Sinkadus nr 31 (juni 1991)
Omslag
Kult. Finns det någon mer ikonisk Kult-bild än denna Peter Jones-målning? Jag kan inte säga att jag tycker den är snygg men den ger ett starkt intryck och var säkert många unga rollspelares första blick in i S&M-världen. Äventyrsspel, alla internetforum för privata sexbilder tackar er.
Ledare
Ännu mer nya grepp i Sinkan. Sidantalet har ökat till 48, igen, varav 16 är tryckta på tunnare och billigare papper. De gamla sektionerna har luckrats upp, och det ska skrivas mer om brädspel och serier. Målet? ”Rollspelsvärldens fräschaste tidning”, skriver Olle Sahlin.
Jag tror faktiskt att de kan ha lyckats. I alla fall i det här numret.
Hemmafronten
… har bytt utseende ytterligare en gång.
Största nyheten är givetvis att Kult har släppts. Detta firas genom att återpublicera delar av samma text som funnits med i de två senaste numren. Okej den är välskriven, men kanske inte så välskriven att man vill läsa den om och om igen.
Inom den närmsta framtiden kommer Krilloan att släppas. ”I Krilloan finns en typ av märkliga naturformationer som leder de magiska energierna, och av det skälet finns det ovanligt många magiker i staden.” Wow! Krilloan ligger dessutom på ”ökenkontinenten Samkara” (eller något sådant), ett faktum som inte alls återspeglas i produkten.
Ett nytt grepp är att berätta om vad andra – utländska – rollspelsföretag har sig för. Redaktionen sågar Dungeon & dragons senaste inkarnation (Rules cyclopedia förmodar jag) och säger att den ”verkar vara ämnat helt och hållet för rollspelsnybörjarna – med inte helt lyckat resultat”.
Drakar och demoner
Anders Blixt fortsätter yra om rymdfärder i Drakar och demoner. Den här gången handlar det om olika sätt färdas genom ”etern”, till exempel medelst drake eller rymdgondol, och hur jobbigt det är att äventyra på en plats där det inte finns någon luft. Dessutom lite äventyrsförslag och stats på olika märkliga varelse. Småintressant, men ingenting jag någonsin använde i mina äventyr.
Ingemar Wiklunds ”Magiska svärd” problematiserar det här med magiska svärd. Vem smider dem? Varför finns de? Vad är de gjorda av? Vad kan man lära sig av litterära och mytiska exempel? Den här artikeln går rakt emot allt jag förväntat mig av en magiska svärd-artikel i Sinkan. Den är väldigt allmänt hållen och saknar helt stats och exempel. Det är nästan så att man tror att den är publicerad i Fenix.
Som om det inte vore nog med de ovanstående artiklarna ger sig Johannes Nesser ut på ”Dimensionsvandring”. Till Inferno närmare bestämt. Nessers Inferno är exakt som alla andra beskrivningar av onda demondimensioner du någonsin läst till ett rollspel.
Efter den besvikelsen finns det inget annat att göra än att läsa Henrik Strandbergs slumpskattetabeller. Som alltid är fallet med sådana, är det helt meningslösa att läsa. Slumptabeller ska användas i praktiken. På ett rent teoretiskt plan så ser de helt okej ut, och verkar minst sagt kompletta och omfattande. Man kan till exempel hitta en intelligent sköld och det är ju inte fy skam.
Kult
”… och rättvisa åt alla” innehåller advokaten, en ny arketyp till Kult av Lars Apic. Det var alldeles för länge sedan jag spelade Kult för att jag ska kunna avgöra hur vettig arketypen verkar, men konceptet är det inget fel på. Det är väl alla advokatserier på tv bevis på?
Brevspalten
Per Lindman tycker att AD&D är ”mer sagofullt” än DoD. Det tycker inte jag.
Den Anonyme berömmer äventyrsserien ”Härskarserien” för att det var så svårt för spelarna att överleva den. Rollspel som prestationssport?
