Sinkadus nr 37 (augusti 1992)
Näst sista Sinkadusmåndagen. Jag firar med att lyssna på The Libertines. Håll i er, nu kör vi!
Omslag
Jag har alltid varit mer förtjust i Robert Goulds Elric-omslag, men den här Frank Brunner-kreationen är inte något att fnysa åt.
Varför man valt att sabba bilden med en stor lila blaffa bortgår mitt förstånd. Och varför måste ”Dark edge bar” upprepas så många gånger? Var det något speciellt med den eller? Hade folk väntat i år och dagar på att få läsa om Dark edge bar i Berlin? Nej, jag tror inte det. Det här bara ett fall av missriktad kreativitet från ateljéns håll.
Aja, bilden är en klassiker i alla fall. Stackars Elric, han hade det inte lätt han.
Ledare
Dra mig baklänges på en liten kärra! Ledarsidan har fått ett helt nytt utseende.
Nedan syns föregående nummers ledare. Sidan hade sett ut på det viset sedan nr 22, endast med några få variationer i typsnitt och färg.
Nummer 17-21 såg ut så här, med olika sorters rubriker. I bland stod det ”Sinkadus”, ibland ”I detta nummer”, ibland ”I detta Sinkadus-nummer”, ibland ingen rubrik alls.
Nummer 4-16 var olika varianter på den här sidan:
De allra första numren, 1-3, var mest text:
Nåväl.
I själva ledaren så är framtidstron stark. Michael Stenmark är numera anställd på Target Games för att ”utveckla Mutant Rymd-världen inför Det Stora Klivet”. Utlandet alltså. Är det Stenmark vi har att skylla för Mutant Chronicles? Andra inblandade är Nils Gulliksson som ska ”bestämma den visuella utformningen” tillsammans med Michael. Jerker Sojdelius ska ge Mutant RYMDs boxar, omslag och loggor en ”tilltalande och unik grafisk profil”.
Allt detta arbete slutade, som vi redan vet, i pekoraler som denna:
Hemmafronten
Johan Sjöbergs Operation Kirkwood, detta mästerverk i militär onani, har nått butikerna. Även Petersén/Jonsson-kreationen Fallna änglar finns att köpa. Givetvis innehåller detta Kult-äventyr ”allt grövre nattliga excesser”. Sex var för Kult vad stora vapen var för Chronicles.
I framtiden utlovas Taroticum, Drakar och lite fler romaner. Dessutom snackas det om Necrotech som ska bli ”det första supplementet till Mutant Rymd”. Det är ”helt vigt åt den mörka legionen” och kommer att bli 96 sidor tjockt. Vad hände med denna produkt?
Är det inte lite konstigt att redaktionen fortfarande snackar om produkter till Mutant RYMD när Chronicles inte ens är ett år bort? Var Chronicles ett väldigt snabbt beslut, eller tyckte de att det var roligt att vara hemlig? Jag kommer ihåg att jag blev väldigt väldigt förvånad när jag såg Chronicles i butiken. ”Va? Ett nytt Mutant? Det har dom ju inte sagt något om!”
Insändare
Theo Axner håller med om min dom över Kult-äventyret ”Ett eko från det förflutna”:
Identifieringen av Jesus med Jim Morrison var så komisk att det tog udden av [skräcken] en smula.
Han för också ett resonemang om att Allan Rubin är en häxjägare, vilket är bra ”förutsatt att det finns häxor. Finns det inga börjar de ofta bränna vanligt folk istället”.
David Spangenberg tycker att Sinkadus är bra men vill ha fler Drakar och demoner-bilder på omslaget.
Punkt.
Kult
”Lidandets lustgård”, signerat Lars Apic, handlar om Cochin ..
… en mäktig varelse som inte har någon speciell plats i hierarkin bland dödsänglar, arkonter och liktorer […] som livnär sig på smärta, både fysisk och psykisk, och det har tagit honom århundraden att suga i sig så mycket lidande för att bli så mäktig som han är nu.
Hans mål är att förvandla Stockholm till en evighetsloop av lidande. Tröttsamt stereotypt Kult-material. Spelet har blivit som Chock fast istället för veckans monster så har det veckans onda gud.
