44 reaktioner till “Designfetisch: Svenska indie-rollspel

  1. Gaudete, omnis ioculatores.

    Gôtt att se hur kreativ hobbyn är, trots sin litenhet. Fler spel än någonsin tidigare, om än i långt mindre upplagor än förr.

    Gilla

  2. Något som förvånade mig var att nästan inga av ovanstående omslag finns i ”stora” versioner på skaparnas hemsidor. Det är en skam. Snygga omslag ska visas upp, högupplöst och härligt.

    Gilla

    1. Jag skrev ut Lemuria-omslaget på en kartskrivare i affischformat och hade den på väggen på mitt förra jobb. Fick många roliga kommentarer från oförstående kollegor.

      Gilla

  3. Vad e då deffen på indierollspel? Att upplagan är miniscul(e)? Varför får inte de andra vara med då (Coriolis, MUA, DoDT etc) 😉 Vart går gränsen?

    Snyggast är nog ändå -ja vad tycker folk?

    OT: Det som e lite tråkigt med små spel är att det saknas skrivna äventyr ofta – men det är kanske bara min ”splefilosofi” då. Om man lägger ner miljarder år på att skapa en värld, får man ha vett att skapa något/några äventyr också (tycker jag). Här skulel jag kunena tillägga något emr provocerande men jag e snäll (typ).

    Tack för en ny diskussion, Magnus 😉

    Gilla

    1. Jag tänker mig indiespel = spel som ägs av skaparen och som gärna är lite experimentellt.

      Till exempel: Spelet och varumärket Noir ägs så vitt jag vet av Marco Behrmann, som också skrivit härket. Mutant, däremot, ägs av Paradox (?) men har varit licensierat till Järnringen och materialet har skrivits av massor av olika personer som inte personligen äger rättigheterna till det.

      Gilla

      1. Jag antar att Coriolis inte faller i den fällan dock, eller? Hur som, som någon redan nämnt, det känns som det finns en del på marknaden.

        Gilla

      2. Du har helt rätt kan jag säga (som frilansare som skriver Coriolismaterial). Så det är inte indiespel om andra än konstruktören skriver något? Så allt till de spel som finns här är skrivet av konstruktören? Eller är det bara spelet? Jag skriver liksom scenarion till Coriolis men inte regler.

        Gilla

      3. Alltså, det handlar om att de som gör spelet också ska äga det. Om Kalle och Jasmine gör ett spel tillsammans, så kan man kalla det indiespel. Om Kalles företag betalar Jasmine för att skriva ett spel, så är det inte indie.

        Enligt en definition av begreppet.

        Gilla

      4. Jag har faktiskt ingen aning, men jag tror bara JFAB människor skrev spelet -så då är det indie (?), men jag vet inte säkert 😉

        Gilla

      5. Nu är det inte så himla viktigt att vara indie, men jag måste åtminstone fråga om det verkligen är så genomtänkt att man inte är indie om man tar in skribenter utifrån? Skulle vi (Kaleidoskop) ta in material från icke-Kaleidoskopare till de spel vi gör, exempelvis för att skriva om en genre till Nostalgi eller om en företeelse i Haragada; är spelen mindre indie då? För nog äger vi spelen själva, trycker, säljer och marknadsför med en non-existent budget, och så vidare. Det låter märkligt, tycker jag.

        Gilla

      6. Well, jag antar att det ligger en värdeladdning i det hela, ju mindre bolag desto finare, ju mer hemmasnickrat (som Bergting skriver) desto mer indie och ”fint” (som att komma in på vissa utbildningar -”finare” om man kom int på intervju än betyg).

        Gilla

      7. Martin, nej, det var inte riktigt så jag menade. ”Indie” i de flesta andra branscher handlar ju om att skaparen äger rättigheterna till sitt verk, och ofta ger ut det själv eller på ett litet förlag.

        Om ni på Kaleidoskop ger ut någons spel, och som ett villkor för det tar över rättigheterna till spelet så är ni inte indie.