Övriga artiklar
Ola Nilsson fortsätter att ge speltips, den här gången till spelare. Bjä …
Abbe Cramér vill också ge råd – om hur man gör för att lyckas som frilansare. Råden kan summeras så här: var lyhörd, ha bra idéer, var duktig på att skriva och skicka inte in dina handskrivna original. Maskinskrivet is the word. Man tackar, nu måste jag bara köpa en skrivmaskin.
Sinkan nr 30 är full av nya grepp. Ett sånt är Michael Stenmarks ”Den moderna skräckserien”. Han berättar lite om Gaimans Sandman – vars huvudperson av någon anledning får heta ”Sleep” istället för ”Dream” – och tycker att alla bör läsa den. Därefter betas en rad olika serier av: Hellraiser, Night breed, Hobori och The books of magic. Den senare är tydligen ”alldeles färsk”. Jag tror att jag missade det här numret av Sinkan när det begav sig, något som jag kanske ska vara tacksam för. Annars hade nog mitt serietidningsberoende börjat ännu tidigare.
Äventyr
Tidningen innehåller två äventyr. Det första heter ”Svart himmel över Brixton” och är skrivet av Michael Stenmark till Kult. Egentligen är det inte så mycket ett äventyr som en situation som spelarna kan närma sig från olika ingångar. Det märks tydligt att Äventyrsspel vill visa att Kult är ett annorlunda rollspel. Därför finns det inga rumsbeskrivningar eller listor på slp-stats, men däremot en massa massa bakgrundsmaterial. Om det finns något problem med detta så är det att det inte är helt uppenbart vad rollpersonerna är tänkta att göra. Kanske inte helt lyckat i det första äventyret till ett nytt rollspel.
Äventyr 2 är till Mutant och heter ”Hårda bud”. Författaren är Magnus Seter.
Det viktiga i äventyret är att hela tiden hålla ett högt tempo så fort allting kommit igång och inte ge spelarna nog med tid att lugna ner sig förrän äventyret tillåter det. De ska känna sig jagade av allt och alla, med ingen i hela världen att vända sig till.
Till skillnad från Kult-äventyret så är det här en ganska traditionell Mutant-historia. Tjuvar och banditer, eldstrider, folk med ”coola” namn som Jojo och Mat Angel.
Det stora problemet med äventyr till Mutant är att de är så lika varandra allihop. Har man läst ett har man läst alla.
Reklam
Kommer ni ihåg det här?
071-nummer, det var tider det.
Omdöme
Nu börjar det arta sig! Det verkar som om redaktionen fått tillbaka peppen i och med nya DoD och Kult. De har brutit sig loss från Arkivet, Zonen och andra vinjetter som hängt med sedan tidernas begynnelse och vågar göra något nytt. Det är härligt att se lite mer energi i tidningen, som dessutom blivit betydligt snyggare.
Nu återstår bara att se om energin håller hela vägen i mål (eller till ättestupan).
Piruett 
Rollspel per 071-nummer!? Det missade jag helt när det begav sig. Var det någon som ringde? Vad gick det ut på?
GillaGilla
”Rollspel per 071-nummer”
Taget ur kontext så låter det rätt… öh… ja.
GillaGilla
Det lät sjysst, men var ganska tamt. Cool ljudeffekter, men lågt tempo vilket gjorde att man efter tio minuter hade uipplevt ganska lite men redan dragit på sig en telefonräkning på 45,50. 1991. De motsvarar över 75 spänn i dagens penningvärde. Det funkade lite som ett soloäventyr, men det märktes att de som hade gjort det inte vara några garvade gamers. Trögt och trist.
Nej, det var ett fiasko. Det var inte vår idé, den här killen hade kontaktat Fredrik och föreslagit att han skulle få låna DoD-namnet mot procent på vinsten. Det var väl värt ett försök, men… blä. Det hade inget med DoD att göra förutom namnet.
GillaGilla
Känns ju faktiskt som ett sällsynt girigt försök. Pumpa naiva tonåringars föräldrar på en rätt klen spelupplevelse. Att spela soloäventyr med en telefonsvarare för det priset suger riktigt hårt.
GillaGilla
Jag kunde sitta och stirra på den där Reklamen hur länge som helst och drömma om vilka äventyr som dolde sig på andra sidan luren.
