Här tänkte jag göra ett ambitiöst ”bildigt” inlägg. Typ ”10 fulaste/snyggaste/blotaste svenska rollspelsomslagen”. Men jag är för trött. Hur fan orkar folk göra saker på sin fritid överhuvudtaget? Jag är fortfarande i chock efter att ha bytt arbetstider från natt och skift till dag och mån–fred. Jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet. Hur löser man det? Hur är tanken att man ska hitta tid, ork och inspiration efter 8 timmar på jobbet? Det är ju helt sjukt.
Så istället för att göra något kreativt ägnar jag min fritid åt att konsumera kultur, t.ex. tv-spelet Dragon age. Detta spel hyllas överalt. Fem plus i Aftonbladet, ett fång rosor på Spelbloggen, toppbetyg i Fenix, ”mästerverk” hit och ”fantastiskt” dit.
Skit-jävla-snack, säger jag. Jag har spelat detta spel i dryga 10 timmar och tycker att det är på sin höjd ”ok+”. Med min Xbox och tjocktv är det inte särskilt snyggt, inte ens i jämförelse med liknande spel som Mass Effect. Själva spelsystemet är så traditionellt att man tappar hakan. Det är inte ens retro-stuk-men-uppdaterat-och-bra, det är bara kunde-ha-gjorts-98-retro. Spelade du Baldur’s gate eller Eye of the beholder så kommer inget att överraska dig.
Striderna i Xbox-versionen är ett skämt. Man har ingen som helst överblick av vad händer. Ofta blir det bara hackfest.
Det som stör mig mest är dock den apigt klyschiga berättelsen. Orcherna (typ) har enats under en ärkedemon och hotar att ödelägga hela den civiliserade världen. Du, och bara du, kan stoppa dem … genom att åka runt och ena alver, dvärgar, fragglar och rosa enhörningar under ditt banér.
Hade det varit ett bordsrollspelsäventyr så skulle det varit ett klassisk exempel på en SL som hittat på en häftig värld och vill visa upp ALLT för sina spelare. Ett jäkla rännande mellan olika platser och miljöer och varelser och idéer.
Spelet är en enda stor klyscha. Kanske är det medvetet. Kanske är det ”retro”. Det är i vilket fall trist och fantasilöst. På samma sätt som Mass Effect var Star Wars utan Star Wars, försöker Dragon Age vara … mitt Drakar och demoner-äventyr från 1987.
Piruett 
För det första så ska man verkligen inte spela Dragon Age på 360. Jag skulle vilja säga att det är en hädelse mot hela genren. Men det är bara dumt. Jättedumt.
Hela grejen med det här spelet är att det följer det klassiska och VÄRLDSBÄSTA spelet Baldurs Gate. Striderna ska vara komplicerade och svåra. Det enda sättet att klara av det är genom mikromanagement. Du zoomar ut, får en överblick över hela stridsfältet och genom att pausa spelet ger du dina karaktärer ordrar. Det måste vara genomtänkt och kräver mycket strategi.
Det här är helt omöjligt på konsol. Att de ens släppte det till konsol är bara tragiskt. Det var inte ens utvecklat till det.
Sen att det är det bästa som hänt sen Baldurs Gate 2 är bara min subjektiva åsikt.
GillaGilla
Jag älskade BG2, och du har nog rätt att Dragon Age inte ska spelas på 360. Här går det ju inte ens att zooma ut till ovanifrånperspektiv.
Synd bara att jag bara har en netbook-pc som knappast skulle göra spelet rättvisa. Kan man köra det på Mac kanske?
GillaGilla
Borde väl funka med bootcamp? Förvarning om att jag inte kan nåt om mac.
GillaGilla
Jag är beredd att hålla med till viss del (och jag har spelat spelet på dator). Det är egentligen ganska kasst. Den managementbit som finns blir tyvärr ganska oöverskådlig även till dator och kan inte på långa vägar mäta sig med något av Baldur’s Gate-spelen (dessutom vet alla att det bästa spelet i genren är Planescape: Torment). Men ändå… Ändå är det något som håller mig kvar och gör att jag fortsätter spela spelet som har jordens sämsta handling och klyschigaste värld. Det har de åtminstone lyckats med.
GillaGilla
Håller med om att det är rätt standardmässigt på en massa plan, men kvaliteten i genomförandet gör det spelvärt i alla fall (på PC). Nu har jag spelat ungefär lika mycket som Magnus, så jag ska väl inte dra förhastade slutsatser, men det känns som om de gjorde en stor miss jämfört med Mass Effect och Planescape: Torment m fl genom att avslöja huvudkomplotten redan i introt. Det var vad som drog mig vidare i i alla fall ME:s annars ganska repetitiva händelser: att man ville få reda på mer vad som låg bakom.
GillaGilla
Så är det bara jag som tyckte att inslaget med broodmother är bland det mest osmakliga som förekommit i ett spel?
GillaGilla
Dragon Age: Origins är vackert, miljöerna inspirerande och överallt finns alltid detaljer som levandegör världen. Det går inte riktigt att avgöra grafiken på nya 360-spel på en tjockteve eftersom de har för dålig kapacitet för att klara av spelens grafik. Jag köpte en HD-teve i höstas och upptäckte för första gången skillnaden mellan Xbox och Xbox 360.
Striderna påminner mer om Knights of the old republic och kräver som nämnts ovan pausning och lite taktiskt tänkande för att flyta på ordentligt. Om du tänkt att spela i realtid (utan pausningar) så rekommenderas det att du funderar igenom taktiken för varje följeslagare för att utnyttja deras styrkor till max. T.ex. se till så att följeslagare med helande egenskaper helar dig när ditt liv blir för lågt etc. Måste faktiskt erkänna att jag gillar det här bättre än i Mass Effect då det kändes som att det var riktigt svårt att dra nytta av sina följeslagare där.
Historien framstår som en klassisk sådan men jag undrar om det är värt att döma ut den innan man har klarat spelet? I tidigare Bioware-spel har ju vändningar i berättelsen varit ett signum och jag har en känsla av att dina handlingar har lika större betydelse i Dragon Age: Origins än tidigare spel.
Ett annat stort plus till Dragon Age: Origins är att dialogen med NPC är den bästa hittills. Dialogalternativen skapar olika möjligheter och NPC:ernas reaktioner känns autentiska och välskrivna.
GillaGilla
Jag blir lite trött på att ”allting” är så jäkla snott. Den kastlösa dvärgkampanjen har snott från En riddares historia. Slavalvskampanjen har snott från Braveheart. Första permanenta följeslagaren man får är snodd från Sagan om Ringen. Jag hoppas att det blir en jättevändning i slutet som gör att jag kan höja spelet från ”ok” till ”riktigt bra”.
I övrigt gillar jag inte Baldurs Gate, tycker Planescape Tormen är coolt men det enda riktiga CRPG:t är Fallout 1-2 (har ej testat 3:an). Arcanum är väl ok också men det mest för att det är steampunk-fantasy.
Varför ska man för övrigt springa runt och plocka saker i alla CRPG? Kan man inte bara utelämna prylplockandet? I alla spel springer man in i hus, söker igenom byrålådor och ägarna står intill och gör inte ett dyft. I Fallout kan vissa ibland göra något åt det men varför är det inte alla som gör något åt det?
GillaGilla