att markera de olika företagen tydligare, kanske med en extra nivå av underrubriker eller någon annan sorts typografisk finurlighet som får dem att stå mer. Ett annat alternativ kan vara att dela upp nyhetssvepet i olika notisspalter runt om i tidningen.
Jag tycker det är trevligt med Nils Karléns små minianalyser och kommentarer till de olika spelen han skriver om. Mer sådant, tack.
Det finns vissa saker som jag aldrig kommer att orka läsa i Fenix. En av dessa är rapporter från brädspelsmässor i Tyskland. I det här numret försöker Marcus Brissman lura in mig med artikeln ”Spiel des jahres” som berättar bakgrunden till den tyska jättemässan och faktisk är ganska intressant. Men sen kommer en illvillig dolkstöt: en rapport från årets mässa med genomgång av de nominerade spelen. Men se den lätta gå inte jag på!
Andra saker jag inte läser är förhandstittar på datorspel. Vanligen skrivs det om datorspel som ges ut av Paradox Interactive, och jag antar att de måste finnas där som en del av Fenix deal med företaget. Inte ens Tomas Arferts stabila prosa kan få mig att läsa om ”Världens första MMORT”, Saga Online.
Den där Arfert och hans sagor, alltså …
Då är det roligare att bläddra vidare och läsa om den nya betan till En garde 3. Om man surfar in på MylingSpels Lulu-butik kan man på Pathfinder-manér ladda ner en icke färdig version av spelet för en spottstyver (typ 70 kr). Tanken är att spelare ska komma med input innan nya En garde släpps på riktigt. Köper man betan och bidrar med kommentarer så får man rabatt på slutprodukten.
Rolig idé, men frågan är om En garde är så pass populärt att folk vill pröjsa för att ladda ner ofärdig version. Jag har inte lirat spelet sedan den allra allra första versionen back in the days, men 70 spänn känns som ett ganska okej pris för att kolla in om den nya verren är faller mig i smaken. Mer om det när jag bläddrat igenom pdf:en.
Som tidningsartikel är dock Tove Gillbrings ”Nu är en garde-betan här!” textreklam så att det skriker om det. Men det är okej.
Yvonne Diana Pettersson tar i artikeln ”Var är brudarna?” upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Varför spelar så få kvinnor rollspel, och hur får man fler att börja?
Därför är det tragiskt att artikeln är rätt värdo. Det är nämligen så, förstår ni, att tjejer är rädda för regler, inte gillar strider, tycker att ”vardagslivet är minst lika viktigt som det extraordinära äventyret”, är mest intresserade av djupa karaktärer med långa bakgrundshistorier, vill att deras rollpersoner ska motiveras av kärlek, och i allmänhet är lite blyga inför killar.
Öh, va? Va? Va? Öh?
Ärligt talat, jag vet inte ens vad jag ska skriva. Hur kommenterar man påståenden som det här?
Med minst en tjej i spelgruppen så öppnas ofta en helt ny nivå av spelande. Kärleken blir en naturlig del av karaktärernas liv.
Suck. Min invändning mot artikeln är alltså, om ni inte fattat det, att kvinnor utmålas som så förbannat stereotypt ”tjejiga”, i ordets mest banala och sexistiska betydelse. Visst finns det tjejer som är på det viset, men att påstå att det är någon allenarådande sanning är bara fel. Fel och tragiskt, för är det en schablon som inte behöver spridas vidare så är det denna.
Jag går raskt vidare. Temat i Fenix den här gången är HP Lovecraft. Vi får en genomgång av lovecraftiansk skäck av Martin Brodén, en liten biografi skriven av Joakim Andersson – båda mycket välskrivna och intressanta – och en massa annat smått och gott.
Det jag hade mest behållning av, förutom de två artiklarna ovan, var Marcus Brissmans presentation av brädspelet Arkham horror med tillbehör. Mycket, mycket spännande! Jag måste genast springa och köpa grundboxen. Hur kan jag ha missat det här så länge? Jag undrar bara en sak: Hur många spelare är optimalt?