Men jag vågade aldrig ringa, det kostade ju en massa pengar, däremot pratade vi om att smyga in i skolan och kapa en telefon. Det hade vi gjort förut, och ringt Heta Linjen.
Det var tider det!
Men om någon skulle kunna vara vänlig och berätta hur Drakdödaren spelades, lyssnades eller utspelades vore jag tacksam!
Det här är också ett omslag jag faktiskt minns att jag tyckte var coolt. Håller helt och hållet med att det fångar Kults särprägel.
Och gud vad jag älskar den här typen av artiklar som av Ola Nilsson, nu minns jag inte just den här, men oftast så är de ju helt.. ja oanvändbara. Finns det några artiklar man kan låta spelarna läsa för att bli bra eller bättre rollspelare? Skicka dem på ett boot camp med improvisationsteater rakt av istället.
GillaGilla
Rymdfarkost i min artikel kallades ”goldonder” (inte gondol), vilket var min hommage till Harry Martinson. I hans diktverk Aniara är nämligen detta ordet för ”rymdskepp”.
Men jag förstår att artikelparet nog hör till kategorin ”kul att läsa” snarare än ”kul att köra i spelet”.
GillaGilla
Kul att du tog upp Lars Apic som exempel på artiklar, det är en av Nils Gullikssons pseudonymer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Gulliksson
GillaGilla
Jag ringde det där numret några gånger, men spelade bara kort. Sen på kongressen i Solvalla hade företaget med sig en egen plats som såg ut lite som en simulator och jag hade turen att få spela hela vägen ut.
Bra blogg förövrigt. Som gammal rollspelare som lirat i snart 25 år är det här super. Att Kult kom förändrade ”världen” för både rollspel och lajv och det motståndarna började komma, sinnesjuka artiklar i dagstidningar osv.
Men Kult som spel kunde spelas på otroligt olika vis skulle det visa sig och personligen gillade/gillar jag inte hela Hellraiser-stilen att spela spelet utan däremot det lite mer subtila sättet helt klart.
Kan ju också passa på och nämna att Kult inspirerat långt fler än bara rollspelare utan även många musiker och filmskapare. Bland annat serien ”De drabbade”, musikgrupper såsom Atrium Carceri osv.
GillaGilla
Många intresseväckande artiklar i detta nummer, även om jag slås av hur korta många Sinkan-artiklar var. Både Ola Nilssons artikel med spelartips och Ingemar Wiklunds om magiska svärd klaras av på två sidor. Nog hade fler sidor kunnat skrivas om dessa ämnen? Som det är nu känns det lite outvecklat. Jag vet inte vad som mest signalerar att KULT är ett helt nytt sorts rollspel – omslagsbilden eller att numrets KULT-bidrag är en advokat-arketyp. Va, ska man spela en snubbe i kostym? Var är hans vapen? Far out, liksom. Även om det hade varit KULT-igare om advokaten beskrivits som någon som hjälper soklart skyldiga brottslingar att klara sig undan rättvisan, lite som Keanu Reeves i ”Djävulens advokat”. Hm, påminner inte illustrationen lite om Keanu Reeves? Spooky.
GillaGilla
HÅRDA BUD TILL MUTANT
Det här äventyret har en brokig historia. Det är mot alla odds ett av de mest populära äventyr jag någonsin skrivit till något rollspel, och började som ett väldigt kort och fartfyllt äventyr till Cyberpunk, och det spelades första gången under Äventysspels kongress i Norra Latin i Stockholm någon gång under tidigt 90-tal, tror jag. Trots att äventyret endast var ett skelett av olika händelser som alla i stort sett syftade till att ta livet av rollpersonerna, allt för att spelledaren skulle få mer ledig tid på konventet, blev det omåttligt populärt under den helgen och många historier om absurda händelser och frenetiska jakter viskades i korridorerna. Självklart hade vi mest våra utmärkta spelledare att tacka för detta, de ökända Ordo Spetinarius från Helsingborg.
Särskilt spelledarna älskade alltså äventyret. Då hette det Rough Deal.