Drakar och demoner
”Om älvor och irrbloss” är en artikel jag minns med värme. Helgen efter nr 37 trillade ner i brevlådan blev det en jäkla massa småknytt. Jag gillar speciellt älvornas magi som gör att de aldrig behöver äta, aldrig fryser, har en sorts spider-sense och en jäkla massa tur. Givetvis kan de tillverka pilar som ställer till oreda bland storväxta inkräktare. Det är läckert, om inte så oväntat, att nya älvor föds fram via blomsterknoppar.
Det enda jag saknar är en lite mer badass-attityd. De här älvorna är aningen för flummhippie för min smak. Men med det sagt så är artikeln ändå den bästa småknyttartikeln i Sinkan evah! Och det har varit ett antal sådana genom åren.
Anders Björkelid skrev och Håkan Ackegård tecknade (så klart).
Övriga artiklar
Preview på Mutant RYMD-figurer. De ser ut som man kan förvänta sig.
Tre sidor index över alla artiklar i Sinkadus genom tiderna. Utfyllnad? Eller är det på detta sätt som redaktionen firar att rollspel i Sverige fyller 10 år? Roligt är att man räknat ut att det totala sidantalet 1624.
Äventyr
DoD-äventyret ”Skuggor över Nohstril” av Johannes Nesser. Återigen denna näsborrestad. Jag trodde att vi hade lagt den på hyllan efter 200202 olika artiklar? Tydligen inte. Jag är ledsen, men jag pallar bara inte att läsa det här äventyret. Det ser ut som något jag redan sett 12 gånger i Sinkan. Kan inte någon berätta vad det handlar om i kommentarerna? Tack på förhand.
Omslaget och illustrationerna av Thomas Arfert är rätt läckra däremot.
Mutant
Det verkar som att det blev en väldig massa material över efter Berlin 2090-boxen. Magnus Seter fortsätter att pumpa ut obskyra äventyrsplatser, den här gången Dark edge bar som är tillhållet för ett kvinnligt motorcykelgäng kallat Widows. Artikeln skulle kunnas skriva med ett ord: ”Mcklubbhak”. Det säger liksom allt du behöver veta om Dark edge bar.
Givetvis finns det ett gäng slp med typiska Mutant-namn: Daryl Small (som är dvärg), Arnold Brute (som har 18 i STY), Nette August (prostituerad) och Klaus Unter (misslyckad företagare). Det finns en tendens i ”nya” Mutant att man heter vad man är.
Jag undrar också varför det finns så många engelska namn i Berlin? Borde saker och ting inte vara lite mer … tyskt?
Mutant RYMD
”Stridszon Venus” är, liksom alla RYMD-artiklar, helt osignerad. Varför var det så? Inte en enda RYMD-artikel har haft avsändaren utsatt (utom biogiganterna i nr 36). Var det medvetet, och i så fall … que?
Okej, ”Stridzon Venus” är i alla fall en jävligt tuff artikel. Här kommer några utvalda citat:
- ”Krigen på Venus hör till de hårdaste krigsskådeplatser som någonsin existerat.”
- ”Elitstyrkor som Imperial Blood Berets och Bauhaus Venusian Rangers har under venusianska krigen kommit att göra sina förbands namn odödliga.”
- ”Blood Berets har gång på gång satts in mot mörkrets legioner då deras lojalitet är obändlig och deras taktik lämpar sig för att krossa en fiende vars numerär är avsevärt större än den egna styrkan.”
- ”Venusian Rangers [kan] hålla sig kvar vid en fast position för att nedkämpa en fiende genom uttröttning och sabotageverksamhet.”
- ”I strid tycks korsfararna slåss utan fruktan för sina egna liv.”
- ”Via portalerna kan nya väsen anlända till citadellet från aposteln eller direkt från mörkrets själ.”
Det är tur att man inte bor på Venus. Jag är inte i närheten så tuff som verkar krävas.