På äventyrsfronten finns såklart ett äventyr till Call of Cthulhu, om än systemlöst, skrivet av Åsa Roos.. Jag har inte spelat CoC särskilt mycket, men till och med jag kan se hur klyschigt det här äventyret är. Museiföremål visar sig innehålla demon, rollpersonerna måste stoppa den från komma fri och utplåna, i det här fallet, Stockholm. Var inte exakt det här äventyret med i typ förra numret av Fenix, fast till Fallen reich och beläget i Göteborg? Det hette ”Big trouble in little London” eller något sådant.
Jag antar att klyschigheten är medveten och till för att ge nykomlingar en bild av CoC:s stil och stämning. Men ändå.
Tidningens andra äventyr är till Mutant: Undergångens arvtagare. ”Mutanten med monofilamentpiskan” (lysande titel) av Peter Lexelius. Även det här äventyret har man sett tidigare och jag skulle aldrig få för mig att spela det själv, men i dagsläget är allt nytt material till MUA en lisa för själen. Extra bonuspoäng för appendixet om stadsstaten Ume. Jag gillar.
För alla (fem?) Coriolis-spelare har Kosta Kostulas och Nils Karlén slängt ihop en beskrivning av ”Gulbarans bro”, en plats med många mysterier och konflikter som en ambitiös spelledare säkert kan ha en del nytta av.
Det är inte så att jag går upp i brygga av hur fantastiskt roligt det verkar vara att spela Coriolis när jag läser det här, men artikeln är helt okej. Bra skriven, lagom mycket text och några äventyrsuppslag. Jag får bara ingen känsla av vad Coriolis egentligen ÄR. ”Gulbarans bro” skulle kunna vara en plats i vilket jäkla rollspel som helst.
Ett av de roligaste uppslagen i tidningen var sidorna 24–25. Där ger, för det första, Mikael Reidal och Christian Knutsson spelledartips till Operation Fallen Reich. SL-tips har man ju läst förr, i mängder, men aldrig riktigt med vinkeln ”Så skapar du spelledarperson för att irritera spelarna”. OFR verkar vara ett riktigt roligt spel, en känsla som förstärks av de tre lysande äventyrsförslagen lite längre bak i tidningen.
För det andra innehåller 24–25 sju förslag på skräckäventyr signerade Åsa Roos. Sju mycket bra förslag; sådär lagom suggestiva och obehagliga. ”Semesterplågan” kan förmodligen bli hur vidrigt läskigt som helst. Synd bara att jag inte äger några skräckrollspel.
Fenix är en förbannat snygg tidning. I det här numret finns illustrationer av Lukas Thelin, Daniel Falck, Tina Engström, Reine Rosenberg, Ola Larsson, med flera. Alla av jäkligt hög klass. Okej, jag ska vara ärlig, jag har lite svårt för Christian Granaths ”Gulbarnas bro”-illustration på sidan 20. Den känns inte särskilt scifi – faktum är att den påminner mig lite om Spånga centrum norr om Stockholm.
Även om man struntar i illustrationerna så är Fenix lätt den snyggaste rollspelstidning vi haft i Sverige. Gedigen redigering, lagom mycket text på sidorna, inga konstiga bakgrunder som gör det omöjligt att se vad som står. Även jämfört med nummer för bara några år sedan så är dagens ex avsevärt mycket snyggare, och skönare att läsa.
Det enda som jag stör mig på är att skribenternas och illustratörernas namn står sist i artikeln, även när texten sträcker sig över flera uppslag. Jag vill inte behöva bläddra för att se vem som skrivit eller ritat.
Piruett 
Jag har också läst numret. Klart rättvis recension, även om jag inte håller med dig om precis alla detaljer. Men det spelar ju ingen roll. Fortsätt gärna recensera Fenix!
GillaGilla
Tidningsmoms är numer endast 6% så det kan vara en del i förbättrade marginaler. Fråga bara The Ark.
