När Kalle Anka mötte Conan

Tänk dig en mycket stor anka som har armar istället för vingar – så ser Drakar och Demoners ankor ut. De är oftast vita, men också andra färger förekommer. De simmar mycket bra, kan använda icke-metalliska rustningar och föredrar att slåss med små handvapen.

Så introduceras den märkliga rasen ”anka” i Sverige. Året är 1984, produkten heter Drakar och demoner. Ankorna har alltid varit en … jag höll på skriva ”udda fågel”, men hindrade mig i sista sekund. Ankorna har alltid varit ett helt jäkla muppigt inslag i Drakar och demoners värld. Jag har alltid haft känslan att de vandrat in från ett annat spel, mest av en slump, och att ingen riktigt vågat säga det till dem.

Anledningen till att de fanns med i spelet över huvud taget är ganska konstig. I Sinkadus nr 30 står det följande:

Ankorna då? Jo, så här var det: när Greg Stafford arbetade med det som skulle bli Glorantha lät han alla sina vänner namnge varsin stad. En av vännerna ville prompt kalla sin för Duckburg – Ankeborg. Nu är det så att Disney är ganska pigga på att skydda sig från copyrightintrång, så Greg var lite orolig för att det skulle bli bråk, men vännen insisterade på att det skulle vara något med ankor. När platsen hade fått sitt namn började Greg fundera vidare kring ämnet och kom så småningom fram till att idén med intelligenta ankor var rätt kul. Därmed föddes de som rollspelsras när Gloranthas alla varelser skulle beskrivas.

Vi kan alltså tacka Staffords polare för ankornas existens. Först den obstinata skämtaren som hittade på Duckburg till att börja med, sen alla de som inte frågade Greg ”Ska du verkligen ha med Kalle Anka i ditt fantasyspel? Är det verkligen den stämningen du är ute efter?”

Det är även mycket märkligt att Äventyrsspel inte fimpade ankorna någon gång under DoD:s skapelseprocess. Eller tänkte de att om Kalle Anka-tidningen säljer, då borde ankrollspel också sälja? Det faktum att redaktionen väljer att berätta om ankornas ursprung tyder på att fjäderfäna ansågs konstiga även bland äventyrsspelskaparna.

Under åren har olika författare försökt hotta upp ankorna och få dem lite mer spännande att spela. I Monsterboken (1989) kan man läsa detta:

De vanligaste är de svarta ankorna som är pirater, och de vita ankorna som är köpmän. En annan mer sällsynt ras är de bruna ankorna, som är krigare. Ankornas ursprung är oklart; de är inte släkt med några andra intelligenta varelser såvitt man vet. De har inget eget hemland utan är utspridda över hela världen.

I Monsterboxen (1990) och Drakar och demoner från 1991 har man kryddat det ytterligare lite. De svarta ankorna är ”fruktade” och de bruna har en ”krigisk läggning” och är ofta legosoldater. De vita, däremot, är för evigt förpassade till att agera den diskutabla schablonen giriga handelsmän med stora näsor.

Rent visuellt har ankorna alltid varit Kalle Anka-kloner. Vissa försök har gjorts att få dem att verka mer ”realistiska”, men i slutänden har tecknarna alltid återgått till Kalle Anka.

Titta och döm själva. Här är samtliga ankbilder ut Äventyrsspels produktion (minus Sinkan, och med reservation att jag missat någon):

ankor
Okej, ankorna i Krilloan är inte helt lätta och se. Zooma och använd fantasin.

Rätt få bilder, eller hur?

96 reaktioner till “När Kalle Anka mötte Conan

  1. Ankor är coola.

    Magnus Seter, Peter Bergting och jag gjorde att tappert (och bespottat) försök att introducera dem i Trudvang: http://www.rollspel.com/pdf/dod/ankor1_2.pdf (Obs! PDF, cirka 590 kB)

    Artikeln är skriven till första versionen av DoD6, så regelbitarna är rätt föråldrade. Men fluffet kan fortfarande användas för den som längtat sig blå efter ankor i Trudvang.

    Gilla

      1. Fan vad kul, den där hade jag glömt bort. Kul med färgteckningarna på ankorna. Magnus vet att jag alltid haft ett gott öga till DoD’s ankor även om jag vid ett tillfälle faktiskt råkade få min karaktär uppäten.

        Peter

        Gilla

  2. Är det inte en väldigt märklig regel att dom inte kunde använda metallrustning. Jag köper ett kulturellt skäl eller liknande men att inte kunna? Bah, humbug! Och självklart en regel man svalde med hull och hår back in the days.

    Gilla

  3. Ankorna från DoD 1991 ser ut att vara kalkerade från Carl Barks serier eller nåt. Förstår inte hur de kom undan med det där 😀

    *skratt!*
    Hysteriskt roligt med rasbiologi från 30talet blandat med kalle anka.

    Gilla

    1. Ja, det är väl en av få fördelar med att Äventyrsspel inte fick några jätteupplagor, att de inte blev jagade av Disney som Charlie Christensen blev för Arne Anka.

      Har själv alltid förundrats över att _ingen_ under processens gång tog ett steg tillbaka och utbrast ”Ankor!? Nä, hörni…”

      Gilla

    1. Johan Egerkrans gjorde för övrigt en skön bild av en krigaranka efter att ha blivit inspirerad av Peters omslagsbild till ovan nämnda »Ankor i Trudvang«.

      Dessvärre tycks jag inte kunna återfinna den på nätet för tillfället.

      Gilla

  4. Ankor, ja… En av de anledningar som finns till att jag faktiskt aldrig spelat i Ereb Altor. Det mycket lilla fåtal gånger jag spelat DoD så har det varit i en eller annan av SL’s egenskrivna världsalster istället.

    Jag har kamrater som försvarar dem med, öh, näbbar och klor. Jag tror att de gör det av den enkla anledningen att de anser att det finns ett egenvärde i att vara emot, vilket såklart stämmer, men det finns väl ändå gränser…

    Gilla

  5. Du glömde ju den bästa ankbilden av dem alla, piratskeppet fullt med stentuffa ankor som finns i… öh, Kopparhavets kapare tror jag, men har även sett den i något tidigare sammanhang.

    Gilla

  6. Som jag minns det stod ofta Äventyrsspels ord över SL´s när vi spelade deras produkter och var inget som ifrågasattes. Man borde kanske någonstans gjort klart från allra första början att det alltid är upp till SL vilka regler, varelser, händelser m.m. som skulle användas… så långt tror jag inte vi tänkte när vi (som 9-10 åringar) började spela iaf…

    Gilla

    1. Japp, Deobald Dluring har Quack fu 25.
      Quack fu innehåller teknikerna: Krosslag, Obeväpnad parering, Lågt kast, Fallteknik och Uppresning (Källa: Gigant regelbok s 37).

      Gilla

  7. Ankorna var nu inte den enda märklighet som letade sig in i Greg Staffords produktion. Kännarna använder termen G.O.D — Greg On Drugs — för att förklara sådana monster som ”jack-o’-bear” eller ”walktapus”. Vi får tänka på att RuneQuest skrevs i Kalifornien på sjuttiotalet.

    Gilla

    1. När Greg var över i Stockholm en gång och hälsade på så minns jag att han tyckte att det var oerhört coolt att vi gick ut och drack öl — att bara droga sig på öl och inget annat kändes extrem-retro för honom. 😉

      Gilla

  8. Jag förstår inte alls aversionen mot ankor… Då har jag större problem med typ dvärgar (vars tradition inom fantasyn inte räcker för att motivera dem). Jag spelade Drakar och demoner-datorspelet en del när det var nytt och det fanns inget alternativ än att spela anka. Det har satt sina spår. 🙂

    Jag gillar för övrigt Dante-Seter-Bergting-ankorna skarpt.

    Gilla

    1. För mig handlar aversionen mot ankor om mitt uråldriga krav på att kunna ta spelvärldar på allvar. Jag ogillar lökig metahumor, studentikosa namn och larvigheter. Ankor, liksom t.ex rubbitar, känns mycket som en ”vore-det-inte-kul-om”- grej man söp ihop vid tre på natten en blöt fredagskväll. Existensen av ankor motarbetar, aktivt, min inlevelse i min karaktär och i världen. Fast det är klart, eftersträvar man mest en kväll i goda vänners lag och lite garv kring ett spelbord, så funkar säkert ankorna.

      Gilla

      1. Minns att en av gruppens rollpersoner hade en mycket hatisk inställning till ankor och när den samme senare blev en mäktig nekromantiker lade han delar av Ereb under sin ondskefulla diktatur och startade en klappjakt på just ankor.

        Det slutade dock inget vidare för den rasistiske gamle magikern…

        Gilla

      2. Hm, jag kan förstå att man inte vill ha med ankor om man vill använda DoD till att skapa episk high-fantasy av Tolkien-snitt eller liknande (själv tycker jag som många andra här att ankorna är störtsköna och gav Ereb Altor en del av dess särprägel). Men hur får du in rubbitar i resonemanget? Det är ju inte som att rubbitarna sticker ut mot den i övrigt seriösa Mutant-världen befolkad av, öh, landhajar och muterade krokodiler med silverskinn och vingar (min första Mutant-rollperson…)?

        Gilla

      3. Det är helt riktigt; Mutant har alltid lidit av ett överflöd av oseriös skit. Grejen är, jag vet inte, landhajarna må vara lite fåniga, men det är på ett annat SÄTT än militanta vegetarian-kaniner. Tycker jag. Rubbitar får liksom symbolisera allt som varit fel i varenda version av Mutant. Man kan lika gärna mäta det enligt Rubbitskalan.- Rubbitarna är så fjantigt det blir, sedan har vi namnhumorn, internskämten… De har alla lägre Rubbitgrad än just rubbitarna. Även om de är en del av samma problem.

        Gilla

      4. Världen går sin gilla gång: Krank och Mekanurg är inte överens. 😉 Själv är jag väldigt nöjd med att ha hittat på just rubbittarna, eftersom de så väl tar sin plats i Mutantvärlden. Mean modderfakkahs. 🙂

        Gilla

      5. Rubbitarna är ju bäst! Minibildserien Rubbit-surprise var en stor favorit i den produkt som den förekom i (efter ragnarök eller sinkadus tror jag det var)

        Gilla

  9. Tänka sig, jag har alltid gillat ankorna i Drakar och Demoner, och hängde aldrig upp mig på Kalle Anka-kopplingen. De är ett charmigt inslag som livar upp lite helt enkelt. Och de är ju betydligt trevligare än exempelvis indiankossorna (tauren) i WoW. Tycker jag då. 🙂

    Gilla

  10. Jag gilalr också ankor och har spelat en brun anka en gång.

    Det är ett under att ni glömmer commanko ankorna från Trakorien som togs sig in bakom fiendelinjer med zeppelonger och hade tillgång till quak-fu med mer.