RYMD-artikel nr 2 heter ”Algeroth: Den onda teknologins fader”. En intressant grej med RYMD är att teknologi, föremål, i sig kan vara onda. Det finns inget snack om att ”Guns don’t kill people; people kill people”. I RYMDS-värld kan det bokstavligen vara så att ”guns kill people”.
I denna artikel får vi möta ezuguhlerna, en sorts odöda cyborgkentaurer som ”dyker upp i alla miljöer där stridigheter förekommer”. Även pretorian stalkers – mordmaskiner som är så jävla hårda att du inte fattar – och furier gör sina första framträdanden.
Något som är lite tråkigt med ”Ondskan” är att den är så … ond, liksom. Allting är gjort för för strid. Finns det någonstans en hemvärld där små nefaritbarn går på dagis, eller där ezuguhlföl hoppar över gärdesgårdarna? Om det inte finns det … varför håller då ondskan på att krigar så jävla mycket? Vad är det de vill uppnå? Jag tycker det är ganska tråkigt med hela folkslag som bara vill utplåna allt levande utan någon anledning.
Reklam
Bortsett från butiksguiden med dess 12 småannonser och den sedvanliga Tradition-helsidan, så saknar detta nr helt reklam. Okej, baksidan pryds av samma Game Genie-annons som förra numret, men inuti tidningen är det helt tomt. Inte ens någon egenreklam. Det kan väl inte vara bra?
Illustrationer
Paul Bonners Mutant RYMD-bilder sticker onekligen ut. Vapenfetischismen har aldrig varit tydligare i något annat spel.
Omdöme
Jag kanske börjar i fel ände, men det känns lite trist att artiklarna till Mutant RYMD och Kult redan känns så uttjatade. Det verkar inte gå att variera spelens teman särskilt mycket — i alla fall inte i Sinkan. Det gör att nr 37 känns ganska mossigt. Däremot är det ett väldigt visuellt nummer, med massor av illustrationer och stora maffiga bilder. Det gör att man lätt glömmer att det egentligen är trista grejer man läser.
För kom igen, hur mycket vapen orkar man med i RYMD? Hur mycket inälvor och psykisk misär måste man läsa om innan Kult förlorar all attraktionskraft?
Jag är ständigt fascinerad av att det inte finns några som helst indikationer på att det här är det näst sista numret av Sinkadus som tidskrift. Ingenting. Allting puttrar på som vanligt.
Piruett 
Om man läser Mutant Chronicles och RYMD nu kanske dom känns lite fetichistiska men när det väl spelades för min del var man 16 bast och allt var bara djävulskt ballt. Stora pickor och rustningar räckte långt då även om det blev en hel del agentande och dubbelspel inom spelgruppen också. Inget warhammer hade vi spelat så vi var inte påverkade därifrån åt nåt håll.
GillaGilla
Tja, verkar ju som att den där Nekrotechboken istället blev ”Algerith: krigets Aspostel”. Däremot har du helt klart en poäng i att det saknas lite motivationer bakom Mörka Legionens agerande, både i RYMD och senare i Chronicles.
Jag spelade Mutant Chronicles som mitt allra första rollspel, vilket ju ger spelet ett visst nostalgiskt skimmer (det tog ett par år innan jag ens räknade ut att det fanns andra spel som hette Mutant, eller iaf att dessa av någon uppfattats som att de skulle ha med MC att göra, och Warhammer fanns inte ens på kartan). Skadereglerna är ju keck och det var synd att man inte tog tillvara på Noirbiten mer, men än idag tycker jag nog att det är ett ganska schysst spel.
GillaGilla
Jag måste nog sticka skägget i brevlådan och säga att det här var Targets guldålder. Den kreativa smältdegeln med Jerker/Magnus/Michael/Tulle/Nisse/Henrik osv var kulmen på min tid hos Target. Även om jag aldrig jobbade där, eller jo, en månad var jag anställd, precis innan allt exploderade. Inte bokstavligt alltså. Jag ska bjussa på en länk till en karta jag gjorde som aldrig kom ut, och som sedan försvann mystiskt från redaktionens bildhurts.
GillaGilla
Och där spreds den över nätet snabbare än någon kunde skriva GalnaGetinflunsan…
GillaGilla
Suverän bild!
