Död åt den svarta enhörningen!

Ni har väl inte missat Ola Jentzschs Rollspelsmonstren som Piruett glömde? Ett sorts tillägg till min artikel De 10 coolaste monstren i den svenska rollspelshistorien, kan man säga.

Ola har vaskat fram några gedigna monster som jag missade. Bland annat den eminenta Domherren från Zoonernas zoologi (som jag faktiskt inte hade läst när jag skrev artikeln, om det är någon ursäkt) och några Eon-monster som jag inte har någon koll på, så som Hyggelmonstret. Jag har allmänt dålig koll på Eon, det är jag den förste att erkänna.

Men en sak är bara helt fel med Olas lista: Den svarta enhörningen i Monsterboxen är inte cool. Den är tvärtom ett exempel på den extrema fantasilöshet som ibland bubblade upp på Äventyrsspel. Ta en god grej och gör den ond. Vad värre: Ta en töntig god grej och gör den till en ännu töntigare ond grej. Det är fanemig värre än de onda bilarna i Stephen Kings lökigaste rulle Maximum overdrive.

Det känns som om någon på Äventyrsspel snöat in på drow och sen dragit helt fel slutsatser om vad det är som gör Drow coola. Drow är inte coola för att de är svarta onda alver, de är coola för att de är svarta onda alver som är bad-ass motherfuckers. Den svarta enhörningen är en mes.

Annars är Olas lista väl värd att läsa.

Några anledningar att se fram mot 2010

Det ser ut att bli en hel del gött att läsa 2010. Har jag missat något?

December 2009

  • 31/12 – John Scalzi, The god engines

Januari

  • 5/1 – John Scalzi, Your hate mail will be graded
  • 21/1 – Steph Swainston, Above the snowline

Februari

  • 8/2 – Bill Willingham mfl, The great Fables crossover (Fables vol 13)

Mars

  • 2/3 – Warren Ellis & John Cassaday, Planetary vol 4
  • ? – Anders Björkelid, Eldbärare

April

  • 27/4 – Neil Gaiman & Charles Vess, Instructions
  • 27/4 – Guy Gavriel Kay, Under heaven

Vår/sommar

  • Alan Moore, The league of extraordinary gentlemen vol 3: Century 2
  • Jeff Smith, Bone: Tall tales

Maj

  • 4/5 – Brian K Vaughan, Ring out the old (Ex machine vol. 9)
  • 11/5 – Robin Hobb, Dragon Haven (Rain wilds chronicles del 2)
  • ? – John Ajvide Lindqvist, Lilla stjärna

Juni

  • 8/6 – Bill Willingham mfl, The new adventures of Jack and Jack (Jack of fables vol. 7)
  • 8/6 – John Scalzi, Metatropolis
  • 15/6 – Neil Gaiman & Al Sarrantonio, Stories
  • 20/6 – Etgar Keret, Four stories
  • 29/6 – China Mieville, Kraken

Augusti

  • 17/8 – Brandon Sanderson, The way of kings

September

  • 16/8 – Richard Morgan, The dark commands (A land fit for heroes del 2)

Oktober

  • 21/10 – Scott Lynch, Republic of thieves (The gentleman bastard del 3)

Kanske maybe

  • Patrick Rothfuss, Wise man’s fear
  • George RR Martin, A dance with dragons
  • David Petersen, Legends of the guard (Mouse Guard)
  • David Petersen, The Black Axe (Mouse Guard)
  • Joe Abercrombie, Heroes
  • Waren Ellis mfl, Stealth tribes
  • Terry Pratchett, I shall wear midnight

Ytterligare några rollspelsomslag från en tid som aldrig fanns

Ni som har hälsat på min blogg tidigare har förmodligen inte kunnat missa min visuella genomgång av den svenska rollspelshistorien (del 1, del 2). Nu har turen kommit till Kirunabaserade NeoGames som med buller och brak slog sig in på marknaden 1969.

Konkurrensen bestod vid den tidpunkten av Äventyrsspels nästintill insomnade Drakar och demoner samt Lancelot games Khelataar. Dessa spel hade en sak gemensamt: Långsam utgivningstakt. NeoGames gjorde sig kända för det motsatta, de fullkomligen pumpade ut böcker.

