Sinkadus nr 29 (februari 1991)
Omslag
Man måste älska Josh Kirby (1928-2001) och hans Discworld-omslag. När jag läser Pratchett ser jag fortfarande Kirbys världar och figurer i huvudet. Alla delatjer, all förvriden anatomi, all dramatik … Man måste älska Josh Kirby.
Ledare
Kult nämns för första gången! Så här lät meningen: ”För 1991 har vi åtminstone 20 saker planerade, bland annat nya rollspelet Kult med tre supplement.”
Olle Sahlin förklarar nämligen varför Äventyrsspel beslutat sig för att släppa nya produkter bara fem gånger om året istället för de tidigare sex. Fraktkostnader är svaret. Han lovar dock att antalet produkter inte kommer att minskas, utan att fler grejer kommer att släppas varje gång.
Är det bara jag som ser ett problemet med detta upplägg? Det innebär ju bara att fler spel och äventyr konkurrerar om samma månadspeng, något som i längden garanterat leder till att färre produkter säljs. Kanske vägde de minskade fraktkostnaderna upp det, vad vet jag, jag fick 2:a i företagsekonomi på gymnasiet.
Ännu mer på the down-side så minskas även utgivningstakten av Sinkadus från sex till fem nr per år. ”Men hav tröst, vi höjer inte priset för den skull.” Ja tacka fan för det. Tänkte de ärligt talat höja priset och minska utgivningen samtidigt? Att tanken ens existerade är inte ett gott tecken, säger den lille publicisten i mig.
(Det skulle dröja i ganska exakt ett år innan priset höjdes. I januari 1992 (nr 34) kostar tidningen 40 kr.)
Hemmafronten
Kyrkans ungdom i Västerås stift arrangerar levande rollspel. Gör de det fortfarande tro?
”Äntligen” släpps det länge omtalade figurstridsspelet Fantasy warriors. Detta var ett ganska kackigt spel om jag minns rätt och som jag tidigare nämnt slutade jag helt att spela det när jag insåg att en maxad magiker kunde utplåna en hel fiendearmé på egen hand. Sådär ballanserat.
Helvetesfortet av Johan Sjöberg och Henrik Strandberg har också kommit ut i butik. Äventyrstrilogin Den nidländska reningen är faktiskt den första äventyrsserie som jag spelledde från början till slut. Okej, nästan till slutet då: Vicotnic tokmördade alla rollpersoner i slutstriden. Men fram tills dess var det fett jäkla roligt.
Så här i efterhand så är Nidland-trilogin ett skräckexempel på äventyrskonstruktion och borderline VAM-propaganda. Jag rekommenderar starkt Lukas ursinniga sågning av äventyren på bloggen Hittepou.
Annat nytt är Änglars skugga till Mutant av Marcus Thorell. Jag tror aldrig att jag köpte ett enda tillbehör till ”nya” Mutant. Min polare köpte en del, men jag var mer en DoD-kille. Köpte och köpte förresten, har för mig att en av mina mer perifiera kompisar på den tiden snattade Techno 2090-boxen. *host* Och en annan kopierade i lönndom hela grundboxen och de första årens tillbehör på lärarrummets kopiator. Ack, piratkopiering var så mycket bökigare innan internet.
I april utlovas: S.V.O.T. till Mutant, ”nya” Drakar och demoner, den fortfarande excellenta modulen Svartfolk och del två i Den nidländska reningen. April 1991 var en bra månad.
Arkivet
”Nohstrils katakomber” av Mikael Stenmark (fast med felstavat förnamn). Det var ett jävla tjat om den där staden. Det här är tredje numret på raken med långa beskrivningar om Drakar och demoner-metropolen Nohstril. Så intressant är den faktiskt inte. Men låt gå, ”Nohstrils katakomber” är en artikel som handlar om just det. Katakober.
Det mest intressanta, eller i alla fall roliga, är ankkatakomberna där stadens ankor begraver sina döda. Grejen är att i Nohstril så anses ankor vara andra klassens invånare och bor isolerade i ett getto som kallas anklaven.
Anklaven. Ett namn värdigt Mutant: UA.
Visst, det finns lite annat skoj också. Råttornas konung, kloaklevande lönnmördare, dolda tortyrkammare och lite annat smått och gott. Om man absolut vill gå ner i en katakomb så finns det värre val än denna.
