Eldbärare!

bjorkelid-anders-eldbarareHörrni! Enligt sida 25 i Natur och Kulturs vinter/vår-katalog (pdf) så släpps del två i Anders Björkelids ”Berättelsen om blodet” i mars 2010! Eldvinter Eldbärare är titeln, och så här står det:

I första delen av Berättelsen om Blodet, Ondvinter, lämnade vi tvillingarna Sunia och Wulf i en magisk domarring.

Nu har de tillbringat ett år i den, och de har lärt sig mycket om sitt arv.

Under tiden har hotet fra?n Kylan trappats upp och hirdjägarna tror att ett krig är oundvikligt. Deras ledare Fauho sänder Sunia och Wulf till en stad långt hemifra?n. Där ska de försöka tända en av Imperiets gamla vårdkasar.

Tillsammans tar de sig fram i en helt främmande värld. Dessutom ma?ste de brottas med känslor och förväntningar som deras vuxenblivande innebär. I Wulfs fall – en spirande kärlek, i Sunias en mycket motvillig invigning som kvinna av Blodet.

Eldbärare är andra delen av fyra i serien Berättelsen om Blodet.

Första delen, Ondvinter, var ju hur bra som helst. Mars kan inte komma snart nog. (Men jag hoppas att de ska fila lite till på omslaget.)

Tack Jörgen för tipset.

/Fanboy

25 reaktioner till “Eldbärare!

  1. He. Lite kuriosa: Boken hette ursprungligen ”Våreldar”, men förlaget backade i sista stund. De har redan två serier med årstidstema och kände väl att det började bli vissa marknadsföringskrockar.

    En fråga: Vad exakt stör dig med omslaget. Jag vill inte själv diskutera omslagen för offentligt – när vi väl grälat färdigt internt om dem är jag gärna lojal mot de beslut som tagits, men jag lagrar gärna åsikter inför framtida duster.

    Gilla

    1. Nu var det ju inte mig du frågade, men jag svarar ändå! Personen i mitten ser ut som någon som går andra året på Estetiska Programmet, tillval blockflöjt. De andra två figurerna ser dock intressantare ut.

      Gilla

    2. Omslaget känns en sämre version av Ondvinters. Upplägget är detsamma, men utan Ondvinters suggestiva stil. Det här är bara så … lågbudget. Dels känns kanske inte grågrönt som världens sexigaste färg för att illustrera en bok med ”eld” i titeln. Det sköna med Ondvinters omslag var ju att det verkligen rimmade med titeln. Här skulle titeln lika gärna kunna vara ”Träskmonstret”.

      Vilket för övrigt är exakt vad figurerna på bilden ser ut att vara: Träskmonster allihop. Förutom blockflöjtsspelaren då.

      Jag blir så trött på svenska sff-omslag. De ser nästan alltid ut som skit. Kolla bara på Jordans böcker, eller Durhams… Så fort någon inhemsk konstnär hyrs in så blir det blä-resultat. Tröttsamt.

      Gilla

  2. Kul att del två är så nära!

    Jag tycker Ondvinter var kul eftersom världen var fräsch och karaktärerna var rimligt intressanta givet bokens längd, speciellt Sunia. Könsaspekterna är extremt PK, vilket också känns fräscht då det ju knappast är normen i genren. Sen är det ju alltid kul med svensk fantasylitteratur!

    Boken har dock några svagheter också. Först och främst så blev det ganska kvickt tröttsamt att folk bara undvek att ge svar och ungarna inte pressade på mer. Det gjorde att mystiken ibland kändes lite krystad och att nöjet i att upptäcka en ny värld ibland förbyttes i frustration. Problem två var korrekturläsningen – texten kändes inte helt klar. Vid något ställe blev jag mycket förvirrad av en referens till ”igår” som nog borde varit ”iförrgår” Min tredje kritik är nog snarare en fördel än ett problem ur kommersiellt perspektiv: boken är en tydlig barnbok, lämplig för barn i samma ålder som de som gillar första Harry Potter-boken.

    Det sagt så var boken bra som helhet. Jag ger en kopia till min 13-åriga kusin i julklapp i år och räknar med att han kommer att gilla den stort. Vi får väl se. 🙂

    Gilla

  3. Har du inte läst den här än? Tyckte inte Eldbärare var lika bra som Ondvinter. Den lider lite av mellanbokssyndromet; det laddas upp med en hel del som man förstår kommer att ha betydelse senare, men inte i denna bok, och det riskerar att ske på bekostnad av Eldbärares egen berättelse. Men i slutänden tycker jag nog ändå att han klarar av denna balansgång. Och jag tycker om boken. Mycket.

    Gilla

  4. Har du själv ingen tanke i att släppa en ljud bok då?
    tydligen har den förra boken fått mycket bra respons på storytel.
    och när man jobbar väldigt mycket som jag är det svårt att hinna med att läsa varje dag. men talböcker är verkligen tilltalande.
    mvh Dan

    Gilla

  5. Ja ondvinter blev ju tydligen en succé det är ju i alla fall vad man hört om den.
    ja skrev ett mejl till storytel men de kunde inte svara på när eller om de skulle ha den som talbok. Mvh Dan

    Gilla

  6. Hej Dan
    Tack för att du skrev till Storytel. Det är den typen av läsarkontakt som kan påverka deras beslut. Men jag misstänker att det krävs många för att de skall fortsätta utgivningen med talböcker. Ondvinter var deras första försök med svenska fantasy som talbok. I nuläget har den sålt lite mer än halva upplagan (att jämför med pappersboken som gått på omtryck). Det anses som lite för lite för att göra en storsatsning med en gång. Lite synd tycker jag – jag har alltid ogillat utgivningar som avbryts mitt i.

    Gilla

  7. Nej, så fungerar det inte. Rättigheterna att publicera den ligger hos Natur och Kultur (där Storyside är ett systerförlag). Om ett annat förlag vill ge ut den måste de förhandla med NoK och de släpper inte gärna till eftersom de då har ett ljudboksförlag själva. Då håller de hellre på rättigheterna och avvaktar. Ljudböcker är en lite svajig bransch i Sverige. Marknaden är förhållandevis liten och här tar nog de illegala nedladdningarna en betydligt större del av kakan än för musikbranschen skulle jag tro. Därför är man försiktig med satsningar.

    Gilla

  8. Det var roligt att du tycker om dem. Jag har ingen aning om hur man svarar på frågor om inspiration. – inte när de gäller hela böcker. Berättelser är alltid ett lapptäcke för mig – idéer man samlar ihop hela tiden. Det som är Berättelsen om Blodet nu var dock från början en serie rollspelsscenarion skrivna för att försöka se om fantasy i rollspel kunde hitta tillbaka till den där känslan av något nytt och spännande som det fanns mycket mer av i litteraturen. I rollspel hade det mest blivit fågelskådning tyckte vi då. Man checkade av den vanliga listan: Alver, dvärgar, drakar, orcer etc.

    Gilla

  9. Tyvärr inte. De ex. jag har själv brukar gå åt till de närmast sörjande, eller till försäljning på arbetsplatsen. Jag signerar däremot gärna, om det kan lösas enkelt – men det är ju en av de saker som brukar kräva lite planering för att lyckas med.

    Jag kan däremot kanske glädja dig med att ditt brev till Storytel kan ha gett effekt. Just nu har både de och Storyside kontaktat mig om ljudböcker i framtiden. Så det finns gott hopp om att åtminstone Eldbärare dyker upp i talad form, trots allt.

    Gilla

Lämna en kommentar