Den första av dessa var Eon, en c:a 60 sidor tjock bok något större än pocketformat som innehöll ett enkelt kortbaserat regelsystem och en beskrivning av fantasylandet Consaber.

Därefter släppte NeoGames en ny bok i månaden. Upplägget var detsamma i alla böckerna: En regeldel och en platsbeskrivning. Böckerna var (i utgivningsordning, vänster till höger):

Men sen tog det stopp. Pengarna eller intresset eller kunderna tog slut – det är ännu lite oklart vad. De storstilade planerna på under ett år släppa 12 böcker till ett spel och därefter satsa på ett nytt kom på skam. Tydligen var den första av 1970 års böcker, ”NeoTech – ett thrillerspel i en snar framtid”, redan på väg till tryckeriet när NeoGames drog i nödbromsen.

Det senaste året har det ryktats att någon entusiast köpt rättigheterna till NeoGames spel. Inte bara Eon, utan även det aldrig utgivna NeoTech och knappt påbörjade Vampyr (som var tänkt att vara 1971 års spel, men som aldrig han bli mer än några utkast). Vi får se hur det går med det.

Det här med 3D

Jag var nyss och såg Avatar på bio i all dess tredimensionella prakt. En jäkligt bra rulle faktiskt, men det här med 3D … Vad är poängen, ärligt talat?

Avatar är den andra 3D-filmen jag ser på ganska kort tid (den första var Upp) och det som slagit mig mest är hur lite 3D-effekterna egentligen tillför filmupplevelsen.

I början, innan ögonen vant sig, så är effekterna mest irriterande, och när de väl har vant sig så, ja, då är man ju van. Under större delen av Avatar tänkte jag inte ens på 3D:n, det var som om min hjärna kategoriserat dem som onödigt bakgrundsbrus och sållat bort dem helt.

Men det kanske bara är jag som är ovanligt oimpad av 3D.

Årets bästa serier

Givetvis har jag läst fler bra serier i år än Mouse guard vol 2. Så en liten serielista känns helt på sin plats idag. Årets tio bästa serier, helt enkelt! Köp och lägg under granen.

(Återigen: De bästa jag läst i år, inte de bästa som getts ut i år.)

10. Peter Bergting & Jens Lapidus, Gängkrig 145

Amerikansk svensk serie som är snyggare än den är bra. Med det menar jag att Bergting är bättre på att teckna serier än vad Lapidus är att skriva dem. [Läs mer.]

9. Alan Moore: The League of Extraordinary Gentlemen Volume 3: Century #1

Inte så bra som jag hade hoppats, men ändå riktigt bra. Lite för många sidor med folk som sjunger för min smak. [Läs mer.]

8. Kurt Busiek, Conan: The tower of the elephant and other stories

Det är Conan. Snyggt tecknad. Med Busiek vid rodret. Vad kan gå fel? [Läs mer.]

7. Bill Willingham, Fables: The dark ages

Kriget mot The Adversary är över och The Homelands är återerövrade. Men problemen har bara börjat för de stackars sagofigurerna. Fables är en mycket bra långkörarserie som fortsätter att förvåna även efter 100+ nummer. Imponerande. [Läs mer.]

6. Warren Ellis, Desolation Jones

Warren Ellis när han är som mest Warren Ellis. Porr, hemliga agenter, konstiga subkulturer, nazister, medicinska experiment och annat ljusskyggt samsas om utrymmet i detta smala album. Huvudpersonen, Jones, är en bittrare version av Spider Jerusalem. Om det nu är möjligt. [Läs mer.]

5. Bill Willingham, Jack of Fables: The big book of war

Det här är den sista delen (tror jag) av Willinghams sjukt roliga Fables-spinnoff. Här har han släppt på alla hämningar och bara dunkat på med galen idé efter galen idé. Roligare än den är bra, om ett sådant påstående är begripligt. [Läs mer.]