Per Nordstöm ger i artikeln ”Troll” trollen samma behandling som bland annat alverna fått tidigare. Det vill säga en lång lång text om allt från religion (”Trollens främsta gudomlighet är gudinnan Slergolis – mörkrets och frosseriets härskarinna, som också är trollens skaperska.” Skaperska? Är det verkligen ett ord?), kultur (”Det centrala för alla troll är familjen”) och en massa sådant jox. Det sammantagna intrycket är att troll är ett gäng vidskepliga, omusikaliska kärnfamiljs-ivrare. Typ kristdemokrater, fast med kanibaltendenser. Givetvis finns det även stats för en massa olika troll: bergstroll, sumptroll, skogstroll, bergstroll, snötroll. Detta måste ha varit tidiga symptom på Riotminds trollsjuka. Förmodligen kom smittan till Sverige via AD&D. Alla trollsorter listas med ett ”litterärt exempel” … alla utom snötroll, som ingen någonsin kommit sig för att skriva något om. Stackars snötrollen.
Arkivet avslutas med ett gäng intrigidéer signerade Erik Sieurin, Kent-Ove Lindström och Patrik Larsson. Min favorit är utan tvekan ”I hennes majestät älvadrottningens hemliga tjänst” där rollpersonerna krymps till pyttestorlek för att rädda småfolkens kungarike mot invaderande minitroll. Trolltyg i tomteskogen goes DoD. Fantastisk idé. ”Multiversum runt på 80 dagar” är också en höjdare… jag tro att ni kan gissa upplägget på den själva.
Insändare
Jag är chockad. Olle Sahlin använder genitivapostrof i ett svar. ”Mormor Vädervax’ övningar” skriver han. Usch! Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom för denna … denna … våldtäkt av min barndom!
Mattias Gustavsson, Lysekil, tycker att Äventyrsspel har slutat ta ansvar för sina produkter:
Jag köpte en gång Chock, [gamla] Mutant och Mutant 2 och så lite rollformulär, dvs. ungefär för 500 kronor. Då slutar äventyrsspel ge ut äventyr – först till Chock, sedan till Mutant och därefter till MT2. De lägger till och med ner spelen, efter att in i det sista lurat folk att köpa det, genom att t.ex. ersätta Mutants utsida med en uppenbart modern och livskraftig sak …
Johan (A?) svarar:
Ditt resonemang om att Äventyrsspel försummat sina kunder är väldigt naivt. Vi ger ut spel och äventyr så länge de säljer — när deras populäritet dalar (vilket hittills har inträffat för alla äldre spel utom DoD och EDD) måste vi sluta ge ut dem. Men det innebär inte att vi sviker någon. Det går alldeles utmärkt att fortsätta spela Chock och MT2 trots att vi inte längre har råd att ge ut äventyr till dem.
Det vore jäkligt intressant att se försäljningssiffor för Äventyrs olika produkter under åren. Även Olle är inne på övergivna spel i svaret på ett annat inlägg:
Ok, det har inte varit några artiklar till gamla Mutant i Sinkadus på ett och ett halvt år, men jag ska berätta varför: Det har inte kommit några tillräckligt bra artiklar. Och där har du hela problemet med gamla Mutant i ett nötskal – alltför få duktiga skribenter var intresserade av spelet för att det skulle kunna bli något av det.
Äventyr
Thomas Hejdström har skrivit ”98 minuter hyperrymd”, ett ”miniäventyr” till Stjärnornas krig rollspelet. Varför det kallas miniäventyr förstår jag inte, för det är bara marginellt kortare än äventyren brukar vara i Sinkadus. Äventyret börjar på Hoth under tiden för Rymdimperiet slår tillbaka och därefter blir det mer komplicerat. Ett rakt äventyr som inte direkt överraskar.
Zonen
”Nya regler för automatvapen” av Henrik Strandberg är en artikel om nya regler för automatvapen.
”Mördande reklam” av Ola Nilsson är en artikel om reklam i framtiden.
Gäsp.
Nyheter 1991
Hemmafronten får konkurrens. Här presenteras de stora nyheterna 1991. Kult lanseras så här:
Tycka vad man vill om hur Kult blev som spel, men det här är förbannat bra. Jag blir sugen att lira direkt. Tyvärr har jag aldrig spelat en Kult-omgång som levt upp till den här texten.