Synd att vi inte hade den när vi spelade spelet 🙂
Håller med om att kreativiteten sprutade hos Target på den tiden. Ivf inom det visuella. Världarna passade som sagt bättre för dator/brädspel än rollspel.
GillaGilla
Det DÄR är Science Fantasy!!
GillaGilla
Jag är rätt förtjust i ledarsidans utseende nr 4-16, men det nyaste ser ganska nittiotalscleant ut.
Om vi nu skulle vilja ha lite nefaritbarn och ezoghulföl: skulle det vara möjligt att modda Ondskan så att den faktiskt ville något, att den faktiskt hade en anledning, utan att ändra hur dess krigsmaskineri etc ser ut? Det bör ju vara något som verkar attraktivt på människorna eftersom det ju ska finnas kättare. Problemet är väl annars att man borde ha designat en något annorlunda alienfiende från första början om man hade velat ha ens en antydan till sådan mångtydighet.
GillaGilla
Jag har skrivit det tidigare och håller med -aliens hade varit bättre än en Ondska som är svart och bara gjord för att skjutas ner.
GillaGilla
Hm. Eftersom ondskans närvaro ”sabbar teknologi” eller vad det nu var, så kanske de vill föra tillbaka människan till en mer oskuldsfull tillvaro, innan teknik och uppfinningar förstörde oss. Ondskan vill helt enkelt återskapa edens lustgård.
Korporationerna gillar så klart inte detta. I edens lustgård vill ingen köpa deras dyra techno-mojänger. Därför utmålar de ”Ondskan” som ett stort hot – när den egentligen är mänsklighetens frälsning.
GillaGilla
Don’t buy it…
Låter som du blandat ihop ondskan med småfolken här… 😉
GillaGilla
Tja, om jag minns mina Ilian-läsningar så resonerar iaf några av dem ”det gör ont att leva. Om ingenting levde så skulle ingenting ha ont.” Eller ja, det var nåt dravel om att ljus skapade uppdelning i ljus och mörker, värme och kyla etc etc. Jag vet inte ifall sådana kvasifilosofiska motivationer sitter så jättebra i maggropen alltid.
GillaGilla
”Tre sidor index över alla artiklar i Sinkadus genom tiderna. Utfyllnad? Eller är det på detta sätt som redaktionen firar att rollspel i Sverige fyller 10 år?”
De människor jag känner använder tidskriftsindex för att ta reda på var artikeln man söker finns. Blir lite nyfiken på vad du anser att vitsen är med artikelregister. Ingen alls, verkar det som. Eller?
”Jag är ständigt fascinerad av att det inte finns några som helst indikationer på att det här är det näst sista numret av Sinkadus som tidskrift.”
Nä, ridån föll snabbt. Vi fick inte veta det med mer framförhållning heller. När Klas och Fredrik fattade beslutet vet jag faktiskt inte.
GillaGilla
Ni kunde väl ha lagt registret på hemsidan? Eller just det, det här var innan nätet! MOAHAHAHAHAHAHAAH!
GillaGilla
Det här har varit en fantastisk genomgång. Otroligt att tänka sig att genomgången snart är klar.
Kommer du att göra Sinkan-måndagar med plansch-tidningarna? Eller är det som att sparka på någon som ligger.
GillaGilla
Planschtidningarna kommer att avhandlas. Man kan säga att sista Sinkan-måndagen blir en … Sinkadusvecka.
GillaGilla
Vadå? Är det planscher från nästa vecka?
GillaGilla
Ooh… klimax!
GillaGilla
Jag måste hursomhelst tacka dig för en kutlurgärning. Och för att du har friskat upp mitt minne. Det var mycket jag skrev på 80-talet som jag helt hade glömt bort.
GillaGilla
Känner mig lite off att kommentera bland alla otroligt insatta personer. Var själv en nördig högstadieelev på 80-talet, som älskade Mutant men för det mesta bara hade mig själv att spela med (läsa Sinkan och äventyren).