    Mina spelare hatade dem efter ett tag, då de alltid dök upp och va jävligt duktiga…

    Gilla

  11. Jag har alltid älskat ankorna. För oss tjänade de som något av en comic relief, förmodligen en andlig fortsättning på vårt SKR-spelande där små skrynkliga Yoda-typer alltid dök upp (Godo och Vespa hette de, förresten) och pratade med pipiga röster. På senare år har jag börjat fundera på hur ankorna har kommit att anses uppdelade i tre klasser (vita köpmän, bruna krigare och svarta pirater) och på så vis försökt kunna få en mer fullödig bild av ankornas kultur och deras ställning i samhället. En slags hemkörd sociologisk-etnografisk analys in-game, så att säga. Äventyrsspel beskrev ju aldrig ankorna djupare än de tre citaten ovan.

    Någon Kalle Anka-koppling har jag aldrig känt, förutom i illustrationerna till DoD -91. Gullikssons illustrationer tjänade som referens.

    (Jo, förresten, visst fanns det en oerhört fånig beskrivning av ankors religion på en sida längst bak i någon av EA-böckerna, komplett med Kalle Anka-referenser? Den har jag förträngt.)

    Gilla

  12. Varför gnälls det inte över råttmän (Musse pigg), vargmän (Långben) eller kattmän (Svarte Petter?). Nils Gullikssons ankor i Monsterboken 1 har alltid varit min måttstock samt omslagsbilden på Sinkadus 3, men det är antagligen på grund av att jag är uppväxt med dem. Ankorna tycker jag är mysiga och har karaktär men de senare tror jag mer beror på egna tolkningar av rasen.

    Tyvärr är det en hel del Disney-humor i det. Som ankornas gudar Wal (Walt Disney) och hans tre brorsöner, stridskonsten Quack Fu, att ankor har bärsärksvärde 3 (Kalle Anka och hans raserisammanbrott) och en hel del teckningar på ankor av Disneyklass. Jag förstår definitivt hatet mot ankorna, om man bara ser till bilderna.

    Sedan är ”…den diskutabla schablonen giriga handelsmän med stora näsor.” en rätt fånig liknelse när ankor bara har andningshål medan munnen är väldigt stor. Jag tror köpmannabeteendet snarare härstammar från Joakim von Anka och hans två ärkerivaler, von Pluring och Flinthjärta.

    Gilla

      1. ”[i]Om vargmännen sett ut så här så skulle jag klagat som bara f_n.[/i]”
        Exakt, vilket var lite av min poäng också. ”Jag förstår definitivt hatet mot ankorna, om man bara ser till bilderna”. Grejen är att folk som ogillat bilderna har sedan fortsatt och disneyfierat dem medan vargmännen kunnat utvecklats helt fritt och på så sätt fått ett bättre mottagande.

        Gilla

      2. Det handlar inte bara om att de ser ut som Kalle Anka. Ankor är LÖJLIGA djur. De kan bara tjäna som comic reliefs, och comic reliefs är nåt jag helst låter bli om jag kan. Katter, vargar etc är helt enkelt inte lika sablans fjantiga djur som ankor är. Jag skulle klagat på näbbdjursmän också, och orangutangmän med röda rumpor.

        Gilla

      3. Nej, de kan inte bara tjäna som comic relief. En av spelarna i min spelgrupp hade endast ankor som rollpersoner i DoD och det gick alldeles utmärkt. Och hade du kallat någon av dem för löjliga så hade de strimlat dig omgående eftersom de var rätt mordiska, vapenglada typer allihop.

        Gilla

      4. Att de aptöntiga kreaturen är blodtörstiga gör det faktiskt inte ett dugg bättre. För mig som spelare är de fortfarande aplöjliga. Möjligen kan blodtörstigheten göra det ännu svårare att ta dem på allvar.

        Gilla

      5. ”Kattmän, där har vi däremot ett helt meningslöst folkslag. När kom någon senast på något intressant med kattmän?”

        Vi är nog överens om att kattfolket gör sig bäst som ett all-kvinnligt folk! 😉

        Gilla

  13. Jag har för mig att ankor hade ganska kassa stats? Endast vrålhöga färdighetsvärden torde kunna rädda ett litet kritter med usel rustning (som dessutom har för klena vapen för att sänka någon).

    Var det inga fler än vi som upplevde detta som ett hinder för ankornas karriärer som ”demonjägare” (kaos väktare)? Kattmän å andra sidan hade fet smi och mörkersyn – schysst byte mot B5 i simma.

    Vi gjorde f.ö. en stor poäng av att ankvärdshus alltid serverade grillad apa, som en markering på alla tillmälen gällande deras förtäring av fågel:)

    Gilla

    1. Ståhle: De (Ankorna) fanns faktiskt i Mutant också. De kallades där för ”muterad fågel” Jag rekommenderar illustrationen på sidan 31 i gamla klassikern Nekropolis – Grå döden del 1

      Gilla

      1. Jag missade tyvärr ankorna/mutantfåglarna i Nekropolis. Kommer bara ihåg råttorna som agerade lönnmördare. Var det innan Games Workshop lanserade sina Skavens? Måste ge mig upp på vinden och gräva i gamla rollspelskassar till helgen…