4. Mike Carey, Lucifer vol 2–4

Det tar sig sa mordbrännaren. För varje volym blir sagan om den fallne ängeln och helvetests tidigare herre bättre och bättre. Lucifer slåss mot asiatiska demoner, skapar ett nytt kosmos och härjar och lever om för glatta livet. Huvudstoryn är bra, men de olika sidospåren är nästan bättre. [Läs mer. Och mer.]

3. Jeff Smith, Stupid, stupid rat-tails

Bone-kusinernas förfader Big Johnson Bone var en jävel till karl. Här snackar vi om en riktig trapper-skröna till berättelse som rekommenderas till alla Bone-fans. Och om du inte har läst Bone ännu så tycker jag att du ska köpa del 1, Out from Boneville, nu.

2. Brian K Vaughan, Ex machina

Läste igenom alla trades av denna serie i år. En vanlig knegare får förmågan att kunna tala med, och befalla över, all teknologi. Han blir sedermera borgmästare i New York, försöker lägga manteln åt sidan, men lyckas bara sådär. Bra serie som handlar lika mycket om Vaughans politiska patos som om superhjältar. [Läs mer.]

1. Robert Kirkman, The walking dead

Zombieberättelse med det lilla extra. Snygg, dramatisk, läskig – en historia om hopplöshet, mod och inälvor. [Läs mer!]

Bästa böckerna 2009

Så här innan jul kan det vara på sin plats att summera året som gått och böckerna man läst. Varje jul brukar jag presentera en nedräkning av de bästa böckerna jag läst under det gångna året. I år är inget undantag. Det handlar inte de bästa böckerna som släppts 2009 (i det här fallet), utan de bästa jag läst 2009.

Varsågod, här är 10 klockrena julklappsböcker till en nörd i din närhet:

10. Mark Barrowcliffe, The elfish gene

Självbiografi av en f.d. rollspelande engelsman. Uppväxt i 70-talets brittiska landsbygd blev Mark offer för den första rollspelsvågen som svepte över världen. Hans bok är extremt nostalgiskt, men samtidigt skoningslös mot rollspelshobbyn och rollspelare. Efter den här boken känner i alla fall jag att … vaffan … jag kanske borde ha satsat på fotbollen. [Ursprunglig artikel.]

9. Andreas Marklund mfl, Zoonernas zoologi

Hoppsan, en rollspelsbok slank visst in på årslistan. Zz är en så kallad ”monsterbok” till det svenska rollspelet Mutant: Undergångens arvtagare. Som spelhjälpmedel är den ok, men som underhållningsläsning är boken fantastisk. Järnringens Mutant-produkter har i allmänhet präglats av ordvitsar, lökiga skämt och roliga beskrivningar – men här tar de det till en helt ny nivå. Det är en sann glädje att läsa Zz, en riktig läsfest.

8. Anders Björkelid, Ondvinter

Bra svenska fantasy är man inte bortskämd med. Därför är det härligt att läsa Björkelids ungdomsroman i all dess prakt. Visst känner man igen sig i det klassiska fantasylandskapet, men Björkelid stöper det i svensk form och gör något annorlunda. Språket är i sig en anledning att läsa Ondvinter. [Ursprunglig artikel.]

7. Joe Abercrombie, Best served cold

Den fristående fortsättningen på The first law-trilogin är just så brutal som man kommit att förvänta sig av Abercrombie. Han visar ingen nåd för sina stackars huvudpersoner när de ger sig ut på ett hämndens korståg. Blod, förräderi, gift, fältslag, kärlek, magi, svek, osämja, hat, galenskap … Best served cold är roligare än man kan tro. [Ursprunglig artikel.]

6. Åsa Linderborg, Mig äger ingen

Inte så mycket sf/f här inte, bara en uppväxtskildring från 70-talets Västerås. Åsa växer upp med en alkoholiserad pappa och en politiskt aktiv mamma. En oerhört kärleksfull bok som ändå inte skyggar från att visa upp det lortiga, svaga och ömtåliga. En stor berättare.

5. George RR Martin, A feast for crows

Andra gången jag läser AFFC, annars hade den nog hamnat högre upp. Martin är ju bäst när det gäller episk mastodontfantasy. [Läs mer. Och mer.]