Det fanns några killar på skolan som spelade Drakar och Demoner men för dem gick det mest ut på att få så grymma rollfigurer som möjligt, favoriten var någon panterlinande figur med vingar från någon av Monsterböckerna. Målet för dem var att få så många magiska prylar och krafter som möjligt. Visst kändisskap hade trots allt den spelgruppen. Den ena killen blev svensk mästare i monopol och en annan vaar son till handbollstränaren Bengt ”Bengan” Johansson.
Ett av mina starkaste minnen från mitt rollspelande var när vi spelade på Mr monopols vind och Bengans son mulade mig med en gammal dammig madrass när jag var dum nog att säga att jag var allergisk mot damm.
Nu till min egentliga kommentar. Jag håller med om att detta är en kulturgärning. Om Fredrik Strage fick journalistpriset för en youtube-lista borde detta banne mig också få det. Någon borde agera, en namninsamling borde starta.Det som beskrivs är verkligen övergången från den analoga till den digitala världen.
GillaGilla
Skuggor över Näsborre var ett av de bästa DoD-äventyren någonsin i Sinkan, tyckte jag. Det är ett fett noir-äventyr med spioner, underrättelsetjänst, chiffer och en förorättad demon (naturligtvis). Det är föredömligt öppet, också.
GillaGilla
Hade totalt glömt bort att jag illustrerat det där… men det så ju OK ut i alla fall.. 🙂
GillaGilla
”Och varför måste ”Dark edge bar” upprepas så många gånger? Var det något speciellt med den eller? Hade folk väntat i år och dagar på att få läsa om Dark edge bar i Berlin?”
Såklart! Alla som spelade då älskade mina artiklar om Berlin, och alla ville ha mer. Target blev nedringda av spelare som frågade, nej krävde att få nästa artikel i serien så fort det bara gick!
Eller … kanske inte. Men det är en jävla kick att se det omslaget, som artikelförfattare. 🙂
”Det verkar som att det blev en väldig massa material över efter Berlin 209o-boxen.”
Nä. Boxen skrevs innan jag började skriva för Target. Allt som kom med i Sinkadus och andra tidningar (eller fanzine eller vad det nu var) är originalmaterial skrivet EFTER att boxen gavs ut.
”Magnus Seter fortsätter att pumpa ut obskyra äventyrsplatser, den här gången Dark edge bar som är tillhållet för ett kvinnligt motorcykelgäng kallat Widows. Artikeln skulle kunnas skriva med ett ord: ”Mcklubbhak”. Det säger liksom allt du behöver veta om Dark edge bar.”
Tja, med det utrymmet jag hade så är det låga odds att det ska bli något mästerverk. Solitt och stabilt, det fick räcka.
”Jag undrar också varför det finns så många engelska namn i Berlin? Borde saker och ting inte vara lite mer … tyskt?”
Det finns lite olika svar på det. Det vanligaste är att vi svenskar tyckte (till och med tycker, kanske) att anglosaxiska namn låter coolare än tyska.
Men det finns faktiskt också en annan förklaring. Cyberpunkgenren var väldigt transnationell samtidigt som den var väldigt anglosaxiskt influerad, eller vad fan man ska kalla det. Med andra ord, det utspelade sig i väldigt exotiska lokaler, men det flesta hade ändå, i genren, engelska namn.
Sen tycker inte jag att Arnold, Nette och Klaus är så typiskt engelska namn, men jag har troligen lite andra måttstockar än du i det här fallet. 🙂
GillaGilla
”Men med det sagt så är artikeln ändå den bästa småknyttartikeln i Sinkan evah! Och det har varit ett antal sådana genom åren.”
Ack ja. Och här gick jag och såg fram emot en rolig sågning. Jag var rätt övertygad om att den där artikeln var oläsbar.
Inspirerad av dina vänliga ord försökte jag hitta den för att se om det till och med kunde vara så att jag själv skulle stå ut med att läsa eländet. Men till min irritation verkar jag ha slarvat bort det numret. Jag har för mig att allt handlade om någon småfånig idé om hur man skulle passa in älvor i Äventyrsspels rigida system kring vad älvfolk var. Jag minns att jag satsade på att skriva en ren pastisch på en sinkan-artikel som skulle ha alla inslag som man förväntade sig och som passade helt in i alla mallar. En liten stilistisk utmaning för mig själv (jag hade nyligen gått ut gymnasiet, var arbetslös, gick på söka-jobb-kurs och var allmänt uttråkad).