GillaGilla
Trevlig genomgång, fler sådana!
Bara en liten påminnelse till alla: Mindless Gaming står inte längre bakom En Garde! III och länken till Lulubutiken för inköp av spelet går till MylingSpels Lulushop.
GillaGilla
Tackar. Fixade till felet.
GillaGilla
Ang. Arkham Horror: Jag har spelat med allt från fyra till åtta spelare och tycker att (även om spelets balans inte förändras med antalet spelare) fyra till fem spelare är optimalt. Helt enkelt för att det med fler spelare än så tar en jävla tid att spela.
F.ö. är det ett mycket roligt spel med hög omspelbarhetskoefficient (även helt utan expansioner).
GillaGilla
Medhåll på ”fyra till fem”. Investigators alltså – man kan ju spela två Investigators vardera på 2-3 spelare om man vill.
Mothåll däremot på ”spelets balans inte förändras med antalet spelare”. Ju fler Investigators, ju lättare; bortsett från att med 1-4 ploppar det fram ett monster per gate, och med 5-8 spelare ploppar det fram två.
Således är 4 Investigators en ”sweet spot” medan 5 är märkbart knepigare; dock inte lika svårt som med 1-2 Investigators så klart.
Notera att jag ändå håller med om att spelet är roligast med 4-5 Investigators.
GillaGilla
Jag har testat det på 2 och 3 spelare. Det är ett ganska dåligt spel med mycket jobb för lite resultat. Det är på sätt och vis ganska tematiskt, men eftersom man inte har någon kontroll över vad ens karaktär gör eller att det ens finns ett sammanhang i korttexterna, så blir man snart ointresserad av fluffet och läser bara vad man ska slå för skill.
Spelet kunde med fördel slimmats ner till en tredjedel, då många detaljer är rätt så onödiga.
GillaGilla
”inte har någon kontroll”, eh va? Liksom, det är inget rollspel nej, utan ett brädspel. jag tycker däremot att det finns en hel del intressanta val att göra, olika strategier att testa, och så vidare.
GillaGilla
Ena stunden undersöker min karaktär varför zombier tagit över museet och i nästa har han bestämt sig för att stjäla några campares gevär. Saker bara händer och det gör mig ointresserad av ”handlingen”.
GillaGilla
The devil is in the details.
Dvs utan detaljfluffet försvinner mycket av den ”onödiga” mysfaktorn.
Rusar du igenom spelet utan att läsa beskrivningarna i jakten på vilket skill check du behöver går du miste om mycket av poängen med att spela just Arkham Horror…
GillaGilla
Inte längre 70:- för En Garde. Nu förväntas man betala fullpris för en beta-pdf. Resultatet blir självklart att inga pengar alls kommer in jämfört med i alla fall några. 70:- hade man väl kunna lägga ut, men 275:- till ett förlag som inte ens beskriver sig själv som livskraftigt? Då finns det gott om andra spel på pdf för betydligt lägre priser.
Förövrigt: Arkham Horror är mycket trevligt. Rekommenderas varmt.
GillaGilla
275:- är för en analog 308-sidorsbok i svartvitt. Det fattas sedan inget i spelet i sig. Regler, bakgrundsmaterial och utseende är av full kommersiell kvalitet. Orsaken till det här förhandsversionssläppet är för att vi ska kunna få chansen att hitta eventuella småfel som har krupit in, sådant som andra spelutvecklare brukar lägga i erratafiler som ges ut i efterhand.
Vi har heller aldrig sagt att vi inte är livskraftiga, här finns massor av entusiasm och skaparglädje. =) Vi är dock inte på något sätt rika, och vi anser att det är potentiellt sett dumt att trycka böcker för pengar som vi inte har – med andra ord sitter vi i precis samma sits som många andra små svenska rollspelstillverkare.
GillaGilla
Okidok, tack för förklaringen.
GillaGilla
70 spänn för pdf-download, i färg. 10 dollar.
GillaGilla
Jag får väl säga att jag håller med om allting, faktiskt. Mina reaktioner var ungefär likadana. Jag tyckte framför allt att CoC-äventyret var… tja, rätt dåligt. Jag skulle nog inte spelleda det. Klyschigt, extremt rälsat och dessutom är det upplagt för slutstrid – och just slutstrider har jag mycket svårt för. Det finns få saker så antiklimaktiska som när ett undersökande äventyrs ”spännande” slut är att det är ett monster man måste slåss mot. Gäsp.
Och ja, min reaktion på tjejartikeln var exakt som din.
GillaGilla
Vi spelade tre sessioner med Arkham, de två sista med The King in Yellow expansionen. Men när vi spelat den sista sessionen på 7 timmar (och vunnit mot ondingarna)…. Well, sen dess vill ingen spela det igen (vi var 4 pers).
GillaGilla
Sju timmar!? Det låter helt galet.
Så lång tid tog det inte ens när vi var åtta spelare.
GillaGilla
Med nybörjare och sju spelare har det tagit åtta timmar för oss. Då hade bara jag spelat förut, och resten var inte rollspelare eller vana vid mer komplicerade saker än monopol.
Hemmavid har vi varierat mellan en och en halv timme och, typ, sex-sju. beroende på vilken tur eller brist på sådan vi haft. Vi har dock börjat vinna lite för förutsägbart ofta nu, är nog dags att börja dra in expansioner…
GillaGilla
Det är bara att erkänna att slumpen spelar stor roll.
Jag erkänner villigt att en enskild omgång – som kan ta sex timmar – kan suga duktigt.
Men då är det bara på det igen – nästa omgång blir oftast mycket roligare! 🙂
Vad jag vill få fram är att detta är inget spel där den ena omgången är den andra lik. Således kan en recension såga eller hylla spelet baserat på ren och skär slump. Detta i sig får man antingen älska eller hata…
GillaGilla
Nu får du gå igenom alla nummer från början 😉 Fenixmåndagar…
GillaGilla
Hurumph!
Fenixmåndagar!
GillaGilla
Bra recension. Jag bestämde att bli prenumant nu så jag kan läsa den själv och se om du har rätt eller fel.
GillaGilla
Börjar undra över mitt val att prenumerera nu. Inget inbetalningskort än och inget svar på de mail jag skrev i samband med att jag beställde. Är inte så förtjust i företag som inte svarar på 10+ dagar! 😦
GillaGilla
Företag och företag …
Fenix består av två personer, som förutom att bygga tidning även jobbar jävel med att få klart Western 4. Dessutom kan man tänka att de kanske tagit lite semster såhär i sommartider.
GillaGilla
Sen har de väl vanliga jobb med att sköta? Anders hade det förr i alla fall..
GillaGilla
Maila en gång till! De brukar alltid svara på mail även om det kan ta ett par dagar.
GillaGilla
Det jobbar som fan med W4 kan jag säga och sen är nästa Fenix på g snart 🙂
GillaGilla
Kosta: Fenixmåndagar. Gosh! Det vore ju ett större projekt än Sinkadusmåndagarna. Dessutom äger jag inte alla tidningar. 🙂
Magnus: Bra beslut! Fenix är en bra tidning. Även de lite sämre numren är klart läsvärda.
GillaGilla
Låter lovande. Kommer den verkligen 6 nummer om året som det står? Tänkte att det här är bra för dotten att få läsa med och en sån där vitamininjektions av spellust varannan månad är lätt värd 249 kronor för ett år.
GillaGilla
Du kan hitta gamla nummer på deras hemsida som du kan beställa:
http://www.speltidningen.se/bestall.asp
En del finns ju på sfbokhandeln också, och senaste numret finns i pressbyrån.
GillaGilla
De går att beställa 😉
Men annars ta det senaste året – som en substudie till att ”Rollspelen ska dö”, vad är egentligen skrivet i Fenix.
Well, det finns mycket att skriva om, om man orkar.