Något år senare hade jag börjat arbeta för R. Talsorian Games, och med mer erfarenhet av cyberpunkgenren under bältet arbetat om äventyret för att passa den svenska Cyberpunk-kopian Nya Mutant, utökat det och skrivit mer instruktioner till spelledaren. Resultatet skickade jag in till Äventyrsspel, och Olle Sahlin antog det för publicering i Sinkadus. Han döpte även om äventyret till Hårda bud. I Sinkadus fick det ett översvallande mottagande och det var det första material jag publicerade för Äventyrsspel.
Det är inte det jag är mest nöjd med, men jag är nöjd med att äventyret var läsligt på ett sätt som andra äventyr inte var, eller ens är idag. Tydlighet och en lätt struktur att följa har alltid varit mina motton, och jag tror att Hårda Bud blev populärt just för att det var enkelt för spelledaren att köra.
Och att det levererade det många spelare ville ha; non-stop action.
GillaGilla
Hårda Bud har vi spelat säkert tio ggr. Det är referensäventyret när vi testar stridssystem numera. De testomgångar då Noir-strid utvecklades transformerades äventyret till en mycket speciell, mörk och noirig upplevelse – utan större ingrepp.
Jag håller äventyret högt just för att det är enkelt _utan_ att bli tråkigt. Det är verkligen en action-film som från 1987.
Tack Magnus. =)
GillaGilla
Har ni testat Hårda Bud 1875? Western-versionen, utspelar sig under Mardi Gras i New Orleans, blev en kul variant. Finns att ladda ner från rollspel.com.
/M
GillaGilla
Finsn et någon variant till MUA -annars funderar jag på att skriva en, hmm…
Kollade just numret -verkar vara mkt text i det- lite ordbajsarvarning (något jag själv lider av).
GillaGilla
Nä, ingen MUA-variant ännu. 🙂
Jag skrev hyfsat omständligt på den tiden, så mina texter var ganska pratiga, med själva det som hände var allt som oftast insprängt efter ganska långa förklaring över saker och ting, och sådan där ”läs detta högt”-texter som vissa avskyr så mycket.
Men … på den tiden var det ganska ovanligt att det fanns äventyr som var enkla att förstå. Jag spelledde mycket på konvent, och de äventyren var i huvudsak oförklarliga konstruktioner där man var tvungen att ha författaren sittandes bredvid sig när man spelledde så att han kunde förklara hur han tänkt … eller snarare, hur han inte tänkt.
Mina något långrandiga texter var alltså mycket en reaktion mot att man sällan fick nån vettig förklaring rakt upp och ner på vad i helvete som skulle hände i äventyret och att man därför lika gärna kunde skriva sitt eget.
Det kanske blev lite mycket av att hålla läsaren i handen, något som jag försökt minimera i och med mitt skrivande under detta millenium.
/M
GillaGilla
Mmm det är svårt att va koncis och tydlig -märke jag själv när jag ordbajsra anno 2009 och skriver scenarion och konventsäventyr -det blomamr iväg text.
Ja, men e MUA ledigt så -det vore ett koolt konventsäventyr antar jag 😉
GillaGilla
Oooh, Hårda Bud 1875 har jag spellett i ett arrangemang på SydCon för några år sen. När kan det ha varit, 2004 i Baltiska Hallen?
Har ett vagt minne av att gruppen hade kul även om jag inte körde stenhårt på att försöka ha ihjäl dem.
GillaGilla
Hmm, känns som det blir kortare och kortare recensioner här. Jag tog iaf till vara på eterresor med lädersäckar med luft och astrohajar.
Framsidan -sög -jag ville inte ha något mer Kult, jag ville ha DoD och Mutant.
GillaGilla
Håller helt med. Här förvandlades Sinkadus ifrån rollspelstidning till tillbehörstidning till Kult. Roligt att du tog tillvara på eterresorna-det gjorde jag också på min tid. Får man fråga hurdanna dina ”astro-hajar” var?
