Under ganska lång tid har jag använt Delicious för att dela med mig av roliga länkar. Jag har sparat urlar på Delicious, och så har de publicerats här på bloggen en gång om dagen.
Fast nu har jag slutat med det. Det var inte ett medvetet val, utan snarare en utveckling av mitt onlinebeteende. Hittar jag någon spännande hemsida i dag, länkar jag till den via Twitter. Så om ni vill ta del av alla de underbara och fantastiska sajter och artiklar jag dagligen upptäcker, så är det twitter.com/magnusedlund ni ska hänga på. Där dyker det även upp en hel del – öh – bonusmaterial.
Problemet med Delicious var att jag i princip bara använde det för att enkelt lägga upp länkar här på bloggen. Det här med bokmärken har jag helt lagt av med, för vem behöver dem? Ärligt talat? Jag har inga bokmärken i min webbläsare annat än de som följde med installationen. Man skulle kunna säga att min browser är ren:
För min del så är det extremt sällan jag behöver besöka en sida så frekvent att ett bokmärke blir relevant. Det är faktiskt ovanligt att jag besöker samma sida fler än en gång – med vissa undantag så klart. Bloggar och nyhetssajter hamnar i Google Reader, och är det något specifikt jag letar efter så är det sällan som Google sviker. Favoritsajterna är så pass få att jag kommer ihåg urlarna till dem utan problem. Jag har en teori som går ut på att bokmärken först kom till för att folk var så ovana att memorera webbadresser. Www hit och http dit. Anglefire-hemsidor med måsvingar i urlen. Men nu … orka liksom?
Ett tag använde jag Delicious som ett ställe att spara saker jag ville läsa, men inte hade tid med just i det ögonblick jag hittade dem. En ”att läsa”-lista, så att säga. Det gick sådär, för det visade sig att om jag inte är intresserad nog att läsa på en gång, så kommer jag inte att läsa alls.
Så nu är det följande som gäller: Vill du veta vad jag tycker är intressant på nätet så är det bara att förfölja mig på Twitter.
Piruett 
Med all respekt; jag är intresserad av rollspel i synnerhet och inte ditt liv i allmänhet. Jag klickade på din twitterlänk för första och troligen enda gången – mellan tummen och pekfingret är max var tionde inlägg ens marginellt intressant för den som besöker Piruett för dess innehåll snarare än för dess upphovsmans skull.
Så hittar du något *riktigt* intressant anhåller jag hovsamt om att du fortsätter lägga upp det här (med).
GillaGilla
Det är lugnt, du behöver inte be om ursäkt för att du inte förföljer mig på Twitter.
GillaGilla
Bokmärken är om inte annat jävligt skönt för att slippa skriva mer än första två tre bokstäverna i url:en.
Dessutom så är det skönt med taggar i firefox om man som jag gillar att kolla lite olika sajter inom helt olika områden med ojämna mellanrum men glömmer bort vilka det var mellan varven.
Sen är jag så neandertal att jag inte ens hunnit fatta vad google reader är.
GillaGilla
Jag behöver bokmärken. Mycket av det jag bokmärker är sådant som Google inte hittar eller som jag inte minns hur jag ska söka rätt på. Det kan bero på att sidan inte längre länkas från någon annan sida (eller inte länkas tillräckligt mycket) eller att den drunknar i en flod av likartade resultat. Ibland försvinner sidor från webben, men om de har arkiverats av The Internet Archive så kan jag finna dem där – om jag har adressen kvar. Google sparar inte adresser till sidor som försvunnit utan rensar ut dem så fort som möjligt.
GillaGilla
Om det bara gällde de sidor man besökte regelbundet, skulle det väl funka med bara Google. Men bokmärkena är för mig även ett referensbibliotek. Det finns sidor jag kanske har glömt bort, men som ändå kan vara värda att besöka ibland. Det går dessutom ojämförligt snabbare att använda bokmärken än att behöva knappa in sökningar på Google.
Nyckeln till bokmärken är nog att jobba aktivt med katalogisering. Jag har många mappar för att kunna på plats med mina bokmärken. Då är det inget problem att ha dussintals bokmärken, enbart i kategorin Rollspel.
GillaGilla