GillaGilla
Hade jag varit Gillbrings hade jag väntat tills du i ett svagt ögonblock lovat ge dig på Fenixmåndagar, för att en timme senare ringa på din dörr med ett paket bestående av ett exemplar av varje nummer.
Mycket bättre och billigare uppmärksamhet än så kan jag inte tänka mig (förutsatt att de inte blir inbjudna till Skavlan, får uppdraget ersätta Anders Lundin på Skansen, eller liknande; hoppas du inte tar illa upp Magnus… 😉
GillaGilla
Om jag skulle få ett sådant paket så lovar jag dyrt och heligt att dra igång med Fenixmåndagar på stört. 🙂
GillaGilla
Vänta nu, vore det inte en gåva… Eller hur var det 😉 http://www.piruett.se/2010/01/20/pa-forekomna-anledningar/
GillaGilla
Absolut inte. Arbetsmaterial, eller kanske en ren muta. Jag blir gärna mutad, men jag tar inte emot gåvor. 😉
GillaGilla
Alltså, hur blir det då med kronologin? Är inte Codexmåndag nästa logiska steg 😛
Jag har faktiskt exakt ingen aning i fall Codex var en bra eller dålig tidning. Jag kommer ihåg att en recensent skrev ”om du gillar ett slätt, men svårt spel” om Severance: Blade of Darkness. men det är allt.
GillaGilla
Då glömmer du den kortlivade ”Saga”. Kom ut i kanske fyra nummer i slutet av 90-talet. Sverok-sponsrad men kommersiell. Utmärkte sig med en naken kvinna på ett av omslagen.
GillaGilla
Klockren analys av varför tjejer inte spelar rollspel artikeln, blev så uppriktigt sagt förbannad på den och jag tror de flesta tjejerna i min spelgrupp hade skrattat som den första jag berättade det för. I vår grupp är det en jämn fördelning av blodtörstiga jävlar 😉
GillaGilla
Min dotter älskar att döda monster och för henne är det viktigt att ha grymma vapen! Hon har börjat skriva ett äventyr för henne och hennes lillebror och planerar nu vilka monster som ska vara med. Inte ett ord om kärlek!
GillaGilla
Ah, det påminner om när jag började spela rollspel. När vi åkte på semester hade jag ingen regelbok (bara SL hade det då), men väl en Monsterbok som låg till grund för en massa äventyr om monster. Monsterbok, löst hum om regler och T6 var det enda som krävdes.
GillaGilla
Så är det exakt för min dotter 🙂
GillaGilla
Själv minns jag ett ”äventyr” vi spelade som vi kallade för ”Monstertunneln”. 100 rum i rad med ett monster i varje, förutom det som hade 100 kobolds. I ett rum fanns det en haj!
Ingen riktig förklaring över varför en del monster inte gav sig iväg från sitt rum och festade på alla kobolds, någon annan mat kunde vi inte hitta…
GillaGilla
arkham horror är awsome för övrigt speciellt för lovecraftnördar och är ett härligt co-op spel där vi har spelat med allt ifrån två till åtta spelare och det funkar bra även om det är hårda bud om man är två spelare. Mycket handlar i och för sig att ha rätt föremål som kan vara dryga att få tag på och att spelet är massivt till sin storlek är både bra och dåligt.
GillaGilla
Skitbra initiativ att recensera Fenix här, fortsätt med det!
Fenix är en schysst tidning och oerhört värdefull som samlingspunkt för hobbyn, men den kan bli bättre. Jag skulle önska mer artiklar om rollspel, spelskapare och trender och mindre äventyrsmaterial till specifika spel – i alla fall sånt som bara får läsas av SL.
GillaGilla
Jag skulle vilja se mer tyckande, och inte bara i recensionsform eller i ledaren. Någon sorts krönika i varje nummer vore trevligt, inte nödvändigtvis av samma person varje gång. Det finns mycket att ta upp, som du påpekar. Fenix har möjlighet att sätta dagordningen i rollspelssverige på ett sätt som få andra kan.
En annan sak jag brukar tänka på när jag läser tidningen är hur anonym den är. Aldrig en bild på en riktig människa (bortsett från Sverok-annonserna). Varför inte länga in några bildbylines, i alla fall på större artiklarna, så att man kan sätta ett ansikte på skribenterna?
GillaGilla
Med viss risk för att tala i egen sak – om man jämför med dagspressens litteraturbevakning är det besynnerligt lite fokus på författarna i rollspelsbranschen. Namnen syns inte ens på bokomslagen. Likväl är det helt avgörande vem det är som skriver. Och hur den som skriver tycker och tänker. Varje gång Fenix publicerar en rejäl intervju blir det en text som verkligen står ut i numret. Jag tror mer på långa intervjuer, både i Fenix och i dagspressen.
GillaGilla
Något av de roligaste jag läst var ordentliga genomgångar av författarna till olika Warhammer äventyr. De gick igenom hur de tänkt när de gjort äventyren, tog upp kuriosa gällande namnval, svarade på den respons de fått från spelare, etc. Faktiskt riktigt kul.
GillaGilla
Bump!
Håller helt med! Många produkter står och faller beroende vem som skrev dem (Anders Blixt, etc, etc, etc), och Amazon.com gör rätt när de skriver ut vem huvudförfattaren är efter boken – fick mig att köpa WoD Chicago supplementet då Unknown Armies Greg Stolze låg bakom. Alla sätt att cross sell måste vara bra…
Men för att återvända till ämnet – japp det låter som en ypperlig plan att göra Fenix mer ”personlig”. Många av recensenterna skriver väl också egna spel/äventyr? Foto vid bylines, etc.
GillaGilla
@ Hampus Eckerman: Du råkar inte ha en länk till de intervjuerna? Låter som riktigt underhållande läsning.
GillaGilla
Paal, jag tror de fanns med i tidningen Warpstone. Vet inte om de finns i elektronisk form:
http://www.warpstone.org/
GillaGilla
Warpstones redaktör är notoriskt ointresserad av att övergå till elektronisk publicering.
Men fråga på deras forum; de nummer som avses är – om jag minns rätt – de senare, som är mycket enklare och billigare få tag på.
GillaGilla
Anledningen till att Fenix inte kostar mer är för att den drivs som ett ”hobbyprojekt”, vilket innebär att vi som skriver i den inte får betalt för det vi skriver.
GillaGilla
Tankarna går till Sinkadus, vars huvudsyfte ju var att agera reklampelare för de egna produkterna.
Snacka om fail att inte de lyckades använda denna modell; de hade ju haft mycket mer att tjäna på ett sådant arrangemang – och dessutom ett rejält företag att täcka upp eventuella svängningar med.
Visst finns där en koppling Fenix – Western och Fenix – Paradox; men den är ju inte lika dominerande och kvävande (om jag uttrycker mig försiktigt)
GillaGilla
Kommentarerna till denna artikel påminner mig om att jag återigen måste be dig kolla om du inte kan överföra dina kommentarer till ett mer ”riktigt” forum.
Jag är övertygad om att det finns massor med intressanta repliker till tidigare inlägg som jag helt sonika aldrig kommer läsa eftersom jag i motsats till just detta inlägg inte orkar finkamma vart och ett inlägg och dess kommentarer.
Som ”riktigt” forum hade ju en viss diskussion tydligt markerats med sitt eget ämne, istället för som nu när kommentaren sorterar under ett ofta helt orelaterat inlägg. (Som denna kommentar exempelvis 🙂
(Och med ”riktigt” forum menar jag industristandard typ vBulletin; inget hemmasnickeri)
GillaGilla
En röst till här på ett forum. Kommer på massa saker jag vill diskutera men det här är inte rätt plats känns det som. Ett forum kopplat till bloggen vore grymt bra.
GillaGilla
+1
GillaGilla
Jag håller inte alls med om kritiken mot artikeln om tjejer och rollspel. Det är trots allt stora skillnader mellan män och kvinnors intressen.
Ni som inte gillade artikelns idéer, varför spelar inte fler tjejer rollspel? Hur skulle rollspel kunna anpassas till kvinnor?
Ser man t ex till de tv-serier som anpassats till kvinnor handlar väl i större utsträckning om relationer (sex and the city t ex) än om våld och vapen?
Det är möjligt att det i er spelgrupp är många tjejer som är precis lika grabbiga som alla andra, frågan är då om det är en speciell typ av tjejer som dras till rollspelshobbyn?
GillaGilla
Jag är en av de som inte gillade artikeln så här kommer några tankar kring frågorna du ställer i ditt inlägg.
”[V]arför spelar inte fler tjejer rollspel?”
Jag skulle vilja vidga frågan lite och undra varför inte folk i allmänhet spelar rollspel? Rollspelande är ju inte en så värst stor hobby och att få tag i en spelgrupp vet jag av egen erfarenhet är rätt svårt. Rollspel är ingen öppet rekryterande hobby och väldigt lite görs för att få fler intresserad av den. De flesta spelargrupper som finns är dessutom rätt slutna och ofta rätt ovilliga att ta in nya spelare. Gruppen har förmodligen funnit ett spelsätt och en jargong som passar dem. Att kliva in ett sånt gäng som är inte helt olikt att provspela eller -sjunga för ett band: Är du duktig och funkar socialt med de andra är du välkommen, amatörer gören sig (oftast) icke besvär(, om du inte känner någon i gruppen dvs). Jag tror tröskeln per automatik blir högre för tjejer eftersom de flesta grupper består av killar som medvetet eller omedvetet tänker sig att det man spelar och det sätt man spelar på inte passar tjejer.
”Hur skulle rollspel kunna anpassas till kvinnor?” och ”[Är det] en speciell typ av tjejer som dras till rollspelshobbyn?”
Av egen erfarenhet tror jag inte rollspelen behöver anpassas så mycket. De tjejer jag har spelat med har varit rätt nöjda med rollspelen som de var och de tjejerna var inte någon ”speciell typ” av tjejer utan kvalade in på normerna som jag förstått gäller för helt vanliga tjejer: de var inte ”grabbiga”, gillade ”Sex and the City”, de var klädintresserade et c.
De gillade både Eon, VtM och Kult åtminstone. I den mån jag tror rollspelen kan behöva kvinnoanpassas är att kvinnor måste tillåtas spela roll i äventyren som spelas, att nyckel-SLPs inte alltid behöver vara män t ex och att exempelpersoner i rollspelsmaterial inte alltid behöver vara en han. Det som behöver ändras eller anpassas är inte rollspelen per se, det är rollspelarnas attityd: håll besserwissrandet till ett minimum och kanske skulle en manlig spelare våga sig på att spela en kvinnlig karaktär?
GillaGilla
Lite inspirerad kollade jag i min gamla låda med tidningar. Hittade en som hette Sverok också. I Saga 4 (1996) blev Erik Granström intervjuad – han funderade på att skriva en roman om Trakorien.
GillaGilla
Jag var måttligt imponerad av Lovecraft-artiklarna. Påståendet att Lovecrafts tid i New York skulle ha varit den lyckligaste i hans liv är så våldsamt fel att man bara häpnar — Lovecrafts åsikter om ”the pest zone” New York är extremt väl dokumenterade i hans egna brev, i novellen ”He” och i alla biografier. Han AVSKYDDE stället och beskrev sin hemkomst till Providence 1926 som om han hade vaknat ur en mardröm.
Och ”dejten” med Helen Sully… han BRUKADE ta med sig folk som hälsade på honom i Providence till St Johns kyrkogård och berätta spökhistorier för dem (obs! Sully säger inget om att det var Poe Lovecraft citerade ur minnet, så det har artikelförfattaren nog kommit på själv). Det faktum att Sully var kvinna gör inte kyrkogårdshistorien till en ”dejt”.
Det märks också att den artikeln förlitar sig alltför mycket på en enda källa.
GillaGilla