GillaGilla
Håller med om att det är ett riktigt osmakligt omslag. Det utstrålar en stenhård machonördighet som jag verkligen har svårt för. Men jag kan förstå varför man tänkte sig att det skulle sälja, på ett prmitivt kommersiellt vis. Jag är dock nyfiken på vad som EGENTLIGEN säljer. De omslagen som stimulerade min fantasi mest var de till I reptilmännens klor, Järnringen och, kanske mest av allt, Nekropolis. Jag ville veta mer om figurerna på bilderna. Och vill nog faktiskt det fortfarande.
GillaGilla
Alltså, macho? Osmakligt, visst. Men det finns ju inte ens lite machoness i bilden.
GillaGilla
Kåt-ad brud, snubbe i med puffra… well.
GillaGilla
Larv. Mången nördmacho rollspelsomslag har gjorts, det här är fan inte ett av dem.
GillaGilla
Håller helt med, omslaget var på svart bakgrund och inte nya Mutant.. pust.
Massor, ja för ett omslag, saker som pågår eller hintas. Nja, på något sätt förförde det mig mer än bara genom köttslig lockelse.
GillaGilla
Håller med -Nekropolis är nog tidernas bästa, man ville verkligen veta va som ahe hänt och vilka de var… Vet någon? Något liknande skräddarsytt till DoD kan jag inte komma på -överpända snubbar med svärd…
GillaGilla
Omslaget till Svavelvinter var väl illustrerat särskilt för det äventyret. Så är det rätt coolt också, även om jag vet att alla inte gillar den sortens ”collage”. Men det finns många andra bra DoD-omslag som är stämningsfyllda och passar innehållet även om de är inköpta. Jag har t.ex. alltid gillat omslaget till Marsklandet.
GillaGilla
Du har rätt, tar tillbaka det -gillade också marsklandet 🙂
GillaGilla
IIRC är Marsklandets omslag ursprungligen en Dragon-framsida. Jag var extremt nöjd när vi hittade den, eftersom den så precist fångade stämningen i boxen.
GillaGilla
Håller helt med. Omslagen till Svavelvinter, Marsklandet och Nekropolis är mina tre absoluta favoriter.
Svavelvinter hade något väldigt mystiskt över sig med Shaguliten Malek Mangus, Horndemonen, Draken Blatifagus och Isdruiden Perrima samt det faktum att namnet Svavelvinter kändes (och känns fortfarande) otroligt lockande. Minns när jag såg den första gången i en butik och fastnade direkt.
GillaGilla
Svavelvinteromslaget gjordes i två steg. Först fick Stefan Kayat läsa texten och göra en blyertsskiss som förlaga. Han var skicklig på bildkomposition men behärskade dåförtiden inte färgmediet på ett tillfredsställande sätt. Sedan fick omslagsmålaren (som inte kunde skapa lika snygga kompositioner på egen hand) arbeta vidare utifrån förlagan. Vi blev nöjda med arrangemanget.
GillaGilla
Skulle även påpekat just färgsättningen som känns väldigt annorlunda från övriga produkter. Den gulaktiga bakgrundsfärgen känns härligt gammaldags på något sätt…
GillaGilla
Det är något nittiotalsnördigt över den. Det var något med nittiotalet: det skulle vara hårt, och hemskt, och mörkt. Och nu känns det lika åldrat som åttiotalsklychorna.
Det känns som om Kult var en tidig, mer visionär del av den trenden. Sedan kom vampire…
GillaGilla
Både Kult och Vampire kom 1991. Någon som vet vilket som var först?
GillaGilla
Kult kom i princip samtidigt som detta sinkannummer, juni 91.
VtM är jag lite mer osäker på. Men med tanke på att White wolf magazine nr 26 (april/maj 91) innehöll en ”preview booklet” av VtM, så kan man gissa att VtM kom ut samtidigt som, eller strax efter, Kult.
GillaGilla
Jag visste inte att det fanns ett White Wolf Magazine innan företaget! Klickade på länken, och det är alltid roligt att se en tidning som blandar helt olika spel och förlag, lite grann som att läsa gamla White Dwarf: innan allt bara blev reklamtidningar.
GillaGilla
Verkar intressant nog som att illustrationerna var mkt dyrare förr. Dagens spel har ju nästan alltid egna omslag, trots att det är mycket mindre upplagor. Enklare att illustrera digitalt. Darfor billigare?
