Operation: Fallen reich känns som en blast from the past

nörd, rollspel

Satt och läste om nya rollspelet Operation: Fallen reich i senaste Fenix. Läste den positiva recensionen, läste äventyret ”Big trouble in little London”, tittade på bilderna, bläddrade lite fram och tillbaka.

Tänkte: Vad fan, det här är ju Chock. Det här gjorde Äventyrsspel redan 1985.

Likheterna är slående. En hemlig herrklubb (i Chock kallad SAVE, i Fallen kallad Operation: Fallen Reich) som kämpar mot övernaturliga ondingar (Det Okända/Fallen) i ett nära förflutet.

Äventyret i Fenix skulle kunna vara skrivet för Chock, rakt av. Någon har rest till en exotisk plats, tagit med sig lite kultföremål hem och blir hemsökt av demonen som bodde i föremålen. Rollpersonerna måste lösa det hela. Det är samma anslag, samma xenofobi, samma brittiska etnocentrism, samma jaga-ledtrådar-upplägg. ”Big trouble in little London” är ett Chock-äventyr.

Det är konstigt att Fallen Publishing inte tryckt hårdare på att de återupplivar en gammal svensk klassiker. För det är en kulturgärning de gör: Sverige har länge saknat ett traditionellt döda-monster-rollspel, och vad bättre att fylla tomrummet än en remake av Chock?

Publicerat

24 reaktioner till “Operation: Fallen reich känns som en blast from the past”

  1. Anledningen är väl att Fallen tror en koppling till Chock gör mer skada än nytta? Chock eller Chill blev väl aldrig särskilt poppis i Sverige…? (Jag har spelet, men har aldrig vare sig spelat eller spellett. I och med att Call of Cthulhu finns har det liksom aldrig funnits någon anledning spela Chill…)

    Jag hoppas med andra ord O:FR har mer att komma med än ”jag vet, vi remakar Chock!” 🙂

    Gilla

    Svara

  2. Att beteckna ”Chock” som just en svensk kulturklassiker kan kanske tyckas märkligt, då det är ett amerikanskt spel i grunden (”Cill” från Mayfair Games).

    Gilla

    Svara

      1. Nej verkligen inte. Dom är svenska kulturklassiker för dom byggde väl helt enkelt på BRP reglerna och sen en egen världsbild.

        CHOCK är lika mycket en svensk kulturklassiker som WestEndGames StarWars.

        Gilla

      2. För att förtydliga. För det gjorde jag inte, vilket kan förvirra, CHOCK, StarWars och Sagan Om Ringen rollspelet är rena översättningar av licenser. Har jag rätt eller fel?

        Gilla

      3. Jag skulle nog ha svårt att se första utgåvan av DoD som en svensk kulturklassiker, ja. Däremot går ju senare utgåvor längre och längre bort från Magic World-boxen och gör helt sin egen grej. Chock, däremot, var enbart en ren översättning som aldrig lämnade sina rötter (om Äventyrsspel skapat ett eget ”Chock Expert” eller liknande, unikt för den svenska marknaden, skulle jag nog tycka det var tillräcklig verkshöjd).

        Gilla

      4. Men nu förväxlar du klassikerstatus med popularitet och produktlivslängd. Drakar och Mutant är Rollspelssveriges ”Star Wars” och ”Indiana Jones” – omåttligt populära franchise som kommit i många olika versioner över åren. Chock är mer en ensamt glimrande pärla, typ A clockwork orange. Drog inte in lika mycket pengar, fick inga uppföljare, men är en klassiker för det.

        Dessutom gjorde Äspel visst egna grejer med Chock: Mördarbilen, till exempel. Länk

        Gilla

  3. Chock hade antagligen det konstigaste regelsystem jag stött på. 3t10*2+20 för grundegenskaper och en konstig tabell för att använda skills.

    Gilla

    Svara

    1. Ja,grundegenskapsframslagningen kändes krystad,men värdena från 26 till 80 passade grymt bra till regelsystemet.
      Handlingstabellen var i själva verket väldigt flexibel och gav väldigt stor skillnad i resultatet av fädighetsslag och stridsresultat.
      Anledningen till att Chock aldrig riktigt slog i Sverige var att det inte var ett powergamingspel,utan byggde på kortare kampanjer med mycket stämning och inga penga- och prylsamlingsodyseér.
      Detta kom i ett rollspelsSverige som var vant vid Dod och Mutant.
      Inget fel på dessa spel,men det blev lätt mycket powergaming,iaf med yngre spelare…

      Gilla

      Svara

  4. Du är nog något på spåren… efter flera versioner av Drakar och Demoner och en populär remake av mutant kanske det ändå vore ganska fett med en ny variant av Chock (om inte annat för att få något sorts full circle)? 00-talet har ju onekligen gått i rebootandets tecken, så varför inte?

    Gilla

    Svara

  5. Men nog är väl nya Fallen bra mkt mer tvrivselhumoristiskt än Chock? Dock är jämförelsen absolut relevant. Den saknas definitiv i Fenix-recensionen. Jag bör även tillägga att jag inte har läst eller ens hållit i det nya spelet. Alla snackar ju mest om karaktärsskaparbrädet, som verkligen tycks vara något nytt eller i alla fall riktigt coolt.

