Varför skriva nytt material när man återpublicera gammal skräp man hittar på sin hårddisk?
När man läser det här skräpet från den 28 januari 2004 så … ja … ni fattar.
När Naomi Kleins bok ”No Logo” först kom ut väckte den stor debatt runt om i världen. Den gick många varv på tidningarnas kultursidor och diskuterades i fikarummen runt om landet. Än idag, fyra år senare, har boken förmågan att knocka sin läsare.
”No Logo” är en systematisk genomgång av de multinationella företagens filosofi, tankesätt och handlingar. Klein visar hur företag som Nike och Reebok gått från att producera varor till att producera image, attityd och yta. Varorna har blivit oviktiga, varumärket är allt.
Detta har fått konsekvenser, inte bara för företagen själva utan för dess kunder och världen i stort. Våra städer är nu mera helt täckta av annonser. De reklamfria platserna blir färre och färre. Allt som kan ladda deras varumärke med positiv energi står i skottlinjen för annonsörerna – från kepsar till universitet. Tillverkningen av företagens produkter har flyttat från USA och Europa till låglöneländer i Asien och Sydamerika. Hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter i dessa länder är i det närmaste obefintliga.
Klein målar upp en skrämmande bild av vårt samhälle, vår planet, och hur den håller på att bli en lekplats för de rika företagen. Men samtidigt visar hon en strimma av hopp. Företagen får inte längre gå oemotsagda. Deras varumärken har gjort dem förmögna men samtidigt sårbara, för ett lortigt varumärke är värdelöst. Detta har motståndsrörelser runt om i världen tagit fasta på. I boken beskrivs allt från enskilda småstäders kamp för att rädda sin lokalbutik till globala, samordnade Reclaim the Street-aktioner och Greenpeaces mediaspektakel.
Trots att boken är över femundra sidor lång och späckad med fakta är den en fröjd att läsa. Klein skriver en avslappnad prosa och använder sig av många skönlitterära knep för att få läsaren att fortsätta. Kapitlen avslutas alltid med små krokar som gör en nyfiken på vad som komma skall. I texten antyds ofta att än mer spännande saker kommer avslöjas längre fram. Klein har dessutom ett starkt och karismatiskt berättarjag som suger med en i texten.
Något som inte är lika tilltalande är att hon är långdragen. Det tar lång tid för henne förklara tämligen enkla saker och företeelser. Hon har också en tendens att upprepa sig, att ta upp samma saker om och om igen, fast ur något olika vinklar. Tillslut kändes det som att hon försökte slå in sina teser i mitt huvud med tjat.
Men dessa invändningar är petitesser. ”No Logo” är en lysande bok som verkligen öppnade mina ögon, som nästan gjorde mig rädd. Det är ett lysande betyg.
Piruett 
Mja, fakta och Klein är väl inte riktigt ord som skall finnas i samma mening om man är seriös…
Ok, Johan Norberg är uttalad av en annan åsiktsriktning än Klein; men:
http://www.johannorberg.net/?page=articles&articleid=6
GillaGilla
Problemet med Norberg och andra som kritiserar Klein är att de så sällan bestrider källor, utan oftast antingen fokuserar på detaljer eller använder sin egen ideologiska uppfattning som om den vore ett argument. Det närmaste Norberg kom vettig kritik mot Kleins chockdoktrinen var t.ex att Klein fokuserade för mycket på individer – men han kunde inte motbevisa det faktiska handlandet, eller effekterna av att följa chicagoskole-principerna.
Jag noterar att han i sin ”kritik” mot No Logo också missar måltavlan helt och hållet. Han har inga argument utöver sina ideologiska övertygelser om kapitalismens förtäfflighet. Klein har en hel del sidor med källor. En vettig kritiker bemöter källor med källor, inte bara lösa tyckanden. ”Men JAG tror minsann att det är BRA att folk jobbar för svältlöner, för det tror jag höjer levnadsstandarden…” Det håller inte. Karln gör bort sig.
Försök hitta någon kritiker av Klein som faktiskt kommer med fakta, inte bara tyckanden, gärna med källor. Det har jag letat efter sedan jag läste No Logo första gången för typ 4-5 år sedan. Jag vill hitta en motvikt, som faktiskt har argument och vettigt underlag, inte bara kapitalistisk ideologi och åsikter.
GillaGilla
Bra svarat. Jag är inte inläst på ämnet. Men ditt svar låter i alla fall vettigt.
GillaGilla
Min spontana reaktion är att du bemöter Norberg på exakt samma sätt som han bemöter Klein.
Slutsatsen jag drar är därmed inte att Klein är vilse och Norberg har rätt eller att Klein är något på spåren och Norberg har fel.
Utan att bägge sidor gör sig skyldiga till att vara helt ointresserade av att spela en match på motståndarens hemmaplan. Det är liksom två helt parallella rörelser, där bägge sidor uppfattar det som enklare att ignorera vad motståndaren egentligen säger, och mest använda motståndaren för att styra in läsaren på sitt egna spår.
GillaGilla
Det största problemet med Klein är att hon är fruktansvärt tjatig. No Logo skulle med fördel kunna avverkas på 100 sidor.
GillaGilla
Största problemet med Klein är, tycker jag, hennes slutsatser. Hon har en beklaglig förmåga att hyfsat korrekt identifiera problem, och sedan bejaka mesigast möjliga pseudolösning. Hon är helt enkelt inte tillräckligt radikal i sin lösningsformulering; att det skulle bringa den internationella kapitalismen på fall att klottra på reklam är nästan lika skrattretande som att låta en enda person klä skott för ett strukturellt problem (katastrofkapitalismen). Båda måste lösas via genomgående strukturella förändringar i samhället, liksom. Hon är för bekväm.
GillaGilla
”Motståndsrörelser runt om i världen” är i alla fall min favoritpassage i recensionen, utan att ta ställning till ämnet i övrigt. Låter som en intressant bok.
GillaGilla
Varför det är så mkt text i boken är enkelt. Detta är vanligt för amerikanska böcker. Författaren får nämligen betalt för antal ord. Många amerikanska bäcker har detta problem.
GillaGilla