GillaGilla
Jepp. Omslagen på Draculs hämnd och Svavelvinter var specialbeställda målningar. Det är mycket enklare att fixa sådant med dagens bildbehandlingsprogram. Jag ser till exempel hur Åke Rosenius ritar Birger på datorn.
GillaGilla
För den intresserade gör jag ett försök till djupdykning i vad jag kallar ”Kult-effekten”.
Här:
http://klokbok.wordpress.com/2008/02/23/kulteffekten-rollspel-moralpanik-och-maktens-hegemoni/
Om jag får säga det själv så lyckas jag nog rätt bra. Tror jag.
GillaGilla
Men om du menar att branschen gick under pga Kult, så tror jag att du har fel.
GillaGilla
Absolut. Varför har diskuterats bland kommentarerna här tidigare, och Ä-spelsveteraner har fått säga sitt. Rollspelens nedgång i Sverige ligger helt i linje med den internationella nedgång som skedde för rollspel under senare delen av åttiotalet samt nittiotalet. Kult har använts som en syndabock, i förekommande fall dessutom av folk som själva sagt sig ogilla Kults ångestskräckgenre.
GillaGilla
Precis. Man ska inte förväxla klagomål med övergripande, strukturella förändringar.
GillaGilla
Snart får du faktiskt samla ihop kommentarerna till Sinkadusmåndag till ett lättåtkomligt och samlat ställe, Magnus. Jag vill påstå du har en rollspelshistorisk skatt bland dina kommentarer! 🙂 Om det bara gick att bläddra och söka bland dem utan att behöva surfa vilt över hela sajten…
GillaGilla
Håller med till 100% – inför en sådan funktion, omgående! I princip allt som skrivs på den här bloggen är top-notch och väldigt läsvärt, men det är alltid roligt att se kommentarerna ta vid där artiklarna slutar.
GillaGilla
Bra idé. Ska se om jag kan fixa något sådant.
GillaGilla
Bra artikel.
GillaGilla
Synd att du aldrig provade skattslumptabellen! Den är så mycket mer än en skattslumptabell, den är snarare en kampanjgenerator.
Eftersom den ger så detaljerade resultat blir man nästan tvungen att sätta sig ned att fundera över varifrån alla prylarna kommer. I mitt första försök med tabellen så visade sig t.ex. en av prylarna vara ett ovärderligt diadem av kristall. Vem har gjort det? Åt vem? Varför? Varifrån kommer det? Hur hamnade det här i skatten? Var finns skatten? Helt plötsligt har man en historia om kungar, girighet, krig, mord och plundring, nog för att hålla en spelgrupp igång ett bra tag.
Sinkadus 31 var för övrigt den första sinka jag köpte. Jag gillade ”Hårda bud” så mycket att jag skrev ett slags fortsättningsäventyr kallat ”Konsert för harpa och nitroglycerin” (nix, har inte läst den, tyckte bara att det var en inspirerande titel).
GillaGilla
Kampanjgenerator vete sjutton. De allra flesta utfallen på tabellerna ger helt vanliga omagiska pryttlar.
GillaGilla
Mmm, men boosta den lite. Lägg på några poäng på tärningsslagen. Det är i de högre divisionerna det börjar bli roligt. Magisk är dessutom inte allt, udda och jävligt dyr är precis lika intressant.
GillaGilla
Det är knasigt det där, att folk skriver uppföljare till mina äventyr. Jag fick även en uppföljare till Det Sista Hoppet, i Kultboken som skulle komma senare, skrivet av nån snubbe i staterna.
Och sen nån som kopierade ett helt äventyr och sa att han skrivit det. 🙂
/Magnus
GillaGilla
Jag tyckte / tycker Anders Blixts rymdfantasy var fyllda med riktigt spännande idéer, tyvärr använde vi det aldrig i spel (men det är ju inte försent än). Jag gissar att de var väldigt inspirerade av Spelljammer.
GillaGilla
Faktiskt väldigt lite Spelljammer. Mycket inspiration kom istället från böcker av Brian Aldiss (t ex Hothouse) och Larry Niven (Known Space-novellerna).
GillaGilla