Sinkadus nr 35 (april 1992)
Omslag
Paul Bonner slår till med det här klassiska Mutant RYMD-omslaget. Det säger allt man behöver veta om det spelet: du tar rollen som en tungt beväpnad soldat och dödar odöda mutantvarelser … och någonstans i bakgrunden skrattar en nefrait som, om du träffar på honom, kommer att döda din och alla dina polares rollpersoner redan den första stridsrundan. Pang bara – death by symmetry.
Livet var hårt i framtiden.
Det är för övrigt första gången som Mutant RYMD kallas just Mutant RYMD. En fantasilös men ärligt titel om jag får uttrycka min ödmjuka åsikt.
Fan vad jag diggade det här omslaget när jag var 14.
Ledaren
Nu börjar det hetta till. Denna ledare måste läsas i sin helhet:
Börjar man ana att det kanske inte var så smart att sälja Kult i leksaksaffärer? Jag är inte helt säker på att jag håller med Johan om slutsatsen att Livet Ordarnas aktiviteter är ett hot mot tryckfriheten. Rollspelshobbyn, ja, men tryckfriheten? De utnyttjar väl bara sin konsumentmakt?
Det är tragiskt att behöva erkänna det, men jag förstår faktiskt hur Livets Ordarna tänker. Jag har varit inne på det förr: Kult är ett tämligen explicit vuxet spel. Det har en minimiålder på 15 år. Jag fattar varför föräldrar är skeptiska till att det säljs i en leksaksaffär – av samma anledning som att de skulle protestera mot att filmer med 15-årsgräns sändes på Bolibompa-tid. Ena hyllan Lego, andra hyllan sexmagi liksom.
I den meningen var Kult-moralpaniken berättigad. Delvis. Inte på grund av spelets innehåll eller påstådda effekter, utan på grund av hur Äventyrsspel sålde det. Det går inte att säga något annat än att Äventyrsspel gjorde ett riktigt klavertramp. Huruvuda kritiken sen hade någon egentlig negativ effekt på rollspelbranschen … ja det kan nog debattera.
Sen undrar man varför Allan Rubin med flera inte bara höll sig till fakta, utan började yra om seanser och sånt nonsens.
Hemmafronten
Mutant RYMD har kommit ut i butik och kom att stanna där i typ 2 veckor innan det ersattes av Chronicles. Dessutom har Krim och Kristallsjuren sett dagens ljus.
På horisonten väntar Tjuvar och lönnmördare och ett planerat DoD-baserat brädspel kallat Drakriddarna. ”Spelet kommer i mångt och mycket att påminna om grund-Drakar, fast med ett snabbt och enkelt för att kunna spelas som avkoppling.” Så vanliga rollspel är inte avkoppling då? Arbete kanske?
Här till höger kan du se ytterligare en text om Kult-affären, publicerad på Hemmafronten. Man anar en viss oro hos redaktionen. Klicka för större, så klart.
Drakar och demoner
Thomas Allvin har hittat på/kopierat ett gäng olika magiska symboler, pedagogiskt publicerade i artikeln ”Symboler”. Sinkans rubriker var i alla fall konkreta, något annat kan man inte påstå.
Artikeln är liksom 30 olika symboler med tillhörande beskrivningar. ”22. Detta tecken försöker motverka och skingra de magiska kraftflöden som uppstår när en besvärjelse kastas” och sånna saker. Inga regler, bara fluff. Artikeln hade varit intressantare om Drakar och demoners magisystem verkligen fungerade på det sätt artikeln antyder. Men det gör det inte, så det hela är ganska meningslöst.
”Gifter” är ytterligare en sån där text som man bävade när sl bläddrade i. Den innehåller ett 20-tal olika verkliga gifter, från arsenik till vit flugsvamp, med tillhörande regler. Signerat Michael Petersén och Gunilla Jonsson.
Insändare
Nejmensermanpå, Åsa Roos har skrivit en insändare:
Jag vill veta om ni på något sätt tänker besvara Livets ords attack mot Kult. Har någon talesman från någon rollspelsförening uttalat sig i frågan? Om inte, så vore det ju värt att på något sätt få de individer som tror att rollspelare varje fullmåna förvandlas till en blandning av ritualmördare och varulvar att förstå att så inte sker. Jag har själv problem med min filosofilärarinna, som efter att ha sett att jag spelar Kult tror att jag är någon sorts demondyrkare, och enbart ser rädd ut när jag kommer in i klassrummet.
Jag vill höra mer om den där filosofilärarinnan.
På samma insändarsida uttrycker Åke Eldberg (?) oron att gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut när fiktionen använder sig av verkliga namn och fenomen. Detta är ju givetvis helt uppåt väggarna, vilket Johan Anglemark också lite luddigt uttrycker i sitt svar.
Jag skulle vilja kalla den solklar, för just att det rör sig om ett spel. Kults miljö präglas av monster, magi och gudar som är helt verklighetsfrämmande. Att verklighet och fantasi vävs ihop gör miljön mer trovärdig, men inte på något sätt mer verklig.
Mutant
Magnus Seter fortsätter att nysta i Berlin City 2092. Den här gången handlar det om en motorverkstad där rollpersonerna kan reparera sina bilar eller slåss eller något. Jag vet inte!’
Mutant RYMD
Den mystiska korporationen Cybertronic beskrivs av okänd författare. Så här roligt kunde det se ut:
Nä, ärligt talat var det lite roligare än så. Det här var innan den värsta feta vapen-kapprustningen sabbade RYMD och Chronicles. Det kanske är lite mycket fokus på att beskriva företagets organisation, men frånvaron av ”det här är de tuffaste killarna någonsin!”-beskrivningar är som balsam för själen.
Övriga artiklar
Tre sidor med Äventyrsspels samtliga produkter. Läs och njut:
I artiklen ”Är rollspel farliga?” ställer Johan Anglemark frågan om rollspel är farliga. Svaret är ”nej”.
Äventyr
”De sista änglarna” är det första äventyret någonsin till nya rollspelet Mutant RYMD. Författaren heter Anton Shevek, och detta är så vitt jag vet det enda han skrivit för Äventyrsspel.
Tonen för hela rollspelet och all framtida utgivning sätts direkt: ”De flesta [rollpersoner] bör ha hyffsade värden i stridsfärdigheter och någon slagt militär eller polisiär bakgrund för att ta sig igenom äventyret. Det är inget äventyr för privatdetektiver eller journalister.”
Handligen: Superföretaget Bauhaus (nej inte det Bauhaus) har tappat kontakten med gruvasteroiden THX 1138 och rollpersonerna skickas dit för att utforska.
Ja du läste rätt, asteroiden har fått namn efter en film av George Lucas. Refenser i all ära, men det här är ju bara löjligt. Det är en referens som inte har någonting med äventyret att göra … förutom eventuellt att mycket av handlingen utspelar sig under jord/asteroidytan.
”De sista änglarna” fortlöper som man kan förvänta sig: det blir en massa strider mot ondskans hantlangare som tagit över asteroiden, typ, och det finns en urgammal artefakt och tillslut får rollpersonerna slåss mot en nefarit. Som typ alla andra äventyr.
Värt att nämnas kan vara att jag och min spelgrupp 1992 körde detta äventyr säkert 4 gånger, och varje gång dog alla rp i första striden. Sådär skoj.
Reklam
Den här tidningen läste jag aldrig. Var den bra?
Inte heller spelade jag Black Crypt trots att den fick så bra recensioner i alla datorspeltidningar. Jag hade ju ingen Amiga. Eye of the beholder II fick sig däremot några omgångar.
Omdöme
Det man tar med sig från det här numret är onekligen debatten om Kult och Äventyrsspels till synes totala oförmåga att inse att de tabbat sig.
Lite roligare är Mutant RYMD som jag gillade avsevvärt mer än Chronicles.
På det hela taget var tyvärr nr 35 ingen höjdare. Tre sidor produklista? Två sidor gifter? Långrandigt om Cybertronics organisationschema? Det känns som filler-material och det gör i alla fall inte mig lycklig.