4. David Petersen, Mouse Guard: Winter 1152

De medeltida mössen är tillbaka i ännu en liten berättelse. Varje Mouse guard-album känns som en ögonblicksbild av mössens värld; en kort intensiv berättelse som på ytan kan tyckas banal. Den här gången är det vinter och då är livet inte lätt för en liten mus. Den allra största behållningen är fortfarande Petersens teckningar. Fabulösa! [Ursprunglig artikel.]

3. China Miéville, The city and the city

Så. Jävla. Bra. Miéville visar återigen att han kan tänka på sätt som jag inte ens visste var möjligt. Han tar en idé och drar den så långt att tidsrumsväven börjar tvinnas upp, och sen fortsätter han lite till. Och det bli underbart att läsa. [Ursprunglig artikel.]

2. Richard Morgan, The steel remains

Sword and sorcery för 2010-talet. Årets bästa fantasybok. En fasansfullt cool berättelse om ett gäng desillusionerade svärdssvingare som efter att ha vunnit Det stora kriget upptäcker att världen inte längre har någon plats för dem. Del ett i A land fit for heroes (och här snackar vi världsrekord i ironisk titel). En bok du bara inte får missa.  [Ursprunglig artikel.]

1. Dennis Lehane, The given day

Men vad är detta, en ofantasybok toppar årsbästalistan? Vad har hänt? Jo förstår ni, The given day är en så sjukt bra bok att den nästan smälte min hjärna. Den här episka berättelsen om familj och uppror i Boston efter Första världskriget är en läsupplevelse utöver det vanliga. Trots sina 800 sidor finns det inte en död minut, inte en mening som känns ointressant. Lehane fångar läsaren på så många plan – känslomässigt, intellektuellt, adrenalinmässigt … Fantastiskt. Jag kan inte använda något annat ord: Fantastiskt. [Ursprunglig artikel.]

(De bästa böckerna från tidigare år hittas här: 2008, 2007.)

Några sköna garv i all enkelhet

77210John Scalzis Agent to the stars gav mig två rejäla garv. Två maggarv på 300+ sidor. Inte så bra statistik, va? Eller? Hur ofta garvar man högt och smärtfyllt åt en bok? Kanske är det bra ändå.

Agent handlar om en Hollywoodagent (en sån som fixar jobb åt skådisar, inte James Bond) som blir anlitad av ett crème brûlé-liknande alienfolk för att ”lansera” deras första kontakt med mänskligheten. Ett inte helt enkelt uppdrag – särskilt inte när agenten, Thomas Stein, även har sina vanliga galna hollywoodstjärnor att ta hand om. Plus kändispressen. Och en ganska krävande chef. Och så var det den där hemliga förälskelsen med sekreteraren.

Thomas Stein är en upptagen man, och det är ganska roligt att läsa om honom och hans äventyr. Det är underhållande nästan jämt, utom kanske i det aningen för utdragna slutet av boken.

Det är ingen hemlighet att jag gillar John Scalzi. Eller i alla fall hans böcker – som person har jag ingen aning. Hans blogg är i och för sig ganska underhållande … men för att återgå till ämnet så gillar jag fortfarande hans böcker, även efter att ha läst Agent to the stars. Han lär inte vinna några nobelpris, men om man är ute efter bra, lättsam sci-fi så finns det avsevärt sämre författare att tolka på.

Extra pluspoäng blir det för det fina omslaget. Mycket finare än originalutgåvans … lite fula … version. Romanen släpptes faktiskt som en gratis ebok redan 1997, och kom inbunden (med fult omslag) 2005. Den här versionen är något uppdaterad, i alla fall när det gäller de popkulturella referenserna. Bland annat så nämns Lindsey Lohans existens och Heath Ledgers död – knappast något som fanns med 97.

Bra bok. Men alla hans andra böcker är bättre.

Rss åt alla håll och kanter!

För ni som undrar vilka rss-flöden jag följer dagligen; så här ser mitt google reader ut as we speak, med godtyckliga kategorier och allt (kategorierna säger nog mer om varför jag la till sidorna än vad de egentligen handlar om):

Tv-spel

Böcker

Författare

Tech

Serienytt

Kommentarstrådar

Folk

Webbserier

Rollning

Film

Nörd

Jox

Artsyfartsy