Frågan är om jag misslyckades eller lyckades.
GillaGilla
Mot en signering av min Ondvinter kan du när som helst få en hederlig gammal papperskopia av din artikel.
GillaGilla
Inte skall du behöva skiljas från en Sinkan för den sakens skull. Jag är säker på att jag har mitt ex någonstans här bland leksaker och gåstolar.
Signera din Ondvinter kan jag göra i alla fall. Men då måste du stöta på någonstans. Bokmässan nästa vecka t.ex. Eller Imagicon i oktober. Jag har alltid en penna i fickan.
GillaGilla
En för mig märklig artikel som jag faktiskt läste när det begav sig, jag läste tyvärr inte så mycket i Sinkan, köpte bara varje nummer…
Men det märkligaste är att det födde någon galen idé i mig och min spelgrupp, som började se småfolk överallt.
Det resulterade i ett roligt och ganska långt pseudo-spelande i småfolkens värld i Middenheim, ja, i Warhammer..
Knäppaste vi spelat, men vi hade hejdlöst roligt. Tack för inspirationen!
GillaGilla
Det är det bästa med intressanta idéer: De leder alltid någon annanstans. Roligt att höra var ni hamnade.
GillaGilla
Väldigt roande läsning dessa veckorna (eller månaderna..) med sinkadus rescensionerna, det ska faktiskt bli lite tråkigt när det väl är över.
Men på tal om Sinkadus så finns det en torrent på pb (om det får nämnas) som samlat det mesta, om inte allt, som äventyrspel gav ut. Även en komplett samling Sinkadus. Jag vet ite om upphovsrätten ä preskiberad vid det här laget. Men eftersom det är väldigt svårtoch dyrt att få tag på gamla prylar så tycker jag nog personen som lagt ut allt har gjort en god gärning.
För övrigt tyckte ju jag i min tidiga tonår att Berlin boxen och allt därtill var väldigt coolt och till och med kändes nytt och fräscht när det kom…
GillaGilla
Det är lite grötigt med rättigheter för produkter från ett nedlagt företag men om inte företaget kan hävda rätten till texterna så är det upphovsmännen. Erik Granström har till exempel givit tillåtelse till att hans texter får återanvändas, under vissa villkor, i Ereb Altor-projektet. Med lite arbete borde det gå att finna och övertyga alla DoD-skribenter att göra sitt material tillgängligt, men hela produkter blir nog svårt eftersom alla illustratörer i så fall måste letas rätt på, inklusive amerikanska omslagsillustratörer.
GillaGilla
Minns också att Target inte bara ”försvann”, utan fick nya ägare (och ny inriktning). Fredrik såg till att ta med sig rättigheterna till det mesta (allt?) till Paradox, så jag tror inte att det gör någon skillnad att Target Games inte längre finns. Och så är det det här med illustrationer, som sagt.
Nä, public domain är det knappast. Men så länge grejerna bara sprids ickekommersiellt i liten skala på torrentsajter och så, har jag svårt att tro att någon skulle orka bråka. Men läggs de upp ”ordentligt” på en fast sajt, kommer nog Fredrik att höra av sig så småningom.
GillaGilla
Suveränt! Och lite sorgligt att det börjar ta slut. Vågar vi hoppas på Ruicon-torsdag några veckor framöver..?
Äventyret var, som någon nämnde här ovan, alldeles utmärkt med tanke på det korta formatet. Rollpersonerna dras via ett skumt inbrott in i en härva av mord på magiker. Efter några initiala hårda ord blir de rimligtvis bundis och bästis med magikerakademin i stan och ger sig ut för att hitta mördaren. Avslutningsvis hemliga agenter, spring i katakomber och en demon. Mycket klurande och funderande på vägen. Spelade det för bara ngn månad sedan och vi fick till något som bäst kan liknas vid en Dan Brown-stämning. Om det sedan är ett under- eller överbetyg lämnar jag åt dig att avgöra.
GillaGilla