    Gilla

    Svara

    1. Det va en bra observation, Tintinaktigt, håller helt med.

      Scenariot var ju lite kul (dvs synopsis som va det jag orka läsa, men kanske åt det komsika hållet)

      Eftersom en i vår grupp har det, lär vi iaf spela Lifeboardet… Men först WH3…

      Gilla

      Svara

  8. Morsning, kul att ni känner kopplingar till den gamla klassikern Chock, men om sanningen ska fram så har vi som ligger bakom O:FR faktiskt aldrig spelat just det spelet (men jag hade ett engelsk monsterbok som var rätt skön). Så en remake är nog att ta i även om det säkert kan finnas likheter. Om jag inte minns fel så var väl Chock också ett modernt spel, O:FR utspelar sig under 2:a världskriget.
    Det där med Tintin kändes nog inte så dumt och de första 15 minuterna i Hellboy är huvudet på spiken.
    Prova gärna scenariogeneratorn på http://www.fallen.se, den ger viss känsla för O:FR:s själ. Inom de närmaste dagarna kommer det även att dyka upp ännu ett scenario (och sedan ett par till). Hoppas jag inte störde er diskussion.

    Mikael Reidal
    Fallen Publishing

    Gilla

    Svara

  9. Måste genast be om ursäkt för min okunskap. Hittade Chock 2.0 på STANKS mycket trevliga webbplats. Settingen verkar nog vara runt 1900. Måste säga att jag gillar upplägget och de äventyren går nog att köra i O:FR. Nice, varför spelade jag aldrig det här när det begav sig?
    Det borde en smal sak att slå fram Chock karaktärer med Life Boardet heller (multiplicera skills med 5 för att få procent).

    Mikael Reidal igen…

    Gilla

    Svara

  10. Chock var inte knutet till någon särskild tidsepok utan hade säkert kunnat spelas som en engelsk mysrysare under andra världskriget.

    Gilla

    Svara

    1. Vare? Missade det totalt när det begav sig, tror vi hamnade i någon typ av efterkrigstid… 1950+
      Lustigt.
      Äger inte spelet, vad skriver de själva i Chock?

      Gilla

      Svara

      1. Spelet är inte uttalat bundet till en speciell epok. Det är däremot äventyren. I ett Sinkadus-äventyr figurerar Sherlock Holmes (alltså England kring år 1900), i ett annat Dracula (alltså 1800-talet). I äventyrspaketet Skräckens tre ansikten vill jag minnas att de tre äventyren utspelar sig under olika epoker. Settingen är alltså ganska vag och varierande. Det som är spelets tema är alltså snarare skräck i allmänhet. Och S.A.V.E. (”Societas Albae Viea Eternitata”, latin för ”Den Vita Vägens Eviga Sällskap”) som rollpersonerna får sina uppdrag av. Jag tycker att spelet lider av samma problem som många andra skräckspel: man vet ju alltid att det finns ett monster bakom de gåtfulla hemskheterna.

        Gilla

  13. Nu får man ju passa på att göra lite PR för O:FR, där finns egentligen inga ”monster” i all fall aldrig i sin egen form. Vi har upplevt samma sak under de 10+ år vi har spelat i O:FR i settingen, det blev snabbt inflation i vidunder och det krävdes hela tiden mer och mer för att uppnå skräckeffekt. Vi har försökt dämpa det så mycket vi kan. Scenariot i Fenix har ju ett monster, även om det inte är fysiskt övernaturligt, men det är väl kanske lite av ett undantag.

    Reidal

    Gilla

    Svara

  14. Jag gillade Chock men så är jag också en sucker för perioden. Nu är det visserligen rätt diffust att använda det uttrycket då äventyren lika gärna kan utspela sig under 1800-talet som 1920-talet (och framåt för den delen). Jag tycker dock att det lämpar sig bäst för 1880-1930-talet.

    Det räckte egentligen med att titta på boxen och läsa stämningstexterna med korpen för att förflyttas tillbaka 100 år i tiden. Helt plötsligt stod man där iförd sin tweedkavaj, höll en lykta och en revolver med ostadig hand och försökte urskilja vad det egentligen var som rörde sig i mörkret en bit bort. Det behövdes inga fantastiska skådespelarkonster från Chockmästaren, eller någon bakgrundsmusik för att hoppa till när det visade sig att monstret egentligen stod bakom en…

    Stridssystemet var ganska dödligt vilket kändes helt rätt. I reglerna stod det att om CM bussar vargar på rollpersonerna så är en varg per rollperson mycket, såvida de inte är mycket skickliga i stridsfärdigheter då. I DoD hade vargarna blivit malda till hackebiff på ett par strindsrundor, i Chock hade rollpersonerna fått ta till flykten tämligen omgående såvida de inte varit beväpnade med kulsprutor, eldkastare eller bepansrade medelst plåtrustningar. Strid var ingenting som skulle tas lätt på vilket i sig skapade en känsla för att det verkligen var en farlig värld. Brain not brawn helt enkelt…

    Chock var ett mysigt spel och jag hade gärna spelat det vid fler tillfällen men de flesta var mer lockade av DoD. Det fanns ju dessutom mycket mer material till det spelet och det var enklare att skriva äventyr till. I Chock ville vi tänka och klura och det var inte alltid så lätt att komma på logiska klurigheter och mysterier som gav både spelarna och rollpersonerna en utmaning. Idag skulle det förmodligen vara helt annorlunda.

    Någon gång ska jag spela Chock igen. Det är ett spel med en setting som varken får eller förtjänar att glömmas bort. EN dag (förhoppningsvis snart) kan jag plocka fram lådan, damma av den och bjuda kompisarna på hemska ruskigheter i ett dimmigt Victorianskt London igen…..

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar