Sinkadusmåndag, del 24

sinkadus24spl
Nya Mutant – hårdare än någonsin.

Sinkadus nr 24 (mars 1990)

Omslag

Äh meh vah fah.

Okej, jag fattar det här med att ”nya” Mutant ska ha en egen grafisk profil, en egen stil och allt sådant. Men omslag av den här typen suger bara så jäkla hårt. ”Nya” Mutant i allmänhet har nog de fulaste och tråkigaste omslagen i svensk rollspelshistoria. Grått och svart är inte en hit alltså, speciellt inte när de används så här opersonligt och sterilt.

Framtiden har aldrig verkat så tråkig.

Och vad är det för jäkla bildskärm snubben på bilden har? Okej att den är en ”32-tummare” men upplösningen är max CGA. Så kan man ju inte jobba, inte ens om man är en muterad cybersurfare.

Att blaffa på en massa text i grälla färger och konstiga typsnitt hjälper inte heller.

Thomas Feiner har målat det här omslaget.

sinkadus24

Ledare

Äventyrsspel börjar ge ut tennfigurer i samarbete med Grenadier Models. ”48 nya figurer varannan månad.” Olle är mycket entusiastisk.

Lite märkligt att de inte samtidigt lanserade någon form av battlemat, eller i alla fall ett spel med regler som var mer beroende av position och avstånd. Bortkastad synergi.

Hemmafronten

Marcus Thorell rycker in i lumpen. Ska bli intressant att se om hans artiklar blir mer vapenfokuserde framöver. Min erfarenhet av lumpen är att den förvandlar pojkar till … mer sexistiska, rasistiska och våldsfascinerade pojkar.

Äventyrsspel arrangerade visst rollspelsdagar på Åhléns i Stockholm. Det var tydligen en stor succé. ”Åhlénsfolket har redan framfört en önskan om att vi ska komma tillbaka vid ett senare tillfälle.” Jag anar att det här var innan Piff & Puff jobbade för Åhléns. Och innan Kult, dessutom. Dumma Kult.

Figurer & färg

Tennfigurspecial! Allt om hur man målar tennfigurer. Steg-för-steg-instruktioner. Bläcka, högdagrar, torrpensling…

Ursäkten för artikeln är, så klart, att Äventyrsspel börjar ge ut tennfigurer och att dessa ska förhöja rollspelsupplevelsen. Det senare är ju egentligen bull, för Äventyrsspels rollspel var inte särskilt anpassade för golvplaner och figurer. Man kunde använda dem för att avgöra vem-står-var-frågor, men mer än så var det egentligen inte.

Men satan i gatan, det här är ytterligare en sån där artikel som gjorde brutalt intryck på mig. Jag köpte på mig en massa figurer och färger och målade som en galning – tills jag upptäckte att det var SJUKT tråkigt. Seriöst, någon mer asocial och ryggkrökande syssla får man leta efter.

Förhandstitt: Magi

Drakar och demoner Magi var en jäkligt efterlängtad produkt. Här får vi en förhandstitt, till största delen bestående av en genomgång av de 13 magiskolorna, men även med lite motiveringar till varför en magibox behövs. Lite onödiga motiveringar, kan jag tycka, för alla som lirade DoD på den tiden visste exakt hur bökigt det var att få en överblick på alla trollformler som publicerats på miljarder olika ställen.

Magiskolorna finns så klart kvar. Vad man än må tycka om dem (mer begränsande än roliga, tycker jag).

Till att börja med ville vi ha sjutton stycken [magiskolor], men vi gick bet på att hitta tillräckligt särskiljande egenskaper hos de vi hade. Varför sjutton? Jo, inte ens de gamla grekerna kunde hitta något vettigt att säga om sjutton, det är i sanning det verkliga kaostalet! Det går inte att dela på något annat sätt än med sig självt, och det ena med det andra. Begrunda gärna varför vi har sjutton som svordom (fy sjutton!, sjutton också!, osv). Istället fick vi nöja oss med det något mer ockult laddade, men inte fullt så kaotiska, tretton.

Om man ska vara ärlig så fick de knappt ihop 13 olika distinkta skolor. Stavmagi, symbolism, röstmagi och harmonism som egna skolor? Kom igen, liksom, det är ju bara olika metoder. Om jag skulle göra en DoD-remix så skulle alla besvärjelser vara öppna för alla utan begräsningar, och varje rollpersonmagiker skulle få välja en ”magimetod” – talade trollformler, gester, flöjt, getter, runor, stavar, med mera – som eventuellt ger bonusar på vissa sorters besvärjelser, och kanske ger rollpersonen någon specialförmåga. Magiskolorna borde alltså egentligen enkom vara flavour.

Sen tycker jag att påståendet att Moses var en stavmagiker är lite sådär. Alla vet ju att han var en replikant. Jim Morrison däremot …

Och: ”En klassisk harmonist ur folktron är annars Näcken”. Näcken? Tycker ni det var ett bra exempel?

Drakmästare

Dag Stålhandske återvänder till sina rötter med en artikel om drakar och drakmästare. Här försöker han skapa någon sorts intern koherens mellan de drakmästare som nämns i Ereb Altor och de som beskrivits tidigare i bland annat Sinkadus.

Dag konstaterar att det finns både en ras och en titel kallad Drakmästare, och att folk i allmänhet har svårt att hålla isär de tu, samt att förslavade drakar ofta är unga och till slut kommer att göra uppror. Jag vet inte riktigt vad man får ut av den här artikeln, annat än beskrivningar av olika drakmästare genom historien, men den fyllde säkert sin funktion. Jag har känslan av att den skrevs som svar på otaliga brev som krävde raka besked i frågan, för den känns inte alls lika engagerad som Dags tidigare texter.

Artikeln är också ett typiskt exempel på krystade efterkonstruktioner. Sinkan-artikeln om drakmästarna skrevs innan Ereb Altor, och detta är ett försök att i efterhand, medelst våld, få dem att passa in i den nya världen. Sånt funkar extremt sällan bra.

Övriga artiklar

  • Anders Blixt beskriver hur hantverksskrån fungerar (elitistiskt).
  • Daniel Bernhoff ger regler för hjältedåd utan hjältepoäng till DoD. Allting baseras, som jag förstår det, på bonuserfarenhetspoäng som kan användas till både det ena och det andra.
  • Staffan Fredriksson har gjort några tabeller för att slumpa fram skatter. Mycket användbara, vill jag minnas. Favoritresultaten är ”Ett sprucket timglas utan sand”, ”En lyra av sköldpaddsskal och gethorn” samt ”En liten träbur med en levande fladdermus”. Fina grejer.

Insändare

Daniel Wagnerius från Kiruna tycker att det är svårt att få spelare att fatta Mutants stämning. Vem fan har inte haft det problemet? Mutants grundregler hade knappt någon stämning, för bövelen!

Andreas Lytter och Peter Lindgren skriver: ”PS. Diggar Olle Sahlin Acid? Hans O i Ledaren ser i alla fall misstänkt ut som smile-märket.”

Olle svarar:

Nej det är inte någon drogpropaganda. Smilie-märket är i sig mycket äldre än Acid. Personligen (men så är jag ju en gammal stofil som minns när ‘alla’ gick omkring med smile-knappar) har jag svårt att förknippa det märket med droger, i synnerhet som som min pappa skrev sitt namn på det viset redan för evigheter sedan (30-talet, han hette också Olle).

Bra försök Olle, men mig lurar du inte. Det är ju helt uppenbart att större delen av Äventyrsspels produktion skrevs på acid! Jag menar, kolla på bara på Brännpunkt Hindenburg!

Joakim Thornberg är arg på Matz Andersson, som i förra numret av Sinkan kallade alla Mutant-fans för ”stridspittar och högteknobögar”. Sanningen är smärtsam.

Jag ska säga dig att alla kampanjer behöver inte vara våldsamma, och om du nu hatar robotar så mycket , är det ingen som tänker tvinga dig att vara en.

Fight! Fight! Fight! Fight!

Och slutligen:

sinkadus24insandare

Zonen

sink24faks2Terminators Mutant-värden kan ni betrakta här invid. Lite väl mesig, eller vad säger ni? Bara 30 i styrka? Kom igen, lite mer kunde ni väl tagit i? 35! 40! 50! Bara fantasin sätter gränser.

För att inte tala om INT:en! Är det inte lite förmätet att tro att en artificiell intelligens skulle ha strax-under-medel-IQ? Rimligen kunde det lika gärna ha stått 1000000.

En icke namngiven person har dessutom skrivit en lång lång beskrivning av äventyrsplatsen Mervyn Peak Street, som verkar var ett allmänt tillhåll för losers och brottslingar. Regler för brott och straff inkluderas. Mord = dödsstraff. Då blir det inte många långlivade rollpersoner.

Illustrationer

Peter Bergting gör debut! Gissa till vilken artikel den här illustrationen hör:

sinkadus24bergting

Äventyr

Ett deckaraktigt gangsteräventyr till Mutant där rollpersonerna stöter på ovanstående Terminator. Det heter ”I skuggan av en avrättning” och är skrivet av Marcus Thorell. Ganska stridspittigt och högteknofixerat.

Anders Blixt har skrivit två ”intriger”: ”Belägring” till Sagan om ringen, och ”Skatten i silversjön” till Stjärnornas krig. Det senare är det roligaste, för där får man leka vrakletare och slåss mot en lokalbefolkning med maktambitioner. Grejen är att ett viktigt rymdskepp har kraschat i havet på en planet vars befolkning inte har sådan avancerad teknologi. Alla vill således ha tag på rymdskeppet. Mycket pangpang, men även en hel del rävspel, kan anas.

Omdöme

Bortsett från omslaget finns det inte så mycket att klaga på i det här numret. Men inte så mycket att hylla heller. Det är ett ganska standardmässigt nummer från den här perioden av Sinkans liv. Lite tort Mutant-material kanske, men så var ju ioft det mesta som skrevs till det rollspelet.

47 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 24

  1. Äntligen!

    Och det var 22 år sedan jag gjorde den där Terminator rip-offen. Men som sagt, min debut som illustratör. Bara en sån sak. Första. Wow.
    Tror det var Marcus Thorell som skrev Mervyn Peake, men jag är bara 75% säker.

    Gilla

  2. En märklig sak för mig med Sinkan var att på den tiden spelade jag mest Mutant och SRR. Materialet till båda spelen var knapphändig i tidningen så jag köpte engelska moduler till SRR och hittade på skumma grejer till Mutant utifrån diverse filmer jag såg.
    Ändå, köpte jag tidningen, varje gång. Gud vad man plöjde alla artiklar, förutom DoD, som jag har någon konstig allergi för. Sentida pricktest har visat att jag inte förstod mixmatchandet eller settingens idé.
    Nya Mutant var obegripligt, jag fann Shadowrun istället.

    Men det här med tennfigurer intresserade mig oerhört, märkligt var ju att jag inte använde dem i spel heller. Men målade och målade, med krökt rygg och fördunklat sinne i Humbrolångorna.
    Tennfigurer kan jag fortfarande sakna, skulle lugnt köpa asmånga om det fanns sköna Mutanter och ett bra system för användande i spelet.
    Perfekt att ha en liten workshop med barnen, så kan pappa leka med figurerna när de sover…

    Gilla

  3. Det var ett jämrans gnäll på Nya Mutant. Är det det vi har att se fram emot i framtida sinkanmåndagar? Ett ständigt ökande gnäll på Nya Mutant, på Kult, och helt säkert på Mutant Rymd och MC? Men visst, har man redan bestämt sig för att Ä-spels produkter bara blev sämre med åren, så… Själv rådiggade jag NM-omslagen då, och gör det fortfarande. Grymt snygga och med en egen grafisk profil som för mina tankar åt lite Hellraiserhåll; den mesta cyberpunken är och har tyvärr varit samma neonskimrande Bladerunnerslask; NM-omslagen sticker ut genom att inte vara neon och asiatiska tecken utan snarare ge intryck av grå betong; en mörk och dyster framtid indeed. Någon nämner Shadowrun, och visst – om man gillar kitchensink så. Men då kanske RIFTS är ett mer komplett val byggt på samma principer… Nej, NM var helt klart ett lyft jämfört med Ä-spels tidigare så aptråkiga världar.

    Gilla

  4. Well, lite orättvis mot mutant som vanligt 😉 Att ni inte kan svänga om i fantasin är la ert problem, hehe.

    Kan själv knappt minnas numret, förrutom att MP Street inte var så kul, användes aldrig.

    Gilla

  5. Håller med om att gnället på Nya Mutant är lite tröttsamt. Tycker det var ett hyfsat lyckat cyberpunkspel för sin tid (med betydligt mer egen stil än t.ex. Neotech). Enligt min ringa mening vore Sinkanmåndagarna roligare att läsa om du tonade ner retro-raljerandet och lät innehållet tala mer för sig självt. Å andra sidan är det en blogg och jag förstår att det är roligare att skriva så. Annars underhållande som vanligt.

    Gilla

  6. Fortsätt dissa ”nya” Mutant resten av sommaren! Det förgyller mina måndagar. Och så är det roligt att läsa Kranks upprörda kommentarer. Jag förväntar mig mer!

    Gilla

  7. Det bästa är att det här är bara upptakten: först får vi gnälla lite på Nya Mutant, sedan kommer osande svador över det pubertala Kult, och sedan förbyts allt i förbluffelse och vantro inför Mutant RYMD och Mutant Chronicles plastvärldar. Jag ser fram emot crescendot i berättigat gnäll 🙂

    Gilla

  8. Måste protestera mot att tennfigurs målning kallas asocialt.

    Jag har målat väldigt lite ensam och nästan alltid i grupp där vi då sitter och snackar och ger varandra tips mm. Det är bara asocialt för dig för att du helt enkelt gjorde det fel.

    Gilla

    1. Får man fråga hur många av tennmålarna i gänget som var tjejer? Känns faktiskt ännu grabbigare än rollspel, men jag kanske har fel. Sverige är kanske fullt av toppsnäckor som i all hemlighet sitter och förbereder sig för nya Warhammer-fälttåg.

      Gilla

  9. Medhåll – Terminatorn var svinmesig. Jag byggde om den så den var i princip oförstörbar (typ 80 KP och ABS 15 över hela kroppen). Då blev den ett hot på RPna. Det var ett ball äventyr där de lyckades undkomma terminator som alltid lyckades trassla till det för sig. Jag har för mig att scenariot slutade med tre döda rollpersoner och att RPna som var kvar lyckades knuffa ned terminators från översta våningen på en byggarbetsplats ned i en betongbassäng och på så sätt begrava roboten ”levande”.

    Åh, ljuva tider…

    Gilla

    1. Äh, inse att gnället på gnället är befogat gnäll på gnället på gnället, eftersom Mutant Cyber var jävligt bra på den tiden. Fan, fast att det är BRP så var strid i det systemet vida bättre än det som kom i Nya Nya Mutant (där jag led genom skaprrättare som svider lika mycket som en tops i motvind).

      Det nördigaset av allt är att vi gnäller på saker som hände för 20 år sen, typ. Mend et är befogat när det jämförs med vad som finsn idag. Som att jämföra en bakelittelfon med en modern mobil och dissabakeliten för att det krävdes nitton-gånger så lång tid att slå ett nummer.

      Färdig gnällt 😉

      För nu.

      Gilla

  10. Som insyltad i Mutant kan jag nog tycka att en del gnäll är befogat, det var lite trevande i början och mycket inspiration från det som var cyberpunk-vågen. Gamla Mutant tog avstamp i den tidens film och litteratur. Det är alltid vanskligt att spegla det som är populärt för stunden och kanske därför gamla Mutant ligger så många varmare om hjärtat. Det hade andra beröringspunker som antropomorfiska djur, roboar med personlighet och en setting som var lika mycket fantasy som sci-fi. Nya Mutant var lite för verkligt kanske då det mer skulle avspegla en tänkt framtid. Shadowrun som jag också var insyltad i under flera år gick runt det problemet genom att introducera fantasy i en verklighetsbaserad setting och dessutom låta katalysatorn vara ”The Great Ghost Dance”. Just indian-motivet blir ju en sammanhållande metafor för Shadowrun där nya Mutant i jämförelse saknade en yttre ram. Däremot tycker jag att man lyckades i det avseendet att man faktiskt skapade en värld där andra spel som kom ut ungefär samtidigt mer försökte excellera i antal vapen. Mutant Rymd som kom senare var precis som Chronopia i stort sett en mans vision (Stenmark) och försökte bryta ny mark genom att introducera ockultism och skräck i samma setting. Rymd och nya Mutant utspelar sig ju egentligen i samma värld. Mutant Chronicles som kom senare är bara en vidareutveckling. Chronicles fick sedemera en spinoff i Dark Eden där Alvaro Tapia fick sitt egentliga genombrott (han gjorde konceptdesign). Med Dark Eden var i princip allt som hade med gamla och nya Mutant bortsopat.

    Gilla

    1. Själv hade jag mycket roligt med NM när det begav sig. Men skall man nämna något som kunde varit bättre med spelet så var det att det saknade en nordisk anknytning (som Petter B brukar påpeka). Det blev bättre när spelet istället fick ett asiatiskt tema att hänga upp världen på. Men just det att det från början inte fanns något kulturellt arv som färgade spelvärlden var nog det som saknades mest i detta framtidsscenario.

      Gilla

    2. Ja. Självklart får man gnälla på Mutant. Jag inser nu att min kommentar kanske var lite oklar. Det som stör mig en smula är att folk gnäller på vad Magnus skriver på sin blogg; det är liksom helt hans egen sak att avgöra. 🙂

      Gilla

      1. Japp, men ingen hade funnit det underhållande om det var one-way, så mot-gnällisarna fyller en viktig underhållsfunktion, skulle jag säga.

        Gilla

    3. Och det var synd att Dark Eden-boken till Mutant Chronicles aldrig kom ut utan bara ligger och ruttnar på någon frilansares gamla hårddisk, eller hur det nu var. (Jag har för mig att jag har läst något om det på rpg.net.) Nu finns det väl bara en expansion till figurspelet som beskriver den världen, förutom kortspelet och så.

      Gilla

  11. Är inte tabellerna för att ”slumpa fram skatter” de som handlar om att slumpa fram vad man t.ex. kan hitta i en svartalfs fickor? Galet rolig tabell, det mesta är ju skräp och krimskrams som förmodligen skulle reta gallfeber på paoergejmande grottkrälare. (Jag har precis packat ned alla mina sinkor, därav osäkerheten.)

    Vänta bara till nummer 31, där kommer den fetaste skattslumptabell som Rollspelssverige har skådat… Med RIKTIGA skatter!

    Gilla

    1. Jo, du har rätt. Det finns en del olika tabeller för olika situationer. Från svarnissebörs till karkion…ryggsäck. Dvärgar har en egen tabell där man till exempel kan hitta ”En ask med stoft från ett förstenat troll” och ”En bronslur”.

      Gilla

  12. Må gnället aldrig sluta. Skit ska skit ha. Som påpekats ovan är det naturligtvis höjden av nördighet att överhuvudtaget sitta och analysera 20 år gamla rollspelsprodukter, men eftersom vi nu är en samling kufar som finner något egendomligt nöje i detta så må vi hålla den gnällliga gubbighetens fana högt. Förvandlar man ett helt underbart spel med ett postapokalyptiskt Skandinavien med muterade igelkottar i jofa-hjälmar till en totalt slästruken cyberpunkklon så ska kan man minsann få höra det för evig framtid. När Sinkadus nr 38 är färdigsågad hoppas jag för övrigt att vi tillsammans kan vältra oss i det största magplasket av dem alla, dvs när det magiskt skimrande Ereb Altor ersättas med en hög med bajs (Chronopia).

    Gilla

    1. I concur, ffa den sista meningen, why-o-why? Sen finns det en mqssa yngre personer som tydligen tyckte om det. Må deras skinnspikar trilla av så de inte kan föda fram fel sorts rollspelare i framtiden….

      😉

      Gilla

    2. Alltså; gamla Mutant var ju aptöntigt, med sina muterade djur och ordvitseri; jag brukar kritisera MUA för att vara ”Stefan och Krister efter katastrofen, med djur” och på den punkten var faktiskt de äldre spelen än värre. Sedan M2:s ohejdliga teknologicreep gjorde inte saken bättre. Gällande Chronopia kan jag gå med på att en hel del av tilläggsböckerna inte höll måttet, å andra sidan höll i stort sett INGENTING i gamla lapptäcket Ereb måttet, så allt som förnyar eller åtminstone avviker är av godo.

      Gilla

      1. Ahhh… Sådärja, då var vi igång. Du tycker alltså inte om de stora humoristerna Stefan och Krister? Två toppenkillar!

        Gilla

      2. Som personer kan de mycket väl vara toppenkillar, men som ”humorister”… de saknar både nerv, intelligens och egg, och missar således ständigt målet. Det blir bara förbålt studentikost jättetöntigt.

        Gilla

    3. Men du missar poängen ju. Din kommentar är överdriven och rolig. Gnället funkar. Det gör det inte i fallet Sinkadusmåndag. Jag säger: håll gnället till diskussionerna, men kör Sinkadusmåndag i samma stil som lockade läsarna: nostalgi och rollspelsglädje. Pajkastning i stil med ”mitt rollspel är roligare än ditt” och bittra surdegar typ ”jag har fortfarande inte kommit över att Mutant bytte innehåll” hör inte hemma – Sinkadusmåndagen funkar bara när skribenten uppvisar sann kärlek till Äventyrsspel (om än i formen kärleksfullt hånande av alla involverade inklusive oss själva). Den här Mutantsågningen som bubblat upp de senaste numren kantrar hela projektet – högst ovälkommen. Trist.

      Gilla

  13. Gnället på ”nya” Mutant är inte ens välskrivet och intressant utan bara just gnäll. Bidrar inte på något vis till läsupplevelsen, utan gör bara att du tappar läsare som kommer hit för nostalgins mysiga skimmer.

    Gilla

  14. Däremot vill jag tillägga att den som får för sig invända ett endaste ord om det banbrytande och helt fantastiska KULT kommer få ett personligt – och smärtsamt – besök…

    😉

    Gilla

      1. Och det roligaste av allt är att skaparna av Kult blev bannlysta av Vatikanen. På riktigt. För saker som stod i Kult. Tyngre meriter får man leta efter.

        Gilla

    1. Fast Kult hade väl sina problem. Skön värld med ett helt å helvete dåligt stridssystem. Man kunde inte dö om man blev träffad i huvudet av en brandyxa. Tyvärr fattade jag aldrig hur skön världen var när jag faktiskt spelade Kult.

      Gilla

  15. Det var förövrigt gamla Mutant som födde en livslång kärlek till grävlingar för mig. Jag tror knappt jag gjort ett enda eget projekt utan att där finns med minst en grävling.

    Gilla

  16. Personligen så hade jag inte direkt så mycket emot NM, men det var för att jag aldrig fick chansen att upptäcka originalet. Var mest insnöad på Drakar & Demoner fram till 1991, när den för mig förhatliga nya utgåvan kom, vilken jag ansåg gjorde mina gamla böcker mer eller mindre värdelösa.

    Gilla

  17. Även om jag håller med att många av omslagen med Mutant-tema var rätt fula, så tyckte jag att just detta var rätt häftigt, och det tycker jag nog fortfarande. Cyberspace liksom, verkade extremt coolt även om det nästan alltid blev utflippat att försöka gestalta i spelet.

    Höjdaren i detta nummer var annars skatt-tabellerna, för en gångs skull Sinkan-material som inte bara var kul att läsa utan också 100% användbart till vilket äventyr som helst.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s