Piruett 
Ytterligare en välskriven recension. Det första jag gör varje måndag är att läsa Sinkadusmåndag. För övrigt älskar jag Berlin City. Fast det har ju såklart vissa givna orsaker. Serien i annonsen var riktigt bra. Terminator, eller hur?
GillaGilla
Mmm, minns vad jag gillade Mutant Rymd innan jag fattade att det var Kult Rymd…
GillaGilla
Otippat att just Aftonbladet (redan på den tiden) gick i spetsen för smutskastning utan att ligga inne med fakta.
GillaGilla
Klart att de gick på en mina. Men inte kan man jämföra rollspelet Kult i leksaksbutik med 15-årsfilmer på barnprogramstid. Snarare är det som om bokhandeln skulle placera böcker av Stephen King i samma hylla som Lilla Spöket Laban. Ett rollspel som Kult kräver en hel del mognad för att läsaren skall kunna tillänga sig materialet och använda det för att skapa egna äventyr. En film fungerar på helt andra premisser.
Stor och liten säljer för övrigt än idag spel för vuxna (tex TP) så det går inte heller att skylla på att det var fel typ av återförsäljare. Det handlade kort och gott om moralpanik inför något man inte förstod sig på.
En tanke som slog mig är att kristna fundamentalister kanske ogillade rollspel just för att de själva har en tradition av att skrämma små barn med berättelser om helvetet och satan.
GillaGilla
Att bara avfärda Äventyrspels förvirring och oro med ”ni skulle ju fattat att inte sälja Kult i leksaksbutiken” är ju att göra det väl enkelt för sig.
Dels hade det säkert blivit en skitstorm ändå, dels är det ju bara löjligt att sitta här efteråt och begära att redaktionen skulle förstått att de behövde fullständigt byta ut hela sitt invanda säljtänk och rätt av bytt säljkanaler.
Nej Magnus, så lätt är det inte. Visst har Ä-spel gjort många missar; men i det här fallet ligger skulden fullt och fast på de förvirrade idioter som angriper spelet. Att påstå annorlunda är att säga ”klart ni borde fattat att det fanns religiösa tokskallar ute i Sveriges obygd som ni borde tagit hänsyn till”. Vilket är absurt och orimligt på alla sorters plan.
GillaGilla
Bra och läsvärd recension som vanligt. Däremot undrar jag om du inte är lite hård mot Äventyrsspel: vad hade de för alternativ? Att inte ge ut Kult? Hur lätt är det att hitta helt nya distributionskanaler? Och hade verkligen rollspelsdebatten en så dramatisk inverkan på försäljningssiffrorna?
GillaGilla
Arvid, TP och Kult har ju lite olika … grafiska profiler om man säger så. Man anar att de jobbar efter två olika definitioner av ordet ”vuxen”. Dessutom är Kults-omslag aningen mer vågat än alla King-böcker i alla fall jag har sett. Men jag förstår din poäng.
Zapp, självklart var de religiösa tokstollarna helt ute och cyklade, och det hade troligvis blivit rabalder även om Kult sålts utanför leksaksbutikerna. Men jag kan förstå att de reagerade på Kults närvaro bredvid Barbie-dockorna. Faktum är att det är konstigt att de inte reagerat tidigare. DoD-grejernas omslag var ju till exempel inte alltid helt barnvänliga.
Peter, nej de hade väl kanske inte några egentliga alternativ. Och, nej, jag tror inte att debatten hade någon egentlig inverkan på försäljningen. Sen när har det faktum att en produkt omskrivs som farlig/kontroversiell stoppat tonåringar från att köpa den?
GillaGilla
Jag har gjort det till en vana att läsa det nummer du kommer recensera varje måndag, och här får jag hålla med dig – det var ju ett riktigt sömnpiller. Usch vad trist!
Dock vet jag att även detta nummer var ganska viktigt för mig när det begav sig. Jag var extremt taggad på Mutant RYMD och sprang omedelbart och köpte spelet. Vi spelade det noll gånger men tyckte nog att det var ganska tufft. Minns att vi inkorporerade Brödraskapet på ngt vis i Nya Mutant som vi spelade friskt.
Men när jag tittar på spelet nu och jämför med Mutant 3 eller vad vi nu ska kalla det – jag fattar inte vad som motiverade att man gjorde den här produkten? Var det intresset för Kult som drev fram lanseringen? I så fall, snacka om dålig planering med tanke på att detta Sinkadus-nummer avhandlar dels Rymd och dels kontroversen kring Kult. Men är det någon som vet, vad låg bakom utgivningsplanerna? Droppade Äventyrsspel Mutant 3 i samma veva eller kom det ut produkter paralellt? Jag kommer faktiskt inte ihåg själv.
I övrigt, ett slätstruket nummer. Men jag tyckte i alla fall att symbol-artikeln var tillräckligt inspirerande för att jag skulle plocka fram Magi-boxen och göra en symbolist. Den RP:n blev, förstås, inte alls i linje med vad den här artikeln andades.
Jag tycker det ofta är så med artiklar i Sinkadus, mer inspirerande än användbara, trots deras många gånger extremt konkreta ämnen.
GillaGilla
Thriller var faktiskt helt okej, kommer fortfarande ihåg Terminator-serien med värme och jag står fast vid att om AvP filmerna baserats helt på serien så hade de filmerna faktiskt kunnat vara sevärda!
(Vissa saker överlevde till första filmen, bl.a. att hjältinnan får Predatorns klanmärke i slutet)
http://en.wikipedia.org/wiki/Aliens_vs._Predator_(comic_book)
Både AvP och Terminator serierna kom från Dark Horse comics vilket talar för kvalitén.
GillaGilla
Yes, äntligen har även jag blivit sågad på denna blogg! (Symbolartikeln, förstås.) Sällskapet kunde ju vara sämre.
I övrigt kan jag dock hålla med om att det inte direkt är det mest upphetsande nummer man kan tänka sig. Till skillnad från bloggförfattaren krävdes det dock för oss endast en genomspelning av äventyret för att vi skulle inse att vare sig äventyret eller Mutant RYMD i allmänhet var något för oss. Det inköpta exemplaret av Mutant RYMD donerades bort till någon yngre släkting…
GillaGilla
Filosofilärarinnan i fråga har jag helt förträngt faktiskt. Även så insändaren. Jag tror det handlade om den enorma uppståndelse som dök upp i samband med Kult, samt att jag som Samhäll/ Estetisk elev hade målat en vägg á la Kult i skolan som ett led i min ”utbildning”. Den fick vara kvar i en månad, sedan målades den över. Det var inte bara filosofilärarinnan som såg snett på mig, minns jag. Men hon var den enda som lyfte rollspel med mig efter lektionerna.
GillaGilla
”Jag tänkte att vi skulle behöva prata lite grand om det där rollspel … ”
*tystnad*
”Du vill itne säga något?”
*tystnad … ett litet klick av tärningar*
”Det är så att vi är många lärare som är lite oroliga … Snälla, kan du itne säga något?”
*skribb skribb skirbb – en lapp:
Jag kan inte. Har bara 5% i kommunikation*
🙂
GillaGilla
Vet inte om du tagit upp det i föregående Måndag(ar), men det ser ut som illustrationerna hittat tillbaka till tidningen. I alla fall jag slås av deras kvalité, inte bara enkla billiga doodles, de illustrerar faktiskt något.
Sen står sig kartriteriet än idag, kartmakaren till De Sista Änglarna och de övriga planritningarna i tidningen håller genomgående god standard.
Kanske vågar man säga att Äventyrsspel tog den bollen under sina aktiva år här i Sverige i alla fall.
Hur många har inte ritat hus efter Mos Mosel-modell, försökt göra en egen stadskarta á la Kandra eller grotta efter Drakar-snitt?
Inte upphetsande, kanske slätstruket, men illustrationerna är tillbaka (för att ta över kanske…)!
GillaGilla
En kul länk till Alan Rubins tidigare insatser :http://kulturarbete.blogspot.se/2008/08/ny-sommarserie-rubiner-fr-svin.html
GillaGilla