De 10 galnaste grejerna i Sinkadus

nörd, rollspel

Säga vad man vill om Sinkan, men det var en tidning fylld till bredden med stolligheter. Smaka på de här:

10. Omslaget till Sinkadus nr 13

Det är inte fulast, det är inte tråkigast. Det har inga nakna kvinnor, orgier i våld eller konstiga monster. Nej, omslaget till nr 13 är bara det mest röriga och förvirrande av alla Sinkanomslag. Det finns en miljard olika budskap i olika färger, typsnitt och storlekar. Inte en enda av dem linjerar med någon annan. När omslagsbilden dessutom är så där färgglad och plottrig, så får jag migränkänning när jag tittar på den. Vad gick fel? Var ateljén sjukdomshärjad och en färgblind praktikant fick rycka in? Frågor utan svar.

Sinkadus nummer 13

9. ”Karaktärsdrag” av Dag Stålhandske (nr 11)

Medelst 15 olika motsatspar, på 18-gradiga skalor, tycker Stålhandske att man ska fördjupa sin rollperson och liksom slå fast hur hon är som person. Använder man Dags tankar rakt av så kan man få mycket intressanta rollpersoner. Fromma änglar som samtidigt inte vill göra annat än slåss och ha sex. De olika motsatsparen överlappar varandra, liksom.

Det är ganska uppenbart att Dag fått sina giriga små labbar på Pendragon och försökt göra om det systemet för moral och livåskådning till DoD/Mutant. Utan att egentligen ha förstått hur Pendragons system fungerade. Istället för sju dödssynder mot sju kardinaldygder, har Dag bara slängt ihop en soppa av olika möjliga karaktärsdrag.

Av detta kan vi lära oss: Tänk först, skriv sedan.

8. ”Cybersurfare” av Michael Stenmark (nr 30)

Här har vi en kille som tagit det här med att ”surfa på nätet” lite väl på orden. Tydligen är det så att det i framtiden finns en subkultur av surfare som härjar i cyberrymden. Deras avatarer ser ut som surfare, de åker runt på surfbrädor och deras språkbruk inkluderar höjdare som ”great white” och ”cowabunga”. Och ”dude” får man förmoda. Dessa surfare hänger på diverse virtuella stränder, där de sysselsätter sig med att snacka skit och vänta på bra vågor.

Exakt hur det är tänkt att man ska använda dessa konstiga figurer i spel vet jag inte. Jag kan inte heller se någon direkt anledning till att man skulle vilja ha en cybersurfare som rollperson. De är helt enkelt för åttiotalsdownunder för att min hjärna inte ska vilja byta plats med levern.

7. ”Gekko” av Daniel Krauklis (nr 6)

Själva Gekkon, en ny varelse till Mutant, är bara tråkig. Tänk dig rubbitar, fast utan sting. Illustrationen är däremot helt freakish:

sink6faks2
Cool.

Vad fasen är det där? En teddybjörn med armborst och Arnold-biceps? Fredriksson goes Rambo? Håll den borta från mina äventyr!

6. ”Vampyrninjan” av ?? (nr 5)

Om det finns vampyrer och det finns ninjor i en kampanjvärld, vad är väl då mer naturligt än vampyrer som är ninjor? I den här artikeln till Chock förklarar författaren att vampyrninjan, eller ”dödsninjan” som den också kallas, är helt superüberjävligt mäktig. Den är typ världens bästa karatekille, kan massor magi och är omöjlig att upptäcka. Varje tonårspojkes våta dröm. Om du någonsin har lirat Vampire så har du garanterat stött på en spelare med en vampyrninja som rollperson – så där var Sinkan före sin tid.

Just Chocks vampyrninjor kan dock drivas bort med en rå fisk, vilket lite tar udden av deras läskighet.

5. ”Tiger” av Anders Blixt (nr 3)

Enligt herr Blixt så är tigrar ett vanligt inslag i Pyrisamfundets Skandinavien. Vanliga, man-eating, tigrar. Tydligen så rymde en massa tigrar från zoo under katastrofen, och på den vägen är det. Detta är ju fullständigt kokobello. Hur många tigrar skulle det krävas för att kunna skapa en tigerstam som inte går under av inavel inom någon generation? Men okej, även om vi antar att radioaktiviteten gjorde tigrarna superfertila, hur stor chans är det ens att de förrymda tigrarna skulle träffa varandra? Säg att det finns 5 tigrar på Kolmården, och 2 i Eskilstuna och kanske någon till … Lycka till, pussy cat.

4. ”Drakflöjten” av Gunilla Jonsson (nr 6)

Det japaninspirerade äventyrets slutboss är en demon som heter Yakitori. Yakitori är en japansk maträtt. Så här lagar du yakitori (eller frammanar demonen, kanske?):

Grillspett
———–
2 kyckling bröst
4 vårlökar eller ung purjulök

– skär kycklingen i ca 2 cm tärningar
– skär vårlöken i ca 2 cm långa stänger
– alternera kyckling och vårlök på spetten

Grill- och dippingsås
————————
1 msk socker
2 msk sake
3 msk mirin
3 msk soya sauce

– blanda alla ingredienser och se till att sockret löser sig
– dela upp såsen så att del går till att pensla den råa kycklingen och den andra delen går i små skålar som kan anvåndas som dipping skålar.

Wasabimajonäs
——————-
3 msk majonäs
2 tsk wasabi
4 tsk vatten
olivolja

– blanda wasabi och vatten till en lös smet
– blanda den lösa wasabin i majonäsen
– blanda i olivolja tills majonäsen blir lagom lös

3. ”Radagasts hopp” av Thomas Friberg, Toralf Hällen och Måns Åkerlund (nr 9)

Inte så mycket på grund av äventyret i sig, utan mer för den här bilden. Vem tyckte det var en bra idé att rita en karta á la jardin secret. Var det medvetet? Var det en slump? Lägg även märke till de … referentiella … markeringarna på kartan. ”Till klyftan”, ”Pålar” … Ja ja, kartografen, vi fattar!

2. ”Tavernor och värdshus” av Lars-Åke Thor (nr 1)

Varför skulle man under några omständigheter vilja slumpa fram formen på borden i ett värdshus? När kan detta vara en vettig sak att göra? Jag kan inte föreställa mig en enda situation där jag som spelledare skulle känna mig lockad att låta slumpen avgöra om det är runda eller fyrkantiga bord som gäller. Och varför, åh varför, är det större chans att borden är runda (4/6) än fyrkantiga (2/6)? Hur hur hur kom Lars-Åke fram till dessa sannolikheter?

1. ”Kanoner” av Ingemar Wiklund (nr 9)

Herregud, jag kan inte beskriva hur fullständigt vansinnig den här artikeln är. Det finns så många led i galenskapen. Först att någon ens får för sig att skriva regler för kanoner så komplicerade att det tar minst en halvtimma att avgöra om man träffar eller inte – om man förstått matten. Sedan att någon på Sinkanredaktionen tar beslutet att publicera eländet. Det är nog det senare som är mest förbluffande. Hur tänkte de?

Publicerat

32 reaktioner till “De 10 galnaste grejerna i Sinkadus”

  1. Ärligt talat är Pendragons karaktärsdragssystem inte heller särskilt konsekvent. Det går liksom fortfarande att göra en kysk och gudfruktig rollperson som samtidigt är omåttlig, självisk och världslig. Varifrån du fått att det skulle röra sig om dödssynder och kardinaldygder vet jag inte, men det stämmer då rakt inte.

    Gilla

    Svara

    1. Kysk, omåttlig och världslig är inga problem, men gudfruktig..? Hur har du fått ihop det? Om han har högt i pious kan han inte ha högt i världslig. Och han kan inte kvalificera sig för religious bonus om han har högt i indulgent. Han kanske kan ha en passion (god) men den behöver inte vara särskilt hög, kanske 3-6. Då och då kanske han blir lite gudfruktig, typ vid jul eller när han hör någon särskilt mysig klosterkör eller nåt, men resten av tiden så tar andra behov över såsom att äta gott (kanske är han en munk som gärna dricker av frukterna från klostrets vingård) osv.
      Däremot kan någon ha religious bonus även om han har lågt pious. Dvs personen är en sann kristen (eller pagan eller whatever) i handling men tycker inte att han behöver springa i kyrkan eller så. Worldly behöver ju inte betyda att man är hädisk eller ateist, bara att man är ointresserad av tänka på och syssla med religion och religiösa ting. Eller kanske är rollpersonen bara den asketiska typen helt enkelt som gillar att vara snäll (merciful) eller nåt.

      Gilla

      Svara

      3. Jag brukar tänka att om man är nykter nog att stava rätt är man tillräckligt nykter för att kunna stå för det man skrivit.

        (dagens snålaste)

        Gilla

  3. @Gekko
    På den tiden var jag lika fixerad som Kosta på boom-boom grejer och Gekkon rulade ju! Fick vara förebild för att inte bara Traffaut-björnar kunde vara mäktiga. Men något var lite off, så det slutade med en *trumvirvel* panda istället….

    Gilla

    Svara

  5. Angående tigrar: det lär vara så att den skandinaviska vargstammen (100-200 vargar, siffrorna är osäkra) härstammar från endast tre individer, två från Värmland i början av 1980-talet och en som invandrade från Finland till Jämtland i början av 1990-talet. Sett ur det perspektivet är det väl inte helt osannolikt att Sveriges djurparkstigrar skulle kunna etablera en liten, förvisso inavlad, tigerstam. (Under förutsättning att de kan klara sig i naturen, vill säga.) Med tanke på att tigrar vandrar långa sträckor så är det heller inte orimligt att någon tiger skulle kunna invandra från Ryssland och den sibiriska tigerstammen skulle förmodligen gå en något ljusare framtid till mötes med större delen av mänskligheten utplånad.

    Gilla

    Svara

    2. Dessutom är geparden som helhet helt inavlad. Alla artens individer har identisk DNA.

      En större stam kan mycket väl växa fram från ytterst få individer, det gäller bara att ha tur.

      Gilla

      Svara

      2. Dessutom detta. Jag ville bara påpeka att tom i den vanliga världen är det inte märkligt med framgångsrika, inavlade population.

        (Internet sägs vara oändligt stort, men i verkligheten stöter man på ungefär samma människor hela tiden. Det är tryggt.)

        Gilla

  6. Vaffan? Tavernor och värdshus skulle hamna högt på min Topp 10 av de bästa artiklarna någonsin!

    Det var helt enkelt hur jävla häftigt som helst med de tabellerna … minns jag att jag tyckte då. Baserad på den idén skapade jag själv en jakttabell och en tabell för vilken fisk man fick om man fiskade.

    Fler slumptabeller åt folket!

    /M

    Gilla

    Svara

    1. @Magnus Seter
      ”Baserad på den idén skapade jag själv en jakttabell och en tabell för vilken fisk man fick om man fiskade.”

      Haha, broren min laget også et tabell for hvilken type og hvor mange fisker man fikk, til Mutant! Minnes at han syntes det var så kul at han fikk meg til å fiske i timesvis (i spillet) slik at han kunne kaste gang på gang for å se hva jeg fikk på kroken!

      Gilla

      Svara

  7. *vision: Fyra män i åldern 12-18 år kring ett (slumpat?) bord i mammas lägenhet*

    SL: Ni kommer in på värdhuset, det är fullsatt men det finns ett bord ledigt intill den Mystiske Gamle Mannen med ett Hemligt Paket under armen.

    Spelare 1: Vad är det för form på bordet!?

    SL: *trill trill*

    SL: Det är … fyrkantigt.

    Spelare 1: JAG HUGGER DEN FAN!!!

    (Ja, faktiskt. Så där kunde det gå till när vi spelade Samuraj lätt påverkade av Sake … som jag hade köpt, enär jag var dne ende över 20 i ett gäng av 16-åringar. Mea culpa, mea maxima culpa.

    SL ruttnade på snubben som hela tiden högg ihjäl den Mystiske Gamle Mannen – som faktiskt skulle ge oss vårt äventyr – så efter tre omstartet dök det upp 12 ninjas ur tomma intet och gjorde processen kort med snubben som hela tiden skulle använda sina katana.

    Så kan det gå.)

