John Scalzis Agent to the stars gav mig två rejäla garv. Två maggarv på 300+ sidor. Inte så bra statistik, va? Eller? Hur ofta garvar man högt och smärtfyllt åt en bok? Kanske är det bra ändå.
Agent handlar om en Hollywoodagent (en sån som fixar jobb åt skådisar, inte James Bond) som blir anlitad av ett crème brûlé-liknande alienfolk för att ”lansera” deras första kontakt med mänskligheten. Ett inte helt enkelt uppdrag – särskilt inte när agenten, Thomas Stein, även har sina vanliga galna hollywoodstjärnor att ta hand om. Plus kändispressen. Och en ganska krävande chef. Och så var det den där hemliga förälskelsen med sekreteraren.
Thomas Stein är en upptagen man, och det är ganska roligt att läsa om honom och hans äventyr. Det är underhållande nästan jämt, utom kanske i det aningen för utdragna slutet av boken.
Det är ingen hemlighet att jag gillar John Scalzi. Eller i alla fall hans böcker – som person har jag ingen aning. Hans blogg är i och för sig ganska underhållande … men för att återgå till ämnet så gillar jag fortfarande hans böcker, även efter att ha läst Agent to the stars. Han lär inte vinna några nobelpris, men om man är ute efter bra, lättsam sci-fi så finns det avsevärt sämre författare att tolka på.
Extra pluspoäng blir det för det fina omslaget. Mycket finare än originalutgåvans … lite fula … version. Romanen släpptes faktiskt som en gratis ebok redan 1997, och kom inbunden (med fult omslag) 2005. Den här versionen är något uppdaterad, i alla fall när det gäller de popkulturella referenserna. Bland annat så nämns Lindsey Lohans existens och Heath Ledgers död – knappast något som fanns med 97.
Bra bok. Men alla hans andra böcker är bättre.
Piruett 