        Om man nu bryr sig. 🙂

        Gilla

      1. Får kolla upp det 🙂 Just nu läser jag bara spel och spelar bara WH och Coriolis. Inom närmaste framtiden ökar nog inte spelutbudet heller (dvs det jag får tid att spela)

        Gilla

  4. Right, hur röstar ni?

    För mig var finalisterna Noir, Oskrivna Blad och Lemuria. Och vinnande omslag är: Noir! (trots att jag egentligen inte gillar rött mot svart. Men den är snygg och välproducerad)

    Vad är Sjätte Inseglet för rollspel förresten? 1600-talsockultism?

    Gilla

      1. Aliens med östasiatisk utseende, i så fall, vilket borde räknas, på samma vis som aliens med västeuropeiskt utseende borde räknas som vita. Det är det omedelbara visuella intrycket som räknas.

        Gilla

      2. Jag mena de med stora runda huvuden, som ser ut som albinoaliens -skulle inte säga att de e något annat än aliens 😉

        Gilla

  5. Hur mycket säljer ett ”indie” rollspel? Snackar vi flera tusen eller några hundra? Kul att se dom uppradade sådär, men med tanke på nyrekryteringen i hobbyn som väl får anses vara mer eller mindre obefintlig eller i alla fall +/0 med folk som slutar när dom blir 20, 30, 40? Jag känner ingen som spelar ett enda indierollspel, och jag känner MÅNGA rollspelare. Däremot känner jag många som gör indierollspel vilket blir lite paradoxalt. Drivkraften att skapa är större än behovet typ. För att återgå till omslagen; någon brinner för att göra ett spel, skriver i ett år, ritar själv halvkackiga bilder till inlagan och anlitar en etablerad illustratör för att få ett flådigt omslag till kompispris, trycker, binder, åker på konvent, pratar sig hes och säljer 15 ex? När drar man gränsen?

    Definitionen av indie är ju historiskt att man fokuserar på skapande och inte på de individer som gör det. Att man inte ligger på ett av de stora bolagen, i det här fallet, Target Games/Äventyrsspel. Det finns ju ingen direkt motsvarighet längre, storleksmässigt lirar de flesta svenska spel i indie-ligan numer. Gör-det-själv andan är ju också något som genomsyrar indie och det kan nog alla som petat i något av spelen ovan hålla med om. Tyvärr kan samma sak sägas om DOD:T t ex. Även om det är flådiga påkostade produkter är det arbetsmässigt långt från den i det närmaste industrialiserade produktionen hos i princip alla internationella företag i alla fall jag jobbat med.

    Gilla

    1. Bara för att göra en enkät av det så har jag inte spelat något av dem (pinsamt), men alla är inte ens utgivna (utpost, evolutionens barn) eller precis utgivna (matiné och det sjätte inseglet). Jag äger bara Matiné och Andra imperiet.

      Jag har läst delar av Matiné, hela Haragada och Andra imperiet.

      Shit, inser att jag inte ens äger Noir (den verkade så tjock -öhh?).

      Gilla

    2. Jag skulle misstänka att hundra ex är att lägga förhoppningarna högt för många av tillverkarna. Å andra sidan innebär Lulu att man kan göra det här utan någon ekonomisk risk.

      Gilla

    3. Försäljningen lär tyvärr ligga betydligt närmare hundra än tusen för samtliga spel ovan utom möjligen Noir. Supergänget hade, sist jag räknade, sålt 235 exemplar, men då var ungefär 100 av dem på engelska.

      Gilla

  6. Jag har sålt 54 exemplar av Matiné på två månader, men då har jag själv köpt 52 av dem och sålt dem vidare. Får se hur det blir när jag försöker få in spelet i spelbutikerna. Säljer jag 100 stycken exemplar totalt är jag väldigt nöjd och skulle jag sälja 200 är det över all förväntan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s