        Gilla

      2. Magnus: Det var alltså GW som snodde Skavens av författarna bakom Nekropolis 🙂 Ulvriket del 1 och 2 nu ännu kultigare. Fast i politiska korrekthetens namn är såklart inte Ulvriket-modulerna nåt att vara stolt över. De skulle ju med det perspektivet vara ett uttryck för författarnas rasism och fördomar mot Danmark. Undrar om inte Professor Sörlin var med på ett hörn vid författandet, han verkar inte försitta en chans att utmåla Danmark som rädda intoleranta nationalister. (Detta är jag som driver med kritiken av Nidlandstrilogin för övrigt)

        Gilla

      3. Damn you. Jag ville ju verkligen ge mig upp på vinden och gräva i de gamla rollspelskassarna. Nu får jag hitta på en annan ursäkt än att jag måste utreda skavens-arnas födelseår. Nåja, jag kommer säker på nåt…

        Gilla

  14. När jag skrev konfluxsviten så hade jag stor användning av ankorna men har nu med viss sorg pensionerat dem i romanerna (tillsammans med alver och dvärgar). Jag såg dem inte främst som comic relief även om de lätt lånar sig till detta. Snarare fick de axla de medeltida judarnas roll, dvs. en ganska sluten grupp av driftiga köpmän med egen kultur, utan eget hemland och till viss del hunsade av människorna (fast alla ”halvfolk” hunsas i det rasistiska Trakorien). Tror inte att jag framställde dem i sämre dager än någon annan art och eftersom ”mina” länder inte ägnar sig åt religiös repression i någon högre utsträckning så slapp man inkvisition och liknande (vilket istället införts i romanerna som ”Abzulvan”).

    Gilla

      1. Och grodromstoddy. Fast jag tyckte att hr. Granström tramsade till det lite väl mycket med ankorna i Trakorien. Å andra sidan var jag minst lika tramsig med ankorna på den tiden.

        Gilla

    1. Som gammal RuneQuestspelare har jag inga problem med ankor. Jag tycker att Eriks beskrivning är på pricken. Just så har jag tänkt mig de vita ankorna. Med tillägget att inget annat folk ser så löjligt ut i andras ögon. Det lånar sig till hån och förtryck, och kan kanske delvis förklara ankornas bitterhet gentemot oss rundfotingar. (I wantchh my pounth of fleptcccchhhh! som Daffy skulle sagt.)
      I mitt Altor är för övrigt de svarta ankorna typiska för Solunas nordkust och konverterade till Etin-tro redan under Odos levnad. De har egna apostlar och så. Och när korstågen borta i Österlandet började gå dåligt och Caddo-kyrkan blev ovän med fastlandskyrkan, kom Caddo att omdirigera sina korstågsansträngningar mot de svarta kvackande kättarna som låg närmare tillhands. Fyra hundra års kolonialism, skövling och sporadiska spontana pogromer senare har de svarta ”pirat”-ankornas kultur militariserats fullständigt. Eller grillkrigifierats eller vad man ska kalla det.

      Gilla

      1. Själv föll jag för ankan pladask och det blev också min första karaktär i DoD (som tyvärr avlivades snabbt i Dimön). Men tilltaget i Monsterboken att dela in personliga egenskaper efter färg på fjäderdräkten är helt klart rasbiologiskt och i längden rasistiskt. Man skulle iof kunna säga att de ankor som valde att kämpa mot förtrycket blev svartfjädrade av exponeringen och att det sålunda är en betingad egenskap hos alla ankor alt att ankorna själva färgar sig med olika pigment. Det vore intressant att höra hur Äventyrsspel tänkte själva.

        Gilla

      2. Jag har tolkat Monsterbokens framställning som den subjektiva uppfattningen hos en (fiktiv) författare som bara haft en ytlig kunskap om ankornas kultur och samhällsliv. Författaren har fått (det felaktiga) intrycket att de vita ankorna är köpmän, de bruna krigare och de svarta pirater, när det i själva verket kanske finns helt andra orsaker till varför författaren fått denna uppfattning. Nästa steg blir då att fundera över t.ex. varför de svarta ankorna traditionellt uppfattas som pirater, och då kommer man in på tankegångar som liknar Dan Guillous: i en viss del av världen är ankorna svarta och av olika anledningar har folk i en annan del av världen fått uppfattningen att de är pirater eftersom dessa är de enda svarta ankor som folket i den andra delen av världen har sett.

        Själv har jag tänkt mig att de svarta ankorna finns i tropiska delar av världen medan vita och bruna finns i de tempererade delarna. Vidare tänker jag mig att det finns ett starkt klass-, ras- eller kasttänkande bland ankorna som gör att man bara gifter sig inom sin färg – vita ankor med vita ankor o.s.v. – och att de välbärgade vita handelsankorna i städerna inte släpper in bruna eller svarta ankor i verksamheten utan på sin höjd anställer dem som kroppsarbetare. På landsbygden finns förvisso fattiga bruna och vita ankor som försörjer sig som t.ex. fiskare eller jordbrukare, men eftersom det är städernas elit som skriver historien så är det uppfattningen vita ankor = köpmän, bruna ankor = krigare, svarta ankor = pirater som kolporteras.

        Varför det finns så många vita ankor i städerna som sysslar med handel är en annan bra fråga att fundera över. Här kan man låta sig inspireras av till exempel det medeltida Japan eller den medeltida ortodoxa kyrkan i östra Europa. I det medeltida Japan var det ovärdigt att syssla med handel eftersom man levde på någon annans arbetsinsats. Handelsmän var därför lågt stående och adelsmän kunde inte själva befatta sig med den ekonomiska förvaltningen av sina ägor. I Europa fördömde den ortodoxa kyrkan länge pengautlåning mot ränta men eftersom bankverksamhet var nödvändigt för handeln så kom handeln i östra Europa att domineras av icke-ortodoxa, främst judar. I en fantasyvärld kan man tänka sig att liknande uppfattningar om vad som är hederligt arbete och vad som inte är det kan leda till att många vita ankor blir handelsmän.

        Gilla

      3. Mycket intressant. Jag kommer dock inte ifrån misstanken att det rör sig om ett arv från västvärldens koloniala förtryck av besegrade folkslag dvs svart = dåligt och vitt = bra. Återspeglar författaren sin egen uppfattning att svart är en lagbrytare och vitt är en socialt accepterad anka eller är det som du säger att det rör sig om subjektiva rasistiska generaliseringar inom Ereb Altor?

        Man kan dock notera att inga andra arter utsätts för samma rasbiologiska behandling. Det görs exempelvis ingen skillnad mellan gröna och bruna orcher. Det finns en tendens till en Tolkieninspirerad rasbioologisk indelning av alver iof men alla beskrivs i positiva termer generellt.

        Gilla

      4. Jag tror inte att den ursprungliga upphovsmannen hade någon djupare tanke alls bakom beskrivningen av ankorna och i vilket fall som helst så framgick den inte eftersom beskrivningen är så kort. Det är möjligt att det kan ha legat en medveten eller omedveten vardagsrasism bakom ankornas indelning i ”civiliserade” vita ankor och ”krigiska” mörkfjädrade ankor men det är egentligen ointressant för mig: jag försöker i stället vända Monsterbokens knapphändighet till något positivt. Den tvingar mig att fundera själv och göra något vettigt av de summariska texterna.

        Gilla

      5. Måste faktiskt ta tillbaka min tidigare utsvävning ang att läsa in en möjlig rasism i att likaställda svarta ankor = dåliga ankor. Att svarta djur är något dåligt går tillbaka till det svarta fåret vars ull inte gick att färga och därför inte var önskvärt. Inom läkekonsten under antiken betraktades även svart galla som dåligt och stor för sorg och melankoli vilket i sin tur går tillbaka på Egyptisk läkekonst. Att mörk hudfärg skulle vara negativt hos människor kommer betydligt senare och inte alls ”period” med den historiska tidsepok som fantasy brukar efterlikna.

        En otäck tanke som slår en är huruvida ankbolster skulle kunna vara värdefult i Ereb Altor…

        Gilla

      6. Jakob Ryngen:

        Rasism, rasbiologi, västvärldens koloniala förtryck? Det är Monte Python Life of Bwian varning på de där inläggen. ”Romarna huh, vad har romarna gett oss förutom akvedukter, renhållning, vägar, etc…” Saken är ju den att precis alla kulturer har i forntiden ägnat sig åt förtryck och när alla gör fel är det enbart diskriminerande att peka ut vissa av dem som fel. Vänsterperspektiv på krig handlar om att skuldbelägga vissa specifika grupper. Inget annat.

        Att mena det handlar om rasism att svart är dålig och ljust är bra tyder på brist av insikt. Svart är nattens färg, nåt som i primitiva samhällen hade betydligt starkare betydelse än idag när vi lever under ”glödlampans förtryck” eller glödlampiarkala strukturer. Vidare det där att inga andra raser utsätts för samma behandling får man ta med en nypa salt.

        Grundegenskaperna skiljer sig inte mellan olika ankfärger så snarare är det hos dvärgar du hittar rasbiologiska element på Altor. Där har vi nämligen de renaste dvärgarna, Nord-dvärgar som är starkare än de andra svagre Grynnerdvärgarna, som i sin tur är starkare än de ynkliga Nidadvärgarna. Det finns även olika trollraser (Ereb Altor boxen)

        Vidare så finns inget som säger att en pirat måste vara ondskefull. Tvärtom i en primitiv värld kan pirater ses som ett driftigt sett att överleva medan köpmännen är de onda ”utnyttjarna” som suger ut andra och så här kan man hålla på hur länge som helst och påstå precis vad som helst om vad som helst. Postkoloniala och poststrukturella perspektiv är helt värdelösa till alla former av meningsfull diskussion.

        Det är bara verktyg för att attackera västvärlden.

        Gilla

      7. Erik, du verkar ha läst vad jag skrivit men ändå missat att jag backar på rasism-fronten eftersom rasism normalt inte tillhör fantasyparadigmen som snarare baseras på medeltid med övernaturliga inslag.

        Man kan anklaga rommarna för mycket men rasister var dom absolut inte. Kulturer som accepterade Roms överhöghet inordnades så gott som omedelbart och vi har exempel på romerska kejsare med afrikanst ursprung. Med grekerna var det värre men där är det bättre att tala om en stark kulturelitism.

        Om vi ser till Kants absoluta imperativ så är piratverksamhet en destruktiv verksamhet och således av ondo. Den enskilde piraten utför med andra ord en ond handling – vad som än driver honom. Spelkonstruktörens koncept ”svart > pirat > onska” är väldigt uppenbart som jag ser det.

        Måste tyvärr erkänna att jag hade gått över till Rolemaster (ökänt för sin rasism och rasbiologism) vid tiden för Ereb Altorboxen…

        Gilla

      8. Jakob: Jag missar inte du backar på rasism-fronten. Min poäng är att det inte finns nåt att backa på för den fronten är mestadels skräp från början. Fantasy innehåller givetvis ingen rasism att tala om för fantasy beskriver inte konstiga personer som onda utan mer onda personer som konstiga.

        Jag tog inte upp romarna som exempel på rasism eller icke-rasism. Jag tog upp romarna som exempel på postkolonial teoris idioti. Vad gäller Kant så levde han på 1700-talet medan Ereb Altors ankor utspelar sig utvecklingsmässigt många hundra år tidigare och sålunda är det fullt möjligt piratande inte hade hunnit bli en ondskefull syssla ”då”

        Just det här med att låta en filosof som levde år 1700 säga om nåt som skedde år 1100 var ont eller gott är ju värsta sortens stollerier.

        ”Spelkonstruktörens koncept ”svart > pirat > onska” är väldigt uppenbart som jag ser det.”

        Du och Kant lever inte på den tidsålder som konstruktörens koncept handlar om och sålunda är heller inte sådana åsikter valida. Det är som att klaga på slaveri i antikens rom, fullt medveten om att dagens samhälle inte hade gått att skapa utan sådant initialt slaveri.

        De finns de som är glada för att slaveri är avskaffat och det finns de som bara måste klaga över att det existerade från början.

        ”Måste tyvärr erkänna att jag hade gått över till Rolemaster (ökänt för sin rasism och rasbiologism) vid tiden för Ereb Altorboxen…”

        Ja det var ju en miss av sällan skådat slag. Ereb Altor är en av de mest intressanta kampanjvärldar som skapats. Men vill du diskutera rasism och rasbiologi så rekommenderar jag dig den knäppaste spelvärlden som skapats, Chronopia. Helt ospelbar.

        Gilla

      9. Erik:

        Uppfattar jag dig rätt om du anser att man inte kan backa från något man anser är skräp? Intressant…

        Om du inte gillar Kant kan vi ju gå tillbaka till Platon. En pirat är någon som tar av andra för att sko sig själv – knappast en god handling men möjligen ibland det bästa av två onda ting. Men gott – nej.

        Gilla

      10. Jakob:

        ”Uppfattar jag dig rätt om du anser att man inte kan backa från något man anser är skräp? Intressant…”

        Nej, jag anser att det som var skräp inte var din slutsats utan teorierna som den var baserad på. Alltså teorierna om onda vita mäns kolonisering av Afrika. Rekommenderad läsning ”sick societies”

        ”Om du inte gillar Kant kan vi ju gå tillbaka till Platon. En pirat är någon som tar av andra för att sko sig själv – knappast en god handling men möjligen ibland det bästa av två onda ting. Men gott – nej.”

        Så grekerna var goda och nordbarbarerna/piraterna onda, detta enligt grekerna själva? Så förvånande med tanke på att den enda kultur som någonsin kommit fram till att de onda är dem själva är vår egen intelligentia. Visserligen visade sig de ”goda” i ett antal länder inte vara så goda men det löste man snabbt genom att gå över till postmodernism och poststrukturalism.

        Gilla

      11. Platon skulle möjligen ha accepterat kapare om dessa drivs av viljan att gagna den egna staten. Det som skiljer pirater från kapare är att de förstnämnda inte agerar på statens uppdrag utan av egoistiska skäl och mot en annat stat. Dessa är därför ”onda”.

        Gilla

      12. Jakob: De pirater som Platon pratade om kan bara vara pirater från den sorts förutsättningar Platon var van med ”då är de möjligen att betrakta som onda” och kommer piraterna från andra förutsättningar kan de inte underkastas Platons resonemang heller.

        Exempelvis kan knappast somaliska pirater kallas onda. Nån stat vars uppdrag de kunde gå om de ville ha andra skäl än egoistiska finns knappast ens. Valet som finns i Somalia är en piratanarki eller en dogmatisk teokrati. Kul val.

        Gilla

      13. Ur ett relativistisk eller amoralisk perspektiv kan inte pirater anses som onda eftersom termen är subjektiv och/eller värdelös. Enligt principen för Non Violent Communication (NVC) ska själva piraten som person inte anses som ond men dock hans handlande eftersom det enligt onskans generella definition bryter mot samhällets normer och skapar lidande, förstörelse och död. Piratverksamhet som i förlängningen är stöld är ur ett teologiskt perspektiv (satanism undandaget) förkastligt och onskefullt eftersom det bryter mot Guds lag. När detta ändå Guds utvalda gör detta religiösa texter (se Bibeln) är det likväl en ond (men kanske av guden accepterad eller tom uppmuntrad) handling. Ur ett modernt filosofiskt (för att inte säga generellt) perspektiv är piratism/rån/stöld onskefullt eftersom det medför att utövaren är likgiltig inför sitt offers lidande eller som värst njuter av det. Likgiltiga somaliska pirater är sålunda onda även om det inte utesluter möjligheten att deras offer och deras handlande också är det.

        Om vi accepterar termen onska (som de facto är brukligt inom fantasy) blir sålunda piratverksamhet att betrakta som ondskefullt. Relativister och amoralister som inte erkänner begreppet ondska (”problemet med våldtäkt och mord finns bara ur offrets synvinkel”) blir de facto också onda i en sådan värld. Ett starkt incitament på att ond/gott gäller i DoD just beträffande pirater är att det i Monsterboken understryks att de ”goda” gråalverna, till skillnad från exempelvis svarta ankor, har pirattträning utan att vara pirater.

        Gilla

      14. Jakob Ryngen:

        När jag hänvisar till relativa perspektiv menar jag inte amoraliska. Jag menar moraliska men i det sammanhang berättelsen utspelar sig. Med våra nutida svenska ideal är nån som hugger av skurkar huvudet med svärd en psykopatisk stolle. Det betyder inte alla som gör det i medeltida fantasyberättelser kan anses vara psykopatiska stollar.

        Pirater kan alltså anses onda eller icke-onda på basis av det sammanhang de befinner sig i. Principen för NVC är antagligen betydligt nyare och modernare än piraterna som finns på Ereb Altor. NVC är alltså gott idag men relativt är det förmodligen en ganska idiotisk princip på ett ställa som Ereb Altor.

        Principens första regel funkar heller inte. Piratandet bryter inte mot samhällets normer i ett gammalt samhälle som Ransard där piratande anses ok. Somaliska samhället exempelvis har uppenbart ingen norm som förbjuder piratande. Tvärtom så verkar det snarare bryta mot Somaliska samhällsnormen att inte vara pirat och vara emot piratande.

        Den andra principen funkar lika illa. Om allt som orsakar lidande är ondska så finns knappast någonting som inte är ondska. Att vissa religioner förkastar piratande funkar heller inte som argument för i ett gammalt fantasysamhälle kan det tvärtom finnas religioner vars gudar hyllar piratande. Religionerna är inte överrens om vad som är ont och gott.

        Ta exempelvis Kusherismen i Nidländska reningen. Där är det helt i enlighet med samhällets normer och religionen att orsaka död och lidande. Givetvis är piratande enligt modernt filosofiskt perspektiv ondska. Min poäng är att moderna filosofiska perspektiv inte gäller i tider och på platser där det perspektivet ännu inte ens existerar. Somaliska pirater är sålunda inte onda, de är bara födda på en plats som utvecklingsmässigt inte uppfunnit moderna filosofiska perspektiv ännu.

        Den dag (om någonsin) som moderna filosofiska perspektiv ersätter de två dominerande perspektiven i Afrika blir det utan tvivel fortsatt piratande att betrakta som ondska där. Om vi däremot återgår till ämnet lär knappast någonsin Ereb Altors spelvärld utveckla modern filosofi till den grad att Svarta Ankor anses onda då Ereb Altors existens bygger på total frånvaro av både modern filosofi och rymdfärjor.

        Undantaget förstås postmodernismen som nån lustigkurre på Äventyrsspel placerade i Trakorien.

        (Jag skulle gå så långt att säga Ereb Altors existens också bygger på total frånvaro av Chronopia)

        ”Om vi accepterar termen onska (som de facto är brukligt inom fantasy) blir sålunda piratverksamhet att betrakta som ondskefullt.”

        Nej, om vi accepterar termen ondska (vilket vi såklart gör) blir saker onda/goda utifrån vems perspektiv vi använder. Någon modern filosofi enligt vilken Svarta Ankor skulle vara onda finns knappast på Ereb Altor eller i nån annan av äventyrsspels världar (även om det mesta de skrev placerades i Ereb)

        ”Relativister och amoralister som inte erkänner begreppet ondska (”problemet med våldtäkt och mord finns bara ur offrets synvinkel”) blir de facto också onda i en sådan värld.”

        Nej, för dem som utsätts för Ransardisk plundring blir det ondska men i Ransardiska samhället är det inte ondska och ditt argument att det var mot samhällets normer försvinner då helt. Du måste mena att det är från vårt samhälles normer men att bedöma Ereb Altor år 600 efter värderingar från Sverige 2010 är meningslöst.

        ”Ett starkt incitament på att ond/gott gäller i DoD just beträffande pirater är att det i Monsterboken understryks att de ”goda” gråalverna, till skillnad från exempelvis svarta ankor, har pirattträning utan att vara pirater.”

        I det första D&D någonsin (1.o) fanns inte yrket pirat. Det fanns bara fyra yrken så pirater hade varit antingen krigare eller laglösa. När reglerna reviderades var ett av yrkena som tillkom pirat, där ingick dock inte bara pirater som överföll vem som helst utan även ”hederliga” pirater som bara anföll landets fiender (fribytare).

        På samma sätt var yrket laglös inte bara onda banditer för RP att slå ihjäl utan även typiska fantasyhjälteskurkar som Robin Hood eller Fritz Leibers Grey Mouser.

        Enda sedan D&D skapades har alltså yrken som tjuv eller laglös saknat ond konnotation av den sort som finns i amerikanska motsvarigheten Dungeons & Dragons. Där är banditerna ofta inte bara monster utan grundvärden och namn utan där har de för övertydlighetsskull också ofta alignment som CE (Chaotic Evil) som säger de verkligen är onda.

        Dylika klantigheter har svenska D&D mestadels saknat bortsett från möjligen Mörkrets Hjärta och Nidlänska reningen där en viss äventyrskonstruktör gick lite vääääl långt. Jämfört med Nidländska renares beteende skulle nog de flesta kalla Svarta Ankpirater för beskedliga och trevliga typer.

        Om du missat Nidländska reningen så finns en rolig beskrivning på närbelägen blogg som förklarar ganska exakt vad (utöver extremt rälsad intrig) som var fel med de äventyren.

        http://hittepou.blogspot.com/2009/05/melindors-aterkomst-del-1.html

        Man kan alltså säga att jämfört med saker som verkligen kan ses som svart-vit onda och rasistiskt inspirerade i Ereb Altor så framstår Svarta Ankpirater som inte i närheten av endera.

        Gilla

      15. Erik

        Vi kan iof inte utesluta att spelkreatörerna tänkte sig att de svarta ankorna huvudsakligen ägnade sig åt hederligt fribrytande osjälviskt tjänande och försvarande den egna Staten gillade och uppskattade av ledare, filosofer och allmänhet när dom angav att svarta ankor normalt var pirater till yrket och att exemplen i ”Den vita duvan” bara just är undantaget som bekräftar regeln. Vi kan dock fråga oss om det är troligt…

        Gilla

      16. Jakob Ryngen:

        Du förväxlar två saker här. Det ena är ”osjälvisk” och det andra är ”i statens tjänst” det är fullt möjligt att vara extremt självisk och i statens tjänst. Svarta Ankornas stat kan helt enkelt ha bestämt att det bästa för rasen (pga att de är små och svaga jämfört med människor) är att de sätter sig i respekt med våld.

        Anledningen de till skillnad från brunankorna blir pirater är helt enkelt att ankor har naturliga fördelar som människor inte har i den miljön (Ankor kan simma, de tappar inte balansen etc) Brunankorna slåss alltså på människors villkor medan svartankor slåss mer på ankors villkor. Piratandet gynnar deras stat och ras.

        Att brunankor är rätt sällsynta kan också ses som bevis på att svartankorna har rätt. Bruna Ankor som försöker göra sig ett namn i människors värld tenderar oftast bli ihjälslagna och sluta plockade och stekta över öppen eld. Svartankor kan visserligen också sluta så men deras antal kan visa att det finns en metod i galenskapen.

        Gilla

      17. Nej, jag förväxlar inte men jag tror vi möjligen börjar närma oss konsensus. Enligt Platon kan inte den goda handligen ske som ett resultat av en dålig önskan. Den GODA svarta ankpiraten kan alltså inte aggera själviskt till statens intresse. Han (Platon använder inte ”hon” i dessa sammanhang) måste agera på uppdrag av ett demokratiskt valt råd eller en hellre en upplyst despot UTAN annat mål än den egna statens bästa och efter regler uppsatta av densamma. Han kan alltså inte vara ”pirat” i ordets rätta bemärkelse utan är istället en god fribrytare med piratträning. Till skillnad från senare filosofiska definitioner kan den goda ankkaparen stjäla, döda och tortera om det helgar ändamålet dvs statens bästa och förutsatt att det är en av staten sanktionerad handling. Han får inte se ett eget värde i detta och får bara glädjas indirekt av kunskapen att han gör det rätta.

        Den lagliga idealankpiratstaten är potentiellt intressant som företeelse i en rollspelsvärld men jag tvivlar på att det var vad spelkreatörenra avsåg med de svarta ankorna. Dom är snarare onda små varelser som av egoistiska själ rövar och plundrar och är inte bara likgiltiga inför utan upprymda av sina offers lidande (se Blixt A. ”Den vita duvan”, Sikandus nr 3, 1985). Den lagliga fribrytaren är snarare en avsedd sysselsättning för den BRUNA ankan.

        Gilla

  15. Ankorna finns väl på bild i Chronopia också? Vad jag minns finns det en på en av de första illustrationerna i regelboken, men de nämns inte alls efter det.

    Gilla

  16. Skandal!
    Att inte fler bortskämda ynglingar förstår storheten i den klassiska Drakar-ankan! Svarta ankor var inte onda, de var ‘badass’, som ungdomarna nuförtiden säger.

    Själv minns jag med nöje min vit anka-RP vid namn Kvärk Hopok (som skulle betyda ‘Sång Stornäbb’), animist och en riktig baddare på vindpil (förlåt, jag menar VINDPIL). Tyvärr hade han svagheten att röka på lite för mycket olagliga substanser och blev utkastad ur druid-akademin. Så han tog till havet på sitt självseglande skepp med de andra RPna, anlände så småningom till en ö med ett torn (och tillhörande ond magiker), blev dödad av en demonbjörn, klarade tärningsslaget att uppstå som gast (kummel) och gjorde slarvsylta av både demonbjörn och magiker. Vännerna for iväg och har inte ett äventyrargäng besökt ön så sitter han väl där än och lyser i mörkret.

    Häpp!

    Gilla

      1. Ja visst var den sedelärande, vi snackar Expedition Robinson anno 601 efter Odo. Och sensmoralen är att om ni försöker rösta ut Ankan så se till att ta först ta reda på om han ingått några pakter med tävlingsledningen, annars kan det hända han kommer tillbaka som Joker och vinner hela skiten.

        Gilla

      1. Någonting med den där självlysande ankan som sitter ensam i mörkret får mig att tänka på Mumintrollen…

        Gilla

  17. Själv var jag rätt förtjust när jag insåg att den s.k. diaspovan (ankiska för ut ur ägget) rätt självklart var stulet från diasporan (den judiska landsflykten).

    Jag minns att jag hade en anka som rollperson någon gång. Var ett helsike med bärförmågan. Jag har ett minne att han lyckades bära runt på en fjällpansarrustning över hans fjäderklädda lekamen.

    Gilla

  18. Jag älskade ankor på det glada 80/90 talet och jag älskar dem idag! Inget att skämmas över att man är Ankist. En av de roligaste RP:na jag någonsin var en Svart Anka som var Anti-människa! Var jobbigt att spela en person som vägrade att ha med människor att göra i så stor utsträckning som möjligt men ack så roligt att göra det så svårt för sig!

    Gilla

Lämna ett svar till Snusmumriken Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s