    Gilla

    Svara

    1. Nåd! Jag kan inte andas…
      ”En äldre man med ett avlångt föremål insvept i ett skynke kommer in på värdshuset, sveper med blicken genom rummet och går sedan fram mot ert bord med tankfull min…
      IT’S A HIT! Han vet vad vi gjorde igår! Jag hugger först!”

      Gilla

      Svara

  8. ”Fromma änglar som samtidigt inte vill göra annat än slåss och ha sex. De olika motsatsparen överlappar varandra, liksom.”

    Ovanstående exempel finner jag inte särskilt konstigt. En typ som gärna går i kyrkan, pratar mycket om bibeln och slår folk i huvudet som inte tycker som honom(eller hugger huvudet av dem). Dessutom kanske han tycker om att gå till horor fast det håller han tyst om. Fromma typer kan ibland vara de kåtaste som finns. Förmodligen piskar han sig själv för att han har ”smutsiga” tanker.
    Och givetvis har inte Pendragon bara kardinaldygder/synder. Jag har heller aldrig haft några problem med de kombinationer av personlighetsdrag som kan uppkomma i det spelet. Tvärtom tycker jag det visar hur mångskiftande och paradoxala vi människor kan vara.

    Gilla

    Svara

  9. Minns att jag använde karaktärsdragssystemet rätt friskt ett tag. Reflekterade aldrig riktigt över om det överlappade. Men man slukade ju regler med hull och hår på den tiden. Sedan så fanns det väl aldrig någon större möjlighet att spela ut sin roll riktigt. Det var mycket slagsmål och annat skoj.

    Gilla

    Svara

  10. Förresten jag skulle vilja nämna en artikel som var lite väl überdetaljerad när det gällde regler, när man helt sonika delade upp alla grundegenskaper i flera grundegenskaper. Det blev väl inte direkt ospelbart, men att ha styrka uppdelad i råstyrka och styrketeknik var lite väl mycket för min smak. Annars så var ju det bara intelligens och smidighet som man absolut ville ha bra värden i och kanske styrka som skulle vara minst 17 för att man skulle kunna ha det där tvåhandssvärdet eller om man var dvärg, tvåhandsyxan.

    Gilla

    Svara

  11. ”Dessa surfare hänger på diverse virtuella stränder, där de sysselsätter sig med att snacka skit och vänta på bra vågor.”

    Jag vet inte riktigt, låter lite som bland annat facebook i mina öron…. 😉

    Gilla

    Svara

  12. He he, ja – Gekkon är en kalkonpärla som framkallat oändligt antal välförtjänta pikar genom åren.

    Jag var inte torr bakom öronen som rollspelare när Gekkon blev till. Tog fram den till ett hemsnickrat postapokalyptiskt spel som jag inte minns någonting om idag, annat än att vi aldrig körde det. Redan där borde rödljusen tänts. Fick för mig att göra om den till Drakar och demoner och skicka in som en lustig hommage till ankartikeln i nr 4 (vill jag minnas), med en skiss som vägledning till hur i hela friden den här styggelsen – som uppenbarligen inte var en ödla – såg ut. Till min förvåning dök den upp i Sinkadus ett par nummer senare! Dessutom omskriven till Mutant och med konceptskissen som illustration.

    Jag skämdes djupt.

    Gilla

    Svara

  13. Haha! Bra lista! Jag minns att vårt Chock-gäng jagade den där dödsninjan land och rike kring. Fullkomligt skräckinjagande figur. Jag tror att vi till slut tog död på honom genom att spränga en bensinmack i luften, men man vet ju aldrig med dödsninjor liksom…

    Gilla

    Svara

  14. Men de där karaktärsdragsformulären med utökade grundegenskaper tycker jag var riktigt bra initativ. Det fördjupade karaktären och vad jag minns så förbättrade det våra spelsejourer. Sen gillade jag att man delade in grundegenskaper i underkategorier vilket jag behållt än idag. Men egentligen kanske man kunde skippa huvudkategorier helt. DEt roliga var att vi dock inte hade sinkadusen som förklarade vad förkortningarna stod för utan vi listade ut dem själva. (RST=Råstyrka, STT=Styrketeknik etc).

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar