Gene Wolfe, Shadow of the torturer
Det går långsamt fram i denna bok. Den är extremt välskriven, ibland nästan som en prosa-dikt. Tror att tricket med att läsa Wolfe – något jag misslyckats med tidigare flera gånger – är att läsa i ganska maklig takt. Än så länge är jag positiv till boken.
Zoonernas zoologi till Mutant UA.
Helt fantastisk monsterbok till postapokalyptiska rollspelet. Störtsköna beskrivningar av varelserna, läckra bilder och så jävla mycket Mutant-stämning att man kan ta på den. Kanske aningen för mycket fokus på blommor och insekter av olika slag. Blommor är tråkiga monster, även om de kan äta upp dig.
Neil Gaiman, Absolute Sandman vol 4
Det är typ färde gången jag läser de här serierna, så jag har lite svårt att komma in i dem. Snyggare än någonsin, och större format, och lyxigare, men jag märker att jag allt oftare tittar på boken och tänker, äh, jag läser den lite senare.
Player’s handbook 2 till D&D4.
Nja, jag vet inte. Säga vad man vill om D&D som spel, men det är ingen fröjd att läsa böckerna direkt. Inspirationen känns långt långt långt borta.
Varför läser du ZZ just nu?
GillaGilla
Tja, varför inte?
GillaGilla