Dragon Age, igen.

nörd

Okej.

Dragon age: Origins blir betydligt mycket roligare som man spelar med en karaktär som inte är helt värdelös. Min första gubbe, en människomagiker med fokus på entropi, var helt enkelt usel på alla sätt. Min nya alvkrigare är avsevärt roligare, och kan faktiskt göra nytta i strider. Strider är roligare när man vinner dem.

Publicerat

8 reaktioner till “Dragon Age, igen.”

  2. Dragon Age suger fett fortfarande eftersom de INTE… KUNDE… TRYCKA… IN… MULTIPLAYER…
    Detta är 2009, internet gaming och multiplayer borde vara second nature i alla spel. Särskilt ett spel som Dragon Age.

    Gilla

    Svara

    1. Multiplayer i ett datarollspel? Varför då? Allt måste väl inte vara WoW? Jag spelar nog helst mina rollspel utan att behöva dela dem med en miljon andra (som jag troligen har mycket lite utbyte av, för att uttrycka det milt). Å andra sidan har nästan alla dataspel jag någonsin gillat haft i princip noll med internet att göra, annat än perifert … 🙂 Jag tror nog att det finns en okej marknad i att göra spel för sådana som jag också — vi som spelar mer för att uppleva en story än för att få achievements och pwna noobs.

      Gilla

      Svara

      1. I mitt fall är vi tre pers som spelat igenom NWN serien (1 och 2) med expansioner och tanken var att vi skulle köra igenom Dragon Origin men nu struntar vi helt enkelt i spelt helt och hållet.

        Gilla

    2. Det spelar ingen roll vilket år det är, multiplayer lägen i de flesta spel är så krystade som de bara kan bli ändå och det är sällan de tillför något till spelets genre.

      Ta World of Warcraft som exempel. Exakt hur mycket ”rollspelande” äger rum på de flesta WoW servrar? Det sägs ju att spelet ska vara ett MMORPG, dvs. ett ”Massively Multiplayer Online ROLE PLAYING game”.

      Jag kan inte påstå att mycket karaktärsgestaltande eller rollspelande är särskilt obligatoriskt eller ens uppmanat i WoW eller dess kloner. Det är snarare åt: ”Titta här! Du kan springa runt som en alv/ork/odöd zombie och slå ihjäl fantasy monster i en fantasyvärld och samla på dig massa nya vapen!”-hållet

      Singel player läget i de flesta RPG spel uppmanar/tvingar dig åtminstone att äga dig åt lite tafatta försök till riktigt rollspelande (även om försöken oftast är små och lite inkonsekventa), och personlige så applåderar jag speltillverkare som har stake nog att inte hoppa på multiplayer marknaden enbart för att försöka få över några WoW-knarkare till kundkretsen.

      Spel med lite mer integrerad fokus på ”RP” delen i MMORPG skulle vara intressant att se…

      Gilla

      Svara

  3. Jag kör på hard och tycker inte att det är speciellt svårt. En gång har jag fått ställa ner nivån på normal. Ååå andra sidan så har mina tre testgubbar specialiserat sig på strid. Däremot saknar jag direkt min rouge när jag spelar de andra karaktärerna som kan smyga i strid, för det gör att jag kan manövrera lite lättare och planera mitt backstabbande. Det har visserligen mer med känsla än att jag inte kan göra det med de andra testkaraktärerna.

    Bågskyttarna gör mig frustrerad. I alvkampanjen (spelar alvkrigare) så förstörs bågarna när man går i närstrid. Där får man dessutom enbart bågskyttar som kompanjoner. Vad är tanken egentligen? Att de är såpass ointelligenta att de försöker parera med bågen? Jag förstår inte vad det är som händer.

    Taktikerna (när de agerar på egen hand) kan vara extremt frustrerande också om man inte sätter sig in i hur det fungerar, vilket till en början verkar rejält oöverskådligt.

    Gilla

    Svara

    1. ”I alvkampanjen (spelar alvkrigare) så förstörs bågarna när man går i närstrid. /…/ Jag förstår inte vad det är som händer.”
      Lite skämmigt, men jag hade rätt när jag inte förstod. De bytte vapen till närstridsvapen automatiskt, om jag inte ställt in annorlunda i taktiken. Taktiken kan vara en bitch att hålla reda på, som redan skrivet. 🙂

      Gilla

      Svara

  4. Jag gick ner på easy och tycker inte det är speciellt svårt 😛 Sanningen att säga var Hard för det mesta helt OK, men ibland dyker det upp några strider som känns helt j-la omöjliga utom på easy (Orzammar, någon?). OCh jag orkar inte hålla på att byta; det är för storyn jag spelar.

    Och när vi kommer till den blir jag mer och mer positiv. Visst, den är stentrist, ospännande och klyschig. Men bara på det stora hela: när man kommer ner på detaljnivå finner man att utvecklarna har lagt ned en massa jobb på att skapa ett spel som är varierande och engagerande. Och som jag känner mer och mer att de faktiskt lyckats med.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar