Rollspel påstås ofta vara en hobby för dem med fantasi. En hobby som till och med får utövarnas fantasi att växa.
Mja, säger jag.
När jag läste igenom alla gamla Sinkadus slog det mig ofta hur mycket av materialet var samma samma. Och i går när jag läste Patricia A McKillips långnovell The changeling sea kom jag att tänka på det här med besvärjelser i rollspel. Trollformler och deras namn. Hur jäkla lika de är spel in och spel ut. För att kontrollera att jag inte fantiserade smällde jag ihop följande lilla namnjämförelse:
Det är samma lika oavsett spel. Även Ars magicas lite mer broderade trollformelsnamn är egentligen bara mer bökiga sätt att skriva till exempel ”Eld”. Alla är gjorda för att lätt kunna användas i meningen ”Jag kastar xxxxx”.
I McKillips The changeling sea bläddrar huvudpersonerna vid ett tillfälle i en magikers formelsamling. Exemplen på besvärjelser var få, men de stod ut som något jag aldrig sett i rollspelssammanhang:
How to Achieve a Minor Storm.
How to Attract the Attention of Certain Inhabitants of the Sea.
How to Inspire Breezes in a Dead Calm.
Recognizing Certain Dangerous Aspects of the Sea.
För det första andas dessa rubriker ett mindre vetenskapligt magisystem än vad man finner i de flesta rollspel. Man anar att resultaten kan vara vilt skiftande från gång till gång. Exakt vad som händer om man följer instruktionerna till ”How to Attract the Attention of Certain Inhabitants of the Sea” är lite oklart.
För det andra bortgår namnen från tanken att en magikers formelbok är typ en trolldomens kokbok, fylld med recept och pedagogisk upplagda. Istället låter de som tagna ur en howto-wiki. Det känns som att de har mer gemensamt med instruktionerna för att installera Ubuntu på en MacBook Pro än med receptet på biffstek med lök. Visserligen finns det en guide till hur man ska gå till väga under rubriken, men det står ganska snart klart att slutresultatet beror på många faktorer som man själv inte riktigt rår över. Hela proceduren är lite experimentell och innebär att gör något med (i det här fallet) MBP:s som tillverkarna inte har avsett.
Se vad ett namn kan ställa till med.
Piruett 
Säga vad man vill om DoD (magiboxen) men det är jävligt koncisa formelnamn. Varför krångla till det liksom?
GillaGilla
Å andra sidan är folkloristisk magi ofta väldigt lik över hela världen. Mytologin är full av hamnskiftare, spåkunniga, helare och trollbindare. Hjältar bär med sig övernaturligt bra vapen, oavsett ur vems legender de härhör, och så länge folk har flygdrömmar kommer det nog finnas tanken på folk som kan göra så på riktigt också. Vissa ämnen tycks universellt kittla vår fantasi.
GillaGilla
Jag har inga direkta invändningar mot vad trollformlerna gör, bara att de är lite tråkigt namngivna.
GillaGilla
Tja, jag ser det så här: ett regelsystem ska vara koncist, men en kampanjmiljö ska ge stämning. ”How to inspire breezes in a dead calm” kan betraktas som kampanjmiljöns beskrivning av vad som händer när trollformeln ”Vind” används. (Någon annan stans kanske samma manöver kallas ”Den store Aufaxos fläktande hand”.)
GillaGilla
Visserligen så står det ju tydligt någonstans i Magiboxen (minns inte var… eller kanske var det Magikernas Handbok, hur som helst) att magikerna bör hitta på sina egna namn på sina trollformler. ELD är bara namnet på en magisk effekt… alla magiker med självrespekt kallar själva besvärjelsen för något annat
GillaGilla
Det har du kanske rätt i, Simon, men hur ofta har du sett denna filosofi praktiseras på riktigt under en spelomgång?
GillaGilla
Eon gör mer eller mindre på det här viset: besvärjelserna beskrivs med namn som alla är knutna till spelvärlden och diverse historiska magiker, för det mesta med flera olika namn beroende på kultur och trollkarlens personliga preferenser. Däremot är effekterna som bygger upp besvärjelserna torrt och kliniskt namngivna.
GillaGilla
D&D 4E har på sitt sätt anammat denna idé. ”Gör 3d6 eldskada och knuffa fienderna en ruta” finns i ett gruvligt antal variationer.
Där förstås främst ett sätt få spelarna lägga ut mer pengar, men i ditt fantasyspel kan du ju använda kombinationsrikedomen fritt för att skapa unika variationer. Tänker då på spel som låter dig skapa egna formler eller ritualer – exakt vad du slutar med är en smula upp till slumpen.
Förstås viktigt påpeka detta passar bäst i de spel där formler är få men kraftfulla. Skjuter du en eldblixt varje runda är det ju bara irriterande om inte alla parametrar är standardiserade…
GillaGilla
Avskyr personligen Eons filament… känns väldigt torrt och tråkigt. För övrigt anser jag att Eon i mångt och mycket känns torrt och tråkigt skrivet åtminstone det jag har läst.
GillaGilla