In other news: Det spel som tidigare var ämnat att bli Ad Astra och i slutänden blev Mutant RYMD var tydligen tänkt att släppas som Zero-G till ”nya” Mutant. Så här lät det:
Det här låter ganska exakt som Mutant RYMD. Jag undrar varför man tog beslutet att göra om det hela till ett eget spel. Behövde man verkligen fler spel? En av anledningarna Äventyrsspel uppgav till att de inte gav ut Partisan var ju att marknaden inte orkade ännu ett spel. Hade rollspelspubliken plötsligt växt, eller bevisade Lancelot Games att det faktiskt fick plats fler spel i Sverige? Eller vänta, Lancelot gick ju i kk …
Slutligen så puffas det för Drakar och demoner version 1991:
I alla fall jag är glad att de dumpade det chockrosa i loggan.
Andra produkter som får lite reklam: Krilloan, Kopparhavets kapare (som då bara hette Kopparhavet), S.V.O.T. och Berlin 2091.
Övriga artiklar
Ännu mer Midgård från Anders Blixt (feat. Kathrin Vestergren). Denna gång är det den andra åldern med Númenors uppgång och förfall, Saurons falskhet … ja ni vet. Artikeln är mestadels ren historik och bakgrund med ett gäng kampanjidéer inslängda på slutet. Inga regler, inga varelser, inga besvärjelser. En ganska ovanlig Sinkadusartikel helt enkelt. Känns mer som att Blixt vill skriva om Midgård i allmänhet än att han har något rollspeligt att säga.
Omdöme
Sinkadus har alltid varit ett produkt- och reklamblad för Äventyrsspel men aldrig tidigare har det varit så tydligt som nu. När det mest intressanta är att läsa om grejerna som ska släppas om ett par månader … då vet man att det är något fel med en tidskrift.
Även om jag inte kunde se det då, så är det nu ganska uppenbart när jag läser Sinkadus att Äventyrsspel vid den här tiden desperat försökte minska sina utgifter. Ständiga formatändringar av Sinkan och andra produkter, minskad utgivningstakt men med fler produkter … Allting är lite vingligt.
Sinkadus 1991 är visserligen en proffsigare produkt än bara ett par år tidigare — språket är genomgående bättre, artiklarna solida och redaktionen har helt lagt ner det där med att publicera vansinniga artiklar om kanoner och bord — men samtidigt är det mycket samma-samma i varje nummer. Ännu en artikel om Nohstril (men om jag inte är intreserad av den staden då?), ytterligare lite bakgrund till SRR, ännu mer stridsorienterade alternativ till Mutant.
Sinkadus 1991 är en proffsig tidskrift, men den är inte lika rolig att läsa som Sinkadus 1988.
Piruett 
»Jag är chockad. Olle Sahlin använder genetivapostrof i ett svar. ”Mormor Vädervax’ övningar” skriver han. Usch! Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom för denna … denna … våldtäkt av min barndom!«
I Magnus’ text står ovanstående citat att läsa – och jag förstår inte vad som är så hemskt.
Är det NÅGON gång befogat att använda genitivapostrof i svenskan så är det efter ett namn som slutar på s-ljud.
Det är dessutom ett gammalt skriftbruk som torde vara äldre än 1900-talets anglifiering med apostrof FÖRE genitiv-s (som förstås är en ren styggelse).
I egenskap av typograf förordar jag allt som gör en text tydligare och mer lättförstådd. Och där har en korrekt använd genitivapostrof definitivt sin plats.
GillaGilla
Jag håller med Dante. Det är väl skillnad på Anders Blixt och Anders’ blixt. 😉
GillaGilla
Språkrådet håller med: ”kan i sällsynta fall användas för att markera genitiv vid egennamn även i svenskan” och ger exemplet Schweiz’.
GillaGilla
Om Hexmasters citat avser följande text från Språkrådet är citatet ofullständigt och missvisande:
”Apostrof kan i sällsynta fall användas för att markera genitiv vid egennamn även i svenskan, om man anser att sammanhanget inte tydligt nog visar att genitiv avses. Detta gäller namn som slutar på s, z eller x och apostrofen sätts då efter namnet: Sveriges banker är fattigare än Schweiz’ (banker). Det här är inte min hund, det är Andreas’. Men apostrof är inte obligatoriskt här.”
En förutsättning för apostrof enligt rekommendationen är således att
”man anser att sammanhanget inte tydligt nog visar att genitiv avses”,
vilket knappast kan anses vara fallet med meningen ”LÅNA VARELSE, även det en häxbesvärjelse, är dessutom konstruerad efter Mormor Vädervax´övningar i Pratchetts tredje skivvärldsroman, Equal Rights”.
GillaGilla
Jag tänkte just skriva en kommentar om det där men jag borde förstått att du skulle hinna före. 🙂
GillaGilla
Det är farligt att agera språkpolis och klanka ner på användande av ”genetivapostrof ”, det heter nämligen genItiv och inte genEtiv.
Det finns alltid en värre Besserwisser 🙂
GillaGilla
Nja, var verkligen Rymd ett helt eget spel? Krävde det inte att man ägde grundreglerna eller åtminstone hade ett visst grundläggande hum om BRP? (Jag har inte hållit i spelet sedan 1992, därav min osäkerhet.)
Oavsett vilket var det lätt att uppfatta spelet som en fristående produkt. Det utspelade ju sig inte i samma miljö som nya Mutant och var heller inte de rymdregler-till-Mutant som påannonserades första gången redan under andra halvan av 1980-talet utan var snarare Kult-i-Mutant.
Över huvud taget så uppfattade jag att hela Targets/Äventyrsspels produktstrategi efter 1991 som ”Jäklar, vad Kult säljer! Vi gör om alla våra produkter så att de liknar Kult! Mer demoner, ockultism och pervers ondska, överallt!”
GillaGilla
Jadå, Rymd var ett eget spel, med stora delar av reglerna ordagrant kopierade ur Nya Mutant.
GillaGilla
Ja, jag kan nog hålla med om det allmänna omdömet – omslaget lovar ett stämningsfullt och magiskt innehåll som inte riktigt motsvaras av det faktiskta innehållet, även om just reklamen för kommande produkter fick det att vattnas i munnen. Nohstril-artikeln är nog ändå höjdpunkten, även om jag bara skummade innehållet när det begav sig eftersom Nohstril låg i ”fel” del av Ereb Altor (som jag och min SL-kollega styckat upp mellan oss lite som när Stalin och Hitler delade Polen). Intrigidéerna är av sorten som är roliga att läsa men som man aldrig använder (eftersom de ändå inte passar in i den kampanj som man spelar just då). Det tråkigaste med numret är nog att Brevspalten är så kort – endast ett uppslag. På många sätt var Brevspalten något av det roligaste med Sinkadus, och under spaltens glansdagar (typ runt nr 17) var den uppe i två hela uppslag med betydligt mindre typsnitt! Man frågar sig om det helt enkelt kom in mycket färre intressanta brev? Dessutom glömde du att nämna en helsidesillustration av Ackergård! Inget fel på illisen, men en hel sida? Slutligen finner jag i mitt ex en ifylld med ej inskickad enkät där man kan ge diverse omdömen om olika produkter och Sinkadusmaterial. Ironiskt nog ville jag tydligen ha mer äventyrsintriger…
GillaGilla
Som jag minns det så var det här ett bra nummer -jag gillade Nohstril, automatkanoner och troll men använde mig knappt av det ever. Sen har jag inget emot nya Mutant, men ett skräckrollspel som Kult -sug baffe- vad det kändes av… Jag hae ännu inte fattat att Mutant Rymd skulel bli lika jävla dant… ack en förlorad potetial 😉
Sen att ge sig in på att kommentera Nidländska reningen känns helt onödigt efter Hittepou, så jag passar -men VAM-reklam… hehehe.
Oops, jag kommentera visst det med.
GillaGilla
Jag minns att det jag tyckte var det värsta i den här vevan var att man döpte den där eländiga staden till Nostril (Näsborre på engelska). På den första kartan över Ereb som kom ut i Sinkadus hette samma stad Naril, vilket jag då tyckte var ett klockrent, enkelt och slagfärdigt fantasynamn. Som man då bytte mot Näsborre! Jag satt och filade på en ilsken insändare där jag föreslog att andra städer skulle byta namn till typ Grhoin, Neekap, Mouf och andra kroppsdels/öppningsrelaterade termer. Fast insändaren rann ut i sanden. Så var det då, anno 1991.
GillaGilla
Ett antal sådana namn fanns ändå, till exempel den zorakiska staden Pharynx eller den marjuriska Amygdalafjorden.
GillaGilla
Hehe, ”OM du tycker att differentierad förflyttningsförmåga är onödigt”. Det måste jag nog tillstå att jag tycker. Även om jag gillade DoD -91 när det begav sig. Det hade nog mest med ålder och spelsinne att göra men där och då passade det mig bra. Och jag minns inte den annonsen, men däremot Kult-annonsen – jisses vad coolt det verkade! Och jag tänker inte ställa upp på något gnäll – Kult har gett mig otroligt många bra spelminnen och vet du vad, vi lyckades nog nästan återskapa stämningen i den där annonsen också!
I övrigt minns jag det här som ett fantastiskt bra nummer. Och jag har min vana trogen bläddrat i mitt gamla ex inför Sinkadusmåndag och håller fast vid mitt första intryck. Vad tusan, det här är ju ett bra nummer! Snyggare än på länge, lite proffsigare språk och en ganska bra bredd i artiklarna. Man kan ju tycka vad man vill om produktlinjen vid den här tiden, men till och med stackars Sagan om Ringen- rollspelet får sig en artikel.
Nosthril-artikeln tyckte jag var jätteanvändbar när det begav sig – vi spelade nog aldrig i staden, men knyckte en massa ur denna och de övriga artiklarna. Ankatatomberna var underbara att använda i olika äventyr. Och jag blir fortfarande spelsugen när jag läser om staden – inte för att det är så himla bra från början till slut, men det finns en massa roliga idéer.
Tycker det har varit väldigt intressant att följa diskussionen om Äventyrsspels stagnation i tidigare trådar – var det #27 som gav så lång diskussion? – och det är kul att du lyfter fram de här tendenserna i Sinkan också. det hade varit väldigt kul att få höra lite försäljningssiffror – ni gamla Äventyrsspelsmänniskor som hänger här borde väl veta, och det kan väl inte vara några statshemligheter längre?
Magnus Magnus, jag vet inte vad jag ska göra när Sinkadusmåndag är slut, det här är så himla roligt och härligt att läsa om! Rubicon-måndag? Fenix-tisdag? Det har inte riktigt samma klang va?
GillaGilla
Du får göra som jag – gå tillbaka och kommentera ett tidigare Sinkadusnummer på nytt! Då kan det vara Sinkadusmåndag varje måndag…
GillaGilla
Jag blev rätt besviken när de gjorde Mutant RYMD. Det hade på något vis varit mysigare med en modul till Mutant. Då hade man fått en naturlig rymdexpansion till Mutant som gjort det spelet.
Annars håller jag med om att numrets höjdpunkt är äventyrsuppslaget med krympta rollpersoner som är på uppdrag bland pysslingar.
GillaGilla
Som någon sa, de Kulta sönder allt -fanns det inte tom nefariter i Chronopia?
GillaGilla
Nej, riktigt så långt gick det inte.
GillaGilla
Nästan säker på att jag sett en bild på en kaosdemon i chronopia med de karaktärristiska hornen…
GillaGilla
”‘Nohstrils katakomber’ av Mikael Stenmark (fast med felstavat förnamn).”
Han stavar med ch.
GillaGilla
För övrigt så pysslar Västerås Stift fortfarande fånigt mycket med live och rollspel.
GillaGilla
Jag undrar om HTML-taggar funkar.
”Och en annan kopierade i lönndom hela grundboxen och de första årens tillbehör på lärarrummets kopiator. Ack, piratkopiering var så mycket bökigare innan internet.
Ha, ha! Jag minns när jag bad min far kopiera hela Kaos Väktare på jobbet. Han räckte den till en sekreterare och sade att det var till en kund. Jag undrar vad hon tänkte när hon kom till avsnittet om de olika demonerna.
Som vanligt får Sinkadusmåndagen mig att börja bläddra bland sidorna. Det känns lite häftigt att få uppleva sådant man har läst om. En liten pärla är en beskrivning om råttkungen i Nohstril: ”Raugnar är oerhört mäktig på sitt sätt. När hans maskar går till angrepp är allt mostånd näst intill meningslöst”.
Jag har så svårt att tänka mig en mäktig, även om han var mäktig ”på sitt sätt”, magiker som kommer med sina mördarmaskar.
—
Varje gång jag läser något om Kult från skaparna själva så funderar jag på hur fanken man ska kunna spelleda det. Det känns som en stämning som verkar väldigt svår att förmedla under själva spelmötet.
GillaGilla