Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

Kraken

Jag var väldigt nära att skriva någon sorts ordvits i rubriken ovan, men lyckades tygla mig.

Kraken är den mänskliga guden China Miévilles senaste roman. Den utspelar sig i London, i dag, och handar kortfattat om att en uppstoppad jättebläckfisk stjäls från ett museum. Mystiska krafter ligger bakom. Kuratorn och vad-det-nu-heter-när-man-jobbar-med-att-bevara-döda-djur-i-burkar dras in i en konflikt mellan bläckfiskkultister, ligister med knytnävar istället för huvuden, londomantiker och en hel radda märkliga fraktioner i en stad som får Gaimans Neverwhere att verka alldaglig.

Jämförelser med Neverwhere är svåra att undvika. Böckerna har många likheter. En vanlig snubbe dras in i övernaturligheter. Bakom det vanliga London finns ett annat, magiskt, London fyllt av märkliga varelser och än märkligare individer. De mest fruktade ”ondingarna” är en konstig duo som pratar konstigt och sprider död omkring sig på ett nästan nonchalant sätt.

Skillnaderna är desto fler. Kraken är så ytterst Miévillsk att det ibland nästan blir för mycket. Ni vet, så där som Burtons Alice i Underlandet är lite för mycket Tim Burton, och Gilliams Doctor Parnassus är för mycket Terry Gilliam? Det finns ingen hejd på vilka monstrositeter China hittat på, och hans ordlekar och påhittade ord tar aldrig slut. Visst är det härligt – en av njutningarna med att läsa en ny China är just hans fantastiska fantasi – men ibland känner jag att storyn och karaktärerna försvinner under en lavin av freaks.

Som helhet är Kraken en av Miévilles svagaste romaner sedan King Rat. I jämförelse med The city and the city står den sig slätt, det är inget snack om saken. Det är ändå en förbannat bra bok, men China kan bättre.

(Förresten, om någon vill ha en Spotify-playlist av låtarna i Maggies guardian spirit-iPod så finns den här.)

  1. Profilbild för Karl

    Jag känner som du, bra bok men inte Chinas bästa. Un Lun Dun fast för vuxna. Däremot är det sjukt många bra och roliga idéer, Kaosnazisterna är nästan för bra!

    /karl

  2. Profilbild för Mathias Ståhle
    Mathias Ståhle

    vad-det-nu-heter-när-man-jobbar-med-att-bevara-döda-djur-i-burkar

    Det vore ju skamligt om svenska språket inte skulle kunna uppbringa ett eget ord för detta ädla yrke 🙂

    Taxidermist om djuren är uppstoppade

    Konserverare/konservator (det sista med tvekan dock) om det lilla kräket simmar i formalin

    1. Profilbild för Anders Bohlin

      Min efterforskningar pekar mot att »zoologisk konservator« verkar vara yrkestermen på svenska, snarare än »taxidermist«, även om det är taxidermi de sysslar med, de däringa djuruppstopparna.

      1. Profilbild för Magnus Edlund

        Bra att veta nästa gång man har ett blötdjur som måste bevaras.

  3. Profilbild för Micke

    Miéville är alltså både Apple-fanboy och kommunist? 2000-talet är fullt med spännande mutanter 🙂

  4. Profilbild för Zapp

    Som en alternativ åsikt: ju mer en bok inte är som City & City, desto bättre. Jag uppskattade inte alls dess ”what if” scenario, som framstod som ihåligt och ologiskt och värst av allt – författaren var ju inte det minsta intresserad av att förklara *varför* den absurda situationen uppstod!

    (Nu vet jag ju givetvis inte om Kraken är bra för det. Men en Kraken gör nästan alltid ett verk bättre, så kanske…)

    1. Profilbild för Magnus Edlund

      Zapp. Du är konstig.

  5. Profilbild för kosta

    Ska läsas en dag, men inget på senare tid ha slagit, Perdido Street Station, The Scar eller Iron Council.

  6. […] Mieville, Kraken – Maj […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *