Så mycket Drakar och demoner är Drakar och demoner-serien

Mellan 1987 och 1993 gav svenska rollspelsförlaget Äventyrsspel ut 51 fantasyromaner (eller ”fantasiromaner” som det hette då) under vinjetten ”Drakar och demoner-serien”. Det var en brokig skara titlar, med ibland tveksam nivå på översättningarna, som pumpades ut, och för många svenska småpågar blev böckerna en inkörsport till livslångt fantasyberoende.

Nu är det tyvärr så att det här med att kalla något för ”Drakar och demoner-serien”, ja det är något som förpliktigar. Man vill gärna att de berättelser som skildras i böckerna även ska kunna gå att spela i rollspelet Drakar och demoner utan problem. Man väntar sig liksom att DoDs regler och känsla ska återspeglas i böckerna. Äventyrsspel försökte ofta själva påskina att så var fallet, ibland genom att publicera spelvärden i Sinkadus för olika romanfigurer.

Men detta var ofta ren lögn. Man skulle kunna säga att många titlar helt enkelt var vansinnigt oDoD:iga. Men vilka? Hur ska man kunna veta? Kan jag undvika att gå på en mina? Finns det någon myndighet som man kan prata med?

För att för alltid skingra dessa grubblerier, som plågat svenska rollspelare i decennier, har jag sammanställt ett enkelt diagram som svarar på frågan ”Hur mycket Drakar och demoner är böckerna i Drakar och demoner-serien?”.

Klicka för större.

I likhet med tidigare inlägg av samma art, så är även detta diagram helt objektivt, som om gud fader själv hade stigit ned från sin himmelska tron och förklarat läget.

9 reaktioner till “Så mycket Drakar och demoner är Drakar och demoner-serien

  1. ”Lurades” in i att läsa de två första böckerna (Conan)… Hade nog hellre sett att resten av böckerna följde Conan och inte blandade upp med helt andra fantasty-alster. Kanske var dessa böcker dyra och behövde ”späs ut” av verk som var billigare att köpa in?

    Förövrigt så är ”labeln” Drakar och Demoner givetvis samma gamla marknadsföringsknep som vanligt där man siktar på sälj genom igenkänningseffekt. Lär ha fungerat hur bra som helst ….

    Gilla

  2. Urvalet av böcker blev jag aldrig riktigt klok på. Av utsagorna i Sinkadus så verkade det som att man ville fokusera på ”svärd och svartkonst”-fantasy och undvika episk fantasy (och Donaldsonsk existensiell ångest) men helt klockrent blev det inte. Däremot lyckades man ganska väl med den uttalade föresatsen att göra ”Drakar och Demoner” synonymt med fantasy på svenska: det är bara att göra en slagning i tidningsarkiven för att inse att ”drakar och demoner” är spritt som fast uttryck för fantasy, men tämligen okänt som benämning på ett rollspel.

    Oavsett vilket är jag benägen att hålla med insändarskribenten i Sinkadus 31(?) som menade att Äventyrsspel gjorde en kulturgärning av stora mått när man som i stort sett enda förlag i Sverige valde att ge ut fantasy på svenska. Jag vill gärna tro att Äventyrsspel banade vägen för 1990-talets fantasyboom, även om det naturligtvis är svårt att säga att den inte hade inträffat ändå.

    Gilla

      1. Men ni är ju helt obildade. Lägstabetyget är baserat på det minsta möjliga värdet på en cyklops KAR (enligt Monsterboken). Högsta betyget i diagrammet är däremot grundat på maxvärdet för en dvärgs smidighet.

        Det fattar ju vem som helst.

        Gilla

  3. Jättekul diagram! 🙂

    Men Anders Norén har rätt, ”Drakar och Demoner” valdes inte för att vi tänkte oss att folk skulle tro att romanerna hade med rollspelet att göra, utan för att ordet ”fantasy” inte var så spritt på 80-talet.

    Urvalet, ja. Egentligen var det tänkt att det skulle vara fristående, inte allt för långa böcker med något som kom så nära sword & sorcery som möjligt, men jakten på titlar att översätta gav lite blandade resultat. Jag vet inte om det spelade så stor roll egentligen, men nog önskar jag att jag hade lyckats hålla en mer konsekvent linje i urvalet.

    ”H”:s tankar om utspädning och att Conan skulle ha varit dyr har jag inte hört förut. Den var ny! Men nej, tanken var redan från början att blanda titlar. Att det blev två Conan i början tror jag berodde på att de köptes i ett paket och att översättningen av Camber tog för lång tid för att den skulle kunna hinna komma ut mellan Conan-böckerna. För övrigt gav vi ut alla Conanböcker med Howard själv inblandad som fanns vid den tiden. Vi gav ut ett par skrivna av andra än Howard, men att vi inte gav ut resten av alla Conan av de Camp, Jordan med flera var ett medvetet val.

    Gilla

    1. Jag jobbade en del med bokserien innan Johan kom till Ä-spel. Det fanns ingen genomtänkt plan för seriens profil i början, utan de första titlarna baserades på vad vi trodde skulle gå hem (Conan) och redaktörernas personliga smak, plus vad vi behövde betala författaren (gärna lite). Så det blev hippo som happ. (Jag ville då ge ut Donaldsons Mordant-serie, men det skulle bli fyra volymer och vi trodde inte att något sådant skulle funka med dåtidens försäljningskanaler.) Vi fick hursomhelst lådvis med gratispocketar från olika amerikanska förlag, så det var bara att välja och vraka.

      Gilla

Lämna ett svar till Anders Norén Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s